Fröken Giftig

Du läser nyheter på Aftonbladet, läser ett intressant inlägg på en politisk blogg du följer, konverserar med en bekant på annan ort via Live Messenger, håller koll på dina kompisars status på Facebook och försöker få ihop ett mail till dina kollegor - allt detta samtidigt. Känner du igen dig? Trivs du i den situationen och känner dig produktiv eller blir du stressad och splittrad och upplever att allt blir halvgjort?

Det råder oenighet inom forskarvärlden huruvida vi och våra hjärnor påverkas positivt av en livsstil fylld av multitasking eller inte. Det samhälle vi lever i ställer trots allt stora krav på förmågan att kunna hålla många olika aktiviteter igång samtidigt, men hur påverkas vi av det? Några hävdar att eftersom vi har flera kanaler öppna mot världens samtidigt får vi inte tillräckligt träning i att koncentera oss på en sak åt gången. Därför får vi svårt att fokusera under längre tid. Vad blir följden?

De sjunkande resultaten i skolan brukar skyllas på allehanda faktorer. Nedskärningar, bristande lärarkompetens, segregation mellan bra och dåliga skolor brukar nämnas. En annan viktig faktor borde vara somliga elevers oförmåga att faktiskt fokusera på skolarbetet. Det har i alla tider funnits saker utanför skolan som tilldragit sig mer intresse än undervisningen, men förut var det lättare för lärarna att hålla de sakerna utanför. Idag har världen sökt sig in i klassrummen på ett helt annat sätt, tack vare mobiltelefonerna. Graden av utveckling på dessa kommunikationsinstrument har nu nått ett stadium där många elever - främst i tonåren - lever mycket av sina liv via telefonen och kan kommunicera med klasskamrater i andra klassrum under lektionstid, lyssna på musik och titta på filmklipp. Unga tränar därigenom sin uppmärksamhetsmuskels uthållighet alltför lite och förmågan att koncentrera sig på en enskild uppgift blir därför lidande. Med anledning av detta har det blivit allt svårare för en lärare att behålla elevernas uppmärksamhet kring det som bearbetas i klassrummet och detta leder förstås till sämre resultat - åtminstone i det som skolan ska lära ut och mäta.

En högpresterande individ i dagens samhälle bör helst behärska både förmågan till fokus på en enskild arbetsuppgift under en längre tid samt förmågan att hantera flera skilda arbetsuppgifter på en och samma gång. Detta är sällan möjligt. De flesta av oss är bra på antingen det ena eller det andra, men i dagens samhälle står multitasking i fokus. Det finns forskare som varnar för att vi - tack vare den ökande oförmågan till djup koncentration på ett problem åt gången - kan gå miste om nästa Einstein. Det finns allt mindre utrymme för enslingar som fördjupar sig i sin specialitet och därigenom för den samlade forskningen framåt.

Ironiskt nog är det med stor sannolikhet människor som i andra sammanhang betecknas som handikappade som bidrar i den avancerade forskningen idag. Individer som lider av Aspergers syndrom kännetecknas av brister i förmåga till helhetsperspektiv, organisation, sortering av sinnesintryck och social interaktion, men de kan vara oerhört skickliga och drivna i sitt specialintresse. Agneta Lindberg, som gjorde sig känd genom TV-såpan "Bonde söker fru" och själv diagnosticerad sent i livet, arbetar som attitydambassadör på regeringens uppdrag för att ändra inställningen till dem som lider av detta handikapp. Hon berättar att: "Vi kan sitta i timmar, i dagar, eller veckor och år och bara hålla på med en enda sak. Forskare, tekniker har ofta drag av aspergers". Hugo Lagercrantz - professor med barns hjärnutveckling som specialintresse - berättar också att det är ett allmänt skämt inom den akademiska världen att åtminstone hälften av alla professorer uppvisar klassiska tecken på just högpresterande aspergers.

Utifrån detta kan man kanske ställa sig frågan vad som är rimligt för oss att värdesätta mest? Vem kan lotsa oss in i framtiden på bästa sätt? En person som klarar av att lösa ett avancerat problem åt gången men däremot inte fixar daglig interaktion med människor i sin omgivning, eller en person som har svårt att fokusera på något alls i mer än fem minuter, men däremot har 350 vänner på Facebook och inte kan leva fem minuter utan tillgång till sin mobiltelefon eller sina kompisar? Kanske handlar det i slutändan om att vi måste bli bättre på att identifiera våra resurser och därefter utnyttja dem där de gör mest nytta.