IPREdy?
Det är på sätt och vis ganska talande att IPRED trädde i kraft den 1 april. Diskussionens vågor gick höga inför dess införande, men under det dryga år som gått sedan den började tillämpas har det varit ganska tyst. Därför har den också blivit något av att skämt i somliga kretsar. Till dags dato har den nämligen inte lett till en enda fällande dom som inte överklagats. En viktig orsak till att lagen blivit så tandlös är att telekombolagen har skattat kundernas rätt till integritet högre än skivbolagens och artisternas rätt att få ut IP-uppgifter för att kunna spåra illegala fildelare. Helt verkningslös verkar den emellertid inte ha varit. Den illegala fildelningen har faktiskt minskat sedan den nya lagen infördes samtidigt som den lagliga onlineförsäljningen ökat.
Det är enkelt att fildela och det är bra mycket billigare än att betala det satta priset på CD-skivor, filmer och annat upphovsrättsskyddat material. Därför borde artister enas enhälligt om att fildelning är av ondo eftersom de inte får betalt för sitt arbete. Men frågan har delat artistvärlden i två läger. Det finns artister och grupper vars material inte skulle ha fått någon vidare spridning utan internets hjälp och därför ser det som en positiv kraft, medan den andra sidan hårdnackat vidhåller att fildelning alltid är stöld och skall bedömas därefter.
Ett band som drev det hela till sin spets var Radiohead som under 2007 släppte sitt album direkt på nätet och lät dem som laddade ner själva avgöra vad de ville betala för det. Under lanseringsdagen fick de in motsvarande ca 60 miljoner svenska kronor, och dessa pengar gick oavkortat till bandet - utan mellanhänder. Försäljningen av musik via traditionella kanaler har inte oväntat minskat under 00-talet, men publikens benägenhet att gå på konserter och liveframträdanden har däremot ökat kraftigt under samma tidsperiod. Detta visar att människors intresse för att betala för musik inte har dalat utan istället har inriktats på annat än just inköp av skivor.
Man kan tycka vad man vill om fildelning, men inställningen som många har till företeelsen är nog symptomatisk för hur många i samhället ser på att "göra rätt för sig". Varför betala för saker när man kan få dem gratis? Varför jobba om man kan få pengar utan att göra det? Förståsigpåare vill gärna hävda att illegal fildelning är ett brott som slöa ungdomar med lite pengar och obefintlig moral ägnar sig åt, men detta är inte sant. Den typiske fildelaren är man, kring 30 år och har en inkomst över genomsnittet. Han har med andra ord ingen ursäkt för att inte betala för den musik han lyssnar på eller den film han ser, men gör det likafullt inte och det är ett aktivt val.
Att det finns lagar som förbjuder mord och misshandel har dessvärre inte lett till att den typen av brott upphör att begås. IPRED lär inte bli undantaget från den regeln och med tanke på hur tandlös den ännu är - kanske i än högre grad.
Källor:
Pontén, Henrik: "Finn fem fel om fildelning", i: Aftonbladet [online].
Publicerad 20061031. Tillgänglig 20100421. URL: http://www.aftonbladet.se/debatt/article451900.ab
Svärd, William: "Ett år efter IPRED: Inga fällande domar", i: Aftonbladet [online].
Publicerad 20100401. Tillgänglig 20100421.
URL: http://www.aftonbladet.se/nyheter/article6881520.ab
