På väg.
Ungefär 13 300 dagar.
Så länge är det sedan jag började.
Det låter inte så farligt mycket
när man ser det sådär.
Somliga hade jag velat snabbspola förbi
eftersom de inte tillförde mig något och ibland
till och med berövade mig det jag redan hade.
Andra hade jag velat fånga och hålla kvar
lite längre, men tid har en tendens att rinna flyktig
mellan fingrarna som vatten. Ändå
gnistrar de där dagarna fortfarande lika intensivt som
diamanter bland gråstenar.
Jag undrar hur många jag har framför mig?
13 300 till? 15 000? 17 000? 7?
Farmor fick svindlande 33 600. Somliga barn i Haiti
fick nöja sig med 800. Hoppas att de
fann åtminstone en diamant bland gråstenarna
innan skräcken.
Men det finns inga garantier. Livet och dagarna
som skapar det kommer
varken med bruksanvisning eller garantitid.
Nu lägger jag ytterligare en till handlingarna.
