KONSTigt.
Konsten och dess förmåga och vilja att provocera debatteras ständigt. Det är en avvägning för konstnärer att göra om fördelarna med medvetet provokativa verk överväger nackdelarna. Fördelarna är vid första anblicken karriärmässiga. Om man vill bli uppskattad kontnär av sin samtid och känd utanför kulturelitens finrum krävs det vanligen att man trampar på en del tår, för ur publicitetssynpunkt är förstås konst som utmanar tabugränser guld värd. Den bästa publiciteten - och möjligheten till att karriären lyfts ur ramsugarobskyriteten - föds inte sällan ur kritikernas indignation och ryggmärgsreflexer. Sådan publicitet kan inte köpas för pengar, sägs det. Ingen lär glömma Anna Odell efter det fejkade självmordsförsöket på en bro, den konstfackstudent som saboterade en tunnelbanevagn som projekt, eller Lars Vilks och hans rondellhundar. Men med kändisskapet och medieutrymmet kommer också nackdelarna. Anna Odells "installation" och den nedklottrade tunnelbanevagnen fick rättsligt efterspel och startade en debatt kring vad som ska inbegripas i den konstnärliga friheten och Lars Vilks får finna sig i att mordhotas av blonda hemmafruterrorister.
Den danska konstnären Nina Maria Kleivan tog för ett drygt decennium sedan en serie uppmärksammade bilder på sin dotter Faustina. För att visa att ondskan finns inom oss alla, klädde hon ut dottern till några av historiens värsta diktatorer. Bilderna på ett spädbarn i histlermustasch väckte uppståndelse redan när de var nya och återigen när de nu nypublicerats i den danska Politiken och den israeliska dagstidningen Haaretz. Konstnären är själv av judiskt ursprung och medveten om att bilderna kan väcka anstöt, men hon var vid den tidpunkten villig att ta risken om det skulle innebära att vi inte bara upprörs av dem och "stänger av" utan också reflekterar över ondskans ursprung.
Det behövs människor som tänjer gränser. Människor som ifrågasätter. Utan den sidan hos oss skulle vi stagnera. Det är naivt att tro att alla konstnärer skapar provokativa verk för att främja mänskligheten, men lika cyniskt att utgå ifrån att alla gör det för snöd ekonomisk vinning. Om en teckning, tavla eller roman får oss att problematisera saker som vi vanligtvis försöker slippa problematisera för att det kräver mer av oss som människor än vi är beredda att ge, kanske det är så att ändamålet faktiskt helgar även de mest smärtsamma medlen.
Källa:
Utter, Helena: "Konstnär klär ut dottern till Hitler", i: Aftonbladet [online].
Publicerad 20100319. Tillgänglig 20100319.
URL: http://www.aftonbladet.se/wendela/barn/article6805353.ab
