Fröken Giftig

Integritet står högt upp på vår dagordning. Dator- och mediesamhället har kostat oss delar av privatlivet och diskussionen kring om fördelarna uppväger nackdelarna pågår ständigt. Så länge exponeringen av privatlivet är frivillig hörs sällan protester. När lagar som stiftas inkräktar på integriteten höjs röster av naturliga skäl. Aktuella i dagarna är förslag till bestämmelser som ska utvidga rätten till personlig integritet för vissa grupper och därmed minska allmänhetens möjlighet till insyn inom områden där just insyn kan tyckas vara en kärnfråga för både demokrati och grundläggande mänskliga rättigheter.

Facebook och integritet är två ord som många skulle tveka till att använda i samma mening. I dagarna har den omåttligt populära nätverkssajten återigen fått ta emot skarp kritik för sin dåliga säkerhet. Redan under förra året uppmärksammades att det att det förekom flera typer av virus och annan skadlig kod på sajten och detta berodde på att kontrollen av de tredjepartsprogram som blev tillgängliga för användarna var för dålig. Skaparen av nätverkssajten, Mark Zuckerberg, ansåg dock att öppenheten var mer värd och ville inte öka kontrollen. Detsamma gäller andra typer av säkerhetsbrister som sajten dras med. Människor är till exempel inte medvetna om att uppdateringar på sajten och statusrader - trots att man kan luras att tro att man bara riktar sig till sina vänner - kan ses av fler än de tror och att bilder utan problem kan användas av andra. Tobias Sjölin och Emelie von Oelreich upptäckte att en annan facebookanvändare hade stulit bilder på deras dotter, döpt om henne och påstått att hon var hennes. Paret trodde att bilderna endast var tillgängliga för vänner, men så var inte fallet. Tilltaget är ej heller att betrakta som ett brott, meddelade polisen när paret var i kontakt med dem. Viljan att försöka begränsa vad man får göra med andras material, eller känslig information som gäller andra, verkar inte finnas. Såvida du inte är på väg uppåt i livet.

Nu diskuteras nämligen ett lagförslag som innebär att det ska bli svårare att göra kreditupplysningar på personer som kandiderar till politiska poster. Känslig information om en persons ekonomiska status ska blir svårare att ta reda på för journalister som gör granskningar - just för att skydda "offrens" integritet. Det handlar i slutänden om att människor i framtiden - om lagen klubbas igenom - kommer att ha mindre information tillgänglig när de ska utnyttja sin demokratiska rätt och välja politiska representanter. Inför höstens val har en sådan här kreditgranskning gjorts av de 70 000 personer som kandiderar till politiska församlingar och ett hundratal av dem har ekonomiska bekymmer, en del av dem så allvarliga att de är föremål för skuldsanering. Givetvis är det inte rimligt att kräva att en blivande folkvald ska ha levt ett absolut klanderfritt liv från lekskolan och framåt för att kunna godkännas, men faktum återstår att den eventuela inskränkningen i möjligheten att göra en kreditkoll kan innebära att någon som inte kan hantera sin personliga ekonomi får del i ansvaret för en kommuns dito. Lämpligheten i ett sådant förfarande kan naturligtvis diskuteras.

Andra som kommer att åtnjuta ett liknande skydd från snokande ögon är läkare som inte sköter sig, såvida socialminister Hägglund får sin vilja igenom. Trots att han upprördes väldeliga av den skandal som uppdagades gällande en dansk läkare som anställts i Hudiksvall trots uppenbar olämplighet, ligger ändå ett förslag som ska göra det svårare för presumptiva patienter och arbetsgivare att få reda på vilka eventuella misstag en läkare kan ha begått under karriären. Återigen flaggar man med integritet som ett skäl för inskränkningen och uppenbarligen är en oskicklig läkare med missbruksproblem eller kriminell bakgrund mer värd att skyddas från obehag, än framtida patienter är värda att skyddas mot felbehandlingar eller slarviga ingrepp.

Är det så vi vill ha det?