Fröken Giftig

Kylan gör mig sömnig och vilsen, fukten förblindar och blodet trycker 
obevekligt mot ögonen.

Dunkar och brusar och bröstet känns så trångt. 

Det känns som att jag ska somna och
jag vet inte vad jag vill,

men deras upprörda röster håller mig vaken.

De är nära men ändå ohyggligt långt borta.                                       

Tusen ton sten skiljer mig från dem.

Tusen ton sten skiljer mig från Emily.                                  

Älskade Emily.

Jag skulle göra vad som helst
för att få vara
hos dig igen.                               

Den varma blicken. Den lyckliga sucken när
jag låter handen smeka över
den lilla rundningen under tröjan.

Vi skulle ju berätta
tillsammans.

Jag kommer inte att få se honom!           
För jag blir kvar här.                           
Jag vet det.

Jag kommer
att dö

...härnere.