Fröken Giftig

Svindlande.
Jag föll snabbt.
Var inte rädd alls.
Hela vägen ner log jag.
Visste ju att jag skulle landa mjukt.
Det fanns absolut ingenting att vara rädd för.

Jag litade på mig själv och det kända omkring mig.
Fann garanti i min förmåga att manövrera.
Tyvärr en bleknad, nött trygghet,
men på den tiden ännu sann.
Det är annat nu.
Och jag faller.
Faller.