Våt dröm.





Omvälvd av tung lättja. En ström som drar ner och lyfter mig.

Så varm att jag fryser i den vakna drömmen.


Du är det första och jag det sista. En cirkel som alltid slutits på samma fyrkantiga sätt men aldrig mer.

Skrattets tårar är pärlor i ett evigt förgängligt smycke.

Du smeker tills det gör ont.
Jag ber dig fortsätta.
Det gör mig levande fastän det alla andra ser
sedan länge är dött.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0