Skogstokig.



Det späda gräset
doftar nyfött skört
och jollrar så att
mossan vaknar.

Den har drömt
solvarma drömmar
i månader under
kristallers täcke.

Dricker smältan
när solstjärnan får
snön att sippra
dansande ner
i jorden.

En fjädrande
mörkgrön famn
som slipar hörnen
av vassa ljud
och bär det smekande
suset från
utsträckta grenar.

Livet doftar
och jag borrar
in hela min
varelse i det.

När vintern
bäddat rent
sover vi snart
tillsammans.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0