Fröken Giftig

Jag drar isär de mörka gardinerna
och öppnar mitt rum för världen.
Jag släpper in den hos mig och
låter ljuset nyfiket nosa i hörnen.
Blir bländad av det magnifika och
skrämd av det gigantiska som fanns
till och med i det allra minsta.

Genom det klara glaset anar jag pusslet
med bitar och byggstenar sammanfogade
i en fantastisk, levande bild.
Färger som blandas och föds på nytt
och former som omskapas och danas
medan jag som nymornad ser på.
Jag höjer handen och krossar glaset.