Fröken Giftig

Det hävdas alltid att teori värderas högre än praktik. Människor med praktiskt handlag känner sig alltid underlägsna de teoretiskt kunniga och en allmän konsensus verkar vara att det är synd om den som inte har läshuvud. Det kan stämma att den som väljer att bli datatekniker, läkare eller ingenjör har stora fördelar av sitt akademiska utbildningsval och de kan utan större problem betala tillbaka sitt studielån och ändå ha kvar hyfsad disponibel inkomst efter den utgiften. Det stämmer dock inte för alla kvalificerade yrken där flerårig högskoleutbildning är ett krav.

Eftergymnasial utbildning lönar sig nämligen inte för alla. Inom många yrken är det snarare en nackdel med lång utbildning eftersom man inte tillräckligt snabbt kommer upp i lönegraderna och kan kompensera för de år man varit borta från arbetsmarknaden för att studera. Detta gäller för t. ex lärare, journalister, sjuksköterskor och bibliotekarier.

Jag visste när jag inledde min femåriga utbildningsväg till lärare att det inte var något yrke med hög status eller hög lön jag valt. I Europa är det bara grekerna som har lägre lärarlöner än Sverige och med tanke på deras ekonomiska megakris lär de inte gå om oss inom överskådlig framtid, vilket är en mycket klen tröst. Det handlar naturligtvis inte bara om lön i statussammanhang, men det är svårt att förneka att det finns en korrelation mellan dessa två. En nedslående förklaring är det faktum att lärare på alla stadier alltmer blir en kvinnligt dominerad yrkeskår. Detta innebär en statussänkning som i sin tur leder till att allt färre män väljer den yrkesbanan. En ond cirkel således. Det är onekligen lite bittert att veta att de elever på yrkesinriktade program i traditionellt manliga yrken jag ser vråla studentsången från lastbilstak går om mig i lön efter bara ett par år. De har dessutom kunnat hoppa över år med dyra studiemedel.

Den fråga som slutligen utkristalliserar sig är naturligtvis hur man ska locka unga att välja att läsa vidare till yrken när det inom många fält där bevisligen inte lönar sig? I dessa tider av hög ungdomsarbetslöshet har de ofta inte mycket annat val än att studera, men de allra bästa väljer med förkärlek banor som ingenjör, jurist eller läkare där de kan skönja en hållbar ekonomisk framtid. Generationen innan dem kunde dessutom kosta på sig att arbeta och/eller resa ett par år, växa till sig, fundera och känna på arbetslivets puls innan de gjorde ett genomtänkt val, men detta är långt ifrån en självklarhet i dessa dagar.

Svaret blir tyvärr att det inte är de bästa studenterna som lockas till de utbildningar som egentligen kräver de allra bästa och skarpaste hjärnorna. Kan man inte bli annat kan man alltid bli lärare, resonerar många utan egentligen studielust, utan att egentligen veta att de kommer att bli nyckelpersoner för nästa generations utveckling och avstamp i livet.