Utan skyddsnät.
Facebook och integritet är två ord som många skulle tveka till att använda i samma mening. I dagarna har den omåttligt populära nätverkssajten återigen fått ta emot skarp kritik för sin dåliga säkerhet. Redan under förra året uppmärksammades att det att det förekom flera typer av virus och annan skadlig kod på sajten och detta berodde på att kontrollen av de tredjepartsprogram som blev tillgängliga för användarna var för dålig. Skaparen av nätverkssajten, Mark Zuckerberg, ansåg dock att öppenheten var mer värd och ville inte öka kontrollen. Detsamma gäller andra typer av säkerhetsbrister som sajten dras med. Människor är till exempel inte medvetna om att uppdateringar på sajten och statusrader - trots att man kan luras att tro att man bara riktar sig till sina vänner - kan ses av fler än de tror och att bilder utan problem kan användas av andra. Tobias Sjölin och Emelie von Oelreich upptäckte att en annan facebookanvändare hade stulit bilder på deras dotter, döpt om henne och påstått att hon var hennes. Paret trodde att bilderna endast var tillgängliga för vänner, men så var inte fallet. Tilltaget är ej heller att betrakta som ett brott, meddelade polisen när paret var i kontakt med dem. Viljan att försöka begränsa vad man får göra med andras material, eller känslig information som gäller andra, verkar inte finnas. Såvida du inte är på väg uppåt i livet.
Nu diskuteras nämligen ett lagförslag som innebär att det ska bli svårare att göra kreditupplysningar på personer som kandiderar till politiska poster. Känslig information om en persons ekonomiska status ska blir svårare att ta reda på för journalister som gör granskningar - just för att skydda "offrens" integritet. Det handlar i slutänden om att människor i framtiden - om lagen klubbas igenom - kommer att ha mindre information tillgänglig när de ska utnyttja sin demokratiska rätt och välja politiska representanter. Inför höstens val har en sådan här kreditgranskning gjorts av de 70 000 personer som kandiderar till politiska församlingar och ett hundratal av dem har ekonomiska bekymmer, en del av dem så allvarliga att de är föremål för skuldsanering. Givetvis är det inte rimligt att kräva att en blivande folkvald ska ha levt ett absolut klanderfritt liv från lekskolan och framåt för att kunna godkännas, men faktum återstår att den eventuela inskränkningen i möjligheten att göra en kreditkoll kan innebära att någon som inte kan hantera sin personliga ekonomi får del i ansvaret för en kommuns dito. Lämpligheten i ett sådant förfarande kan naturligtvis diskuteras.
Andra som kommer att åtnjuta ett liknande skydd från snokande ögon är läkare som inte sköter sig, såvida socialminister Hägglund får sin vilja igenom. Trots att han upprördes väldeliga av den skandal som uppdagades gällande en dansk läkare som anställts i Hudiksvall trots uppenbar olämplighet, ligger ändå ett förslag som ska göra det svårare för presumptiva patienter och arbetsgivare att få reda på vilka eventuella misstag en läkare kan ha begått under karriären. Återigen flaggar man med integritet som ett skäl för inskränkningen och uppenbarligen är en oskicklig läkare med missbruksproblem eller kriminell bakgrund mer värd att skyddas från obehag, än framtida patienter är värda att skyddas mot felbehandlingar eller slarviga ingrepp.
Är det så vi vill ha det?
Källor:
Andersson, Carl V. och Johanna Ekström: "Facebook - inte så hemlig som du tror", i: Expressen [online]. Publicerad 20100525. Tillgänglig 20100527.
URL: http://www.expressen.se/Nyheter/1.1999882/facebook-inte-sa-hemlig-som-du-tror
Julander, Oscar: "Ny lag om kreditupplysning stoppar granskning", i: Expressen [online].
Publicerad 20100527. Tillgänglig 20100527.
URL: http://www.expressen.se/Nyheter/1.2002209/ny-lag-om-kreditupplysning-stoppar-granskning
Mattsson, Anna: "Deras dotter blev kidnappad på Facebook", i: Kvällsposten [online].
Publicerad 20100525.
Tillgänglig 20100527.
URL: http://kvp.expressen.se/nyheter/1.2000578/deras-dotter-blev-kidnappad-pa-facebook
Stadigs, Jenny: Stora brister i Facebooks säkerhet". Computersweden.idg.se.
Publicerad 20090304. Tillgänglig 20100527.
URL: http://computersweden.idg.se/2.2683/1.215704/stora-brister-i-facebooks-sakerhet
Wallqvist, Johan: "Ministern vill skydda läkarna", i: Expressen [online].l
Publicerad 20100527. Tillgänglig 20100527.
URL: http://www.expressen.se/Nyheter/1.2002260/ministern-vill-skydda-lakarna
Easy (C)hopper.
På många sätt en legendar
på sista tiden en sorgligt sjuk en
har gjort sin sista insats i Hollywood
den borne skurken på vita duken.
Ride on!
Idag är inte en Anna-dag.
Efter vinsten i Jerusalem 1999 har framgångarna för Sverige varit blygsamma. Både Lena Ph och Carola lyckades bärga en femteplats, men i övrigt har resultaten varit nedslående. Inte sedan schlagergeneralen själv representerade oss 1992 har vi legat så långt ner i bottenskrapet.
Som vanligt gäller det att hitta syndabockar och Björkman är den som får klä skott för misslyckandet i en tävling som trots alla tidningsskriverier faktiskt bara är en väldigt påkostad lördagsunderhållning där tittarna har mycket (för mycket?) att säga till om. Många har sagt att det är dags att lägga ner hela evenemanget eftersom det överlevt sig själv, eller för att röstningsproceduren handlar mer om att upprätthålla grannsämjan än om att prisa en lyckad komposition. Vi i Norden har förstås kompisröstat i alla tider, men inte förrän länder i öst började med samma taktik började det besvära oss.
Det är helt enkelt bara att ta nya tag nästa år och försöka se det hela för vad det faktiskt är - underhållning. Det handlar - klyschigt nog - inte om att vinna utan om att kämpa väl och än så länge i dessa sammanhang har vi inte skickat ett bidrag som vi inte kunnat stötta med rak rygg när det verkligen gäller. Nu får vi istället heja på de andra svenskarna som anlitats av fiendeläger och på det viset tagit sig till final.
Varför inte allas vår Rhapsody in Robert?
Thank God It´s Friday.
När Det Skär Sig.
Unga människor skadar sig själva. I många fall skär de sig - på armarna, på benen, på magen - och för det mesta handlar det om flickor som mår dåligt. Det är fyra gånger vanligare bland tjejer och självskadebeteendet är kopplat till en inre stress och ångest som lättar när man istället kan fokusera på fysisk smärta. Tyvärr är lättnaden mycket snabbt övergående och behovet av att tillfoga sig nya skador uppstår snart igen. Beteendet ger upphov till ärr som för alltid blir en påminnelse om det man har gjort mot sig själv och denna ständiga påminnelse kan göra tillståndet ännu svårare att ta sig ur.
I sin avhandling Självskada. En etnologisk studie av mening och identitet i relation till skärande skriver etnologen Anna Johansson om detta destruktiva beteende med hjälp av material från olika internetforum som handlar om psykisk ohälsa och självskador. Mycket av diskussionerna på dessa forum handlar om individernas ångest orsakad av omvärldens alla krav och hur skribenterna försöker förhålla sig främst till hur unga tjejer ska vara. Förväntningarna från omvärlden på att unga kvinnor ska vara smala, lyckade och hinna med studier/arbete, familj, pojkvänner, fritidsintressen samt att hålla sig form gör att många dignar under pressen och försöker hitta säkerhetsventiler. Självskadebeteende är en sådan. Killar i motsvarande situation tenderar vara mer utagerande och hamnar i kriminalitet eller slagsmål, men det förekommer förstås introvert beteende bland män även om det inte är lika vanligt.
De individer som skadar sig befinner sig i en situation där de både beskriver sig som offer och aktörer och där de både uttrycker misstro mot den psykiatriska vården och en längtan efter att få hjälp att komma ur den onda cirkeln. Med tanke på hur psykiatrin har monterats ner under de senaste åren är det inte underligt att det finns misstänksamhet mot förmågan hos denna del av sjukvården att ge rätt sorts hjälp i tid. Det hjälper förstås inte till att psykisk ohälsa är stigmatiserande, tabubelagt och offer för mycket mytbildning, något som den högaktuella kampanjen "H)järnkoll" har startats för att motverka. Attitydambassadörer utbildas för att informera om psykisk ohälsa och öka förståelsen och toleransen. En av fyra människor kommer nångång i sitt liv att drabbas av någon form av psykisk ohälsa och därför är det av vikt att öka kunskapen.
Självskadebeteende - som har sina rötter i destruktiva känslor - är förstås bara symptom på mer djupgående problem, främst kopplade till de omänskliga krav vi ställer på oss själva. Det finns mycket som behöver förändras, men en början är åtminstone att det blir okej att prata om att man mår dåligt utan att mötas av misstänksamhet och fördomar, och att det blir okej att inte vara perfekt. Det vore steg i rätt riktning.
Källor:
Finer, David: "Skära sig". Vårdguiden. Stockholms Läns Landsting. Publicerad 2007-03-15. Tillgänglig 20100524.
URL: http://www.vardguiden.se/Sjukdomar-och-rad/Omraden/Sjukdomar-och-besvar/Skara-sig/
"(H)järnkoll ska öka kunskapen om psykisk ohälsa". Region Västerbotten. Tillgänglig 20100524.
URL: http://www.regionvasterbotten.se/content/view/569/468/
Vejbrink, Helena: "Så skapar unga mening/identited av att skära sig". Umeå Universitet Nyheter.
Publicerad 20100520. Tillgänglig 20100524.
URL: http://www.umu.se/om-universitetet/aktuellt/nyheter/nyhetsvisning//sa-skapar-unga-mening-identitet-av-att-skara-sig.cid131921
Primater Emellan.
Oförstånd.
Veikko är en blind änkling och krigsveteran med rötter i Finland som bott och arbetat i Sverige sedan 60-talet. Han har uppnått det aktningsvärda åldern av 90 år och bor på ett äldreboende där han inte förstår personalen. Under ålderns höst har Veikko nämligen glömt sin svenska och det enda som finns kvar är modersmålet. Hans önskan är att få flytta till ett äldreboende där det finns finskspråkig personal, men Vaxholms kommun säger nej. Vård- och omsorgschefen, Margot Franzén, vill inte kommentera ärendet och påstod också när hon kontaktades att det hela var ett påhitt av media. Det fanns finskspråkiga vårdare, enligt henne men det visade sig ganska snart att detta var ren och skär lögn. Tusentals människor har engagerat sig i Veikkos öde och till och med Finlands president Tarja Halonen har uttalat sig i frågan.
Människor kommer i kläm mellan och i olika regelverk varje dag. Veikko är dessvärre bara en av många. Det är egentligen inga extremfall vi får höra talas om i media, såvida man undantar de soldater som sårats i strid i Afghanistan och som nekas ersättning av försäkringskassan. Äldre par, där bara den ene är dement och behöver löpande vård och tillsyn, tvingas till exempel isär varje dag. Det är inget unikt. Inte heller är det unikt när socialtjänsten missar uppenbara fall av vanvård eller psykvården skickar hem självmordsbenägna patienter på permission över helgen. Dock leder uppmärksamheten ofta till att ärenden handläggs snabbare och att lösningar som det inte fanns antydan till veckan innan dyker upp ur det blå bara för att maktgalna förvaltningspåvar och nitiska paragrafryttare får nationens upprörda ögon på sig.
Det är inte utan att jag i en sadistisk dagdröm föreställer mig mig vård- och omsorgschefen i Vaxholm och andra av samma sort utlämnade till en främmande statsapparat på ålderns höst, sittande ensamma på ett nedgånget kazakstanskt ålderdomshem, längtande efter en svensk undersköterska att tala om sina krämpor med. Finns det då någon gudomlig rättvisa får de fortsätta sitta där - och längta.
Källa:
Sköld, Josefin: "Det känns som att vara i ett fängelse", i: Aftonbladet [online].
Publicerad 20100525. Tillgänglig 20100525.
URL: http://www.aftonbladet.se/nyheter/article7183042.ab
Bildkälla:
http://www.mathlein.se/Illustrationer/paragraf.jpg
Norma Jeane.
Hon upptäcktes av fotografen Dave Conover och fick tidigt filmkontrakt med Twentieth Century Fox. Karriären inleddes med en filmroll 1947 och vid det laget färgade hon håret blont och bytte namn från Norma Jeane Baker till Marilyn Monroe. Hon blev en sexsymbol och fick roller därefter, trots att hon hade seriös skådespelartalang. Hon fick uppskattning för sina roller, men det var egentligen i och med sin sista roll - I De Missanpassade året före sin död, med manus skrivet av maken Arthur Miller - som hon fick ett riktigt erkännande.
Hon hann vara gift tre gånger under sitt liv. Första äktenskapet inleddes med grannpojken när hon bara var 16 år och varade i fyra år. Det andra äktenskapet med basebollegendaren Joe DiMaggio klarade 9 månader. DiMaggio kunde inte hantera en hustru som var lika känd som han själv. Det tredje och sista äktenskapet med dramatikern och författaren Arthur Miller inleddes 1959 och skilsmässan var ett faktum 1961.
Det finns många myter kring Monroes död i aug 1962. Obduktionen visade att hon tagit en överdos av sömnmedel, men det spekulerades om hon i själva verket röjdes ur vägen av CIA eller FBI för att hon inte - pga av en nyligen avslutade kärleksaffär med densamme - skulle äventyra John F Kennedys presidentämbete.
I dagarna offentliggjordes att Naomi Watts ska gestalta Monroe i en film baserad på Joyce Carol Oates fiktiva berättelse om skådespelerskan. Röster har höjts mot att Watts inte är kurvig nog för att trovärdigt gestalta henne, men med tanke på lyktstolpsidealet som råder i det solstekta Kalifornien kan det kanske vara svårt att hitta någon bättre.
Trycket på kändisar var hårt redan för ett halvsekel sedan och förmodligen var Monroes för tidiga död ett resultat av en återkommande depression - något hon slogs mot under hela sitt liv. Paralleller kan ses mellan hennes och Anna Nicole Smiths öde, båda blondiner med former och i evig jakt på bekräftelse från omvärlden. När denna uteblev tog de sin tillflykt till droger och det blev deras död.
Somliga saker förändras aldrig.
Källa:
Andersson, Jan Olov: "Watts: Utmaning att spela Monroe", i: Aftonbladet [online].
Publicerad 20100523. Tillgänglig 20100523.
URL: http://www.aftonbladet.se/nojesbladet/article7173087.ab
"Marilyn Monroe". Wikipedia. Publicerad 20100427. Tillgänglig 20100523.
URL: http://sv.wikipedia.org/wiki/Marilyn_Monroe
Hem(-sk)gift.
Mitt förslag är detta - om de nu hur som helst ska bryta mot svensk tradition kanske Vickan och Danneboy borde göra det med besked. Om hon så gärna vill ha med pappsen framme vid altaret ska hon naturligtvis få det, men eftersom vi lever i det land som - trots de brister som fortfarande finns - brukar benämnas världens mest jämställda kanske vi kunde ta seden ett steg längre och låta Daniels pappa också vara med på ett hörn? Eller varför inte mamma? I och med giftermålet lämnar både den blivande äkta makan och den blivande äkta maken boet på allvar och följaktligen borde väl en förälder från varje läger med intresse i unionen ha en roll i den högtidliga ceremonin.
En sådan lösning borde väl göra alla inblandade nöjda och glada kan man tycka. *funderar* Jag ringer hovet på studs.
Källa:
Balksjö, Jessica: "Victoria vill bli överlämnad av kungen i kyrkan", i: Aftonbladet [online].
Publicerad 20100422. Tillgänglig 20100522.
URL: http://www.aftonbladet.se/brollopet/article6999626.ab
Bildkälla: http://www.letui.se/img/dekor_vigsel0702.jpg
MataDÅRE.
Så många av mina bröder
gick sin Via Dolorosa.
Dog under jubel när
det röda tygets
förbannelse blev deras.
När jag slog tillbaka
blev det en ärans dag.
Satte in min nådastöt
där människan har fördel.
Hans skrävel tystnade tvärt.
Innan livet rann ur mig
hann jag se hans förvåning.
Mitt hjärta jublade
och slutade sedan slå.
Min röda förbannelse är bruten.
Inspirerad av:
Ek, Torbjörn: "Matadoren mötte mäktigt motstånd", i: Aftonbladet [online].
Publicerad 20100522. Tillgänglig 20100522.
URL: http://www.aftonbladet.se/nyheter/article7168991.ab
Thomas den Betvivlade.
Säg inte detta till någon, men jag tror att det finns seriösa politiska och yrkesmässiga motiv bakom valet att delta i spektaklet på Fort Boyard. Som varande jurist - och aspirerande statsråd i en eventuell rödgrön regering - behöver herr Bodström naturligtvis få lite nya uppslag till hur kriminalvården i Sverige skulle kunna utvecklas. I rädsla för att alliansen skulle komma på idén först vill han förstås inte skylta med att trippen inte har det minsta att göra med att det är "roligt". Det handlar ju om research. Tänk tanken! Problematiken med överfulla fängelser kunde kanske enkelt lösas med att svenska fångar fick möjligheten att samla nycklar, svara på knepiga gåtor, kräla genom tuber med ormar och spindlar och på hederligt sätt vinna rätten till sin frihet. De dömda som inte hade tillräcklig intellektuell kapacitet för att klara av uppdragen skulle få förbli i fängelset strafftiden ut och lika bra vore väl det. Vad har vi för nytta av sådana dumskallar i ett civiliserat samhälle?
Kielos borde ge den hårt arbetande juristen the benefit of the doubt och sluta klanka ner på någon som uppenbarligen arbetar hårt för att hinna tjäna alla pengar han kan och därmed ge sitt personliga bidrag till den samlade statsbudgeten. Bara en tanke så här i valtider.
Källa:
Kielos, Katrine: "Han borde inte ha tid med Fort Boyard", i: Aftonbladet [online].
Publicerad 20100521. Publicerad 20100521.
URL: http://www.aftonbladet.se/nojesbladet/article7162045.ab
Bildkälla:
http://aletheia.se/wp-content/magic-key.jpg
FOOLitiker.
I en artikel i Göteborgs-Posten har Udo Sponberg och Kenny Genborg granskat just detta fenomen och under en tioveckorsperiod följt toppolitiker på Facebook och Twitter. Det visar sig att det inte är några direkta stordåd som utförs av våra folkvalda på nätet. De flesta twittrar och facebookar om ganska vardagliga saker - med andra ord samma slags struntprat som gemene man i regel lägger sin tid på.
När en nära medarbetare till Reinfeldt på Facebook travesterade arbetslinjen genom att berömma det faktum att en invandrarkvinna anställd av ett städbolag uppenbarade sig under en helg för att torka bajs i hans trappuppgång, blev det en signal till andra nätburna politiker att bli mer medvetna om genomslagskraften i vad som kan tyckas vara oskyldiga och oförargliga inlägg. Numera är inläggen i regel slätstrukna, semipersonliga och rätt ointressanta med tanke på att det är människor med stort inflytande som sitter och författar dem. Man undrar vad meningen med det virtuella socialiserandet är om det inte fullt ut används som arena för ett pågående, asynkront, dynamiskt, okonventionellt och framför allt seriöst politiskt samtal.
Vad kan bli konsekvensen om det samtalet till stora delar uteblir och ersätts av detta internetunderstödda skolgårdstjatter? För det första är den uppenbara - redan nämnda - risken att riktiga och viktiga diskussioner om de stora politiska frågorna inte blir av och att ansatserna till dem drunknar i floden av meningslösa statusuppdateringar om mys i soffan eller middagsplaner med familjen. För det andra ska vi inte underskatta betydelsen av att det finns en viss distans mellan de folkvalda och oss. Trots att vi efterlyser politiker som vet hur "vanliga" människor har det och är folkligt jovialiska i rätt sammanhang vill vi inte att de ska visa sig vara alltför lika oss. För är de som vi innebär det att de precis som vi kan vara själviska, intresserade av egen vinning och karriär samt att de kan missbedöma situationer och begå idiotiska misstag. Vi vill inte låtsas om att det är så, för om vi köper det fullt ut - vem ska vi då våga sätta vår lit till?
Källa:
Sponberg, Udo & Kenny Genborg: "Mest struntprat i sociala medier", i: Göteborgs-Posten [online].
Publicerad 20100514. Tillgänglig 20100514.
URL: http://www.aftonbladet.se/nyheter/valet2010/article7125519.ab
Number Ten.
Den nya frun brukar renovera bort den gamla.
Jag får mitt innanmäte
utrivet och allt börjar om.
Moden växlar men min essens består.
Jag saknar damen av järn ibland
och den korpulente med fickuret och cigarrerna.
Walpoles peruk blev en god vän
som jag ännu sörjer.
Tony och John är bara skuggor.
Det elfte maj fick Samanthas man
frågan av drottningen
om han ämnade bilda regering.
Klockan 21.26 blev det bestämt.
Han blir min nye hyresgäst.
Gordon är redan borta.
Kanske var det det avlyssnade
struntet om labourväljaren han mötte
som slutligen sköt valskutan i sank.
Flyttbestyren blir en studie i nederlag.
Nu blir det nya viljor här.
Gamla problem ska hitta nya lösningar.
Medan Samantha och jag blir bekanta
ska jag sluta gardinerna om mig
och låta skarvarna läka.
Bildkälla: http://jeremyrowe1.files.wordpress.com/2010/04/number-10-downing-street.jpg
Talkin' 'bout My Generation.
The Whos hit My Generation som gavs ut som singel den 5 november 1965 är en produkt av sin tid, men den är också fullt applicerbar på vår. Ungdomar var missförstådda och revolterade mot en vuxenvärld som ingenting fattade. Så är det idag också. En viktig skillnad är att man som revoltör idag kan få söka betydligt längre efter gränser som inte redan är tänjda till bristningsgränsen.
Det var under slutet av 1950-talet som ungdomen först gjorde uppror mot det etablerade samhället. Raggarkulturen var en viktig del av denna revolt. Tonåringarna var rekordmånga under 50-talets slut - tack vare höga födelsetal under 40-talets början - och nu när arbetsklassen började få del i efterkrigstidens välstånd kunde en kultur som inte var knuten främst till arbete växa fram. Hollywood levererade sina ideal och bilder av unga rebeller och det blev viktigare att som individ hitta sin egen väg. Det var inte längre självklart att gå i sina föräldrars fotspår och respekten för den äldre generationen urholkades.
Idag hyllas ungdomen som idé och begrepp. Samtidigt tenderar unga människor dock - allt eftersom arbetslösheten stiger och färre ungdomar kan lämna boet när de vill - att hamna utanför det etablerade samhället. Detsamma gäller för de människor som passerat pensionsåldern och inte längre anses bidra till tillväxt och välstånd. Pensioner naggas, inom äldreomsorgen dras svångremmen åt och ute i samhället finns inget tålamod med den som inte orkar, kan eller vill hänga med. Vi suckar inte bara över mammor med barnvagnar som tar plats utan också över tanter som tar för lång tid på sig i kassan eller farbröder som håller 50 på 70-väg.
Kanske var det den frustrationen - den uppdämda uppgivenheten hos dem som inte riktigt får vara med - som fick sitt utlopp den där ödesdigra dagen på en parkering i Landskrona. Det började med en parkeringsplats, tog vägen via ett handgemäng mellan två män från helt olika generationer och slutade med att en äldre kvinna dog på sjukhus. Den pågående rättegången ger vitt skilda versioner av vad som egentligen utspelade sig den dagen, men händelsen
har - oavsett vem man väljer att tro på - sin grogrund i ett samhälle som trots alla fina ord om värdegrundsarbete och likabehandlingsplaner blir allt kallare.
Källor:
Fridh, Annette: "´Raggare - en kulturs uppkomst i Sverige". Nettans och Björns nostalgisida.
Tillgänglig 20100518.
URL: http://medlem.spray.se/nostalgisida/raggare.htm
"My Generation". Wikipedia. Publicerad 20100510. Tillgänglig 20100518.
URL: http://en.wikipedia.org/wiki/My_Generation
Bildkälla:
http://static.guim.co.uk/sys-images/Observer/Pix/pictures/2009/1/20/1232477929290/Arctic-ice-cave-001.jpg
Kassa Medarbetare.
Ett kassabiträde har på ytan väldigt definierade arbetsuppgifter. Hälsa artigt på kunden när denne kommer till kassan, föra varornas EAN-kod förbi avläsaren, väga frukt och grönsaker genom att knappa in ett PLU-nummer, säga vad kalaset kostar och sedan ta betalt på det sätt kunden önskar och ge växel och kvitto tillbaka. Som lärare har jag ett lika tydligt uppdrag. Jag väntar på att eleverna kommer till mig. Jag ska uppträda professionellt gentemot dem när jag möter dem. De kommer med sina kunskaper till mig för att jag ska avläsa dem mot min kunskaps- och erfarenhetsbank, jag säger vad jag vill de ska prestera och när de gör det får de sitt betyg - kvittot på vår lilla transaktion. Okomplicerat kan tyckas, men naturligtvis finns det många bottnar.
"Lärare måste ju handskas med så mycket annat", skulle varje pedagog med självaktning inflika i det här läget. "Du framställer det alldeles för enkelt!" Jodå. Det blir lite förenklat när man schematiserar det på det där sättet men det är värt att nämna att samhällets och våra "klienters" inställning till vårt uppdrag har genomgått en förändring på senare år. Vi verkar ha gått från att vara välutbildade instrument som eleverna kan dra nytta av för att tillägna sig kunskapsstoffet till att vara producenter och förmedlare. Elevernas egen roll i inlärningen har minskat och vårt jobb utmynnar alltmer i att vi ska lära dem - istället för att de med vår hjälp ska lära sig. Istället för skapa kunskap och sammanhang förväntar sig eleverna likt kunder att de ska konsumera kunskap - en syn på kunskapsbegreppet som alltså befriar dem från det egna ansvaret och gör dem till passiva mottagare. Det gör vårt jobb svårare och kraven många gånger orimliga.
Och vi har mycket annat att handskas med under en arbetsdag än ren undervisning. Om arbetet bara handlade om att läsa in sig på ämnet, planera lektioner och sedan utföra dem medan eleverna snällt lyssnade och arbetade skulle det vara ett drömjobb. Lägg dessutom till alla lov vi har och förmånen att själv få disponera 10,5 timmar av arbetstiden på valfri plats. Vem skulle då inte vilja bli lärare? Verkligheten ser förstås inte sådan ut. Det brukar avfärdas som gnäll när vi lyfter att vi är extramammor, kuratorer, psykologer, administratörer, mattanter, städerskor, poliser och sekreterare, men sådan är vardagen. Mycket undervisningstid går åt till disciplinära göranden och låtanden, kopiera nya papper till dem som slarvat bort sina egna, hämta extrapennor och skriva åtgärdsprogram för elever som inte kommer att låta en sådan byråkratiskt välmenad bagatell hindra dem från att använda skolan till fritidsgård och inget annat. Och inför våra medarbetare - och då menar jag inte kollegorna som man nästan aldrig träffar annat än i förbifarten vid kopiatorn - måste vi oupphörligen rättfärdiga vår existens.
Men alla tampas med komplexitet. Kassabiträdet får handskas med en föränderlig arbetssituation, i synnerhet om man arbetar i en mindre butik och inte i de löpandebandinspirerade stormarknaderna. Ibland rycker man in som hjälpreda åt farbröder som har en portmonnä för varje myntvalör och har för krokiga fingrar för att öppna dem, man får förklara utan att vara mästrande för snåla tanter - som inte lever på en liten änkepension - varför man inte kan betala en tia i förskott för tre kiwifrukter och sedan hämta dem en i taget under två veckors tid, man får påminna människor med tre barn som har en saftig månadsnota att nu måste den betalas innan de får handla mer, man måste stålsätta sig emot salongsberusade snusfarbröder som uppför sig som om de vore Guds gåva till kvinnorna, man måste ta betalt av lortgrisar som inte klippt sina nikotingula naglar på två månader och man måste vara servil mot kunder som är otrevliga utan anledning och behandlar en som om man vore mindre vetande. Och listan kan göras längre än så.
Det finns säkert många som motsätter sig analogin ändå. Och de har rätt! För när jag har haft en bra vecka på jobbet och tänker tillbaka på en dag då allt har gått som planerat och jag känner att någon har lärt sig något eller presterat något extraordinärt som de inte ens själva visste att de var kapabla till - då haltar den betänkligt. Ett kassabiträdes relation till kunden är flyktig och behöver inte bygga på förtroende under flera år. En kund som klagar på ett felaktigt pris på hyllkanten kan man tysta med en hittelön eftersom det bara handlar om pengar. En elev som klagar på min prestation eller det betyg jag har satt måste jag bemöta med allt mitt professionella artilleri eftersom det handlar om elevens framtid. Helst av allt ska situationen aldrig uppstå.
Jag är fortfarande glad att jag lämnade detaljhandeln och tog ut ny kompassriktning, men det är inte utan att jag ibland längtar tillbaka till den tid då jag lämnade jobbet i samma ögonblick som dörren slog igen bakom mig.
Stackars Ragnar?
Bilden av Nilsson är splittrad. Vissa ser honom som någon som var hängiven sina syskon, någon de tyckte bra om, medan andra uppfattade honom som en enstöring som kunde uppträda aggressivt i skolan och bli fixerad vid olika projekt. Om detta berodde på att han hade det jobbigt hemma - något han själv hävdar - kommer den rättpsykiatriska undersökningen förhoppningsvis att kasta mer ljus över det.
Nilsson berättar i inledande förhör att han känt sig kränkt under hela sin uppväxt. Det framgår inte ännu på vilket sätt, men ytterligare förhör lär ge detaljer. Rättegången kommer sedan att utmynna i ett spektakel där alla solkiga detaljer kommer till allmänhetens kännedom. Gärningen i sig ska granskas in i varje blodig detalj och mekanismerna bakom dådet kommer att få minst lika mycket uppmärksamhet.
Människor blir ofta kränkta nuförtiden. För inte alls så länge sedan användes begreppet betydligt mer sparsamt. Det var reserverat för det riktigt allvarliga. Det används förstås fortfarande för att benämna de allra värsta avarterna av hur människor kan bete sig mot varandra, men det har ändå gått inflation i kränkningar och det tappar alltmer sin forna laddning och tyngd. En ateist kan numera kränkas av förekomsten av en bibel på ett hotellrum och en lärarstudent kan bli kränkt av att en föreläsare påpekar att man bör vara språkligt duktig för att passa som svensklärare. Det är bara fantasin som sätter gränser.
Mycket av Nilssons försvar kommer givetvis att gå ut på att hitta förmildrande omständigheter. Kändisadvokaterna lär stå i kö för att få representera denna missförstådde unge man, medan de människor som drabbats direkt och indirekt av hans gärning kommer att hamna i skymundan innan cirkusen är över. Faktum kvarstår dock - tre människor är döda och det man undrar är om långvarig kränkning är något som Ragnar Nilsson har verklig fog för att åberopa som försvar eller om det bara är ren och skär beräkning och strategiskt tänkande från hans sida.
Jag vet inte vilket alternativ som är mer tragiskt.
Källa:
Wiman, Erik & Mattias Sanberg:"Han erkänner trippelmordet", i Aftonbladet [online].
Publicerad 20100513. Tillgänglig 20100516.
URL:http://www.aftonbladet.se/nyheter/article7120959.ab
Båten är nådd!
Jag kommer osökt att tänka på norska turister. Under vissa tider på året invaderar de min gamla hemort likt gräshoppssvärmar av bibliska mått. De tillför naturligtvis pengar till ekonomin när de köper lådvis med cola, 10 kg rökt fläsk och påsvis med rulltobak (de verkar inte göra mycket annat än röka), men de ger mig ändå rysningar. Med ens finns de precis överallt i sina shorts och vita sockar i remsandaler. De står overksamma med sin nummerlapp i kön på systembutiken utan självbetjäning tills det är deras tur att beställa - först då börjar de bläddra i nyhetsbladet och resonera kring vad de kan tänka sig dricka till flintasteken de ska slänga på grillen på campingen. De parkerar med sina feta husvagnar som om de köpt körkortet för en femma i en godisautomat. De klagar högljutt om de inte kan betala med ett norskt bankkort utan VISA-funktion i butiken (till saken hör att VISA inte - och definitivt inte ett svenskt bankkort - tas emot i norska butiker. Istället blir man blir hänvisad till uttagsautomater som kan ligga ute på ödsliga industriområden om man har otur). De förväntar sig att svenska butiker ska ha samma sortiment som norska och letar sig blå efter läfsor, nugatti och römme. De surar om de inte får norsk växel när de betalar kontant eller om man inte utan problem förstår varje obskyr liten kustbydialekt, och de plockar ogenerat bär på våra privata tomter ända in till kring stugknuten eftersom de tolkar allemansrätten som fan läser bibeln.
Jag behöver inte fler anledningar än så. Jag håller på Kjell och Cecilia. It's payback time!
Källa:
Axelsson, Maria: "Fick 250 000 i parkeringsböter på semestern", i: Aftonbladet [online]
Publicerad 20100510. Tillgänglig 20100516.
URL: http://www.aftonbladet.se/nyheter/article7105706.ab
Cover Up.
Förresten, Napoleon ringde. Han vill ha tillbaka sin hatt!
Källa:
Nordlander, Jenny: "Lady Gaga ringde 12-årigt fan", i: Dagens Nyheter [online].
Publicerad 20100514. Tillgänglig 20100515.
URL: http://www.dn.se/kultur-noje/musik/lady-gaga-ringde-12-arigt-fan-1.1096782
Mad World.
Inte tu tal om den saken.
Vid vilken ålder annulleras det privilegiet? Det kan ju vara bra att veta.
(Nu ska de visst få bli sambor igen. Det krävdes bara lite massmedialt intresse
och att en 94-åring hade ork att ställa till med ett jävla liv. Jag blir så trött.)
får med ens en innebörd som Jesus förmodligen inte hade räknat med.
Jag ser ingen skillnad alls. Kanske har giftet hamnat för långt in och fått andra effekter?
Bibeln skriver om Apokalypsens fyra ryttare.
De ska visst komma skumpande på ett gäng hästar,
men allt jag ser är paragrafer.
Kristi Himmelsfärs.
1 dl tärnad agape (kan inte ersättas med eros!)
0,5 dl ödmjukhet
3 msk salta tårar
ev ljummet vatten
Till servering: törnen och böner
Bryn färsen skonsamt i hälften av tårarna på medelhög värme. Skär agapen i små tärningar. Använd vass kniv. Rör ner agapen när färsen fått färg och späd därefter med ödmjukheten lite i taget. Låt puttra i fem minuter och tillsätt sedan resten av tårarna. Späd med extra vatten om smaken blir för stark.
Serveras lämpligen med en sallad på törnen och böner.
Multitaskigt.
Det råder oenighet inom forskarvärlden huruvida vi och våra hjärnor påverkas positivt av en livsstil fylld av multitasking eller inte. Det samhälle vi lever i ställer trots allt stora krav på förmågan att kunna hålla många olika aktiviteter igång samtidigt, men hur påverkas vi av det? Några hävdar att eftersom vi har flera kanaler öppna mot världens samtidigt får vi inte tillräckligt träning i att koncentera oss på en sak åt gången. Därför får vi svårt att fokusera under längre tid. Vad blir följden?
De sjunkande resultaten i skolan brukar skyllas på allehanda faktorer. Nedskärningar, bristande lärarkompetens, segregation mellan bra och dåliga skolor brukar nämnas. En annan viktig faktor borde vara somliga elevers oförmåga att faktiskt fokusera på skolarbetet. Det har i alla tider funnits saker utanför skolan som tilldragit sig mer intresse än undervisningen, men förut var det lättare för lärarna att hålla de sakerna utanför. Idag har världen sökt sig in i klassrummen på ett helt annat sätt, tack vare mobiltelefonerna. Graden av utveckling på dessa kommunikationsinstrument har nu nått ett stadium där många elever - främst i tonåren - lever mycket av sina liv via telefonen och kan kommunicera med klasskamrater i andra klassrum under lektionstid, lyssna på musik och titta på filmklipp. Unga tränar därigenom sin uppmärksamhetsmuskels uthållighet alltför lite och förmågan att koncentrera sig på en enskild uppgift blir därför lidande. Med anledning av detta har det blivit allt svårare för en lärare att behålla elevernas uppmärksamhet kring det som bearbetas i klassrummet och detta leder förstås till sämre resultat - åtminstone i det som skolan ska lära ut och mäta.
En högpresterande individ i dagens samhälle bör helst behärska både förmågan till fokus på en enskild arbetsuppgift under en längre tid samt förmågan att hantera flera skilda arbetsuppgifter på en och samma gång. Detta är sällan möjligt. De flesta av oss är bra på antingen det ena eller det andra, men i dagens samhälle står multitasking i fokus. Det finns forskare som varnar för att vi - tack vare den ökande oförmågan till djup koncentration på ett problem åt gången - kan gå miste om nästa Einstein. Det finns allt mindre utrymme för enslingar som fördjupar sig i sin specialitet och därigenom för den samlade forskningen framåt.
Ironiskt nog är det med stor sannolikhet människor som i andra sammanhang betecknas som handikappade som bidrar i den avancerade forskningen idag. Individer som lider av Aspergers syndrom kännetecknas av brister i förmåga till helhetsperspektiv, organisation, sortering av sinnesintryck och social interaktion, men de kan vara oerhört skickliga och drivna i sitt specialintresse. Agneta Lindberg, som gjorde sig känd genom TV-såpan "Bonde söker fru" och själv diagnosticerad sent i livet, arbetar som attitydambassadör på regeringens uppdrag för att ändra inställningen till dem som lider av detta handikapp. Hon berättar att: "Vi kan sitta i timmar, i dagar, eller veckor och år och bara hålla på med en enda sak. Forskare, tekniker har ofta drag av aspergers". Hugo Lagercrantz - professor med barns hjärnutveckling som specialintresse - berättar också att det är ett allmänt skämt inom den akademiska världen att åtminstone hälften av alla professorer uppvisar klassiska tecken på just högpresterande aspergers.
Utifrån detta kan man kanske ställa sig frågan vad som är rimligt för oss att värdesätta mest? Vem kan lotsa oss in i framtiden på bästa sätt? En person som klarar av att lösa ett avancerat problem åt gången men däremot inte fixar daglig interaktion med människor i sin omgivning, eller en person som har svårt att fokusera på något alls i mer än fem minuter, men däremot har 350 vänner på Facebook och inte kan leva fem minuter utan tillgång till sin mobiltelefon eller sina kompisar? Kanske handlar det i slutändan om att vi måste bli bättre på att identifiera våra resurser och därefter utnyttja dem där de gör mest nytta.
Källor:
"Aspergers syndrom". Wikipedia. Publicerad 20100509. Tillgänglig 20100905.
URL: http://sv.wikipedia.org/wiki/Aspergers_syndrom
Fagerström, åsa: "Mitt i floden av intryck", i: Pedagogiska magasinet nr 2/2010.
Palmborg, Lars: "Bonde-Agneta: 'I fängelset försvann min ångest' ", i: Expressen [online].
Publicerad 20100503. Tillgänglig 20100509.
URL: http://www.expressen.se/noje/extra/1.1974210/bonde-agneta-i-fangelset-forsvann-min-angest
The King of Poop.
Elvis missbruksproblem var välkända och omfattande. Via sin läkare fick han utskrivet enorma mängder lugnande tabletter och det var svårt för honom att genomföra de sista turnéerna eftersom hans kropp tog så mycket stryk. Dock var de viktproblem som han drogs med sin sista tid i livet - och som förut tillskrivits enbart en mycket fettrik diet - också möjliga att relatera till hans ständiga förstoppningsproblem. Elvis ville dock inte genomgå någon operation för att avhjälpa det eftersom han tyckte det var alldeles för pinsamt.
En livsstil med droger, stress och fel sorts mat leder i de flesta fall till en för tidig död. Den indiske gurun Prahlad Jani är extrem i den andra riktningen. Han hävdar att han under 70 av sina 82 år inte har levt på annat än luft och meditation. Ett experiment utfördes på ett sjukhus för att undersöka sanningshalten i hans påståenden och under en tvåveckorsperiod hölls han instängd i ett rum utan mat och vatten och med förseglad toalett. När experimentet var över undersöktes han av läkare. Han var frisk och skarpsinnig och enligt vad läkarna kunde se hade han inte påverkats negativt.
Det är nog ingen överdrift att säga att västvärldens ideal numera ligger närmare en guru som inget äter än en avdankad rockstjärna som grillar mackor med jordnötssmör till mellanmål. Nackdelarna med att sluddra fram sina texter på scen inför en publik som betalat dyrt för sina biljetter har Whitney Houston redan agerat posterchild för och att gå ut i media och avslöja för sina fans att man gått upp i vikt för att tarmarna inte funkar som de ska skulle förmodligen inte ha varit en "poopulär" sak att handskas med ens för den mest proffsiga PR-byrå - ens i vårt oerhört to(a)leranta tidevarv.
Källor:
Ek, Torbjörn: "Gurun har inte ätit eller druckit på 70 år", i Aftonbladet [online].
Publicerad 20100509. Tillgänglig 20100509.
URL: http://www.aftonbladet.se/kropphalsa/article7098888.ab
Munck, Anders: "Elvis dog av förstoppning", i: Aftonbladet [online].
Publicerad 20100509. Tillgänglig 20100509.
URL: http://www.aftonbladet.se/nojesbladet/article7098288.ab
eNANAstående.
Förmodligen är Mouskouri den bäst säljande kvinnliga artisten någonsin med en karriär som spänner över fem decennier. Hon har spelat in 450 originalalbum och erhållit över 300 guld-, platina- och diamantalbum. Hennes begåvning innefattar inte bara musik. Hon talar åtta språk och har spelat in musik på femton. Hon har arbetat som EU-parlamentariker och ambassadör för UNICEF.
Mouskouri inledde sin imponerande karriär då musik och artisteri inte handlade enbart förmågan att vara provokativ. En karriär byggde på musikalitet och inte på att du valde kläder av rätt designer, exploaterade ditt privatliv eller enbart spelade på din sexualitet. Lanseringen av nya artister har för länge sedan slutat fokusera på det musikaliska hantverket och blivit en medial cirkus där man döljer sina tillkortakommanden med uppseendeväxande styling och en PR-apparat som slukar pengar.
Cirkus Lady Gaga har just varit i stan och sprattlat med benen. Hon hyllas för sin unika framtoning och roll som stilikon för den unga generationen. En artist som Mouskuori vore chanslös om hon skulle ha tävlat med det spektaklet, trots att hon helt klart vore ett bättre föredöme med sina åtta språk och humanitära arbete i bagaget.
Hur skulle en dam i propra glasögon kunna ha en chans mot någon som bakar naken iklädd ett förkläde i genomskinlig plast?
Källor:
"Nana Mouskouri". Wikipedia. Publicerad 20100421. Tillgänglig 20100508.
URL: http://en.wikipedia.org/wiki/Nana_Mouskouri
"Nana Mouskouri". Wikipedia. Publicerad 20100421. Tillgänglig 20100508.
URL: http://sv.wikipedia.org/wiki/Nana_Mouskouri
Det var som katten!
Människor som får romantiska känslor för annat än andra människor är inte unika, men inte heller vanliga. De brukar vanligtvis benämnas fetischister och får vanligtvis utlopp för dessa känslor tillsammans med andra människor. Man kan t. ex föredra att partnern har på sig vissa kläder när man ska ha sex, vilket är en form av fetisch som inte är särskilt ovanlig. Att däremot bli förälskad i de faktiska föremålen är inte riktigt lika vanligt. Svenskan Eija-Riitta Berliner-Mauer är - som namnet också skvallrar om - gift med berlinmuren sedan 30 år. Intresset för muren fick hon redan som barn och när hon kom i puberteten utvecklades intresset till en förälskelse. Hon har vägrat besöka Tyskland sedan muren revs 1989 och säger sig aldrig ha haft sex med en människa - däremot med sin "make".
Relationer innebär arbete. Kompromisser och meningsskiljaktigheter är vanliga ingredienser i ett förhållande. Om du gifter dig med ett föremål - som Eija-Riitta - eller ett djur - som i Uwes fall - är du garanterad att alltid få sista ordet. Hur det sedan blir med allt annat som hör ett gängse förhållande till - det är väl en annan historia.
Källor:
Jannerling, Lisa: "Uwe, 39, gifte sig med sin katt Cecilia",i: Expressen [online].
Publicerad 20100507. Tillgänglig 20100508.
URL: http://www.expressen.se/husdjur/1.1980257/uwe-39-gifte-sig-med-sin-katt-cecilia
Salihu, Diamant: "Svenska Eija-Riita, 54, är gift med Berlinmuren", i: Expressen [online].
Publicerad 20080528. Tillgänglig 20100508.
URL: http://www.expressen.se/sex/1.1177836/svenska-eija-riita-54-ar-gift-med-berlinmuren
Bildkälla:
http://nikipedia87.files.wordpress.com/2008/11/cat_trig_002.jpg
All These Gaddjets.
I Sverige ökar fattigdomen och bland det första man väljer bort när pengarna tryter är tandläkarbesök. Om man inte går dit i tid blir ingreppet oftast mer omfattande och måste utföras akut när situationen blir ohållbar. Att dra ut en tand är billigare än att till exempel rotfylla den och om man inte ens har pengar till utdragningen kommer rotfyllning av naturliga skäl inte ens på fråga. Luckan i tandraden blir ett konkret bevis på din fattigdom och människor slutar le för att de skäms. Tänder som klassmärke har gjort sitt återtåg och nuvarande regelverk kommer inte att leda till att fler människor får hjälp med sina tandproblem.
Framtiden ser mörk ut av fler anledningar. Tandhälsan har försämrats bland dem som är unga idag. Flourtanten med sina små plastkoppar är ett minne blott och barn äter och dricker betydligt mer socker. Ett stort hot mot tänderna är läsk och juice. Dessa drycker fräter sönder tändernas emalj och konsumtionen av dessa har ökat. Sämre vanor där tandborstning sköts sporadiskt och tandtråd är ett exotiskt inslag hjälper dessutom denna negativa utveckling på traven.
I dagarna uppmärksammades det att Jessica Simpson i en pratshow avslöjat att hon bara borstar sina tänder tre gånger i veckan, eftersom hon inte gillar den hala yta de får när de är nyborstade. Hon uppgav att hon ändå har fräsch andedräkt och att hon sköljer regelbundet med Listerine istället, något som chockade hennes tandläkare. Munskölj kan inte ersätta ett tag med tandborsten, kontrar han, och påpekar att det är just den hala känslan som de flesta av hans patienter eftersträvar. Då är tanden nämligen ren från plack och beläggningar.
I ett land som USA där varje leende är klonat med hjälp av bländvita porslinsfasader (minns "Extreme Makeover" där alla fick en uppsättning!) är det inte underligt att Simpsons bekännelse fick stor uppmärksamhet. Hennes ovana kan förstås få konsekvenser längre fram men skillnaden mellan henne och en lågavlönad ensamstående mamma i Sverige är att hon lär ha råd att öppna käften hos tandläkaren när slarvet så småningom tar ut sin rätt.
Källor:
Rundkvist, Fredrik: "Sockerfri läsk fräter sönder barns tänder", i: Aftonbladet [online].
Publicerad 20040916. Tillgänglig 20100508.
URL: http://www.aftonbladet.se/kropphalsa/article234283.ab
Selin, Johan: "Simpsons tandläkare chockad", i: Aftonbladet [online].
Publicerad 20100506. Tillgänglig 20100508.
URL:http://www.aftonbladet.se/nojesbladet/klick/article7083511.ab
Rökridå.
Rökning ÄR farligt. Cigaretter är en drog. Det är inget vi behöver tvista om. Människor som röker löper betydligt större risk att få cancer, KOL och emfysem. De kostar vården miljardbelopp varje år. På ytan verkar det kanske därför okomplicerat att förbjuda människor att ägna sig åt detta destruktiva missbruk i anslutning till sin arbetsplats, men fullt så enkelt är det inte. I en debattartikel i Aftonbladet skriver Yasmin Eriksson, Ylwa Liljegren och José Martinez - alla tre anställda inom Stockholms stad - att rökförbudet faktiskt är en kränkning mot människors grundläggande rättighet att fatta beslut om sin egen kropp och hälsa. De tror att ett erbjudande från arbetsgivaren till rökare i arbetsstyrkan om hjälp till rökavvänjning skulle ha genererat ett betydligt mer positivt resultat än detta förbud och dessutom vara mer i linje med den ganska självklara tanken om att vuxna människor själva måste få bestämma över sina liv.
Syftet med förbudet kan alltså tyckas bottna i omsorg, men i grunden handlar det om att arbetsgivaren tar sig rätten att bestämma över sina anställdas livsföring. I och med detta är man ute på etiskt sett minerad mark. Var ska i så fall gränsen dras? Ska den person som lider av svettningar och luktar illa också kunna regleras bort för att vi ska slippa obehaget? Någon med dålig munhygien? Övervikt är också ett stort folkhälsoproblem. Ska en arbetsgivare kunna skapa regler som tvingar den med extrakilon att banta för att få behålla jobbet? Hälsoaspekten är ju trots allt det som har legitimerat rökförbudet, så vad finns det för hinder för att förbjuda andra tecken på mänsklig svaghet och skröplighet?
I likhet med debatten om dödshjälp handlar också detta om vår rätt att handskas som vi vill med våra kroppar. Risken att skapa lagar som slår fel eller missbrukas på ett sätt som lagstiftarna inte kunnat förutse, är alltid överhängande. Detta gäller i ännu högre omfattning förhållningssätt på arbetsplatser eftersom dessa inte alls är lika genomarbetade. Den grå byråkratin kokar därför inte sällan ihop policys - i likhet med denna - som de inte inser hela vidden av förrän de implementeras. Ett rökförbud som förvandlar anställda till barn som ska fostras faller under denna kategori och följden blir garanterat inte tacksamma f.d rökare med käften full av Nicotinell.
Källa:
Eriksson, Yasmin, Ylwa Liljegren och José Martinez: "Kränkande att inte få röka på rasten", i: Aftonbladet [online].
Publicerad 20100505. Tillgänglig 20100505.
URL: http://www.aftonbladet.se/debatt/article7075308.ab
"Ja, vi elsker dette skavlan(de)".
Nyligen kritiserades Skavlan för att vara alltför sexistisk och fokusera på kropp och privatliv - snarare än karriären och yrket - när intervjuoffren var kvinnliga. När den norska finansministern och tillika partiledaren för vänstern besökte programmet fick hon besvara frågor om eventuella plastikoperationer fastän hon samma dag presenterat statsbudgeten och journalisten Åsne Seierstads duschmöjligheter i Afghanistan tilldrog sig mer intresse än det faktiska arbete hon utförde medan hon var där. I Norge har han till och med fått öknamnet "Kåte Fredrik" och varit betydligt mer kontroversiell än han varit i Sverige - hittills. Skavlan själv bemöter kritiken som absurd, kallar sig själv feminist och uppger att han inte har problem med starka kvinnor eftersom han alltid omgivits och fortfarande omges av dem. Han säger sig försöka möta varje individ på hans eller hennes nivå och ställa sina frågor med den utgångspunkten.
Oavsett vilken slags diskriminering det handlar om (pga av kön, sexuell läggning, etnicitet) är den omedvetna kanske den allra värsta, dvs fördomar och förutfattade meningar som är så djupt rotade att man inte ens ifrågasätter dem. Dessa är de som är allra knepigast att bli av med. Ännu svårare blir det när den som utsätts inte själv inser att det är fördomar som projiceras. När det handlar om ett samtal, en interaktion, som i fallet med en programledare i TV blir det ofelbart så att de som ser och hör samtalet tolkar det utifrån sina egna referensramar. Tolkningarna kan vara väldigt olika och påverkas beroende på vilka glasögon man väljer att ha på sig när man gör dem.
Skavlan kan förklara sina professionella intentioner tills han blir blå, men tolkningen av det han gör i TV-studion lämnas ändå alltid till dem som iakttar. Det kan innebära att han trots till synes ädla motiv uppfattas som en simpel mansgris för att han - medvetet eller omedvetet - de facto gör skillnad mellan män och kvinnor eller felaktigt uppfattas som att han gör det. Såvida det handlar om att han verkligen gör skillnad är det också möjligt att han möter individerna på det sätt han tror de vill bli bemötta och inte på det sätt de faktiskt vill bli bemötta. Det hela är en komplicerad process och när allt kommer till kritan finns kanske den objektiva Sanningen om hur allt verkligen förhåller sig någonstans mittemellan - förutsatt att den överhuvudtaget existerar.
Källor:
Barnard, Catherina:"Fredrik Skavlan: Jag är feminist", i. Expressen [online].
Publicerad 20100419. Tillgänglig 20100430.
URL: http://www.expressen.se/noje/tvsajten/1.1955056/fredrik-skavlan-jag-ar-feminist
Bergqvist, Mattias: "Professor anklagar Skavlan för sexism", i: Expressen [online].
Publicerad 20090918. Tillgänglig 20100430.
URL: http://www.expressen.se/noje/tvsajten/1.1711751/professor-anklagar-skavlan-for-sexism
Trus, Helena & Anna Benson: "Han kallas 'kåte Fredrik'", i: Aftonbladet [online].
Publicerad 20100326. Tillgänglig 20100430.
URL: http://www.aftonbladet.se/nojesbladet/tv/article6844644.ab
Huvudlöst.
Den typiska tonårsnyfikenheten på alkohol var det nog många som stillade under den gångna valborgshelgen. Det är nämligen en högtid då många blir berusade för första gången. Langare - dvs äldre syskon eller kompisar, kompisars kompisar, "bussiga" föräldrar och i alltför många fall flyktiga bekanta - köper ut alkohol och medverkar till att ungdomar i värsta fall hamnar på sjukhus med spritförgiftning eller efter olyckor med mopeder och bilar. I "mindre allvarliga" fall kan det handla om att bli av med oskulden utan att ha något direkt minne av det eller hamna i slagsmål. Nyfikenheten på alkoholen och dess effekter i samverkan med en rädsla för att inte vara tillräckligt cool, gör att det finns de som dricker utan att egentligen ens vilja.
Alkohol är naturligtvis bara ett exempel på det som tonåringar är naturligt nyfikna på i den omedelbara värld som omger dem, men när det gäller detta och andra typiska "vuxenprylar" har de inte den kapacitet de behöver för att kunna hantera konsekvenserna. Därför tenderar de att med liv och lust agera och tappa huvudet i sammanhang som är mer hanterbara för vuxna, men vill ändå - om/när saker och ting går på tok - ursäktas som tanklösa barn och slippa ta ansvar. Den franske pojken tappade först omdömet och därefter nästan bokstavligt huvudet när hans äventyrslusta tog överhanden. Den tragiska händelsen verkar av naturliga orsaker helt meningslös, men om några av dem som var med i bussen i och med detta lär sig att tänka efter innan de låter hälsosam nyfikenhet övergå i olycksbådande dumdristighet har den unge mannen faktiskt inte dött helt förgäves.
Källa:
Hjertén, LInda: "Stack ut huvudet från buss - dog", i: Aftonbladet [online].
Publicerad 20100430. TIllgänglig 201000501.
URL: http://www.aftonbladet.se/nyheter/article7051214.ab
A-Greed.
Niclas Wahlgren och Laila Bagge träffades i samband med bådas medverkan i "Let´s Dance". Ända sedan romansen inleddes har media följt den på nära håll och bröllopet som hölls i början på mars i år blev ett mediejippo av sällan skådat slag. Rättigheterna till bilder och annan rapportering såldes och till och med på bröllopsresan hängde paparazzigänget med och "smygtog" bilder när paret sörplade paraplydrinkar.
Nästa steg i detta är att bygget av parets hus på Lidingö ska bli dokusåpa. Entreprenörer och företag som vill medverka och få möjlighet att visa upp sina produkter och sitt yrkesmässiga kunnande på bästa sändningstid måste - enligt uppgifter från en företagare som var på väg in i projektet - betala en nätt summa för att få göra det och därmed i praktiken vara med sponsra hela spektaklet. Företagaren i fråga valde att dra sig ur och när inblandade i TV-produktionen konfronteras förnekar de att det aktuella företaget ens skulle ha deltagit i något offertförehavande. Oavsett sanningshalten i företagarens utsaga verkar det som om det nygifta paret lider både av mediekättja och svårartad girighet. Ingen av dem är någon fattiglapp och de skulle med all säkerhet kunna hosta upp pengarna för sin villa själva utan större problem. Ändock väljer de unga tu att sälja ut sig och privatlivet för att slippa tulla på sparkapitalet.
Vad blir nästa grej när huset är byggt och sista avsnittet av byggsåpan sänts? Utan tvekan kommer de att drabbas av svår abstinens när de inte längre har kameror som följer vart steg och i sådana situationer riskerar missbrukare att fatta riktigt dåliga beslut. Så vilket blir deras? Får vi följa med in i sovrummet när nästa generation Wahlgren/Bagge ska knådas till? Varför inte - även där finns ju pengar att tjäna och publicitet att dra nytta av? Då kan doftljustillverkare, glidmedelsföretag och återförsäljare av folsyra och gravidvitaminer få chans till en plats i rampljuset och boostade försäljningssiffror. Och när ungen väl är kläckt kommer Babybjörn, Polarn&Pyret, Brio och resten av gänget och radar upp sig och alla blir jävligt glada, lyckliga och rika.
En vacker dag återvänder slutligen Laila till Idoljuryn med nya friska krafter. Där ska hon drilla nästa trupp hoppfulla popstjärneämnen till att bli kommersiella strateger i en krävande medievärld och då kan eleverna vara fullkomligt trygga i sin förvissning om att Laila vet precis vad hon talar om.
Källa:
Johansson, Lars & Åsa Asplid:"Här är kraven för att få synas i Laila Bagges husprogram", i: Expressen [online].
Publicerad 20100502. Tillgänglig 20100502.
URL: http://www.expressen.se/noje/tvsajten/1.1973376/har-ar-kraven-pa-foretagen-for-att-fa-synas-i-laila-bagges-husprogram
Bildkälla:
http://www.insidesocal.com/tomhoffarth/greed.jpg
Till Salu.
Värden ska omsättas i pengar. Tillväxt är honnörsordet. Det räcker inte med vi redan har, det har krisen gjort tydligt. Det måste till nya företag, med nytänkande, som genererar arbetstillfällen. För att det ska komma till stånd måste vi förlita oss på entreprenörerna, denna gudabenådade skara. Den entreprenöriella andan handlar om att hitta nya sätt att tjäna pengar. Genom att ha förmåga till innovation, skicklighet i att identifiera möjligheter och skapa ett behov som inte inte funnits tidigare, kan man profitera. En entreprenör skapar kaos och nya förutsättningar på en befintlig marknad. Entreprenörskap ligger i tiden och uppmuntras av Ung Företagsamhet, profilerade skolor och naturligtvis ärevördiga lärosäten som Chalmers och KTH.
I SVT:s "Draknästet" huserar en rad affärskunniga riskkapitalister som är beredda att satsa pengar i företagsidéer och innovationer de bedömer har en framtid på den stenhårda Marknaden. Mer eller mindre darriga innovatörer och kreatörer ställer sig inför vad som närmast kan liknas en exekutionspatrull och får sina idéer och affärsplaner brutalt granskade. Det är ett fåtal som går därifrån med en deal och de som inte är tillräckligt starka för att tro på sin idé trots sågning från Mats Gabrielsson och hans vapendragare lämnar nästet skadskjutna. Det är ett koncept som ligger i tiden. Allt handlar vad vi har att sälja. För en del handlar det om produkter - för andra om tjänster.
Anna Anka söker i sin nya programserie efter en personlig assistent och det har förekommit skriverier om de konflikter som uppstått mellan de starka viljorna vid inspelningen. Den brokiga skara svenskar som har flugit över för att pröva sina vingar decimeras stadigt och till slut ska en lycklig sate vinna äran att bli fru Ankas allt-i-allo. I en friskare värld skulle ett sådant jobb inte ha några sökande. Att torka bajs på ett demensboende eller vårda sjuka barn borde locka mer än att lyda en bortskämd botoxblondins alla nycker och infall - åtminstone om man önskar framstå som någorlunda seriös - men vi lever inte i en frisk värld. Bajs och barn genererar inga pengar såvida man inte är blöjfabrikant och alltför mycket handlar om kontanter och ytfinish när det kommer till kritan.
Granska dig själv på djupet och se om du har något värt att sälja. Om du inte har en snitsig uppfinning på lut kan du alltid erbjuda din själ snyggt förpackad. Cash är nämligen king.
Stor Röst - Stort Ego.
Majaindianer.
Idag beger sig rödskinnen ut
och firar arbetarnas internationella dag
De höjer sina röster mot den blå alliansen
som anses spela på de rikas lag.
På röda flaggor, plakat och banderoller
syns protester och fina ord om solidaritet
Rättrådigheten lever så länge man är gräsrot
men ack, detta kan lätt ändras, vi vet!
Makt korrumperar, det är alls inget nytt
I var epok finns det gott om profitörer
Det handlar om individen, inte alls ideologi
Mygel finns i alla färger och valörer.
Och nu går tåget, vi trampar och skanderar
och önskar världen bättre när ropen skalla
Låt oss sjunka till en mänskligt generell nivå
och önska "sunt förnuft" och "samvete" åt alla!
