Kärringen mot strömmen.
Hon höjer ilsket den
knutna näven
mot kraftledningen.
Ansiktet är
läder nött med kärlek.
"Stäng av!"
"Jag sa: Stäng av!"
Den surrar och
brummar oberörd
medan tanten
morrar och domderar.
Fiender sedan länge.
En eldfängd strid.
Hon föredrar vedknaster
och öppen dansande låga.
Doft av näver
som krullas och svartnar.
Längtande blickar in
i glödens
hemligheter.
Fräser åt det där med
elektroner som viner
fram i ljusets hastighet
i koppar och själlösa trådar.
Hon traskar hem och
drar beslutsamt en
sticka mot plånet.
Vill överrösta ledningens
brummande
med eld som knäpper
och fräser med uråldrig kraft
och önskar innerligt
att bolaget
ska ta sig i brasan.
Bildkälla: http://www.nyteknik.se/multimedia/archive/00020/kraftledning140_20227a.jpg
Betrayed by Judas IsCARROT.
He brought vegetables to all the bunnies on this sphere
as well as furry peace and bunnierly love
But when betrayed by Iscarrot he couldn´t stay here
and so returned to his Daddy in the Bunny Pen above.
Lettuce pray for his
safe journey home.
Vacker värld.
Myren sveper dimma kring sina tuvor
skir och vit som älvors andedräkt.
Månen bär stolt sin frostvita ring
och kastar blänken på älvens brutna yta.
***
Bladverken ruskar av all spindelväv
och stänker på sig sin finaste dagg.
Stenarna polerar fram sin hemliga glimmer.
***
Mossan bäddar sina bolster
alltmedan träden viskar vackra vaggvisor.
***
Världen gör sig vacker för vår skull.
Och vi vilar tryggt hos den
och i
varandra.
skir och vit som älvors andedräkt.
Månen bär stolt sin frostvita ring
och kastar blänken på älvens brutna yta.
***
Bladverken ruskar av all spindelväv
och stänker på sig sin finaste dagg.
Stenarna polerar fram sin hemliga glimmer.
***
Mossan bäddar sina bolster
alltmedan träden viskar vackra vaggvisor.
***
Världen gör sig vacker för vår skull.
Och vi vilar tryggt hos den
och i
varandra.
Sover Under Snön.
Svept i gnistrande tystnad är världen
nakna grenar sträckta i febrig längtan
mot en himmel som brinner kall.
Andas ut sprittande kristaller
men i övrigt rör sig allt i ultrarapid
och blodet dunkar i långsamtakt.
Mörkret omfamnar oss med
överväldigande armar och vakenhalvan
är kornigt knarrande grådager.
Kraftlösa sveps vi i frusen bubbelplast
och vår längtan blir till isiga ekon
alltmedan livet sover under snön.
nakna grenar sträckta i febrig längtan
mot en himmel som brinner kall.
Andas ut sprittande kristaller
men i övrigt rör sig allt i ultrarapid
och blodet dunkar i långsamtakt.
Mörkret omfamnar oss med
överväldigande armar och vakenhalvan
är kornigt knarrande grådager.
Kraftlösa sveps vi i frusen bubbelplast
och vår längtan blir till isiga ekon
alltmedan livet sover under snön.
Ode Till Det Goda SamarbetsKlimatet.
Från hela världen kommer noga valda delegater
till det platta lilla landet i den kalla Nord
Världens stora ledare och prominenta potentater
filar på utsagorna och väger ord.
Nu handlar det om att rädda vårt klimat
Begränsa temperaturhöjningen till två grader
De måste förenas nu, diktator och demokrat
så därför sitter de nu och möts i långa rader
Men alla kommer dit med sin dolda agenda
Vill inte behöva stå för nån besvärlig politik
Så det gäller för dem att orera och blända
sina bittra kombattanter med skicklig retorik
En del tror att hotet är uppblåst, överdrivet
att motivet är att få höja priser och kräva skatt
Men är det orimligt att ändra sin inställning till livet
och kanske leva hållbart - ja, bara...därför att?
Mötet i Köpenhamn är ändock om koldioxiden
Danmark får sitt uppsving, Bella credit för sin flit
Men en fråga som nu verkligen ligger i tiden:
Hur mycket bidrog de till problemet genom att ta sig dit?
till det platta lilla landet i den kalla Nord
Världens stora ledare och prominenta potentater
filar på utsagorna och väger ord.
Nu handlar det om att rädda vårt klimat
Begränsa temperaturhöjningen till två grader
De måste förenas nu, diktator och demokrat
så därför sitter de nu och möts i långa rader
Men alla kommer dit med sin dolda agenda
Vill inte behöva stå för nån besvärlig politik
Så det gäller för dem att orera och blända
sina bittra kombattanter med skicklig retorik
En del tror att hotet är uppblåst, överdrivet
att motivet är att få höja priser och kräva skatt
Men är det orimligt att ändra sin inställning till livet
och kanske leva hållbart - ja, bara...därför att?
Mötet i Köpenhamn är ändock om koldioxiden
Danmark får sitt uppsving, Bella credit för sin flit
Men en fråga som nu verkligen ligger i tiden:
Hur mycket bidrog de till problemet genom att ta sig dit?
Källa:
Wallberg, Peter @ Cecilia Klintö: "Dags för klimatmöte med världens ledare", i: Expressen [online]. Publicerad 20091206. Tillgänglig 20091206.
URL: http://www.expressen.se/Nyheter/1.1804540/dags-for-klimatmote-med-varldens-ledareBildkälla:
Climate Change. (något beskuren). URL: http://askehbl.files.wordpress.com/2009/06/climate-change1.jpg
Hon och jag.
Hon och jag
är som natt och dag.
Yin och yang
i ett sammanhang.
**
Fram och bak
på en och samma sak.
Svart och vitt
i ett slags genomsnitt.
**
Kärlek och hat
i ett konglomerat.
Framåt och försynt
två sidor - ett mynt.
**
Olikt lik, men i alla lägen
har jag henne med mig på vägen.
John Jones speleo-logik.
Jag kommer att dö härnere. Jag vet det.
Kylan gör mig sömnig och vilsen, fukten förblindar och blodet trycker
obevekligt mot ögonen.
Dunkar och brusar och bröstet känns så trångt.
Det känns som att jag ska somna och
jag vet inte vad jag vill,
men deras upprörda röster håller mig vaken.
De är nära men ändå ohyggligt långt borta.
Tusen ton sten skiljer mig från dem.
Tusen ton sten skiljer mig från Emily.
Älskade Emily.
Jag skulle göra vad som helst
för att få vara
hos dig igen.
Den varma blicken. Den lyckliga sucken när
jag låter handen smeka över
den lilla rundningen under tröjan.
Vi skulle ju berätta
tillsammans.
Jag kommer inte att få se honom!
För jag blir kvar här.
Jag vet det.
Jag kommer
att dö
...härnere.
Inspirerad av: Ström, Sofia: "Fastnade i grotta - nu begravs han där". Aftonbladet [online].
Publicerad 20091128.Tillgänglig 20091128.
URL: http://www.aftonbladet.se/nyheter/article6205327.ab
Metamorfos.
Egentligen är det larvigt
att gömma sig så här.
Men jag vågar inte komma ut.
Under skuggmosaikens
skyddande valv är jag
utan att vara för mycket.
Putsar noga mina färger
så att de glöder i mörkret.
Jag lever i dunklet.
Bidar min tid tills världen
och jag är redo.
Det vore ju eländigt
att i förtid röra mina vingar
och skapa en storm.
att gömma sig så här.
Men jag vågar inte komma ut.
Under skuggmosaikens
skyddande valv är jag
utan att vara för mycket.
Putsar noga mina färger
så att de glöder i mörkret.
Jag lever i dunklet.
Bidar min tid tills världen
och jag är redo.
Det vore ju eländigt
att i förtid röra mina vingar
och skapa en storm.
Orkanens öga.
I orkanens öga
bor stillheten.
Skyddad från
kaoset därute.
Omhuldat trygg och
lojt likgiltig.
Inget krusar ytan
eller berör på djupet.
I ett andlöst limbo
utan mening.
Dags att bryta
sig loss.
Dags att blöda
och känna
hjärtat hamra
revben.
Bryta tystnaden
mitt itu.
Den som vill
leva måste också
vara beredd
att dö.
bor stillheten.
Skyddad från
kaoset därute.
Omhuldat trygg och
lojt likgiltig.
Inget krusar ytan
eller berör på djupet.
I ett andlöst limbo
utan mening.
Dags att bryta
sig loss.
Dags att blöda
och känna
hjärtat hamra
revben.
Bryta tystnaden
mitt itu.
Den som vill
leva måste också
vara beredd
att dö.
Mellan två världar.
En solsmekt skärva tid
välvd i varmdoftande kvävekombo
och fångad i flykten
av precisa pixlar.
Ett oföränderligt fragment av tid
delaktigt i den
kylslagna kärleksakten
mellan matchande molekyler.
I brytpunkten
mellan yta och djup.
Existens.
Spårlös.
Jag vill göra
avtryck.
Varsamt
rista in
mitt bomärke.
Inte vidröra
medvetanden
och minnen
utan att lämna
några spår.
Eftersträvar
det slag
som tiden
inte fördärvar
med glömska
och trivialiteter.
Jag hoppas de
kan förtjäna
det privilegiet
och att
vårdas ömt.
Läggas i
sammetsask
med varlig hand
likt en skatt
som skimrar
av det goda
jag ville skapa
en gång.
Jag vill lämna spår.
Göra avtryck.
Hos dig.
avtryck.
Varsamt
rista in
mitt bomärke.
Inte vidröra
medvetanden
och minnen
utan att lämna
några spår.
Eftersträvar
det slag
som tiden
inte fördärvar
med glömska
och trivialiteter.
Jag hoppas de
kan förtjäna
det privilegiet
och att
vårdas ömt.
Läggas i
sammetsask
med varlig hand
likt en skatt
som skimrar
av det goda
jag ville skapa
en gång.
Jag vill lämna spår.
Göra avtryck.
Hos dig.
Skogstokig.
Det späda gräset
doftar nyfött skört
och jollrar så att
mossan vaknar.
Den har drömt
solvarma drömmar
i månader under
kristallers täcke.
Dricker smältan
när solstjärnan får
snön att sippra
dansande ner
i jorden.
En fjädrande
mörkgrön famn
som slipar hörnen
av vassa ljud
och bär det smekande
suset från
utsträckta grenar.
Livet doftar
och jag borrar
in hela min
varelse i det.
När vintern
bäddat rent
sover vi snart
tillsammans.
Skapelseberättelse.
Vi skapades
av stoffet
i det levande
tomrummet mellan
plus och minus.
Och vi existerar precis där.
Som syntesen av
svart och vitt
varmt och kallt
gott och ont.
Mörker väckte
längtan till ljuset.
Sorg födde
kärleken till glädjen.
Det ena gav
det andra.
Det ena förutsatte
det andra.
Det ena var förlorat
utan det andra.
Det behövdes
allting och ingenting
för att skapa
någonting.
Och vi lever precis där.
Känner du?
Hur pulsen spränger
tomrummet och
bränner under huden.
Ekvilibrium.
Hon sparar samvetsgrant
diskade plastförpackningar,
metall, glas, glödlampor och
batterier i separata påsar
i en garderob.
Sedan kör hon enkom
till insamlingen och
lämnar Volvon på tomgång
medan hon tömmer påsarna.
Familjen åker stolt
kommunalt
varje kulen morgon
till arbete och skola
med bolaget
som kör på etanol.
Sedan köper de julresa
till Thailand och åker
flygplan som spyr ut
lika mycket föroreningar
som tusen bilar.
Han sköljer mjölkpaket,
väljer alltid ekologiskt fil
och byter ut alla sina
lampor mot lågenergi.
Sedan köper han
ett vardagsrumsbord i
teak medan regnskogen
sakta blöder till döds.
En tyst storm kommer.
Plus minus noll.
Och kurvan
pekar nedåt.
diskade plastförpackningar,
metall, glas, glödlampor och
batterier i separata påsar
i en garderob.
Sedan kör hon enkom
till insamlingen och
lämnar Volvon på tomgång
medan hon tömmer påsarna.
Familjen åker stolt
kommunalt
varje kulen morgon
till arbete och skola
med bolaget
som kör på etanol.
Sedan köper de julresa
till Thailand och åker
flygplan som spyr ut
lika mycket föroreningar
som tusen bilar.
Han sköljer mjölkpaket,
väljer alltid ekologiskt fil
och byter ut alla sina
lampor mot lågenergi.
Sedan köper han
ett vardagsrumsbord i
teak medan regnskogen
sakta blöder till döds.
En tyst storm kommer.
Plus minus noll.
Och kurvan
pekar nedåt.
Shop 'til you drop.
Ingenting kan mäta sig
med känslan.
Kortet glider genom läsaren,
magnetremsan delar med sig
av sina skatter
och jag smeker in koden.
Känslan är obeskrivlig.
Inte ens kärlek är så skönt.
Kassen prasslar förstulet
när hon låter
skokartongen halka in.
Jag biter mig lätt i underläppen
- blicken naglad vid det
som sker.
Kan nästan inte hålla tillbaka
ett förtjust gnyende.
Jag är så nära det nu.
Kassan viskar i sitt inre
och kvittot matas ut.
En orgie i siffror.
Sluter ögonen för att
inte de ska stjäla
hela tillblivelsen i
min blottade handflata.
Famlar girigt efter
kassens handtag.
Darrar nästan - jo, darrar
och tyngden gör mig
lätt till sinnes.
I en sekund. Kanske två
är jag pånyttfödd.
Dörrarna åker suckande isär
och jag försvinner
omtumlad ut i världen.
"Välkommen åter."
Jodå - jag kommer
imorgon igen.
med känslan.
Kortet glider genom läsaren,
magnetremsan delar med sig
av sina skatter
och jag smeker in koden.
Känslan är obeskrivlig.
Inte ens kärlek är så skönt.
Kassen prasslar förstulet
när hon låter
skokartongen halka in.
Jag biter mig lätt i underläppen
- blicken naglad vid det
som sker.
Kan nästan inte hålla tillbaka
ett förtjust gnyende.
Jag är så nära det nu.
Kassan viskar i sitt inre
och kvittot matas ut.
En orgie i siffror.
Sluter ögonen för att
inte de ska stjäla
hela tillblivelsen i
min blottade handflata.
Famlar girigt efter
kassens handtag.
Darrar nästan - jo, darrar
och tyngden gör mig
lätt till sinnes.
I en sekund. Kanske två
är jag pånyttfödd.
Dörrarna åker suckande isär
och jag försvinner
omtumlad ut i världen.
"Välkommen åter."
Jodå - jag kommer
imorgon igen.
I hetluften.
Den behövde fräschas upp för representation
med öländsk kalksten att tassa på och en lecafontän
Statsministern måste ju få ståndsmässig rekreation
Gud förbjude om miljön inte är tillräckligt mondän.
Nu kan man slappna av till ljudet av fridfullt vattenskval
och stirra kontemplerande på en 35 000-kronors mosaik
Och när herr Reinfeldt vilar från offentlighetens kval
får han njuta frukterna av engagemanget i rikspolitik.
Statsministrar kommer och statsministrar går
de gör det bästa av situationen medan de kan
Och vilken färg de än har när de harpsundsäran får
kan de basta och relaxa tack vare gemene man.
med öländsk kalksten att tassa på och en lecafontän
Statsministern måste ju få ståndsmässig rekreation
Gud förbjude om miljön inte är tillräckligt mondän.
Nu kan man slappna av till ljudet av fridfullt vattenskval
och stirra kontemplerande på en 35 000-kronors mosaik
Och när herr Reinfeldt vilar från offentlighetens kval
får han njuta frukterna av engagemanget i rikspolitik.
Statsministrar kommer och statsministrar går
de gör det bästa av situationen medan de kan
Och vilken färg de än har när de harpsundsäran får
kan de basta och relaxa tack vare gemene man.
Virus 'R' Us
Kör in den bara, syster!
Rakt igenom
epidermis
och
basalmembranet.
Jag ska sitta still.
Jag lovar!
Det är ju snart över.
På ett kick.
Bara jag inte sjåpar mig
så förbannat.
Många har varit
här före mig.
Ännu fler
kommer efter.
Slipper bli kollin
i järnlunga.
Någon sa
att i nästa kö
kan man visst
vaccinera sig mot
lågkonjunkturen.
Vilket pris
får vi
betala
för
det
?
Bildkälla: http://upload.wikimedia.org/wikipedia/commons/1/16/Syringe_details_raw.jpeg
Dagens Outfit.
Hej alla söta darlings!
Hur är det med är det med Er där borta i Första Världen idag? Har ni fått i er frukost, duschat och klätt er inför dagen? Jag är SÅ nyfiken. Berätta!
Idag har jag med omsorg valt en sliten, ihoptråcklad stuvbit i smutsgul grov bomull med ofållad båthals som jag ärvt av min storasyster. Ren vintage! Hon behöver den ju inte längre. God rest her soul!
Kände inte alls för några accessoarer som ni ser. Istället hyllar jag medvetet den enkla, rena looken. Inget accentuerar som ett nyckelben klätt i pergamentstorrt skinn. Med mina stora, utsvultna ögon är det dessutom onödigt att lägga tid och kraft på kajal eller mascara för att få den där intensiva blicken. Jag har den ändå. Är ni inte liiite avundsjuka, säg?
Så vad ska ni göra idag då, darlings? Själv ska jag bara sitta orkeslös här i den stekande solen som alla andra ändlösa dagar och vänta på att mamma ska komma gående tillbaka längs den dammiga vägen tillsammans med de andra kvinnorna. På huvudet bär hon en kruka vatten direkt från den förorenade brunnen i grannbyn. Om vi har tur får hon ett par deciliter ris från Röda Korsbilen idag. Om inte tror jag inte att jag kommer att orka vifta bort flugorna som suger fukt ur mina ögonvrår.
Min röst finns inte.
Min klagan är tyst.
Nästan.
Om du spetsar öronen
och filtrerar bruset
som kommer från världen
utanför den
livmoder i plast och stål
som omsluter dig
varseblir du mig kanske.
Jag skriker.
Tills jag nästan går sönder.
Hör du mig?
Bildkälla: http://apexstudentsadvocatingpeace.org/images/starving_child_xxok.jpg
Isn´t it enöff?
En pandemi hotar.
Hjälp.
Mänskligheten
på knä
för något så
svinaktigt som ett virus.
Jag som trodde
det fanns
tillräckligt många
svin i världen.
Och då menar
jag inte sorten
med knorr
och smak för skulor.
SUGGestiv humor.
Lite ORNEtologi.
Lite GRYMT är det allt.
Hjälp.
Mänskligheten
på knä
för något så
svinaktigt som ett virus.
Jag som trodde
det fanns
tillräckligt många
svin i världen.
Och då menar
jag inte sorten
med knorr
och smak för skulor.
SUGGestiv humor.
Lite ORNEtologi.
Lite GRYMT är det allt.
Utbränd.
Kom
för nära
plånet.
Flammade upp.
En klar låga.
Innerlig, intensiv.
Såg du det blå
därinne?
Såg du det,
du också?
Jag skymtade det.
Sedan var det borta.
Står kvar ensam.
Förvriden och stympad.
Svart och tömd.
Nu får jag sota
för att jag
inte höll avståndet.
Det händer
bara
en gång.
*ritsch*
för nära
plånet.
Flammade upp.
En klar låga.
Innerlig, intensiv.
Såg du det blå
därinne?
Såg du det,
du också?
Jag skymtade det.
Sedan var det borta.
Står kvar ensam.
Förvriden och stympad.
Svart och tömd.
Nu får jag sota
för att jag
inte höll avståndet.
Det händer
bara
en gång.
*ritsch*
