Lång Röd Näsa.
Clowner är komiska figurer med ursprung i antikens farser och commedia dell'arte. Det sistnämnda var en teaterform som uppstod i 1500-talets Italien, där pjäsernas handling endast i stora drag var förutbestämd och resten föddes ur skådespelarnas improvisationsförmåga. Samma karaktärer - den listige Harlekin, den clownliknande Pierot och den vackra Colombina - var återkommande och skådespelen drev med olika företeelser i samhället. Genren har levt kvar in i vår tid och inspirerat flera pjäsförfattare.
Inom cirkusvärlden finns två olika typer av clowner, dels entréclowner med egna nummer och dels pausclowner, vars främsta uppgift är att roa publiken medan manegen görs i ordning mellan de olika inslagen. Ursprungligen var det den allvarlige, vitsminkade figuren i akten som bar benämningen clown, medan den klumpigt komiske sidekicken kallades august. Den ursprungliga clownen - som har stora likheter med Harlekin i commedia dell'artes galleri - blir alltmer sällsynt.
Trots att clowner har som främsta uppgift att roa sin publik, är det ett förvånansvärt stort antal människor - enligt undersökningar så många som en av sju! - som lider av uttalad clownskräck. Nyttjandet av dem i skräckkulturen har säkert gjort sitt för att underblåsa obehaget, men detta kan inte fullt ut förklara rädslans utbreddhet och intensiteten hos de drabbade. Anledningen sägs vara att det rikliga sminket döljer det normala minspelet och kan kamouflera en mörk personlighet. Clownens roll som oförutsägbar outsider i samhället kan också vara en del av förklaringen. Människor som lider av coulrofobi undviker clowner på samma sätt som klaustrofobiker undviker små utrymmen, men möter - trots att fobierna är minst lika vanliga - inte alltid samma förståelse från omgivningen, i synnerhet inte om rädslan hänger med upp i vuxen ålder.
Det är inte alls svårt att förstå coulrofobikerna, men min egen motvilja mot clowner har en helt annan förklaring. Den hör ihop med mitt generella ointresse för fysisk humor. Slapstick, buskis och traditionell lyteskomik roar mig inte. Stefan och Krister förlorar därför ovillkorligen striden mot även den mest mediokra psykiaterhumor i Cheersspinoffen Frasier och av samma anledning tilltalar Rowan Atkinson mig mer när han byter ut Mr Beans bruna kavaj mot Svarte Orms renässanstrikåer. Den clown som försöker få mig att dra på smilbanden lär - när allt är sagt och gjort - stå där med både lång OCH röd näsa.
Källor:
"Clown". Nationalencyklopedin. Tillgänglig 20100326.
URL: http://www.ne.se/lang/clown
"Commedia dell'arte". Nationalencyklopedin. Tillgänglig 20100326.
URL: http://www.ne.se/enkel/commedia-dellarte
Eklund, Anders: "Veckans fobi: Coulrofobi". i: Peppar [online].
Publicerad 20090805. Tillgänglig 20100326.
URL: http://www.peppar.fi/article/Veckans_fobi__Coulrofobi/
"Slapstick". Nationalencyklopedin. Tillgänglig 20100326.
URL: http://www.ne.se/school/lang/slapstick
Inom cirkusvärlden finns två olika typer av clowner, dels entréclowner med egna nummer och dels pausclowner, vars främsta uppgift är att roa publiken medan manegen görs i ordning mellan de olika inslagen. Ursprungligen var det den allvarlige, vitsminkade figuren i akten som bar benämningen clown, medan den klumpigt komiske sidekicken kallades august. Den ursprungliga clownen - som har stora likheter med Harlekin i commedia dell'artes galleri - blir alltmer sällsynt.
Trots att clowner har som främsta uppgift att roa sin publik, är det ett förvånansvärt stort antal människor - enligt undersökningar så många som en av sju! - som lider av uttalad clownskräck. Nyttjandet av dem i skräckkulturen har säkert gjort sitt för att underblåsa obehaget, men detta kan inte fullt ut förklara rädslans utbreddhet och intensiteten hos de drabbade. Anledningen sägs vara att det rikliga sminket döljer det normala minspelet och kan kamouflera en mörk personlighet. Clownens roll som oförutsägbar outsider i samhället kan också vara en del av förklaringen. Människor som lider av coulrofobi undviker clowner på samma sätt som klaustrofobiker undviker små utrymmen, men möter - trots att fobierna är minst lika vanliga - inte alltid samma förståelse från omgivningen, i synnerhet inte om rädslan hänger med upp i vuxen ålder.
Det är inte alls svårt att förstå coulrofobikerna, men min egen motvilja mot clowner har en helt annan förklaring. Den hör ihop med mitt generella ointresse för fysisk humor. Slapstick, buskis och traditionell lyteskomik roar mig inte. Stefan och Krister förlorar därför ovillkorligen striden mot även den mest mediokra psykiaterhumor i Cheersspinoffen Frasier och av samma anledning tilltalar Rowan Atkinson mig mer när han byter ut Mr Beans bruna kavaj mot Svarte Orms renässanstrikåer. Den clown som försöker få mig att dra på smilbanden lär - när allt är sagt och gjort - stå där med både lång OCH röd näsa.
Källor:
"Clown". Nationalencyklopedin. Tillgänglig 20100326.
URL: http://www.ne.se/lang/clown
"Commedia dell'arte". Nationalencyklopedin. Tillgänglig 20100326.
URL: http://www.ne.se/enkel/commedia-dellarte
Eklund, Anders: "Veckans fobi: Coulrofobi". i: Peppar [online].
Publicerad 20090805. Tillgänglig 20100326.
URL: http://www.peppar.fi/article/Veckans_fobi__Coulrofobi/
"Slapstick". Nationalencyklopedin. Tillgänglig 20100326.
URL: http://www.ne.se/school/lang/slapstick
Kommentarer
Postat av: Anonym
Hur man kan använda ordet "medioker" i samma mening som Frasier ter sig för mig minst lika otäckt som clownen i "Det". Även om jag såklart precis gjorde det själv.
Postat av: Fröken Giftig
Det är sant. Det är nästan helgerån att sammanföra dessa två, men ibland måste man ta till extrema medel. And I got your attention, didn't I?
Frasier rules!
Trackback
