Fröken Giftig

Källa:
Svärd, William: "Världens tråkigaste dag har utsetts", i: Aftonbladet [online].
Publicerad 20101126. Tillgänglig 20101126.
URL: http://www.aftonbladet.se/nyheter/article8188091.ab

Bildkälla: http://image2.onlineauction.com/auctions//22626/mwfb-1309717-1.jpg

Det utbildas för många frisörer i Sverige. Det behövs mellan 600 och 700, men i år utexamineras 2 600. Många av dem som utbildar sig kommer med andra ord att ta steget ut i arbetslöshet - eller svartjobb - när de är klara.

Det finns många utbildningar som i likhet med frisörutbildningen inte kan utlova en ljus framtid för sina studenter. Estetiska programmet brukar plockas fram som avskräckande exempel, eftersom det lockar många unga med konstnärs- och artistdrömmar in på utbildningar mot en bransch där konkurrensen är stenhård och talang ingen garanti för framgång. Men det finns andra vägar som utmanar minst lika mycket. Under 90-talet blev t. ex medieutbildningar oerhört populära och även där är det svårt att etablera sig om man saknar rätt kontakter. Diskussionen kring arbetsmarknaden och hur vi bäst anpassar oss efter dess behov pågår hela tiden. Medierna presenterar med jämna mellanrum rapporter och prognoser om framtiden och förutom ovan nämnda brukar utbildningar inom humaniora vara vägval man avråder ifrån, medan ingenjörer och tandläkare ständigt verkar behövas. 

Problemet kan vara att många unga väljer utbildning enbart efter det som känns intressant för stunden och allt oftare börjar man ifrågasätta det kloka i att uppmana till den typen av val. Intresse och det som känns kul just när man är 16 år kanske inte är tillräckliga bevekelsegrunder när det handlar om en yrkesframtid. Därför borde föräldrar engagera sig i större utsträckning i sina barns gymnasieval och studievägledare ha ett mer kritiskt förhållningssätt till hur diskussionerna går. Intressen är nämligen möjliga att odla, även om man inte utbildar sig formellt inom dem. Den som verkligen vill satsa ska förstås ges den möjligheten, men medvetenhet om att det krävs hårt arbete för att nå målet är en viktig grundförutsättning. Men felval är inte den enda förklaringen till ökad arbetslöshet bland unga. Kvaliteten på utbildningen är naturligtvis också avgörande och det kan storligen variera mellan olika skolor - trots kravet på likvärdighet. Ibland handlar det nämligen inte om att det är programmet som är ett problem i sig, utan att elever inte har tillräckliga kunskaper för att vara anställningsbara i sin bransch - eller beredda för högre studier - när de avslutat sin utbildning.

Det nya gymnasiet som träder i kraft i och med höstterminen 2011 är ett försök att förbereda eleverna bättre, antingen för det kommande arbetslivet eller för fortsatta studier. Det nuvarande gymnasiet är spretigt och lokala varianter och utbildningar med smala, lokala spetskurser har gjort det svårt för avnämare att veta vad de faktiskt kan förvänta sig av arbetssökande. Kunskapskraven på eleverna som kommer till det nya gymnasiet kommer att vara större och kontrollen kring att de verkligen är redo att ta nästa steg i sin utveckling ska vara mer omfattande. Gymnasiereformen  och den skärpta skollagen är en uppstramning som påverkar i synnerhet friskolorna i stor utsträckning. Frisöket - som många friskolor gynnas av - kommer att bidra till att konkurrensen mellan skolor fortsätter öka, något som redan idag märks i storstadsregionerna där utbudet och antalet skolor man kan välja emellan är stort. Elever lockas med egna datorer, engagerade lärare, fräscha lokaler och naturligtvis med den typ av utbildningar de efterfrågar - och då är vi faktiskt tillbaka vid de muntra frisörerna igen.

Det nya gymnasiets goda intentioner ifråga om mer kvalitativ utbildning är inte hela lösningen. Såvida inte ungdomar börjar resonera mer framtidsorienterat kring sina utbildningsval kommer nämligen problemet med att somliga utbildas rakt ut i arbetslöshet att kvarstå även i framtiden.


Källor:
"Frisörer utbildas till arbetslöshet". TT. Expressen [online].
Publicerad 20101121. Tillgänglig 20101121.
URL: http://www.expressen.se/ekonomi/1.2221792/frisorer-utbildas-till-arbetsloshet

Lundius, Annika & Kristina Sharp: "100 procents arbetslöshet efter gymnasieprogram", i: Dagens Nyheter [online].
Publicerad 20090110. Tillgänglig 20101121.
URL: http://www.dn.se/debatt/100-procents-arbetsloshet-efter-gymnasieprogram-1.480129

Bildkälla: http://www.hair-by-stacy.com/images/scissors_hair.JPG

Bildkälla: http://saltea.kreativresurs.se/images/kronikor/mobiltext.jpg

En skara människor sitter småpratande kring ett bord med vävd löpare och sockerskål i porslin. Den omisskännliga doften av kaffe som stått lite för länge på värmeplattan dröjer sig kvar. Eller kollegor som svärmar kring en brummande kaffemaskin och utbyter fraser under fem minuter på stående fot. Dessa scener utspelas i oändliga variationer på oräkneliga arbetsplatser och är ett typiskt inslag i arbetsdagen för de allra flesta. Synen på kafferasten som ett avbrott i effektivitet och produktion är en attityd som har dröjt sig kvar bland dem som leder verksamheter, men nu visar det sig att rasten många gånger är en viktig faktor som påverkar effektiviteten i positiv riktning. I sin artikel "Fikar mest - jobbar bäst" i Aftonbladet skriver Karin Grahn Wetter om vikten av rasten som effektivitetshöjare, samt om fikarasten som viktig ingångsrit för den som är ny på en arbetsplats. Nya medarbetare i en verksamhet kan finna det lättare att ställa vissa frågor eller ta tempen på sina medarbetare i ett sådant mer otvunget sammanhang. Vikten av detta kan inte värderas i kronor, men kan mycket väl vara avgörande för ett företags eller en organisations möjlighet till varaktig framgång.

Detta är ändock något som vi alltför sällan reflekterar över, något som blir tydligt i det faktum att många upprätthåller den felaktiga bilden av rasten som dödtid då inget av värde uträttas. I sin bok Från prat till resultat - om vardagens ledarskap behandlar Gunnar Ekman - doktor i ekonomi - det informella samtalet som arena för viktigt kunskapsutbyte på arbetsplatsen. Särskilt tydlig blir dess roll för kunskapsarbetare, dvs professionella där mycket av arbetet utförs autonomt och kräver kreativitet, innovativ förmåga och skicklighet i att snabbt anpassa sig till nya situationer. Där blir rasten och det informella samtalet en möjlighet till problemlösning, formandet av normer och värderingar, utbyte av kunskap och prövandet av nya idéer.

Det finns vissa klassiska situationer där betydelsen av rasten och det informella samtalet blir tydlig. Gunnar Ekman återger en sådan i sin bok. En föreläsare vid en högskola pratar inför en åhörarskara om chefstyper. Väldigt få av dem som lyssnar är aktiva. Föreläsaren försöker få igång en dialog med publiken, men det går trögt. En person som är känd för att vara aktiv i liknande sammanhang ställer lite kritiska frågor om föreläsningens innehåll, men i övrigt är publiken passiv och avvaktande. Man bryter för kaffe och åhörarna lämnar aulan. Ute kring kaffestationerna uppstår samtal kring föreläsningen och flera av dem som suttit tysta närmar sig nu föreläsaren och ställer frågor kring innehållet. Det visar sig att flera av dem mycket väl känner igen det han tar upp och rastsamtalet antar nästan seminarieform. Det som tagits upp inne i föreläsningslokalen förankras i och med detta hos åhörarna. Man bollar med varandra, jämför erfarenheter och bekräftar att man har förstått. Trots detta underskattas det informella samtalets påverkan på en organisations arbete och kultur av alltför många chefer. Ledarna satsar istället på annat.

Ett av alternativen är den utbredda övertron på att man kan styra en organisation med hjälp av texter. Dagens samhälle svämmar över av dem. Policydokument, värdegrundsstrategier och likabehandlingsplaner är vanliga inslag i de flesta verksamheter. Problemet med texter är att de kräver tolkning och den tolkningsprocessen sker i det informella samtalet, eller småpratet, som det också kan kallas. Chefer blir ofta frustrerade över hur litet genomslag visionsdokument och liknande styrtexter får över den konkreta verksamheten. Detta beror på att det uppstår ett glapp mellan den abstrakta texten och den konkreta, dagliga verksamhet den ska styra. Det ger ett flertal konsekvenser. För många kunskapsarbetare finns det många relevanta texter att beakta och det är omöjligt att vara detaljinsatt i dem alla. Därför väljs de som man inte upplever att man har direkt nytta av bort. Många gånger uppmanar texter till ett agerande som det inte finns resurser till. Målen är högt satta, men det är svårt att omsätta dem i praktik när möjligheterna är begränsade. Ibland skiljer sig dessutom textens och mottagarens värderingar åt, något som inte heller underlättar för texten att få genomslag i den dagliga verksamheten.

En annan väg som chefer tycker om är det formella mötet. Dessa behövs självklart, som tillfällen då information ges samtidigt till en grupp, men man bör inte förlita sig enbart på den typen av sammankomster när det handlar om förankring och bearbetning av information. Detta sker betydligt oftare i det informella mötet, det som ofta följer på det formella vid kaffemaskinen eller kopiatorn. Det är där de egentliga besluten tas om huruvida det man fick sig till livs på mötet är något vettigt att förhålla sig till eller ännu en omgång snömos att lägga till handlingarna innan livet återgår till det normala.

Slutsatsen man kan dra är att man som ledare gör ett stort misstag om man underskattar det informella samtalets makt över hur arbetsplatsen fungerar i praktiken. Istället ska det handhas som en viktig resurs och utnyttjas för att ge helt nya möjligheter till förankring, konkretisering och bearbetning av det som är viktigt för organisationens utveckling och - i förlängningen - överlevnad.


Källor:
Ekman, Gunnar: Från prat till resultat - om vardagens ledarskap. Malmö 2003.

Grahn Wetter, Karin: "Fikar mest - jobbar bäst", i. Aftonbladet [online].
Publicerad 20101120. Tillgänglig 20101120.
URL: http://www.aftonbladet.se/nyheter/article8154350.ab

Bildkälla: http://www.fig.net/news/news_2009/mainz_february_2009/coffee_break_1000.jpg

Det är inte lätt att alltid hålla sig till sanningen. Vårt samhälle skulle kollapsa om alla alltid var fullkomligt ärliga och uppriktiga mot varandra. Detta är inte något vi tänker på varje dag. Lögnen som socialt smörjmedel är alltför fundamental i vår civilisation, men ingen proklamerar öppet att man generellt uppskattar lögnens utväg ur obehagliga situationer, såvida det inte handlar om de oskuldsvita. Ett djupt rotat ordspråk understryker nämligen ärlighet som den egenskap som för oss längst och är ett uttryck för hur vi önskar att vi och världen fungerade.

Jonathan Swifts allegoriska berättelse om skeppsläkaren Lemuel Gullivers äventyr har blivit mest känd för kapitlen om hans tid i lilliputtarnas och jättarnas land. Den underliggande kritiken mot det dåtida Englands alla fel och brister går kanske de flesta läsare förbi om det inte är med anledning av just den man väljer att läsa den klassiska romanen. Den sista delen, där Gulliver bekantar sig med hästmänniskorna, är dock den som är mest intressant om man föredrar att - i skönlitterär skrud - se mer allmänmänskliga egenskaper problematiseras. Hästmänniskorna lever i ett harmoniskt samhälle där inga sjukdomar eller någon typ av degeneration får utlopp. Alla dåliga egenskaper har istället yahooerna - vildsinta människoliknande varelser - fått och mycket av Gullivers vistelse hos hästmänniskorna går ut på att övertyga dem om att han inte är ännu en yahoo. Detta blir dock allt svårare ju mer han avslöjar om den värld han kommer ifrån. Gulliver försöker sakligt förklara hur människan fungerar, men många av hans förklaringar möts med misstro. När han redogör för lögnen - "att säga det som icke är" - blir hans förtrogna bestört. Meningen med kommunikation är att upplysa och informera. Varför skulle man välja att använda lögnen i syfte att korrumpera detta ädla syfte? Denna oförstörda varelses fråga är högst berättigad, men vi människor vet precis vilken anledningen är.

Titta bara på Sven Otto Littorin. För det första är han politiker. Bara det är dessvärre en varningssignal för sanningens vapendragare. Inom politiken kan sanningen bara föra dig en del av vägen. Resten av resan till toppositionerna måste kantas med stympade sanningar och halvkvädna visor. Sven Otto har gjort det till en konst. Han köpte en examen från ett bluffuniversitet och först efter avslöjandet och hätska skriverier plockades det bort från hans CV. När han konfronterades med misstankar om sexköp hoppade han av sin post som arbetsmarknadsminister för att enligt egen utsago kunna ägna mer tid åt familjen (vilket alltså måste betyda att han bara haft tid till arbetet och till att ragga upp kvinnor på nätet innan). Senaste nytt var att han skulle korsa den atlantiska pölen och bli gästforskare vid det anrika Stanforduniversitetet. Det visar sig också nu vara en amsaga. Sven Otto ska förvisso dit, men inte som gästforskare. För det måste man ha en doktorsexamen. Det har inte Sven Otto. Sven Otto har inte ens en akademisk examen - såvida man inte räknar det han köpte av universitetet som inte ens fanns. Vilken titel Sven Otto ska få när han ska vistas på Stanford är inte bestämt ännu, men den kamrat som så generöst bjudit dit honom kommer säkert på något klatschigt vad det lider. Inbjudan har Sven Otto fått på grund av alla sina erfarenheter. Vilka specifika erfarenheter det är som ägghuvudena på Stanford vill ta del av förtäljer dock inte historien.

Jag kan tänka mig att moderaterna mer än gärna ser honom försvinna ut ur landet, trygga i förvissningen om att det inte är naiva hästmänniskor han ska fraternisera med over there. De kanske till och med skickar en enkom delegation som ser till att han verkligen nyttjar sitt boarding card. Om Sven Otto ställer till med ofog tusen mil bort riskerar det ju faktiskt att i mindre utsträckning misstänkliggöra den betydligt skickligare lögnarbrigad som ännu sitter säkert på Rosenbad.


Källa:
Hökerberg, Josefin: "Littorins nya universitetsbluff", i: Aftonbladet [online].
Publicerad 20101119. Tillgänglig 20101120.
ULR: http://www.expressen.se/nyheter/1.2216162/sven-otto-littorin-lamnar-landet

Bildkälla: http://gfx.aftonbladet-cdn.se/multimedia/archive/00281/JOBBAR_F_R_J_MST_LL_281248w.jpg

Jakten på kärlek kan vara en uppvisning i både skönhet och oändlig grymhet. "Bonde söker fru" är varken eller. Istället är det en pinsam uppvisning i taffligt flirtande. Anledningen till att programmet anses fylla en funktion är att bönder har särskilt svårt att komma ifrån arbetet och därmed också svårt att socialisera med andra i informella situationer där en potentiell partner kan finnas. När klavertrampen samlas på hög bland uthusen inser man dock att många timmar i lagårn inte är den enda förklaringen till singellivet.

Ann-Katrin Andersson, 39, har haft det lite tungt. Hon säger själv att hon distanserar sig och blir tyst när hon känner sig osäker. Detta har lett till väldigt långa tystnader och spända ordväxlingar under de träffar hon haft med hugade spekulanter. När halva säsongen nu har gått har det fortfarande inte hettat till och nu kommer det fram att produktionsteamet försökte hjälpa det hela lite på traven. Bland annat försökte de få bonden att bära klänning - något som hon sade sig bara bära vid riktigt festliga tillfällen - samtidigt som männen fick insidertips om tänkbara vägar till bondens hjärta. Det hade inte den önskade effekten och såhär i efterhand är inga nöjda med hur det hela avlöpte. "Det hela blev för intensivt" är den slutsats som Ann-Katrin själv drar av hela flirtcirkusen.

Vad i hela friden hade människan väntat sig? Att TV4 - en kommersiell kanal - skulle lufsa runt overksamma bland gödselstackarna medan hon ägnade hela säsongen åt att bli lite lagom kompis med en hög mediekåta singelkillar på kanalens bekostnad? Högst osannolikt, om jag får säga min mening. Bästa sändningstid är dyr och om de som köper reklamtid ska fortsätta göra det är det bäst att den som anmäler sig till kärlekssåpor levererar lite het dramatik - även om det i slutänden bara genererar ett par saftiga rubriker i tabloidpressen. Om man som den klänningsskygga Ann-Katrin är för blyg och tillbakadragen för att utnyttja tillfället till max är förmodligen ett dejtingprogram i TV inte den rätta vägen att gå om man är ute efter den stora kärleken.

Källa:
ISaksson, Jessica: "Det kändes konstigt", i: Aftonbladet [online].
Publicerad 20101117. Tillgänglig 20101118.
URL: http://www.aftonbladet.se/nojesbladet/tv/article8140322.ab

Bildkälla: http://jswalander.blogg.se/images/2010/350px-bonde_soker_fru_27413054_64099423_86814700_114226750.jpg

Den Unge Mannen häckade framför sin skärm
När Världen knackade på
”Hej! Kom ut och bli en del av mig!”
Mannen mumlade bara: ”Varför då?”

”Jag har det du vill ha, kunskap, kärlek, liv och skratt.
Här finns allt det du behöver!”
Mannen svarade utan att vända sig om:
”Nja…jag tror att jag står över.”

 Den Unge Mannen satt framför Arbetsmarknaden
Darrigt uppklädd vid högblankt bord
Där satt den fet och kostymklädd
Och när den tuggat sina meningslösa ord.

 Sa mannen: ”Jag vill ha kunskap och bli en del av dig.
Jag har de egenskaper du behöver!”
Kavajen la långsamt armarna i kors och sa:
”Nja…jag tror att jag står över.”



Bildkälla: http://kulturbloggen.com/wp-content/uploads/2010/10/tv.jpg

Jag minns inte exakt när det slutade vara ett nöje att köpa skor, men jag misstänker att det var någon gång under högstadiet som jag drabbades av något som för mig och andra tedde sig som en slags elefantiasis och som gjorde det omöjligt för mig att köpa den typ av skor som andra köpte. Skor med klackar blev en onåbar kuriositet i min garberob. Barndomens utklädningslekar med mammas sammetssvarta pumps ett minne blott. Och där är jag.

Som kvinna får man inte dra mer än storlek 41 i skor. Jag behöver storlek 42, ibland 43. Då inser man att möjligheten för mig att fynda skor är liten i en affär med normalt sortiment. Skoaffärsbiträden tittar med illa dolt medlidande på mig när jag slänger upp en kartong med herrskor på disken. Jag har nämligen lärt mig - den hårda vägen - att det inte är någon idé att ens sondera terrängen på damsidan. Den läxan lärde jag mig redan under gymnasietiden. Idag berör det mig inte lika illa som under tonårstiden att försöka hitta en unisexkompromiss, men fortfarande är det trist att inte kunna sätta pricken över i:et i en feststass med ett par riktigt tjusiga skor.

På senare år har ett litet hopp tänts. I vissa postorderkataloger har storleksspannet utökats med ett par storlekar, men priserna är också därefter. När man råkar ha storlek 43 istället för 41, blir samma skor med ens ibland upp till 500 kronor dyrare. Då får man tänka sig för. Att vara skofetischist passar sig definitivt inte om man ska ha pengar att köpa mat för resten av månaden. Så lite har jag nog givit upp. Jag köper helst inte klänningar eller kjolar. Vad ska jag ha till dem? Istället förblir jag en - ibland - ofrivillig jeanstjej som går på fest och känner mig som en ful, halvklädd ankunge bland alla svanarna på klack.


Bildkälla: http://www.designboom.com/tools/WPro/images/08-october4/huskens03.jpg

För den som inte tycker att politik är lika viktigt som den luft vi andas brukar det vara skönt när valet och den mest intensiva mediabevakningen av dess företrädare är över. Jag hör till dem, även om jag samtidigt inser att det ingår i det medborgerliga ansvaret att veta vad som pågår. Den här gången är lite annorlunda. De rödgrönas förlust och Sverigedemokraternas intåg på riksplanet har behållit intresset. I dagarna är det socialdemokratin som står i fokus. Den ligger flämtande och besegrad på marken. Efter valet i september har motgångarna bara fortsatt. Redan i samband med sitt tillträde som partiordförande ifrågasattes Mona Sahlin och hennes förmåga att rubba Alliansen. Tobleroneskandalen som tvingade ut henne i kylan 1995 var svår att skaka av sig. Den gjorde det definitivt inte lättare att bli partiets första kvinnliga ledare och vinna förtroendet ute i distrikt som präglas av en hel del gubbig gråsossighet.

Efter valet anser många att Sahlin skulle ha avgått med omedelbar verkan, men istället har det talats om kriskommissioner alltmedan media har rapporterat om inre, bittra maktstrider i partitoppen. Det verkar som att viljan att få ha kvar makt och inflytande är viktigare än partiets fortlevnad. Orsakerna till valförlusten är flera. Bland annat var det rödgröna samarbetet inte ett tillräckligt tydligt alternativ till den borgerliga alliansen. Trots all kritik som bl. a Alliansens sjukförsäkringsreformer fick när de infördes, lyckades de rödgröna inte utnyttja det tillräckligt väl till sin fördel. Jobbskatteavdraget som har ökat den disponibla inkomsten för arbetande bidrog till att göra valrörelsen till en kamp om vilka som kunde lova mest i plånboken. Valutgången visar att en majoritet av de röstberättigade svenskarna uppskattade den arbetslinje, skolpolitik och sjukförsäkring som Alliansen hade att luta sig mot och förlängde därför deras möjligheter att fortsätta det arbete de inlett.


Bildkälla: http://ligator.files.wordpress.com/2010/08/mona_sahlin_s_53259226.jpg

Ett barn dog inuti en snurrande tvättmaskin. I 40 minuter kastades en tio dagar gammal flicka omkring därinne innan någon - det var visst en släkting - uppmärksammade vad som hade hänt. Det var hennes 26-åriga drogberoende mamma som hade stoppat henne i maskinen tillsammans med en hög smutstvätt. Hon var så hög på the drug of her choice att hon inte riktigt visste vad hon pysslade med. Och inte saknade hon knytet heller. Sjukt.

Och var fanns pappan? Historien förtäljer inte något om honom. Var han en kund som såg till att hon hade råd med nästa fix och ovetande lämnade något mer varaktigt än tummade sedlar efter sig, eller en on-offpojkvän som dök upp när det fanns något att få och försvann lika snabbt när grå abstinensmorgon grydde. Han kanske inte visste att dottern fanns. Och nu vet han inte heller att hon är död.

Människor tappar omdömet i olika situationer varje dag. Vi säger eller gör ogenomtänkta saker och det kan vara lite förtretligt. Det här är lite mer än förtretligt. Om mamman ifråga någonsin vaknar ur sitt rus och kommer till insikt, lär hon önska att hon förblivit i sin dvala.

Källa:
Färsjö, Therese: "Bebis dog i tvättmaskin", i: Expressen [online].
Publicerad 20101109. Tillgänglig 20101110.
URL: http://www.expressen.se/nyheter/1.2206522/bebis-dog-i-tvattmaskin

Det kan inte vara lätt att vara präst. Det är mer än ett jobb. Det är ett kall. Du förväntas vara lite bättre än dina medmänniskor, förlåta lite lättare, och vara lite piggare på söndagen. Men trots allt detta är man ju bara en vanlig människa. Eller?

En präst i västsverige har visat sig ha en livsstil som inte är särskilt förenlig med prästyrket. Han greps på bar gärning tillsammans med en prostituerad i en bil. Eftersom han erkände direkt hoppades han att brottet inte skulle komma till arbetsgivarens kännedom, men det blev inte så. Det visade sig också att detta inte är det det enda prästen gjort sig skyldig till med koppling till sexuella utsvävningar. Bland annat ska han ha porrsurfat på en av kyrkans datorer. Mannen har vädjat om att få behålla sitt arbete. Det finns andra inom samma yrkesgrupp som uppträtt på ett sätt som kan vara problematiskt. För två år sedan dömdes t. ex en kyrkoherde för att ha misshandlat sin fru efter en trekant som inte slutade på önskvärt sätt.

Inom vissa yrken är det svårt att vara av och på. Präst är ett av dessa. Lärare ett annat, liksom heltidspolitiker, polis eller läkare. Man kan vara i och ur tjänst, men yrkesidentiteten är tätt bunden till ens egen och ställer krav - om än outtalade och till och med oformulerade - på att man ska vara lite mer "moralisk" och "ordentlig" än andra. Är det rimligt? Uppenbarligen anser opinionen och media det. I annat fall skulle inte präster som köper sex inte röna något större intresse. Och det ska erkännas - att läsa om en präst som köper prostituerade eller ägnar sig åt trekanter känns inte riktigt okej, medan det samtidigt inte heller känns okej att döma en särskild yrkesgrupp efter en annan måttstock än andra. Det är väl sådär med trendbegreppet reflektion. Om man tänker efter tillräckligt länge och mycket finns sällan självklara svar.


Källor:
Elfström, Josefine: "Präst dömd för bråk efter trekant", i: Expressen [online].
Publicerad 20081107. Tillgänglig 20101109.
URL: http://www.expressen.se/nyheter/1.1361110/prast-domd-for-brak-efter-trekant

Svedberg, Tomas: "Präst greps med prostituerad", i: Expressen [online].
Publicerad 20101104. Tillgänglig 20101109.
URL: http://gt.expressen.se/nyheter/1.2200331/prast-greps-med-prostituerad

Bildkälla: http://4.bp.blogspot.com/_2UTkSWAgNEU/SPyqntJDXZI/AAAAAAAAAEw/8g9A80T11SA/s320/pr%C3%A4st.jpg

Källor:
Karlstein, Monica: "Snabbt och lättlagat - för enarmade föräldrar"; i: Aftonbladet [online].
Publicerad 20101031. Tillgänglig 20101031.
URL: http://www.aftonbladet.se/wendela/article8039289.ab

Bildkälla: http://molkan.se/wp-content/uploads/2009/11/crying-baby.jpg

Bara tanken på att vara nära en fullvuxen björn skrämmer livet ur de flesta - även mig. De ser så kramgoa ut, men ett slag med den kloförsedda ramen eller ett bett av de enorma käftarna skulle innebär stora skador. Jägare löper särskilt stor risk att springa på en björn, men det hör väl till, kan man tycka. För det mesta slipper andra - skogsflanörer, bärplockare och svampletare - möta vårt största rovdjur när man irrar ute i markerna.

Men Sulo på rovdjurscentret i finska Kuusamo får finna sig i närkontakt av tredje graden. Den unga björnen Juuso vägrar nämligen gå i ide om han inte blir nattad av densamme. Häromveckan kablades bilder av sänggåendet ut över världen. Skötaren - som inte är någon småväxt person - ser liten ut bredvid den kärvänlige björnhannen och lite kalla kårar kan man inte undgå att känna längs ryggraden om man tänker vad björnen skulle kunna ställa till med om han helt plötsligt skulle bli på dåligt humör.

Björnentusiasten Tomothy Treadwell levde under tretton säsonger tillsammans med grizzlybjörnar i Katmais nationalpark i Alaska. Genom detta bevisade han den kontroversiella testen att människan - trots att hon fjärmat sig från ett naturligt sätt att leva - kunde samexistera med björnar utan att attackeras om hon bara lade manken till. Under den sista säsongen valde Treadwell och hans flickvän att stanna längre än brukligt, in på den period då det var svårare för björnarna att hitta mat. Äventyret slutade med att både Treadwell och flickvännen åts upp av två björnar, alltmedan en videokamera gjorde en ljudupptagning av attacken.

En annan som kommit björnar in på livet är Ben Kilham. Kilham växte upp med en far som arbetade som virolog och hade ett stort personligt intresse av djur. Den unge Ben växte därför upp i ett hem fullt av djurliv och han hjälpte sin far att göra observationer och undersökningar. Kilham är unik i så måtto att han är vad som brukar kallas "begåvad dyslektiker", vilket innebär att han läser på en tredjeklassares nivå, men tillhör den procent av befolkningen med högst intelligenskvot. Eftersom skolgången var problematisk satsade han på en hantverkskarriär som vapensmed, ett fält där han lyckats mycket bra och kunnat lösa kniviga problem åt framstående vapentillverkare. Men hans hjärta fanns fortfarande hos forskning kring djur och i synnerhet rovdjur. Den forskning han bedriver om svartbjörnar - bland annat med hjälp av honan Squirty och hennes ungar - är okonventionell och därför inte erkänd bland alla i den akademiska världen, men allmänheten har tagit emot hans forskning med stort intresse. Detta har givit honom möjlighet och vilja att fortsätta. Han har under 14 års tid studerat svartbjörnar och deras sociala beteende på nära håll och därför kunnat besvara frågor där traditionell vetenskap har gått bet. Riskfritt har det dock inte varit och han har fått lära sig - the hard way - att inte bli för närgången.

Människan och björnen kan samexistera när förhållandena är de rätta. Att som Treadwell bli lite för beväm och säker på att ett vilt djur ska agera som vi tror i givna situationer (det kan ju inte ens vi - skapelsens krona - skryta med att vi gör) innebär risker, men hela tiden kommer nya bevis på att det inte bara är homo sapiens som styrs av sociala mönster och koder. Dock står jag fast vid att jag helst inte råkar på en nalle på min skogspromenad.


Källor:
Sandin, Esbjörn: "Björnen Juuso sover inte lugnt i sitt lilla bo", i: Aftonbladet [online].
Publicerad 20101030. Tillgänglig 20101030.
URL: http://www.aftonbladet.se/nyheter/article8044301.ab

"Timothy Treadwell". Wikipedia.
Publicerad 20100412. Tillgänglig 20101030.
URL: http://sv.wikipedia.org/wiki/Timothy_Treadwell

Kilham, Ben. Homepage. www.benkilham.com.
Tillgänglig 20101030.
URL: http://web.mac.com/benjaminkilham/iWeb/Site/HOME%20PAGE.html

 

 

Man skulle i det här läget kunna säga något riktigt elakt

om kungen och hans dyslexi, men det ska jag inte göra.

 

 

 

 

Biggest Loser Extreme Makeover Dumbest Criminal?

Sofia Arkelsten är moderaternas nya partisekreterare och nu granskas det hon pysslat med som riksdagsledamot sedan hon valdes in i församlingen i samband med valet 2006. Det som lyfts särskilt är en bjudresa som oljebolaget Shell stod för som hon åkte på i egenskap av miljöpolitisk talesman för partiet och sedan bloggat om. Carl Bildt har nu trätt fram och tagit sin partikamrat i försvar. Bjudresor är fullt normala, skorrar han och hastar vidare.

Bildkällor:
http://www.riksdagen.se/upload/bilder/press/pressbilder/vastra_riksdagshus_72dpi.jpg
http://www.slottochkoja.se/wp-content/bilder/lacko_slott.jpg

Källa:
Nordström, Johan: "Telia fixar nät på världens tak", i: Aftonbladet [online].
Publicerad 20101029. Tillgänglig 20101029.
URL: http://www.aftonbladet.se/nyheter/article8043573.ab

Bildkälla: http://www.dirjournal.com/info/wp-content/uploads/2009/02/mount_everest.jpg

En ung kvinna har anmält kökschefen på en restaurang där hon praktiserade för sexuella trakasserier. Enligt anmälan kom han med sexuella anspelningar, tafsade, visade bild på sitt könsorgan och uppmanade henne bland annat att dansa naken i köket för att få bättre betyg för sin praktik.

Vi vill alla få uppskattning för de vi är och för det vi kan, oavsett vilken väg vi väljer i livet. Den unga kvinnan som anmälde kökschefen vill det också, men hon vägrade sälja sig för att få den. Människor som söker till TV-sända kocktävlingar balanserar mer eller mindre på gränsen. Och varianterna blir allt fler. Matlagningstrenden i TV håller i sig och vi lär oss att det - i och för sig med rätta - är allt annat än angenämt och laidback att bli uppskattad kock. Det handlar inte om att lojt röra i en såspanna och sänka ner en kycklingfilé i en fritös, utan om hårt och utmattande kroppsarbete där inga misstag tolereras och där franska, lynniga köksoriginal kan make you or break you. Programserier som Hell's Kitchen, Master Chef, Top Chef och Chef Academy frossar i svettblanka kockwannabees och den kritik de får när de inte håller måttet. Mest högljudd och inriktad på rena personangrepp är Gordon Ramsay. Han är känd, han är rik och han kommer undan med det mesta. De människor han väljer ut är beroende av honom. Han har valt ut dem, han avgör om de gör ett gott arbete och han har makten att förändra deras liv. Den som klarar sig till slutet har åtminstone inte tagit emot glåporden förgäves.

Ute i den verkliga världen är det inte riktigt lika utstuderat, men människor i beroendesituation råkar ändock illa ut varje dag. Elever kränks och utnyttjas av lärare, studenter utnyttjas av handledare, anställda av chefer, kvinnor av män och barn av vuxna. När du är den som har auktoriteten och makten måste du se till att agera medmänskligt och tolerant. Inflytande och makt ska gå hand i hand med ansvar. Det du gör får betydelse och du kan påverka en annan människas liv.

Tyvärr är det många som inte kan hantera att vara i auktoritetsställning utan att missbruka det. Den anmälda kökschefen - om han visar sig vara skyldig till det han anklagas för - är långt ifrån ensam om just den mänskliga svagheten.


Källa:
Mattsson, Anna: "Kökschef åtalas - ville se praktikant dansa naken i köket", i: Expressen [online].
Publicerad 20101019. Tillgänglig 20101019.
URL: http://gt.expressen.se/nyheter/1.2180054/kokschef-atalas-ville-se-praktikant-dansa-naken-i-koket