Stackars Ragnar?
Tag en emotionellt störd ung man och lägg till en splittrad familj, halvsyskon och av allt att döma en händelse som får bägaren att rinna över så får vi ett trippelmord som skakar Sverige. Den 21-årige Ragnar Nilsson mördade brutalt sina två halvsyskon och deras pappa och flydde sedan. Nu har han bekänt och motivet sägs vara svartsjuka som bottnar i psykisk ohälsa.
Bilden av Nilsson är splittrad. Vissa ser honom som någon som var hängiven sina syskon, någon de tyckte bra om, medan andra uppfattade honom som en enstöring som kunde uppträda aggressivt i skolan och bli fixerad vid olika projekt. Om detta berodde på att han hade det jobbigt hemma - något han själv hävdar - kommer den rättpsykiatriska undersökningen förhoppningsvis att kasta mer ljus över det.
Nilsson berättar i inledande förhör att han känt sig kränkt under hela sin uppväxt. Det framgår inte ännu på vilket sätt, men ytterligare förhör lär ge detaljer. Rättegången kommer sedan att utmynna i ett spektakel där alla solkiga detaljer kommer till allmänhetens kännedom. Gärningen i sig ska granskas in i varje blodig detalj och mekanismerna bakom dådet kommer att få minst lika mycket uppmärksamhet.
Människor blir ofta kränkta nuförtiden. För inte alls så länge sedan användes begreppet betydligt mer sparsamt. Det var reserverat för det riktigt allvarliga. Det används förstås fortfarande för att benämna de allra värsta avarterna av hur människor kan bete sig mot varandra, men det har ändå gått inflation i kränkningar och det tappar alltmer sin forna laddning och tyngd. En ateist kan numera kränkas av förekomsten av en bibel på ett hotellrum och en lärarstudent kan bli kränkt av att en föreläsare påpekar att man bör vara språkligt duktig för att passa som svensklärare. Det är bara fantasin som sätter gränser.
Mycket av Nilssons försvar kommer givetvis att gå ut på att hitta förmildrande omständigheter. Kändisadvokaterna lär stå i kö för att få representera denna missförstådde unge man, medan de människor som drabbats direkt och indirekt av hans gärning kommer att hamna i skymundan innan cirkusen är över. Faktum kvarstår dock - tre människor är döda och det man undrar är om långvarig kränkning är något som Ragnar Nilsson har verklig fog för att åberopa som försvar eller om det bara är ren och skär beräkning och strategiskt tänkande från hans sida.
Jag vet inte vilket alternativ som är mer tragiskt.
Bilden av Nilsson är splittrad. Vissa ser honom som någon som var hängiven sina syskon, någon de tyckte bra om, medan andra uppfattade honom som en enstöring som kunde uppträda aggressivt i skolan och bli fixerad vid olika projekt. Om detta berodde på att han hade det jobbigt hemma - något han själv hävdar - kommer den rättpsykiatriska undersökningen förhoppningsvis att kasta mer ljus över det.
Nilsson berättar i inledande förhör att han känt sig kränkt under hela sin uppväxt. Det framgår inte ännu på vilket sätt, men ytterligare förhör lär ge detaljer. Rättegången kommer sedan att utmynna i ett spektakel där alla solkiga detaljer kommer till allmänhetens kännedom. Gärningen i sig ska granskas in i varje blodig detalj och mekanismerna bakom dådet kommer att få minst lika mycket uppmärksamhet.
Människor blir ofta kränkta nuförtiden. För inte alls så länge sedan användes begreppet betydligt mer sparsamt. Det var reserverat för det riktigt allvarliga. Det används förstås fortfarande för att benämna de allra värsta avarterna av hur människor kan bete sig mot varandra, men det har ändå gått inflation i kränkningar och det tappar alltmer sin forna laddning och tyngd. En ateist kan numera kränkas av förekomsten av en bibel på ett hotellrum och en lärarstudent kan bli kränkt av att en föreläsare påpekar att man bör vara språkligt duktig för att passa som svensklärare. Det är bara fantasin som sätter gränser.
Mycket av Nilssons försvar kommer givetvis att gå ut på att hitta förmildrande omständigheter. Kändisadvokaterna lär stå i kö för att få representera denna missförstådde unge man, medan de människor som drabbats direkt och indirekt av hans gärning kommer att hamna i skymundan innan cirkusen är över. Faktum kvarstår dock - tre människor är döda och det man undrar är om långvarig kränkning är något som Ragnar Nilsson har verklig fog för att åberopa som försvar eller om det bara är ren och skär beräkning och strategiskt tänkande från hans sida.
Jag vet inte vilket alternativ som är mer tragiskt.
Källa:
Wiman, Erik & Mattias Sanberg:"Han erkänner trippelmordet", i Aftonbladet [online].
Publicerad 20100513. Tillgänglig 20100516.
URL:http://www.aftonbladet.se/nyheter/article7120959.ab
Kommentarer
Postat av: eva
...som alltid - tänkvärt !
Trackback
