Lyssna På Dina Lärare.
Två högstadietjejer på Lidingö ville ha bättre betyg, men visste inte hur de skulle bära sig åt. Att vara flitigare i skolan var förstås inget alternativ, men så yppade sig ett gyllene tillfälle. En fult tillägnad nyckelknippa gav dem tillträde till lärarrummet och för att ligga steget före beslöt sig tjejerna för att installera avlyssningsutrustning för att på så sätt veta vad som sades på lärarkonferensen. Deras lilla experiment hade säkert fungerat ypperligt om inte en av dem hade skrivit om tilltaget på Facebook, varvid allt uppdagades och flickorna bötfälldes.
Incidenten visar hur kreativitet, egocentrism, förslagenhet och total tanklöshet kan få sitt utlopp. Flickornas kreativitet - om än felriktad - är uppmuntrande. Förslagenheten, egocentrismen och brist på respekt för andra människors integritet är desto mindre uppmuntrande, men ett signum för hur samhället utvecklats. Deras tanklösa oförmåga att hålla tyst om sin bedrift är desto mer begriplig. Att skryta när man borde hålla käften är ett typiskt uttryck för ungdomligt oförstånd och ledde lyckligtvis till att deras ofog avslöjades.
En önskan hos alla pedagoger är ha förmågan att trollbinda och skapa kunskapstörst. Vi vill att eleverna ska lyssna andäktigt och hörsamma det vi säger. De här flickorna var fullt beredda på att göra det.
Källa:
Klaasen, Johanna: "Lidingö-flickor buggade lärarrum", i: Aftonbladet [online].
Publicerad 20100824. Tillgänglig 20100824.
URL: http://www.aftonbladet.se/nyheter/article7663789.ab
Bildkälla: http://fpsl.files.wordpress.com/2007/04/352px-thisbe11.jpg
Are You Lönsam Tonight?
En lön över 30 000 i månaden ökar inte på känslan av lycka hos den enskilde. Det säger lyckoforskare Bengt Brülde i en artikel i Aftonbladet. Hur lyckliga vi är som individer och när i livet vi är det är redan inprogrammerat i oss och styrs inte lika mycket av yttre faktorer som man kan tro. 30 000, alltså?
Det kanske är sant. Lyckoforskaren måste ju på något sätt ha kommit fram till den där siffran och kunnat dra slutsatser efter empiriska studier. Men hur trolig framstår slutsatsen för gemene man? Om man är låg- eller blygsamt avlönad och dagligen slåss för att få det att gå ihop är det svårt att inte se pengar som en avgörande lyckofaktor. Jag ser pengar som en lyckofaktor och jag har det trots allt rätt bra om man jämför med många andra. Ekonomiskt oberoende skulle dock lösa flera stora problem i mitt liv. Om jag inte behövde jobba för att få vardagsekonomin att gå ihop skulle jag under en inledande period inte göra det heller. Mitt yrke är inte det som definierar mig som individ. Jag skulle bara göra det jag hade lust till och bo där jag trivdes utan hänsyn till arbetsmarknad. Efter en tid skulle jag kunna tänka mig att sysselsätta mig med något som jag tyckte var roligt, utan att behöva vara intresserad av eller beroende av lönsamhet. Så visst - pengar skulle lösa många problem.
Men vid närmare eftertanke kanske påståendet att väldigt mycket pengar inte automatiskt resulterar i lycka stämmer rätt väl med den befintliga empirin. Hur många gånger har vi inte läst om dem som vunnit ofantliga summor på lotteri och ändå tillbringat slutet av sina liv ensamma, utfattiga och skuldsatta? Pengar kan förändra människor - och då menar jag inte nödvändigtvis vinnaren. Antalet vänner ökar exponentiellt. Det blir svårt att veta vem som håller sig nära bara för att få ta del av smulorna från miljonärsbordet. Sådana gamar finns alltid - i alla miljöer.
Men tillbaka till verkligheten. Det är dags för lönerevision igen för oss lärare. Avtalet blev klart sent och man hann inte med förhandlingar och lönesamtal före sommarledigheten. Jag har ingen aning om var min nya lön kommer att landa, men det dröjer ett tag innan jag når upp till 30 000. Ergo får jag också vänta ännu ett tag på just den mytomspunna lyckan.
Källa:
Löfroth, Simon: "För mycket pengar gör dig inte lyckligare", i: Aftonbladet [online].
Publicerad 20100801. Tillgänglig 20100822.
URL: http://www.aftonbladet.se/kropphalsa/dittinre/article7533922.ab
Bildkälla: http://express.howstuffworks.com/gif/wq-money-woman.jpg
Sexualdemokraterna?
Två överförfriskade socialdemokrater från Mellansverige tog chansen till kulturellt utbyte när de besökte Stockholm i juli för att delta i upptakten inför höstens val.
Efter dagens möten som följdes av en rad krogbesök var de rejält berusade och en av dem gick till Malmskillnadsgatan för att hitta sällskapsdamer att ta med hem till LO:s övernattningslägenhet. Ingen av de båda kvinnor man valde att köpa tjänster av var folkbokförda i Sverige och polisen - som hade övervakat hela processen - kunde knalla in genom den olåsta dörren och ta dem på bar gärning - bokstavligen. De är SÅ ångerfulla och den ene har svurit på att aldrig dricka sprit igen. Han har berättat om det bötfällda snedsteget för frun och barnen och gått omkring med ont i magen ända sedan dess. Stackare.
Att visa avsky för sexköp är tyvärr alltför ofta ren polityr och PK-fernissa. Alla köper naturligtvis inte sex så fort de får möjlighet, men det finns - uppenbarligen - män ibland oss som säger en sak ifråga om sexhandel, men gör något helt annat. Det mesta flagranta exemplet på detta är förstås f.d länspolismästare Göran Lindberg som på dagtid var så engagerad i kvinnofrågor att han fick öknamnet Kapten Klänning medan han på sin lediga tid ägnade sig åt sexuella övergrepp och koppleri.
Det var förstås bara en slump att det var sossar som skämde ut sig den här gången. Det kunde lika gärna ha varit moderater eller centerpartister eller - Gud förbjude - kristdemokrater. Dessa som ständigt lyfter traditionella family values till center stage skulle förstås få särskilt svårt att förklara varför man hade ring på fingret och samtidigt stoppade dolmen i någon annans skäggbiff.
Händelsen är med all sannolikhet toppen av ett ruttet isberg och även om man kan tycka att det var dumt av Mona Sahlin att köpa Toblerone för andras pengar, måste det ändå anses snäppet värre när människor som jobbar för demokrati och rättvisa utnyttjar andra människors utsatthet genom att köpa ett knull av dem på sjaskigast möjliga vis.
Källa:
Aschberg, Richard & Anders Johansson: "Politikerna köpte sex i LO-bostad", i: Aftonbladet [online].
Publicerad 20100819. Tillgänglig 20100819.
URL: http://www.aftonbladet.se/nyheter/valet2010/article7639182.ab
Bildkälla: http://www.dn.se/polopoly_fs/1.504646.1233835736!image/2256742087.jpg
Väderspänning.
Våren surrar av yrvakna flugor och spekulationer om sommarens väder. TV-meteorologer gestikulerar temperaturkurvor och utsagor. Samer och Röder tolkar naturens dolda tecken. Den globala uppvärmningen lurar tillsammans med lömskgäddan i vassen.
Så kommer sommaren. Skrålande studenter har åkt hem på sina lastbilar. Värmebölja och doft av grillad fläskfilé med solstekt asfalt. Folk dör i värmeslag. Algblomning, sjöfylleri och SJ som tvingar tågresenärer kvar i överhettade restaurangvagnar. "Så här överlever du rekordtemperaturerna". Vi svettas, vi badar, vi klagar.
Eller störtregnet. Lågtryck för högtryck. Det ihållande pissandet. Låga moln som smeker trädtoppar och jävligt styv kuling. Bilar stävar längs översvämmade huvudleder. "Roa dig i regnet". Korsordsbilagor. Vi trycker ner sydvästen på skulten. Och klagar.
Sedan är den härliga sommaren slut. Semesterns lata dagar en hägring. En färgsprakande höst anas i gulnupna blad. Skolväskor packas och sandaler skäms i garderoben. Vädret ger inga rubriker. Vi förväntar oss lite indiansommar och höstregn. En kall sol blänger. Stormar och lövdans över frusna vattenspeglar. En näve blötsnö i nyllet.
Snön drabbar somliga som en gammal kär vän - andra som en högst ovälkommen inkräktare. Dubbdäck? Va? Hålla avståndet? Jag har inte tid. Statens Järnvägrar. Jag vill ha en vit jul - då världen pudrats som en jättesemla just innan tomten och julvärden kommer - men inte just när jag kör bil, tack. Raket - förbli vid din lemläst.
Vår. Mars pannkaka och nya aprilskämt. Nystart. Och mer väderspänning.
Stoppa pressarna!
Det är viktigt att lyssna på sin kropp. Den vet vad den tål och signalerar därför på olika sätt när gränsen är nådd. En del väljer medvetet eller omedvetet att ignorera signalerna och då uppstår oftast problem.
I samband med Midnattsloppet som gick av stapeln i augusti i Göteborg dog två löpare. Luftfuktigheten var hög och värmen tryckande. Många av deltagarna var inte erfarna nog. Därför hade de inte förutsättningarna helt klara för sig och var följaktligen inte beredda på den påfrestning kroppen skulle utsättas för. För två män blev denna löptävling det sista de gjorde i livet. Den ene var i femtioårsåldern, den andre bara tjugosex.
I början av augusti hölls bastu-VM i finska Heinola och finalen slutade precis som Midnattsloppet i tragedi. De två sista deltagarna föll bokstavligen ut ur bastun efter att tävligen avbrutits och ögonvittnen berättar om blödande sår och uppenbara brännskador på deras kroppar efter vistelsen i den 110-gradiga hettan. Akutsjukvårdare tog sin an dem båda, men den ryske finalistens liv gick inte att rädda. Tävlingschefen Ossi Arvela säger att tävlingen med stor sannolikhet inte kommer att hållas igen.
Vad förtäljer denna svettosande tragik? Kanske något om den kraft som driver oss och får somliga att göra den slutgiltiga uppoffringen. För att ta oss fram måste vi ibland utmana och pressa oss själva till det yttersta. Det gäller alla sammanhang i livet, även om det sällan blir så konkret som i fallet med löparna och bastubadarna. De flesta oss vet när det är dags att backa. I deras fall vann dock längtan efter att övervinna de egna begränsningarna över det sunda förnuftet.
Källor:
Högström, Erik: "Rysk man död i bastu-VM", i: Expressen [online].
Publicerad 20100807. Tillgänglig 20100817.
URL: http://www.expressen.se/Nyheter/1.2089168/rysk-man-dod-i-bastu-vm
Josefsson, Jessica & Andrea Gunnarsson: "Två döda i midnattsloppet", i: Expressen [online].
Publicerad 20100515. Tillgänglig 20101017.
URL: http://www.expressen.se/Nyheter/1.2097051/tva-doda-i-midnattsloppet
Gynning, Månsing och Littorin.
Jag trodde hon pratade om sitt oversized ego. Silly me.
MEL(o)dramatiskt.
Han har gått från hyllad, lynnig actionhjälte i Dödligt Vapenfilmerna till svavelosande misogynhomofobrasist i nöjesmedia. Han gjorde kontroversiellt blodig och belönad film om Jesu sista plågsamma timmar i livet i egenskap av den goda katolik han säger sig vara, men framstår nu istället lika osympatisk som de sadistiska bödlar som gjorde processen alltför lång med den glorieförsedda människosonen. Stackars Mel. Stackars, stackars Mel. Det kan inte vara lätt. To fall from grace.
Som superkändis är man i grunden ändå bara människa. Det måste vi naturligtvis hålla i minnet, vi som kan bli gudlöst förbannade i telefon utan att bli bandade och ligga på stranden i helvetiskt fula badshorts utan att någon bryr sig nämnvärt. Men ändock. Trots detta. Att i telefon säga till en kvinna - som man fått barn med - att hon får skylla sig själv och sin horaktiga klädstil om en packe negrer våldtar henne. Eller låta sina livvakter hota en gammal älskarinna med att hon kommer att "försvinna" på sant Jimmy Hoffamanér om hon inte håller käften. Det luktar inte bara lite illa. Det känns inte bara lite för genomtänkt. Den gode katoliken och ultrarepublikanen Gibson fick in fler skälls- och könsord i det famösa telefonsamtalet än vad många icke-troende skulle anse passande under en hel livstid.
Sina kommentarer om kvinnor, homosexuella, andra etniska grupper och demokrater skyller han på den alkoholism som han i perioder slagits med - när han inte varit upptagen med att tillverka sina sjuttioelva barn vill säga. Och visst. Vi kan alla häva ur oss dumheter när vi fått en innanför västen, när hämningarna släpper och tungans band lossas, men vi måste ändå stå för dem. Ruset är en förklaring till vansinnigheterna - ingen ursäkt.
Det är jävligt viktigt att kunna avgöra skillnaden. En katolik borde väl veta bättre än att skylla på annat än just sin syndiga mänsklighet. Till och med om man heter Mel Gibson och har en räcka Oscarsstatyetter i bokhyllan.
Bildkälla: http://www.gallozone.co.za/mel-gibson-vicious-rant-caught-on-tape-warning/
IhjälGazade.
Situationen ställdes nyligen på sin spets - igen - när en oberoende konvoj med hjälpinsatser till den för blockad utsatta befolkningen på Gazaremsan hindrades av israelisk militär. Skeppen bordades på internationellt vatten. Människor skadades och åtminstone nio personer dödades. Varför denna - åtminstone påstått - fredliga aktion urartade till ett sådant blodbad är svårt att veta säkert. Aktivisterna säger att israelerna gick till urskillningslöst angrepp medan israelerna kontrar med att det var aktivisterna som först brukade våld och att det hela sedan eskalerade. Ord står mot ord.
Judarna fick - om man förenklar - staten Israel som plåster på såren för det de utsatts för under diasporan, förskingringen. Drömmen om en egen stat hade funnits länge, men mest som en myt snarare än en praktisk strävan när judarna kunnat leva i relativ frihet. Deras situation i Östeuropa var dock alltid svår och därför fanns riklig grogrund för sionismen där. 1948 besannades drömmen, men i detsamma som självständighetsförklaringen uttalades inleddes ett flera decennier långt krig med grannländerna och de araber som fanns i de delar av Palestina som inte ingick i det nybildade Israel.
Att kritisera Israel och deras sätt att hantera konflikten är kontroversiellt eftersom antisemitismkortet spelas ut allt som oftast när så sker. Det judarna utsattes för av naziregimen får inte glömmas, upprepas eller ursäktas. Tyvärr verkar det som att den kollektiva skuld för förintelsen som alla ickejudar tagit på sig har fått Israel att tro att de har obegränsat mandat att utsätta andra för samma typ av diskriminering och blinda våld. Det har de inte. Om de ändå fortsätter insistera på att de har rätten på sin sida kan man undra om Gud fortfarande skulle vidhålla att de är Hans utvalda folk.
Källor:
"Israel-Palestinakonflikten". Wikipedia. Publicerad 20100615. Tillgänglig 20100617.
URL: http://sv.wikipedia.org/wiki/Palestinakonflikten
"Judar". Wikipedia. Publicerad 20100617. Tillgänglig 20100617.
URL: http://sv.wikipedia.org/wiki/Judarna
Stengård, Mikael m. fl: "Räden blev ett blodbad", i: Aftonbladet [online].
Publicerad 20100531. Tillgänglig 20100617.
URL: http://www.aftonbladet.se/nyheter/article7215954.ab
Soliditet Eller Solidaritet?
När reglerna ändrades och avgifterna till a-kassan höjdes 2007 valde många att begära utträde. De rödgröna har hela tiden hävdat att dessa försämringar tvingade ut de unga och låginkomsttagarna i kylan. En undersökning där man analyserat vilka som faktiskt lämnat försäkringen visar att det antagandet inte stämmer. Det är de äldre och personer med hög inkomst och/eller en miljon eller mer i förmögenhet som har valt att träda ut. Trots att regeringen gjorde avbön och lättade på den nya bestämmelserna har antalet som är med i a-kassan ändå förblivit lägre än det var förut.
Det var typograferna som 1885 etablerade den första a-kassan i Sverige. Fackföreningsrörelsen drev frågan om a-kassa under 1800-talets slut eftersom alltfler i industrialismens tidevarv blev beroende av lönearbete och för att det inte fanns någon trygghet förutom kommunal fattigvård om man hade oturen att bli arbetslös. I och med massarbetslösheten i depressionens spår under 1930-talet ställdes krav på att staten skulle bidra i a-kassorna vilket också skedde. Konjunkturen har styrt förbättringar och försämringar genom åren.
Den ursprungliga tanken bakom a-kassan var solidaritet mellan arbetstagare och ökad trygghet för människor på en utsatt arbetsmarknad där arbetsgivare godtyckligt anställde och avskedade människor efter humör och behov. Arbetsmarknaden är betydligt mer komplicerad och reglerad idag och det pågår ständigt en debatt om detta regelverk hjälper eller stjälper den arbetsföra befolkningen i landet. Den höga arbetslösheten bland ungdomar är en central fråga och det finns krafter som vi förändra LAS, sänka minimilöner och göra andra ingrepp i kollektivavtalen för att ge de unga möjligheten att etablera sig.
Det höga antalet utträden ur arbetslöshetskassan - och inte minst statistiken över vilka som lämnat den - visar att den solidariska grundtanken med systemet har fått allt mindre betydelse och att motivet till att vara medlem alltmer handlar om att se om sitt eget hus. Frågan är hurdant samhälle vi vill ha och om detta är en utveckling och ett synsätt som är önskvärda i längden.
Källor:
Bäckström, Maria: "A-kassans historia". www.ifmetall.se. Publicerad 20080115. Tillgänglig 20100616.
URL: http://www.ifmetall.se/ifmetall/home/home.nsf/e46b1d669f1a5988c125714d00256c06/ba09f70a3395c98ec12572f000575ab5?OpenDocument
"Miljonärer och läkare lämnade a-kassan". TT. Expressen [online].
Publicerad 20100616. Tillgänglig 20100616.
URL: http://www.expressen.se/ekonomi/1.2027082/miljonarer-och-lakare-lamnade-a-kassan
Bildkälla: http://data.s-info.se/data_page/1749/images/b-kassa.jpg
Den Döende Svanen.
Det verkade säkert som ett glassigt glidjobb som skulle ge ytterligare skjuts i karriären och klirr i kassan. När Carl-Henric Svanberg lämnade Ericssons styrelse och tog steget in i BP var det många som tvivlade på att han var rätt man för jobbet eftersom han saknade erfarenhet av oljebranschen. Olyckskorparna verkar nu få rätt. Allt tyder på att det blir Svanberg - inte företagets VD - som får ta på sig skulden för den värsta miljökatastrof som drabbat USA.
Idag träffar han president Obama och det kommer inte att bli angenämt. Obama vill enligt uppgift ha en röv att sparka och Svanbergs fjädervippa ligger nära till. Bara dagar före katastrofen inträffade varnade nämligen ingenjören Brian Morel för att oljeriggen var en mardröm eftersom säkerhetsföreskrifter systematiskt kringgicks. Resultatet ser vi nu och kritiken är med rätta inte det minsta nådig. Nu på lördag gifter sig kronprinsessan Victoria med den ofrälse Westling och Svanberg förväntas vara på plats där eftersom han har flera kopplingar till kungahusets innersta krets. Samtidigt förutsätts han efter mötet med Obama besöka katastrofområdena längs östkusten som berörts av oljeläckaget. Det blir en svår nöt att knäcka, eftersom det blir fel vilket beslut han än tar.
Vi får hoppas att den lilla semestertrippen han tog i Asien tillsammans med nya flickvännen just när oljeriggen kollapsat gav rikligt med tid till vila och kraftansamling. Nu är det nämligen slut på sommarlovet och tid att möta rektorn i Ovala Rummet.
Källor:
Asplid, Åsa & Åsa Josefsson & Johan Wallqvist: "Ingenjör varnade förgäves före katastrofen", i: Expressen [online].
Publicerad 20100615. Tillgänglig 20100616.
URL: http://www.expressen.se/Nyheter/1.2025256/ingenjor-varnade-forgaves-fore-katastrofen
Petersson, Claes & Torbjörn Ek & Mattias Carlsson: "Duckar för omvärlden:, i: Aftonbladet [online].
Publicerad 20100615. Tillgänglig 20100616.
URL: http://www.aftonbladet.se/nyheter/article7302011.ab
Petersson, Claes & Kristina Edblom: "Resan kan bli slutet", i: Aftonbladet [online].l
Publicerad 20100612. Tillgänglig 20100616.
URL: http://www.aftonbladet.se/nyheter/article7289474.ab
Bildkälla: http://lucaatalla.files.wordpress.com/2009/12/black-swan1.gif
Boklig Bildning.
Det är oklart vad den 74-åriga Joy Cassidy i Idaho har emot böcker. Klart är i alla fall att hon nu gripits på bar gärning för att ha hällt majonnäs i det lokala bibliotekets bokinkast. Attackerna har pågått under ett år och utförts med hjälp av ketchup, sirap och majonnäs och man tror nu att den skyldiga för samtliga illdåd har åkt fast. Måhända har hon fått kravbrev från biblioteket och vill hämnas? Kanske har hon skrivit romaner som refuserats och hämnas därför på alla som har lyckats? Är hon djupt kristen och tycker att alla böcker utom Bibeln är förhatliga symboler för synd och dekadens? Kan hon inte läsa och visar med detta infama kletande sitt förakt för det skrivna ordet?
I Nazityskland visade man sitt förakt för judisk litteratur genom att bränna den. Det sägs att där man bränner böcker, där bränner man snart också människor. Så blev det ju också. Böcker är viktiga symboler för kunskap och vetande. Få saker kan provocera som böcker med kontroversiellt innehåll. Att bränna dem eller på annat sätt förstöra dem är ett sätt att visa sin avsky för andra människors åsikter och till och med deras rätt att uttrycka den. En pastor i Småland, Bernt Isaksson, förargades så av Jonas Gardells böcker om Gud och Jesus att han uppmanade till allmänt bokbål. Efter lite eftertanke tog han tillbaka uttalandet, men kritiken mot Gardell som hädisk kvarstod - om än i mildare ordalag.
Idag köper vi pocketböcker som slit-och-släng-varor när vi reser. Under medeltiden var böcker tvärtom lyxvaror. De skrevs för hand av munkar i kloster och köptes av högreståndspersoner som hade gott om pengar. Johann Gutenberg revolutionerade möjligheten till spridning av litteratur genom att uppfinna boktryckarkonsten under mitten av 1400-talet och sedan under industrialismen blev massproduktion på allvar till slut möjlig. Böcker blev var mans egendom och en medeltidsmänniska skulle nog förundras storligen av den mängd litteratur som finns att tillgå i tryckt form. Boken är därmed inte bara en symbol för kunskap och vetande. Den är också en symbol för utveckling och framsteg.
De människor som vill förbjuda och förstöra böcker framstår därför som motståndare till utveckling. Det är sorgligt att se att det finns många bland oss som verkar vara det och dessutom är beredda att ta till både kladdiga livsmedel och eldkraft för att ge röst åt reaktionären inom sig.
Källor:
"Pastor vill bränna böcker på bål". www.svt.se.
Publicerad 20100507. Tillgänglig 20100615.
URL: http://svt.se/2.82111/1.1993329/predikant_och_pastor_vill_branna_bocker_pa_bal
Svärd, William: "Majonnäskvinnan fast", i: Aftonbladet [online].
Publicerad 20100615. Tillgänglig 20100615.
URL: http://www.aftonbladet.se/nyheter/article7301911.ab
Bildkälla: http://image.guardian.co.uk/sys-images/Books/Pix/pictures/2008/08/11/burn460.jpg
Inte bara Einstein.
Ibland kan man inte låta bli att bli förvånad över hur korkade en del människor faktiskt är. Det sägs att intelligenskvoten hos en pöbel är låg och ju större pöbel desto mindre blir den samlade kvoten som de ingående individerna har att dela på. Uppenbarligen behövs inte pöbelmentalitet för att äventyra förmågan att förstå orsak och verkan. Naturligtvis ska man inte låta småsaker hålla en tillbaka i livet och det är hedervärt att försöka övervinna svårigheter, men ibland får man helt enkelt acceptera sina tillkortakommanden. Det borde kvinnan med sin nya höft ha gjort. Pariserhjulet hade passat bättre.
Einstein lär ha sagt att: "Det finns bara två saker som är oändliga - universum och människans dumhet. Det första är jag inte säker på."
Det andra får vi ju ovedersägliga bevis på varje dag.
Källa:
Klaasen, Johanna: "Äldre kvinna skadad på Gröna Lund", i: Aftonbladet [online].
Publicerad 20100611. Tillgänglig 20100612.
URL: http://www.aftonbladet.se/nyheter/article7288656.ab
Bildkälla:
http://www.ebaumsworld.com/pictures/view/30971/
Inte Riktigt Bollebygd.
Man hade hoppats att OS i Beijing skulle sätta press på myndigheterna där och leda till öppenhet och demokratisering. Det blev inte så. Nu har man likartade förhoppningar för detta fotbolls-VM, det första som hålls i ett afrikanskt land. Intresset från omvärlden för HIV-epidemin i Afrika minskar dessvärre och viljan att skänka medel till att bekämpa och förebygga sjukdomen likaså. VM-turneringen är ointressant för de flesta i landet. Det är viktigare för dem att få mat på bordet.
Inne på arenan springer representanter för de privilegierade i världen omkring och jagar en boll. De tjänar mer pengar på denna lek än de människor som kämpar för livet strax utanför den ens kan föreställa sig.
Det är så man vill kräkas.
Källa:
Jönsson, Olof: "Hans land slits sönder av epidemin", i: Aftonbladet [online].
Publicerad 20100610. Tillgänglig 20100611.
URL: http://www.aftonbladet.se/nyheter/article7258310.ab
Bildkälla:
http://www.chattahbox.com/images/National_HIV_Testing_Day.jpg (modified)
AMISHion Impossible.
I filmen Vittne till mord från 1985 blir en amishänka och hennes lille son vittne till mordet på en narkotikaagent och Harrison Ford spelar polisen som utses att beskydda dem tills de skyldiga åker fast. En stor del av filmen går ut på att få en inblick i amishkulturen, ett sätt att leva som tar avstånd från det som hör nutiden till.
Amish är en så kallad anabaptistisk rörelse som ursprungligen var utbrytare ur mennonitrörelsen som man tyckte hade blivit alltför världslig. Under 1700-talet utsattes de för förföljelse i Europa och valde därför att utvandra till Nya Världen. I dagsläget finns amishsamhällen främst i Pennsylvania, Ohio, Indiana och delar av Kanada. De talar ett språk som kallas pennsylvaniatyska, men för att kunna ha kontakt med omvärlden lär de sig även engelska. De klär sig enkelt och det finns regler för hår och skäggväxt.
Amish lever på ett sätt som för ivriga nutidsmänniskor ter sig ålderdomligt. Samhällen inom amishrörelsen kan vara olika stränga, men genomsnittet lever sina liv utan elektricitet, har inga bilar utan förflyttar sig med häst och vagn, bedriver jordbruk som främsta näring på samma sätt som man gjorde för hundra år sedan, har ingen telefon, ingen TV eller radio och lever spartanska liv där arbetet på gården styr livsrytmen och religionen är central. Amishfamiljer är barnrika eftersom preventivmedel inte är tillåtna och det är nu vanligare än förut att de flesta av barnen förblir inom rörelsen. För några decennier sedan var avhoppen betydligt fler. Antalet medlemmar har från 1992 fram till idag ökat från 123 000 till 231 000. En förklaring till de minskade antalet avhopp kan vara att nackdelarna med det moderna samhället i och med t. ex finanskrisen har blivit alltmer uppenbara.
För en utomstående ter sig livet inom amish inrutat, begränsat, auktoritärt och omodernt. Vi som är moderna lever i ett högt tempo och behöver bilar, telefoner och datorer för att hinna med allt vi tror oss vara tvungna till och för att inte hinna bli uttråkade. Det får inte finnas en död sekund för då blir vi rastlösa. Ett helt annan livstempo både lockar och skrämmer oss, för om telefonerna, TV:n och radion tystnar får vi förmodligen alldeles för mycket tid över till att faktiskt använda våra hjärnor och tänka efter. Är vi beredda på det?
Källor:
"Amish". Wikipedia. Publicerad 20100222. Tillgänglig 20100606.
URL: http://sv.wikipedia.org/wiki/Amish
Ohlsson, Erik: "Här betyder finanskris och president ingenting", i:Dagens Nyheter [online]
Publicerad 20090123. Tillgänglig 20100606.
URL: http://www.dn.se/insidan/har-betyder-finanskris-och-ny-president-ingenting-1.483788
Svart Guld.
Men somligt blir väckt
ur sin svarta slummer
efter miljoner tysta år.
Någon tjänar på det svarta guldet.
Och så länge vi tror vi kan
tämja det lever illusionen om
vår makt över naturen kvar.
Men när det bryter sig loss.
Med urtida vrede
smittas allt det vackra
som kommer i dess väg.
Och det är vi som bär skulden.
Sherpning!
Och skräpkulturen sprider sig, även till de mest avlägsna och ogästvänliga delarna av vår planet. Världens högsta berg, Mount Everest, borde vara naturskönt, vilt och orört. Så är icke fallet. I synnerhet den så kallade dödszonen - området över 8 000 meter - är en veritabel soptipp där klättrare under åren har lämnat efter sig trasiga tält, rep, tomma syrgastuber och kamrater som stupat på vägen.
Tjugo sherpor har under våren gjort ett försök till uppröjning. Arbetet är farligt eftersom luften är tunn och temperaturerna låga, men också på grund av risken för laviner och sprickor. Planen är att röja upp så mycket skräp så möjligt och få med sig åtminstone två döda kroppar ner, helst fler. Efterlevande till en del av offren har uttryckt en önskan om att kropparna ska få ligga kvar men eftersom berget är heligt för nepaleserna vill de inte att det blir en begravningsplats. Den senaste i raden som inte kommit levande ner från berget är skotten Peter Kinloch som på väg ner från toppen miste synen, troligen på grund av en hjärnblödning. De andra i hans sällskap kämpade under tolv timmar för att få ner honom till baslägret, men till slut fick de ge upp för att inte också riskera sina egna liv. Peter Kinloch blev kvar 250 meter nedanför toppen och har sällat sig till det övriga skräpet på nepalesernas heliga berg.
Att bergsklättrare inte riskerar livhanken för att bära ner alla tomma syrgastuber kan jag kanske ha förståelse för, men när en fullt frisk person inte kan förflytta sig ett par ynka horisontella meter för att släppa den tomma godispåsen i papperskorgen istället för direkt på marken är det inte utan att det vore frestande att ge denne - och alla andra latmaskar med samma nonchalanta inställning till vår gemensamma närmiljö - en hård spark i arslet.
Källor:
Ek, Torbjörn: "Peter, 28, lämnad att dö på Everest", i: Aftonbladet [online].
Publicerad 20100602. Tillgänglig 20100602.
URL: http://www.aftonbladet.se/nyheter/article7228679.ab
Ström, Sofia: "FVårstädning av Mount Everest", i: Dagens Nyheter [online].
Publicerad 20100421. Tillgängligh 20100602.
URL: http://www.svd.se/nyheter/inrikes/varstadning-av-mount-everest_4594971.svd
Idåligt.
Vinnaren av den senaste säsongen, Erik Grönwall, är inget undantag. Den stora publiken har uteblivit. Konkurrensen från andra mer etablerade artister är stor. Grönwall ser dock optimistiskt på framtiden och håller inte med de olyckskorpar som säger att han och nummer två borde ha rest ut på turné direkt för att smida medan det mediala järnet var varmt. Han skyller på dåliga starttider för sina uppträdanden och att de krockat med andra begivenheter, men man kan ändå inte bortse från att det verkar svalt nu. Fasligt svalt.
Många av de unga förhoppningsfulla som inträder på audition har mest sjungit framför spegeln innan de blir juryns kanonmat, även om också finns dem som tragglat runt som trubadurer, gått estetiska utbildningar och mött publik eller varit statister i någon obskyr musikal. Majoriteten är dock de som föds i och med att juryn ger dem sitt godkännande och kommer med på en resa som börjat i i en svettig kö utanför en sporthall någonstans i Sverige. Det exploderar i ett hysteriskt kändisskap som TV4 och medierna underblåser under hela programserien och de utvalda blinkar lika överraskade i strålkastarljuset som ett skrämt rådjur. Sedan vänjer de sig vid uppmärksamheten och när den ohjälpligen tar slut och det verkliga arbetet tar vid sållas agnarna lika ohjälpligen från vetet och sanningens minut kommer.
Källa:
Fransson, Maja-Stina: "Fullständig katastrof", i: Aftonbladet [online].
Publicerad 20100601. Tillgänglig 20100601.
URL: http://www.aftonbladet.se/nojesbladet/article7222257.ab
Övermaga.
Under historiens gång har allt som haft att göra med graviditet och barnafödande varit en kvinnlig och privat angelägenhet. Kvinnor har närvarat vid förlossningar medan män har varit perifera figurer. För fyra decennier sedan började män bli en del av arbetet kring förlossningen och få en annan delaktighet i graviditeten, även om kvinnan än idag är huvudpersonen. Graviditet och allt som hör därtill har dessutom under senare tid börjat ta mer plats i det offentliga rummet. Det förväntas inte längre av mammor att man ska göra allt för att dölja barnmagen under oformliga bomullstält och mammor med barn håller sig inte hemma utan är ute och rör sig på stan, går på café och restaurang och affärer (inte bara snabbköp) som alla andra. Denna nya inställning till moderskapet har lett till en kraftig motreaktion.
Amanda Widell skriver i sin krönika "Låt oss tala om mammahatet" i Mama om den tydliga irritation man möter som mamma på stan. Alltfler caféer och restauranger undanber sig små barn och barnvagnar, toleranströskeln för barn som skriker i snabbköpsköer har sänkts och det verkar ha blivit mer tillåtet att kasta hatiska blickar mot den förälder som inte får tyst på ett en skrikande baby. På bloggar spyr man oblygt galla över alla "lattemammor" som brer ut sig och förstör fikastunden för andra gäster och i synnerhet unga män verkar ha svårt att hantera förekomsten av mammor med barnvagnar och allt vad det innebär.
Barn hör samhället till, men det är inte alla som är beredda att betrakta eller behandla dem som fullvärdiga människor. Själv är jag inte alls föräldratypen. Jag har ingen hand med barn, har aldrig bytt en blöja trots att jag har tre syskonbarn och jag känner varken det biologiska suget eller den överjordiska längtan efter att skaffa egna. Varje gång jag hör att någon bekant fått barn tackar jag min lyckliga stjärna för att det inte är jag. Mammor på stan med trilskande telningar fungerar främst som påminnelse om varför jag har gjort det val jag har gjort snarare än som irritationsmoment i min vardag. Som kvinna betraktas man fortfarande med viss misstänksamhet eller till och med misstro när föräldraskapet inte är det som hägrar framför allt annat, men den känslan har jag burit med mig så länge jag kan minnas och att ignorera den för att tillmötesgå omgivningens förväntningar har aldrig föresvävat mig. Jag beundrar dem som trots allt gör valet och sätter barn till den här världen, för om alla resonerade som jag hade vi inte mycket framtid att tala om. Därför vore det rimligt att precis som Widell skriver försöka mötas på halva vägen och göra tillvaron drägligare för varandra. Man kan ju annars fråga sig vem som egentligen tjänar på all den negativa energi som mammahatet bringar?
Källor:
Milstead, Sara: "Nu har vi mage att vika ut oss", i: Aftonbladet [online].
Publicerad 20100525. Tillgänglig 20100530.
URL: http://www.aftonbladet.se/wendela/barn/article7183850.ab
Widell, Amanda: "Låt oss prata om mammahatet", i: Mama [online]. Tillgänglig 20100530.
URL: http://www.mama.nu/artiklar/2010/lat-oss-prata-om-mammahatet/
Brått lönar sig.
Det hävdas alltid att teori värderas högre än praktik. Människor med praktiskt handlag känner sig alltid underlägsna de teoretiskt kunniga och en allmän konsensus verkar vara att det är synd om den som inte har läshuvud. Det kan stämma att den som väljer att bli datatekniker, läkare eller ingenjör har stora fördelar av sitt akademiska utbildningsval och de kan utan större problem betala tillbaka sitt studielån och ändå ha kvar hyfsad disponibel inkomst efter den utgiften. Det stämmer dock inte för alla kvalificerade yrken där flerårig högskoleutbildning är ett krav.
Eftergymnasial utbildning lönar sig nämligen inte för alla. Inom många yrken är det snarare en nackdel med lång utbildning eftersom man inte tillräckligt snabbt kommer upp i lönegraderna och kan kompensera för de år man varit borta från arbetsmarknaden för att studera. Detta gäller för t. ex lärare, journalister, sjuksköterskor och bibliotekarier.
Jag visste när jag inledde min femåriga utbildningsväg till lärare att det inte var något yrke med hög status eller hög lön jag valt. I Europa är det bara grekerna som har lägre lärarlöner än Sverige och med tanke på deras ekonomiska megakris lär de inte gå om oss inom överskådlig framtid, vilket är en mycket klen tröst. Det handlar naturligtvis inte bara om lön i statussammanhang, men det är svårt att förneka att det finns en korrelation mellan dessa två. En nedslående förklaring är det faktum att lärare på alla stadier alltmer blir en kvinnligt dominerad yrkeskår. Detta innebär en statussänkning som i sin tur leder till att allt färre män väljer den yrkesbanan. En ond cirkel således. Det är onekligen lite bittert att veta att de elever på yrkesinriktade program i traditionellt manliga yrken jag ser vråla studentsången från lastbilstak går om mig i lön efter bara ett par år. De har dessutom kunnat hoppa över år med dyra studiemedel.
Den fråga som slutligen utkristalliserar sig är naturligtvis hur man ska locka unga att välja att läsa vidare till yrken när det inom många fält där bevisligen inte lönar sig? I dessa tider av hög ungdomsarbetslöshet har de ofta inte mycket annat val än att studera, men de allra bästa väljer med förkärlek banor som ingenjör, jurist eller läkare där de kan skönja en hållbar ekonomisk framtid. Generationen innan dem kunde dessutom kosta på sig att arbeta och/eller resa ett par år, växa till sig, fundera och känna på arbetslivets puls innan de gjorde ett genomtänkt val, men detta är långt ifrån en självklarhet i dessa dagar.
Svaret blir tyvärr att det inte är de bästa studenterna som lockas till de utbildningar som egentligen kräver de allra bästa och skarpaste hjärnorna. Kan man inte bli annat kan man alltid bli lärare, resonerar många utan egentligen studielust, utan att egentligen veta att de kommer att bli nyckelpersoner för nästa generations utveckling och avstamp i livet.
Källa:
"Utbildningarna du förlorar på". www.w24.se. Publicerad 20100528, Tillgänglig 20100528.
URL: http://www.e24.se/makro/sverige/utbildningarna-du-forlorar-pa_2086951.e24
Prussiluskan...nej, Plus-i-pluskan.
Pippi Långstrump är trots sin otvungna livsstil klok nog att ha en kappsäck med guldpengar att falla tillbaka på. Bovarna Dunder-Karlsson och Blom försöker ständigt lägga vantarna på den, men utan att lyckas. Pippi är trots alltid världens starkaste och kan utan problem hålla skurkarna ifrån sig och skydda sitt buffertguld. Vad gör vi då? Jo, vi låter kreti och pleti lägga vantarna på våra guldslantar utan att blinka.
Att köpa saker på avbetalning har nämligen blivit synnerligen populärt och många människor förköper sig till exempel under julsäsongen eftersom de hörsammar till synes generösa erbjudanden om att inte behöva betala något förrän till midsommar. Den gamla devisen att spara till det man vill köpa är omodern och i många fall går det rundhänta sättet att hantera pengar i arv från föräldrar till barn. Risken är stor att alla de lyxfällefamiljer som finns därute - och som inte åtnjuter assistans av stränga kostymherrar vid en flanellograf - fostrar nya sms-lånare som inte inser - förrän det är för sent - att allt som lånas måste betalas tillbaka förr eller senare.
Pippi har två klantiga bovar att hantera - vi har en betydligt mer beräknande motståndare. I vårt fall handlar det om en vinsthungrig marknad som vill att vi ska konsumera - det behövs ju för tillväxten! Istället för att dansa efter deras pipa borde vi följa Pippis föredöme och ge de som med ockerräntedyra avbetalningsplaner trånar efter vårt surt förvärvade guld en riktig knäpp på näsan.
Källa:
"Det är som om det inte är inne att spara", i: Vestmanlands Läns Tidning [online].
Publicerad 20100528. Tillgänglig 20100528.
URL: http://vlt.se/asikter/ledare/1.842438-det-ar-som-om-det-inte-ar-inne-att-spara-
