All These Gaddjets.
I Sverige ökar fattigdomen och bland det första man väljer bort när pengarna tryter är tandläkarbesök. Om man inte går dit i tid blir ingreppet oftast mer omfattande och måste utföras akut när situationen blir ohållbar. Att dra ut en tand är billigare än att till exempel rotfylla den och om man inte ens har pengar till utdragningen kommer rotfyllning av naturliga skäl inte ens på fråga. Luckan i tandraden blir ett konkret bevis på din fattigdom och människor slutar le för att de skäms. Tänder som klassmärke har gjort sitt återtåg och nuvarande regelverk kommer inte att leda till att fler människor får hjälp med sina tandproblem.
Framtiden ser mörk ut av fler anledningar. Tandhälsan har försämrats bland dem som är unga idag. Flourtanten med sina små plastkoppar är ett minne blott och barn äter och dricker betydligt mer socker. Ett stort hot mot tänderna är läsk och juice. Dessa drycker fräter sönder tändernas emalj och konsumtionen av dessa har ökat. Sämre vanor där tandborstning sköts sporadiskt och tandtråd är ett exotiskt inslag hjälper dessutom denna negativa utveckling på traven.
I dagarna uppmärksammades det att Jessica Simpson i en pratshow avslöjat att hon bara borstar sina tänder tre gånger i veckan, eftersom hon inte gillar den hala yta de får när de är nyborstade. Hon uppgav att hon ändå har fräsch andedräkt och att hon sköljer regelbundet med Listerine istället, något som chockade hennes tandläkare. Munskölj kan inte ersätta ett tag med tandborsten, kontrar han, och påpekar att det är just den hala känslan som de flesta av hans patienter eftersträvar. Då är tanden nämligen ren från plack och beläggningar.
I ett land som USA där varje leende är klonat med hjälp av bländvita porslinsfasader (minns "Extreme Makeover" där alla fick en uppsättning!) är det inte underligt att Simpsons bekännelse fick stor uppmärksamhet. Hennes ovana kan förstås få konsekvenser längre fram men skillnaden mellan henne och en lågavlönad ensamstående mamma i Sverige är att hon lär ha råd att öppna käften hos tandläkaren när slarvet så småningom tar ut sin rätt.
Källor:
Rundkvist, Fredrik: "Sockerfri läsk fräter sönder barns tänder", i: Aftonbladet [online].
Publicerad 20040916. Tillgänglig 20100508.
URL: http://www.aftonbladet.se/kropphalsa/article234283.ab
Selin, Johan: "Simpsons tandläkare chockad", i: Aftonbladet [online].
Publicerad 20100506. Tillgänglig 20100508.
URL:http://www.aftonbladet.se/nojesbladet/klick/article7083511.ab
Rökridå.
Rökning ÄR farligt. Cigaretter är en drog. Det är inget vi behöver tvista om. Människor som röker löper betydligt större risk att få cancer, KOL och emfysem. De kostar vården miljardbelopp varje år. På ytan verkar det kanske därför okomplicerat att förbjuda människor att ägna sig åt detta destruktiva missbruk i anslutning till sin arbetsplats, men fullt så enkelt är det inte. I en debattartikel i Aftonbladet skriver Yasmin Eriksson, Ylwa Liljegren och José Martinez - alla tre anställda inom Stockholms stad - att rökförbudet faktiskt är en kränkning mot människors grundläggande rättighet att fatta beslut om sin egen kropp och hälsa. De tror att ett erbjudande från arbetsgivaren till rökare i arbetsstyrkan om hjälp till rökavvänjning skulle ha genererat ett betydligt mer positivt resultat än detta förbud och dessutom vara mer i linje med den ganska självklara tanken om att vuxna människor själva måste få bestämma över sina liv.
Syftet med förbudet kan alltså tyckas bottna i omsorg, men i grunden handlar det om att arbetsgivaren tar sig rätten att bestämma över sina anställdas livsföring. I och med detta är man ute på etiskt sett minerad mark. Var ska i så fall gränsen dras? Ska den person som lider av svettningar och luktar illa också kunna regleras bort för att vi ska slippa obehaget? Någon med dålig munhygien? Övervikt är också ett stort folkhälsoproblem. Ska en arbetsgivare kunna skapa regler som tvingar den med extrakilon att banta för att få behålla jobbet? Hälsoaspekten är ju trots allt det som har legitimerat rökförbudet, så vad finns det för hinder för att förbjuda andra tecken på mänsklig svaghet och skröplighet?
I likhet med debatten om dödshjälp handlar också detta om vår rätt att handskas som vi vill med våra kroppar. Risken att skapa lagar som slår fel eller missbrukas på ett sätt som lagstiftarna inte kunnat förutse, är alltid överhängande. Detta gäller i ännu högre omfattning förhållningssätt på arbetsplatser eftersom dessa inte alls är lika genomarbetade. Den grå byråkratin kokar därför inte sällan ihop policys - i likhet med denna - som de inte inser hela vidden av förrän de implementeras. Ett rökförbud som förvandlar anställda till barn som ska fostras faller under denna kategori och följden blir garanterat inte tacksamma f.d rökare med käften full av Nicotinell.
Källa:
Eriksson, Yasmin, Ylwa Liljegren och José Martinez: "Kränkande att inte få röka på rasten", i: Aftonbladet [online].
Publicerad 20100505. Tillgänglig 20100505.
URL: http://www.aftonbladet.se/debatt/article7075308.ab
"Ja, vi elsker dette skavlan(de)".
Nyligen kritiserades Skavlan för att vara alltför sexistisk och fokusera på kropp och privatliv - snarare än karriären och yrket - när intervjuoffren var kvinnliga. När den norska finansministern och tillika partiledaren för vänstern besökte programmet fick hon besvara frågor om eventuella plastikoperationer fastän hon samma dag presenterat statsbudgeten och journalisten Åsne Seierstads duschmöjligheter i Afghanistan tilldrog sig mer intresse än det faktiska arbete hon utförde medan hon var där. I Norge har han till och med fått öknamnet "Kåte Fredrik" och varit betydligt mer kontroversiell än han varit i Sverige - hittills. Skavlan själv bemöter kritiken som absurd, kallar sig själv feminist och uppger att han inte har problem med starka kvinnor eftersom han alltid omgivits och fortfarande omges av dem. Han säger sig försöka möta varje individ på hans eller hennes nivå och ställa sina frågor med den utgångspunkten.
Oavsett vilken slags diskriminering det handlar om (pga av kön, sexuell läggning, etnicitet) är den omedvetna kanske den allra värsta, dvs fördomar och förutfattade meningar som är så djupt rotade att man inte ens ifrågasätter dem. Dessa är de som är allra knepigast att bli av med. Ännu svårare blir det när den som utsätts inte själv inser att det är fördomar som projiceras. När det handlar om ett samtal, en interaktion, som i fallet med en programledare i TV blir det ofelbart så att de som ser och hör samtalet tolkar det utifrån sina egna referensramar. Tolkningarna kan vara väldigt olika och påverkas beroende på vilka glasögon man väljer att ha på sig när man gör dem.
Skavlan kan förklara sina professionella intentioner tills han blir blå, men tolkningen av det han gör i TV-studion lämnas ändå alltid till dem som iakttar. Det kan innebära att han trots till synes ädla motiv uppfattas som en simpel mansgris för att han - medvetet eller omedvetet - de facto gör skillnad mellan män och kvinnor eller felaktigt uppfattas som att han gör det. Såvida det handlar om att han verkligen gör skillnad är det också möjligt att han möter individerna på det sätt han tror de vill bli bemötta och inte på det sätt de faktiskt vill bli bemötta. Det hela är en komplicerad process och när allt kommer till kritan finns kanske den objektiva Sanningen om hur allt verkligen förhåller sig någonstans mittemellan - förutsatt att den överhuvudtaget existerar.
Källor:
Barnard, Catherina:"Fredrik Skavlan: Jag är feminist", i. Expressen [online].
Publicerad 20100419. Tillgänglig 20100430.
URL: http://www.expressen.se/noje/tvsajten/1.1955056/fredrik-skavlan-jag-ar-feminist
Bergqvist, Mattias: "Professor anklagar Skavlan för sexism", i: Expressen [online].
Publicerad 20090918. Tillgänglig 20100430.
URL: http://www.expressen.se/noje/tvsajten/1.1711751/professor-anklagar-skavlan-for-sexism
Trus, Helena & Anna Benson: "Han kallas 'kåte Fredrik'", i: Aftonbladet [online].
Publicerad 20100326. Tillgänglig 20100430.
URL: http://www.aftonbladet.se/nojesbladet/tv/article6844644.ab
Huvudlöst.
Den typiska tonårsnyfikenheten på alkohol var det nog många som stillade under den gångna valborgshelgen. Det är nämligen en högtid då många blir berusade för första gången. Langare - dvs äldre syskon eller kompisar, kompisars kompisar, "bussiga" föräldrar och i alltför många fall flyktiga bekanta - köper ut alkohol och medverkar till att ungdomar i värsta fall hamnar på sjukhus med spritförgiftning eller efter olyckor med mopeder och bilar. I "mindre allvarliga" fall kan det handla om att bli av med oskulden utan att ha något direkt minne av det eller hamna i slagsmål. Nyfikenheten på alkoholen och dess effekter i samverkan med en rädsla för att inte vara tillräckligt cool, gör att det finns de som dricker utan att egentligen ens vilja.
Alkohol är naturligtvis bara ett exempel på det som tonåringar är naturligt nyfikna på i den omedelbara värld som omger dem, men när det gäller detta och andra typiska "vuxenprylar" har de inte den kapacitet de behöver för att kunna hantera konsekvenserna. Därför tenderar de att med liv och lust agera och tappa huvudet i sammanhang som är mer hanterbara för vuxna, men vill ändå - om/när saker och ting går på tok - ursäktas som tanklösa barn och slippa ta ansvar. Den franske pojken tappade först omdömet och därefter nästan bokstavligt huvudet när hans äventyrslusta tog överhanden. Den tragiska händelsen verkar av naturliga orsaker helt meningslös, men om några av dem som var med i bussen i och med detta lär sig att tänka efter innan de låter hälsosam nyfikenhet övergå i olycksbådande dumdristighet har den unge mannen faktiskt inte dött helt förgäves.
Källa:
Hjertén, LInda: "Stack ut huvudet från buss - dog", i: Aftonbladet [online].
Publicerad 20100430. TIllgänglig 201000501.
URL: http://www.aftonbladet.se/nyheter/article7051214.ab
A-Greed.
Niclas Wahlgren och Laila Bagge träffades i samband med bådas medverkan i "Let´s Dance". Ända sedan romansen inleddes har media följt den på nära håll och bröllopet som hölls i början på mars i år blev ett mediejippo av sällan skådat slag. Rättigheterna till bilder och annan rapportering såldes och till och med på bröllopsresan hängde paparazzigänget med och "smygtog" bilder när paret sörplade paraplydrinkar.
Nästa steg i detta är att bygget av parets hus på Lidingö ska bli dokusåpa. Entreprenörer och företag som vill medverka och få möjlighet att visa upp sina produkter och sitt yrkesmässiga kunnande på bästa sändningstid måste - enligt uppgifter från en företagare som var på väg in i projektet - betala en nätt summa för att få göra det och därmed i praktiken vara med sponsra hela spektaklet. Företagaren i fråga valde att dra sig ur och när inblandade i TV-produktionen konfronteras förnekar de att det aktuella företaget ens skulle ha deltagit i något offertförehavande. Oavsett sanningshalten i företagarens utsaga verkar det som om det nygifta paret lider både av mediekättja och svårartad girighet. Ingen av dem är någon fattiglapp och de skulle med all säkerhet kunna hosta upp pengarna för sin villa själva utan större problem. Ändock väljer de unga tu att sälja ut sig och privatlivet för att slippa tulla på sparkapitalet.
Vad blir nästa grej när huset är byggt och sista avsnittet av byggsåpan sänts? Utan tvekan kommer de att drabbas av svår abstinens när de inte längre har kameror som följer vart steg och i sådana situationer riskerar missbrukare att fatta riktigt dåliga beslut. Så vilket blir deras? Får vi följa med in i sovrummet när nästa generation Wahlgren/Bagge ska knådas till? Varför inte - även där finns ju pengar att tjäna och publicitet att dra nytta av? Då kan doftljustillverkare, glidmedelsföretag och återförsäljare av folsyra och gravidvitaminer få chans till en plats i rampljuset och boostade försäljningssiffror. Och när ungen väl är kläckt kommer Babybjörn, Polarn&Pyret, Brio och resten av gänget och radar upp sig och alla blir jävligt glada, lyckliga och rika.
En vacker dag återvänder slutligen Laila till Idoljuryn med nya friska krafter. Där ska hon drilla nästa trupp hoppfulla popstjärneämnen till att bli kommersiella strateger i en krävande medievärld och då kan eleverna vara fullkomligt trygga i sin förvissning om att Laila vet precis vad hon talar om.
Källa:
Johansson, Lars & Åsa Asplid:"Här är kraven för att få synas i Laila Bagges husprogram", i: Expressen [online].
Publicerad 20100502. Tillgänglig 20100502.
URL: http://www.expressen.se/noje/tvsajten/1.1973376/har-ar-kraven-pa-foretagen-for-att-fa-synas-i-laila-bagges-husprogram
Bildkälla:
http://www.insidesocal.com/tomhoffarth/greed.jpg
Till Salu.
Värden ska omsättas i pengar. Tillväxt är honnörsordet. Det räcker inte med vi redan har, det har krisen gjort tydligt. Det måste till nya företag, med nytänkande, som genererar arbetstillfällen. För att det ska komma till stånd måste vi förlita oss på entreprenörerna, denna gudabenådade skara. Den entreprenöriella andan handlar om att hitta nya sätt att tjäna pengar. Genom att ha förmåga till innovation, skicklighet i att identifiera möjligheter och skapa ett behov som inte inte funnits tidigare, kan man profitera. En entreprenör skapar kaos och nya förutsättningar på en befintlig marknad. Entreprenörskap ligger i tiden och uppmuntras av Ung Företagsamhet, profilerade skolor och naturligtvis ärevördiga lärosäten som Chalmers och KTH.
I SVT:s "Draknästet" huserar en rad affärskunniga riskkapitalister som är beredda att satsa pengar i företagsidéer och innovationer de bedömer har en framtid på den stenhårda Marknaden. Mer eller mindre darriga innovatörer och kreatörer ställer sig inför vad som närmast kan liknas en exekutionspatrull och får sina idéer och affärsplaner brutalt granskade. Det är ett fåtal som går därifrån med en deal och de som inte är tillräckligt starka för att tro på sin idé trots sågning från Mats Gabrielsson och hans vapendragare lämnar nästet skadskjutna. Det är ett koncept som ligger i tiden. Allt handlar vad vi har att sälja. För en del handlar det om produkter - för andra om tjänster.
Anna Anka söker i sin nya programserie efter en personlig assistent och det har förekommit skriverier om de konflikter som uppstått mellan de starka viljorna vid inspelningen. Den brokiga skara svenskar som har flugit över för att pröva sina vingar decimeras stadigt och till slut ska en lycklig sate vinna äran att bli fru Ankas allt-i-allo. I en friskare värld skulle ett sådant jobb inte ha några sökande. Att torka bajs på ett demensboende eller vårda sjuka barn borde locka mer än att lyda en bortskämd botoxblondins alla nycker och infall - åtminstone om man önskar framstå som någorlunda seriös - men vi lever inte i en frisk värld. Bajs och barn genererar inga pengar såvida man inte är blöjfabrikant och alltför mycket handlar om kontanter och ytfinish när det kommer till kritan.
Granska dig själv på djupet och se om du har något värt att sälja. Om du inte har en snitsig uppfinning på lut kan du alltid erbjuda din själ snyggt förpackad. Cash är nämligen king.
Stor Röst - Stort Ego.
Trevlig Valborg!
Valborg....det måste väl
vara detsamma som
kaskelotslott?
Biografi.
Vi skulle nog bli förvånade. Förfärade. Överraskade. Och få våra värsta farhågor besannade. Mycket av det vi skriver om oss själva och den framtid som väntar oss har en tendens att bli dystopier. Tekniken går framåt med datorer, rymdresor och kloning, men människan själv förblir vid sin läst och agerar själviskt, kortsynt och....tja, mänskligt. Vi har inte särskilt mycket tilltro till oss själva. Och kanske med all rätt.
Skulle en annan intelligent livsform kunna vara intresserad av oss? Skulle de vilja lägga tid på att ta reda på vad som driver oss, bota våra sjukdomar eller dela med sig av den teknik som förde dem genom galaxerna? Jag tvivlar på det. De skulle nog göra klokt i att bara susa förbi den här avkroken på Vintergatans bakgator och istället sikta högre i jakten på schyssta grannar i universum.
Det är åtminstone mitt tips till dem - så människa jag är.
UDopi.
Och vad gör svenskarna som är på plats i Bangkok? Jo - de shoppar. Bara kilometer från oroligheterna strövar de runt i linnen och flipflops och handlar billigt. De säger sig inte märka av oroligheterna och uppmanar dessutom andra att fortsätta resa till landet som om ingenting hänt. "Kom hit och ha roligt, Thailand är härligt", säger de och shoppar sorglöst vidare i det område som fungerar som utgångspunkt för resenärer med begränsad reskassa som siktar på sydostasiens stränder.
Men vad händer när leende, servila thailändare och vita stränder förbyts i vinande kulor och stridsvagnar? Svenskar gillar resa, se sig om i världen och komma bort från det vardagsgrå men förväntar sig icke desto mindre att det på resmålet ska finnas samma trygghet och välsmorda samhällsmaskineri som hemma i Sverige. Detta är orealististiska förväntningar men de allra flesta slipper lyckligtvis uppleva att semesterlyckan rämnar. De som drabbades av tsunamin vid jul 2004 kunde inte ha förutsett katastrofen och att svenskar då var i behov av hjälp från UD och regeringen är ingenting anmärkningsvärt. Men om man väljer att fira semester i en potentiell krigszon, ska man då på samma sätt kunna förvänta sig att farbror staten griper in likt deus ex machina och forslar svenska turister - som i ett första skede bagatelliserat de faktiska riskerna - i säkerhet?
Nästa steg i det här - om det liknar sådant vi sett förut - är bilder på skräckslagna svenskar som slår upp tältläger på Bangkoks flygplats och med gråten i halsen intygar hur intensivt de helt plötsligt längtar hem. Jag kan redan föreställa mig nyhetsinslagen där de indignerat kritiserar UD:s tjänstemän för att de inte genast dirigerar ner asdyra specialchartrade plan som räddar dem från allt det otäcka. För oss skattebetalares skull hoppas jag att jag har fel. Det finns så mycket annat vi kan lägga de där miljonerna på.
Källor:
Wiman, Erik: "Folket rustar för krig - turisterna shoppar", i: Aftonbladet [online].
Publicerad 20100426. Tillgänglig 20100426.
URL: http://www.aftonbladet.se/nyheter/article7020013.ab
oT(o)r(a)ogen.
Otrogna män florerar friskt i medierna. Tiger och Elins mödor har stötts och blötts, Sandra Bullocks makes affärer med bl. a en nazi-tatuerare har fläkts upp i tabloiderna och nu har turen kommit till den svenska kungahuset. Enligt en undersökning gjord av SOM-institutet har förtroendet för kungahuset minskat stadigt sedan 2006 . Kanske är det insynen i kungafamiljens göranden och låtanden som gör att de blir alltför lika oss vanliga dödliga och därför inte lyckas upprätthålla sin status? Sommarens kommande bröllop väcker många känslor och de människor som redan sen förut provoceras av otidsenligheten i det rojalistiska konceptet får kanske nu - i dessa tider av bröllopsspecialer och rapporter om vad kalaset kommer att kosta oss skattebetalare - med sig de tvehågsna i sin önskan om en framtid för Sverige som republik. En otrohetsaffär hjälper inte heller rojalisterna. Den spär förstås på folkligheten men tullar samtidigt på trovärdigheten som denna institutionella familj förväntas besitta. Vi vill faktiskt inte i alltför hög grad kunna identifiera oss med dem. För om vi kan det - vad händer med magin?
Framtiden får utvisa om den "spik "den gode Bergström - trots relationen med sessan - satte i en norsk handbollsblondin en het natt i Åre också blir den första i den kista i vilken den svenska monarkin kommer att läggas till sista vilan.
Källor:
Ek, Torbjörn: "Hon skröt om natten", i: Aftonbladet [online].
Oublicerad 20100422. Tillgänglig 20100424.
URL:http://www.aftonbladet.se/brollopet/article6997744.ab
Wiman,Erik & Mattias Sandberg: "Jonas och jag hade en affär", i: Aftonbladet [online].
Publicerad 20100421. Tillgänglig 20100424.
URL:http://www.aftonbladet.se/brollopet/article6990681.ab
Berörd.
I Sverige går utvecklingen åt motsatt håll. Här har man koll på att stress bland barn och ungdomar minskar kraftigt om de får möjligheten att beröra varandra under kontrollerade former. När vi gör det frigörs nämligen hormonet oxytocin som bl. a medverkar till att blodtrycket sjunker och det allmänna välbefinnandet ökar. I många skolor - främst med yngre barn - ingår massage som en del i undervisningen för att barn ska lära sig att röra vid varandra på ett respektfullt sätt och inte bara knuffas eller trängas i köer, på idrottslektioner och raster. Undersökningar har visat att barnens förmåga att koncentrera sig på skolarbetet förbättras och att klimatet i gruppen som helhet blir mer harmoniskt och tillåtande. "Barn som masserar varandra slår inte varandra", säger Lena Austin som är studierektor vid Axelsons gymnastiska institut i Stockholm.
I grunden är det förmodligen av omsorg som de amerikanska skolorna begränsar elevernas möjlighet till fysisk interaktion, men vägen till helvetet är som bekant kantad av goda föresatser. Att inte tillåta att eleverna röra vid varandra och dessutom hota med kännbara straff i de fall där regeln överträds bör öka den negativa stressnivån ganska radikalt i ett land där befolkningen redan kan anses vara rätt så "trigger happy".
"Make love - not war!" känns med ens som en slogan i tiden.
Källor:
Karlstein, Monica: "Skolor förbjuder kramar", i: Aftonbladet [online].
Publicerad 20100420. Tillgänglig 20100421.
URL: http://www.aftonbladet.se/wendela/article6988067.ab
Schnackenburg, Helena: "Lugn och beröring. Oxytocinets läkande verkan i kroppen." www.medicallink.se.
Publicerad 19991006. Tillgänglig 20100421.
URL:http://www.medicallink.se/News/showNews.cfm?newsID=1344
Tiwe, Eva: "Massage gör barn trygga", i: Aftonbladet [online].
Publicerad 20010707. Tillgänglig 20100421.
URL: http://www.aftonbladet.se/kropphalsa/article27627.ab
Lång Röd Näsa.
Inom cirkusvärlden finns två olika typer av clowner, dels entréclowner med egna nummer och dels pausclowner, vars främsta uppgift är att roa publiken medan manegen görs i ordning mellan de olika inslagen. Ursprungligen var det den allvarlige, vitsminkade figuren i akten som bar benämningen clown, medan den klumpigt komiske sidekicken kallades august. Den ursprungliga clownen - som har stora likheter med Harlekin i commedia dell'artes galleri - blir alltmer sällsynt.
Trots att clowner har som främsta uppgift att roa sin publik, är det ett förvånansvärt stort antal människor - enligt undersökningar så många som en av sju! - som lider av uttalad clownskräck. Nyttjandet av dem i skräckkulturen har säkert gjort sitt för att underblåsa obehaget, men detta kan inte fullt ut förklara rädslans utbreddhet och intensiteten hos de drabbade. Anledningen sägs vara att det rikliga sminket döljer det normala minspelet och kan kamouflera en mörk personlighet. Clownens roll som oförutsägbar outsider i samhället kan också vara en del av förklaringen. Människor som lider av coulrofobi undviker clowner på samma sätt som klaustrofobiker undviker små utrymmen, men möter - trots att fobierna är minst lika vanliga - inte alltid samma förståelse från omgivningen, i synnerhet inte om rädslan hänger med upp i vuxen ålder.
Det är inte alls svårt att förstå coulrofobikerna, men min egen motvilja mot clowner har en helt annan förklaring. Den hör ihop med mitt generella ointresse för fysisk humor. Slapstick, buskis och traditionell lyteskomik roar mig inte. Stefan och Krister förlorar därför ovillkorligen striden mot även den mest mediokra psykiaterhumor i Cheersspinoffen Frasier och av samma anledning tilltalar Rowan Atkinson mig mer när han byter ut Mr Beans bruna kavaj mot Svarte Orms renässanstrikåer. Den clown som försöker få mig att dra på smilbanden lär - när allt är sagt och gjort - stå där med både lång OCH röd näsa.
Källor:
"Clown". Nationalencyklopedin. Tillgänglig 20100326.
URL: http://www.ne.se/lang/clown
"Commedia dell'arte". Nationalencyklopedin. Tillgänglig 20100326.
URL: http://www.ne.se/enkel/commedia-dellarte
Eklund, Anders: "Veckans fobi: Coulrofobi". i: Peppar [online].
Publicerad 20090805. Tillgänglig 20100326.
URL: http://www.peppar.fi/article/Veckans_fobi__Coulrofobi/
"Slapstick". Nationalencyklopedin. Tillgänglig 20100326.
URL: http://www.ne.se/school/lang/slapstick
IPREdy?
Det är på sätt och vis ganska talande att IPRED trädde i kraft den 1 april. Diskussionens vågor gick höga inför dess införande, men under det dryga år som gått sedan den började tillämpas har det varit ganska tyst. Därför har den också blivit något av att skämt i somliga kretsar. Till dags dato har den nämligen inte lett till en enda fällande dom som inte överklagats. En viktig orsak till att lagen blivit så tandlös är att telekombolagen har skattat kundernas rätt till integritet högre än skivbolagens och artisternas rätt att få ut IP-uppgifter för att kunna spåra illegala fildelare. Helt verkningslös verkar den emellertid inte ha varit. Den illegala fildelningen har faktiskt minskat sedan den nya lagen infördes samtidigt som den lagliga onlineförsäljningen ökat.
Det är enkelt att fildela och det är bra mycket billigare än att betala det satta priset på CD-skivor, filmer och annat upphovsrättsskyddat material. Därför borde artister enas enhälligt om att fildelning är av ondo eftersom de inte får betalt för sitt arbete. Men frågan har delat artistvärlden i två läger. Det finns artister och grupper vars material inte skulle ha fått någon vidare spridning utan internets hjälp och därför ser det som en positiv kraft, medan den andra sidan hårdnackat vidhåller att fildelning alltid är stöld och skall bedömas därefter.
Ett band som drev det hela till sin spets var Radiohead som under 2007 släppte sitt album direkt på nätet och lät dem som laddade ner själva avgöra vad de ville betala för det. Under lanseringsdagen fick de in motsvarande ca 60 miljoner svenska kronor, och dessa pengar gick oavkortat till bandet - utan mellanhänder. Försäljningen av musik via traditionella kanaler har inte oväntat minskat under 00-talet, men publikens benägenhet att gå på konserter och liveframträdanden har däremot ökat kraftigt under samma tidsperiod. Detta visar att människors intresse för att betala för musik inte har dalat utan istället har inriktats på annat än just inköp av skivor.
Man kan tycka vad man vill om fildelning, men inställningen som många har till företeelsen är nog symptomatisk för hur många i samhället ser på att "göra rätt för sig". Varför betala för saker när man kan få dem gratis? Varför jobba om man kan få pengar utan att göra det? Förståsigpåare vill gärna hävda att illegal fildelning är ett brott som slöa ungdomar med lite pengar och obefintlig moral ägnar sig åt, men detta är inte sant. Den typiske fildelaren är man, kring 30 år och har en inkomst över genomsnittet. Han har med andra ord ingen ursäkt för att inte betala för den musik han lyssnar på eller den film han ser, men gör det likafullt inte och det är ett aktivt val.
Att det finns lagar som förbjuder mord och misshandel har dessvärre inte lett till att den typen av brott upphör att begås. IPRED lär inte bli undantaget från den regeln och med tanke på hur tandlös den ännu är - kanske i än högre grad.
Källor:
Pontén, Henrik: "Finn fem fel om fildelning", i: Aftonbladet [online].
Publicerad 20061031. Tillgänglig 20100421. URL: http://www.aftonbladet.se/debatt/article451900.ab
Svärd, William: "Ett år efter IPRED: Inga fällande domar", i: Aftonbladet [online].
Publicerad 20100401. Tillgänglig 20100421.
URL: http://www.aftonbladet.se/nyheter/article6881520.ab
Skol(k)ledare?
Högre krav i all ära. Barn och ungdomar ska ha rätt att utbildas av utbildad och kompetent personal. Den personalen ska i sin tur ha rätten att ledas av kompetenta rektorer och dessa ska i sin tur få sitt uppdrag från en förvaltning med en personal och chef som har god inblick i verksamheten och vet precis vilka krav som ställs på dem som jobbar i skolan. Någonstans brister det emellertid. Kraven på fotfolket hårdnar, medan de som kommer med direktiven blir alltmer världsfrånvända och oskickliga på sin uppgift.
I nedanstående annonsklipp från en icke-namngiven friskolekoncern söker man välutbildade och yrkesskickliga medarbetare, men i annonsen blottlägger man samtidigt sin egen otillräcklighet. Visst - kräv att jag ska vara legitimerad, men överlåt då för Guds skull de arbetsuppgifter ni inte mäktar med till dem som kan!
Intelligentle.
Intelligens, en individs mentala förmåga, är ett paraplybegrepp för en rad olika färdigheter, såsom inlärning, språkhantering, abstrakt tänkande och problemlösning. Dessa förmågor kan mätas med hjälp olika slags tester, men dessas tillförlitlighet ifrågasätts ständigt. Synen på vad som utmärker intelligens skiljer sig nämligen mellan olika kulturer, och därför bedöms färdigheter och förmågor på olika sätt i olika delar av världen.
Ernest Hemingway sade en gång att lycka hos en intelligent person är något sällsynt. Samma tankegång framkommer i Hjalmar Söderbergs novell Med strömmen: "Den äldsta av Mortimers barn är en gosse, som liknar honom påfallande i det yttre. Han kommer likväl, mänskligt att döma, att bli lyckligare än fadern, ty han är svagt begåvad." I deras ögon borgar alltså medelmåttig mental förmåga för ett liv i lycklig ovisshet. Generellt har människor som är mer begåvade än genomsnittet gestaltats som introverta och socialt handikappade, kanske för att de till skillnad från sina mindre skärpta medmänniskor är mer upptagna med livets stora och viktiga frågor och därmed också alltid bekymrade. En variation på temat är att de begåvade är känslokalla, närmast omänskliga, samt uppslukade av det som de ser som sin livsuppgift och följaktligen ointresserade av det banala som upptar "vanliga" människors tankar. Uppdiktade karaktärer med skarpt sinne är därför inte lika lyckosamma i sällskapslivet som i forskarlabbet eller skrivkammaren och denna föreställning om deras sämre möjligheter till framgång på bred front har förmodligen inte gripits helt ur intet.
Detta till trots har intelligens som framträdande egenskap hos karaktärer i populärkulturen blivit trendigt på senare år. Gregory House, den spydige, till synes känslokalle men oerhört skicklige läkaren i serien med samma namn, hamnar högt på listor över "sexiga" personligheter på TV. Beteendevetargenier jagar med vetenskapens hjälp seriemördare i Criminal Minds och kriminaltekniker som kan rabbla grundämnen och komponenter i vanlig hårspray utantill romantiseras i CSI och dess spinoffer. Gemensamt för karaktärerna ifråga är att de framstår som intelligenta utan att för den skull vara "töntiga". Däremot är föreställningen om bristen på lycka och social kompetens hos begåvade seglivad, eftersom de miljöer de skildras i utanför värvet beskrivs som emotionellt torftiga och i avsaknad av det som "alla andra" människor ser som självklart i tillvaron.
Men olycka är faktiskt inte reserverad enbart för de riktigt skärpta. En undersökning publicerad i Läkartidningen 2005 visar att det finns ett samband mellan låg intelligens och självmordsbenägenhet bland män. Genom att samköra resultat av intelligenstester från mönstring med självmordsstatistik, fann man att störst risk att dö för egen hand löpte de män som hade fått låga resultat gällande logisk förmåga. Undersökningen visade att "varje ökad enhet i logisk förmåga var förknippad med en 12-procentig minskning av risken för självmord". I ett resonemang kring resultaten spekulerar man kring orsakerna till dessa samband och något som nämns är att människor med dåligt utvecklad logisk förmåga möjligtvis har svårare för att hantera livskriser och därför oftare väljer självmord som en utväg.
Sammanfattningsvis kan man alltså säga att de dysterkvistar som härbärgerar ibland oss antingen kan vara en okänd medlem av hjärntrusten eller en medelsvensson som helt enkelt har problem med logiken. I vanlig ordning räcker det inte med ytliga bedömningar för att kunna avgöra en persons potential och ordstävet som uppmanar oss att inte döma hunden efter håren blir en devis det även fortsättningsvis vore logiskt att efterleva.
Källor:
Berggren, Niclas. "Intelligens ger olycka". Blogginlägg på Nonicoclolasos.
Publicerat 20100301. Tillgänglig 20100325.
URL: http://nonicoclolasos.wordpress.com/2010/03/01/intelligens-ger-olycka/
Magnusson, Patrik & Finn Ramussen: "Samband mellan kognitiv förmåga och självmord bland män", i: Läkartidningen [online].
Publicerad 20050315. Tillgänglig 20100225.
URL: http://www.lakartidningen.se/07engine.php?articleId=622
Split Vision. (2010)
Idag Är Det En Annandag.
Det gick lite för fort i pisten
Påsken slutade med en liten olycka
och Bunny fick ett gips kring vristen.
KONSTigt.
Konsten och dess förmåga och vilja att provocera debatteras ständigt. Det är en avvägning för konstnärer att göra om fördelarna med medvetet provokativa verk överväger nackdelarna. Fördelarna är vid första anblicken karriärmässiga. Om man vill bli uppskattad kontnär av sin samtid och känd utanför kulturelitens finrum krävs det vanligen att man trampar på en del tår, för ur publicitetssynpunkt är förstås konst som utmanar tabugränser guld värd. Den bästa publiciteten - och möjligheten till att karriären lyfts ur ramsugarobskyriteten - föds inte sällan ur kritikernas indignation och ryggmärgsreflexer. Sådan publicitet kan inte köpas för pengar, sägs det. Ingen lär glömma Anna Odell efter det fejkade självmordsförsöket på en bro, den konstfackstudent som saboterade en tunnelbanevagn som projekt, eller Lars Vilks och hans rondellhundar. Men med kändisskapet och medieutrymmet kommer också nackdelarna. Anna Odells "installation" och den nedklottrade tunnelbanevagnen fick rättsligt efterspel och startade en debatt kring vad som ska inbegripas i den konstnärliga friheten och Lars Vilks får finna sig i att mordhotas av blonda hemmafruterrorister.
Den danska konstnären Nina Maria Kleivan tog för ett drygt decennium sedan en serie uppmärksammade bilder på sin dotter Faustina. För att visa att ondskan finns inom oss alla, klädde hon ut dottern till några av historiens värsta diktatorer. Bilderna på ett spädbarn i histlermustasch väckte uppståndelse redan när de var nya och återigen när de nu nypublicerats i den danska Politiken och den israeliska dagstidningen Haaretz. Konstnären är själv av judiskt ursprung och medveten om att bilderna kan väcka anstöt, men hon var vid den tidpunkten villig att ta risken om det skulle innebära att vi inte bara upprörs av dem och "stänger av" utan också reflekterar över ondskans ursprung.
Det behövs människor som tänjer gränser. Människor som ifrågasätter. Utan den sidan hos oss skulle vi stagnera. Det är naivt att tro att alla konstnärer skapar provokativa verk för att främja mänskligheten, men lika cyniskt att utgå ifrån att alla gör det för snöd ekonomisk vinning. Om en teckning, tavla eller roman får oss att problematisera saker som vi vanligtvis försöker slippa problematisera för att det kräver mer av oss som människor än vi är beredda att ge, kanske det är så att ändamålet faktiskt helgar även de mest smärtsamma medlen.
Källa:
Utter, Helena: "Konstnär klär ut dottern till Hitler", i: Aftonbladet [online].
Publicerad 20100319. Tillgänglig 20100319.
URL: http://www.aftonbladet.se/wendela/barn/article6805353.ab
Did She ASK For It?
Människor betalar för sex. Män köper oftare sex än kvinnor. En man som inte får nuppa hemma - eftersom frugan är för trött efter arbete, dagishämtning och hushållsbestyr - kanske köper en avsugning eller ett snabbt baksätesknull på väg hem från jobbet för att lätta på trycket. En helt vanlig kille som skulle vilja binda eller slå sin partner, men inte får, kan få utlopp för det genom att köpa tjänsten online. Oavsett bakgrund är det tragiskt och det är olagligt. Sexköpslagen trädde i kraft för drygt tio år sedan och gjorde torskar och hallickar till förbrytare. Tanken var att man skulle jobba för attitydförändring, begränsning av sexköpen och ökade hjälpinsatser till dem som säljer, men ingen av ambitionerna har nåtts. Istället för att stävja sexhandeln fick lagen den att flytta från gatan till internet, där den är svårare att överblicka. En följd av den tillgängligheten har blivit att det köps mer sex i Sverige idag än för tio år sedan.
Myten om den lyckliga horan är seglivad, liksom myten om att alla prostituerade är missanpassade som använder droger och sover i trappupgångar. På internet har deltidsprostituerade blivit en ny yrkesgrupp. Dessa är i huvudsak kvinnor som drygar ut sina inkomster från studier eller dagjobb genom att träffa sexkunder som de fått kontakt med på nätet. Dessa prostituerade ser sig väsensskilda från "vanliga" prostituerade, men har för det mesta samma problematik i grunden. Det handlar ofta om olika typer av övergrepp i barndomen som fått dem att vackla i tron på att de själva har ett värde. I och med sexköpslagen har antalet sexarbetare av det här slaget ökat explosionsartat.
I dagarna har det stormat kring justitieminister Beatrice Ask efter hennes uttalande om hur man ska hantera den formella delgivningen till misstänkta sexköpare. Lagens långa arm har varit diskret nog att skicka handlingar som rör denna typ av brottsmisstanke till arbetsplatsen för att skydda den misstänktes integritet. Lagen har däremot inte varit särskilt intresserad av att skydda de kvinnor, vars män i många fall haft oskyddat sex med prostituerade, mot konsekvenserna av den brottsliga handlingen. Inför en publik bestående av bl. a sexhandelns offer uttalade sig Ask instinktivt och föreslog de famösa gredelina kuverten i den privata brevlådan som ett sätt att avskräcka potentiella sexköpare och informera berörda anhöriga. Sedan tog det hus i helvete. I medier och på bloggar skriks det om hotet mot rättssäkerheten, kränkningar och bristen på professionalism hos statsrådet. Man ska betraktas som oskyldig tills dess att motsatsen bevisats och de gredelina kuverten skulle innebära ett alltför stort stigma - även om misstanken sedan skulle avskrivas.
So what? Skräck för det gredelina kuvertet kanske skulle få en och annan amatörtorsk att hålla sig borta från allt vad betalsex heter och kvinnor skulle kanske i större utsträckning slippa kränkningar av de garderobssadister som värdesätter sitt goda anseende högre än en helkväll med piskan i hand. Den man som får ett gredelint kuvert kan förstås vara helt oskyldig, men det kritikerna är rädda för är kanske inte främst det sociala brännmärke som det skulle resultera i, utan det faktum att även en avskriven misstanke kan ge fog för en godtrogen hustru att fortsättningsvis hålla ögonen öppna när det gäller anledningen till makens sena kvällar på "jobbet". Ingen rök utan eld. Eller?
Källor:
Hagvall, Per & Erik Svansbo: "Sexsköpslagen är en flopp", i: Svenska Dagbladet [online].
Publicerad 20080124. Tillgänglig 20100326.
URL:http://www.svd.se/opinion/brannpunkt/sexkopslagen-ar-en-flopp_802973.svd
Martéus, Ann-Charlotte: "Blogghatet mot Ask är förfärligt", i: Aftonbladet [online].
Publicerad 20100326. Tillgänglig 20100326.
URL:http://www.expressen.se/ledare/marteus/1.1931671/ann-charlotte-marteus-blogghatet-mot-ask-ar-forfarligt
Micic, Mira & Pettersson Claes: "De säljer sex på fritiden", i: Aftonbladet [online].
Publicerad 20041121. Tillgänglig 20100326.
URL:http://www.aftonbladet.se/nyheter/article247657.ab
