Fröken Giftig

Luft färdas ner i mina lungor
och vidgar alveolerna,
men jag har inte själv andats in den.
Näring kommer via den
genomskinliga slangen in i mitt blod,
men jag har inte själv kunnat
välja vad jag ska äta.
Jag minns inte hur jordgubbar fyllda
med sol smakar, fastän jag försöker.
Främmande händer tvättar min kropp
när jag själv inte kan greppa tvålen.
Jag ser ömkan i din blick,
men dina armar är korslagda och orörliga.

Vill du vara jag?
Glida in under min slappa hud,
utforska skogen av döda nervtrådar
och träda in i den
paralyserade värld
som är min?
Du säger inget men jag
vet förstås svaret ändå.

Livet passerar mitt fönster.
Som en vän i brådska som inte
har tid att sitta ner ens en stund.
Jag spelar ingen roll längre.
Det finns en värld jag inte kan se,
bortom horisonten som
obevekligt kryper närmare.
Med tiden kommer mitt fängelse
att förintas men jag är så trött på
att vänta vid en låst dörr.
Och du vägrar öppna den.

Jag ber dig.
Där väntar ju min befriare
tålmodigt på att jag själv
ska kunna höja handen till hälsning.




Inspirerad av:
Lindström, Anna: "Kvinna vädjar om hjälp att få dö", i. Expressen [online].
Publicerad 20100317. Tillgänglig 20100319.
URL: http://www.expressen.se/Nyheter/1.1921504/kvinna-vadjar-om-hjalp-att-fa-do

Bildkälla:
http://momento24.com/en/wp-content/uploads/2009/10/tunel.jpg

Faller lång och tung
men viker sig ändå
lätt i skarpa hörn.

En länk håller
oss samman
i symbiotisk svärta. 

Du finns mitt i ljuset -
en zenitpöl under mig.
Jag kan inte bli fri. 

Min ständiga följeslagare
och flyktiga avtryck
i världen.

Bakgrund:

Günther Wallraff, tysk journalist och författare född i Köln 1942, gjorde sig känd för sina industrireportage under 70- och 80-talen. Under sistnämnda decennium uppträdde han under täckmantel som den turkiske gästarbetaren Ali och avslöjade både den diskriminering och smuggling av arbetskraft som förekom i det dåvarande Västtyskland. Detta beskrev han i boken Längst därnere (Ganz Unten) som gavs ut 1985. Att bedriva undersökande journalistik under falsk identitet bär hans namn och har blivit ett begrepp - att wallraffa.


Källa:

"Günther Wallraff". Wikipedia. Publicerad 20100202. Tillgänglig 20100211.
URL: http://sv.wikipedia.org/wiki/G%C3%BCnter_Wallraff

Det har inte slutat bulta.
Det har inte slutat blöda.
Jag ska strax stoppa tillbaka det.

Häfta samman bröstbenet.
Lappa ihop nervbanorna.
Tråckla igen huden.

Du river upp såret 
men hjälper det sedan att läka.
Det är värt det.

Jag låter det blöda en stund till.
Jag låter det svida ännu ett ögonblick.

Då vet jag att jag lever och
att du har någon att återvända till.


Bildkälla: http://avrum.files.wordpress.com/2009/07/heart-attack-and-chest-pain-location.jpg

Ungefär 13 300 dagar.
Så länge är det sedan jag började.
Det låter inte så farligt mycket
när man ser det sådär.

Somliga hade jag velat snabbspola förbi
eftersom de inte tillförde mig något och ibland
till och med berövade mig det jag redan hade.

Andra hade jag velat fånga och hålla kvar
lite längre, men tid har en tendens att rinna flyktig 
mellan fingrarna som vatten. Ändå
gnistrar de där dagarna fortfarande lika intensivt som
diamanter bland gråstenar.

Jag undrar hur många jag har framför mig?
13 300 till? 15 000? 17 000? 7? 
Farmor fick svindlande 33 600. Somliga barn i Haiti
fick nöja sig med 800. Hoppas att de
fann åtminstone en diamant bland gråstenarna
innan skräcken.

Men det finns inga garantier. Livet och dagarna
som skapar det kommer
varken med bruksanvisning eller garantitid.
Nu lägger jag ytterligare en till handlingarna.

Omvälvd av tung lättja. En ström som drar ner och lyfter mig.

Du är det första och jag det sista. En cirkel som alltid slutits på samma fyrkantiga sätt men aldrig mer.