Vå(r)dligt.
Anna Lindh knivhöggs på varuhuset NK den 10 september 2003 och dog tidigt på morgonen den 11 september. Hon vårdades på Karolinska Institutet av 50-talet läkare och sjuksköterskor, men trots den massiva insatsen kunde hennes liv inte räddas. Mijailo Mihajlovic dömdes sedermera för brottet.
Nu - sju år senare - ska den vård hon fick granskas. TV4:s Kalla fakta har undersökt saken och för att - som det verkar - mota olle i grind vill nu KI att saken ska utredas ordentligt av experter. Socialstyrelsen ska in på arenan är det tänkt. Men varför först nu? Efter sju år? Beror det bara på Kalla fakta?
Anna Lindhs anhöriga drabbades av ett hårt slag den där septemberdagen. Inte blev det bättre under spaningsarbetet för att hitta gärningsmannen och den därpå följande rättegången. Mediabevakningen var massiv och landet lamslaget av chock på samma sätt som när Olof Palme skjutits. Främlingar inkräktade på privat sorg och nu rivs såren upp igen.
Vården i Sverige brister i många avseenden och det finns många faktorer som ligger bakom de bristerna. Människor får sitta timmar i väntrum, vänta för länge på ambulans när de drabbas av hjärtstillestånd eller så blir avvisas de från akuten helt och hållet - med katastrofala följder. 4-åriga Meya togs inte emot på akuten utan hänvisades till primärvården när hon hade andningssvårigheter. Väl på plats på primärvården började hon krampa och skickades tillbaka till akuten, men då hade hon redan fått hjärnskador. Nu ligger hon i en säng på Sundsvalls sjukhus och kan varken tala eller gå. Kommer hennes öde att intressera andra än familjen om sju år?
Anna Lindh fick med stor sannolikhet bästa tänkbara vård. Att sju år senare lägga ner betydande resurser pch värdefull tid på att utreda huruvida något kunde ha gjorts bättre känns som hån mot alla de patienter som inte alls får den uppbackningen när de felbehandlats av stressad eller inkompetent personal. Livsavgörande beslut fattas inom vården varje dag. Misstag görs och människor drabbas. Det var sorgligt, onödigt och tragiskt att utrikesministern skulle behöva dö en sådan meningslös död. Men att riva upp himmel och jord för att hitta eventuella syndabockar inom vården för att hon inte längre finns bland oss, bör rimligen väcka frågor om att det trots allt i denna jämlikhetens högborg är underförstått att vissa faktiskt är värda bättre vård än oss andra.
KATTaklysmiskt.
"Det roligaste jag gjort med en tändare" sa han, den man som förevigade när han satte eld på en försvarslös katt i bur. Nu vill vi få reda på vem han är. Jag behövde väl egentligen mer stoff för att kunna skriva något riktigt insiktsfullt, men kunde inte förmå mig till att klicka på länken och läsa artikeln. Jag behöver å andra sidan inte veta mer. Det handlar inte om intellektuellt vetande utan emotionell insikt. Det sitter i magen som en hård, värkande klump. Jag vet allt jag behöver veta för att skita i det där med medmänsklighet.
Ska jag berätta vad jag vill göra med honom? Det kan jag inte. Det vore inte lämpligt att se mina makabra fantasier i skrift. Som civiliserad människa ska jag ju vara förstående och tolerant. Karljäveln kanske hade en svår uppväxt. Måhända är han psykiskt sjuk. Något jävla fel är det i alla fall i huvudet på honom och det spelar faktiskt ingen jävla roll när jag föreställer mig det lidande han fullt medvetet orsakade. Jag är därför villig till vedergällning av bibliska mått. Under ett par timmar skulle jag kunna tänka mig att vara ett skrupelfritt stoneface med isvatten i ådrorna, beväpnad med alla de utstuderade tortyrredskap som mänskligheten någonsin uppfunnit.
Egentligen ska man väl inte känna så, men vet ni vad? Det skiter jag i.
Silicon Rally.
Det är inte längre bara kvinnor som ändrar kroppen med silikonimplantat. Mäns kroppar exponeras i lika hög grad som kvinnors och pressen att vara muskulöst slank med sexpack på magen blir allt större. Men nu har hjälpen anlänt. Om du inte lyckas få tillräckligt stora biceps genom att svettas på gymmet kan du låta en läkare operera in snygga bulor istället. Problem solved.
Ju mer vi pratar om vikten av en vacker insida, desto mindre lever vi som vi lär. Särskilda jobbsajter för snygga människor dyker upp. Singlar ställer krav som gör att du bara duger om du lever upp till retuscherade reklamideal. De med krokig näsa, mage eller ridbyxlår göre sig icke besvär. Man vill ju för fan inte skämmas när man visar upp sin partner för vännerna och familjen och - Gud förbjude! - alla mingelbilder på Facebook!
Vi har upphört att vara tredimensionella och reducerats till blott skyltfönster för ett samhälle med sjuka ideal. Det enda som är viktigt vad vi kan visa upp på 30 sekunder. Sedan är möjligheten förspilld. Ingen vill veta något om ditt stora hjärta, din förmåga till omsorg, lyhördhet, kärlek och skratt. Låt bara skalet sköta all nödvändig kommunikation så slösar du inte bort någons värdefulla tid i onödan.
Så om brösten är små - fyll dem. Om ögonlocken slokar - lyft dem. Om själen gråter - säg åt den att hålla käften. Ingen är ändå särskild intresserad.
De stora förlorarna.
Vi mår bra av att röra på oss. Människans kropp är inte konstruerad för stillasittande utan för fysisk aktivitet. Det moderna samhället har - trots att vi vet detta - konstruerats på ett sätt som systematiskt besparar oss den fysiska mödan. Rulltrappor, hissar, tunnelbanor och eldrivna cyklar. Detta får till följd att samhället också förväntas tillhandahålla konstgjorda miljöer vars enda funktion är att få oss att svettas och vara fysiskt aktiva. Det känns lite som det klassiska ordspråket "att gå över ån efter vatten". Att vara fysiskt aktiv har blivit något separat från det övriga livet och något man ska avsätta tid för i sin almanacka. Men om man inte hinner det då? Är man dömd till ett liv präglat av bilringar?
Nej, inte alls, men alla är inte smarta nog att hitta lösningen själva. Flåshurtiga friskvårdskonsulenter måste istället oupphörligen tala om det självklara för oss och kallar företeelsen för vardagsmotion. Istället för att lösa medlemskap till ett hutlöst dyrt gym - där solstekta slynglar kysser sina biceps - kan vi välja trappan istället för hissen, hoppa av bussen två hållplatser tidigare på väg hem från jobbet eller köpa en cykel utan - hör och häpna! - inbyggd elmotor. Det är de små förändringarna i livet som gör den stora skillnaden om man har tålamod. Problemet är att det är just det som fattas. Därför köper vi de där svindyra gymkorten och står sammanbitet ut med ynglingarna som hånflinar åt våra 30 kg i bänkpress när vi suktar så förtvivlat efter den stora Förändringen.
Biggest Loser har kommit till Sverige och feta svenskar har fått chansen att förändra sina liv till det bättre. De är bortom vardagsmotionens räddning och behöver drastiska metoder för att lämna alla västerländska ovanor bakom sig. När de väl kommer igång - efter lite gnäll, tårar och pseudopsykologi - går förändringen i rekordfart, åtminstone ur tittarnas perspektiv. Skicklig klippteknik, dramatisk musik och svettångande bilder på folk som gråter liggande på en pilatesboll, får oss att tro att viktnedgång och träning är obehag uppdelat i hanterbara soundbites. Det är det inte. Det är fortfarande tålamod som krävs och insikten om att det är små förändringar varje dag som ger resultatet - som att hoppa av bussen två hållplatser innan - men det blir förstås inte bra TV.
Därför får de stora förlorarna fortsätta svettas med en kamera i nyllet och finna sig i att bli affischnamn för dekadensen. Ironin - när deltagarna flämtande bestiger en trappmaskin i TV-gymmet - är att vårt moderna samhälle ogenerat skuldbelägger överviktiga samtidigt som en modern civilisations framsteg verkar mätas i hur lite man faktiskt behöver röra på fläsket för att få någonting uträttat.
Bildkälla: http://janeheller.mlblogs.com/fat-guy.jpg
Oluukligt.
Man är upprörd över Kristian Luuks insats under söndagens valvaka. Han bagatelliserade stundens allvar och ställde barnsliga frågor till partiledarna allt eftersom de anlände från sina högkvarter och valvakor. Jag satt vid TV:n så gott som hela kvällen. Jag hörde och såg analyserna, prognoserna, intervjuerna och tabellerna. Luuk var svår att undvika.
Politiker är bara människor. Politiker under stress är också bara människor. Luuk frågade dem alla vid ankomsten till TV-huset om de var glada eller ledsna över utgången och de svarade väl som väntat. Mycket uppmärksamhet fick naturligtvis SD:s inträde i riksdagen, liksom det därav följande osäkra parlamentariska läget. Att frågorna faktiskt var formulerade ungefär som om Luuk varit utsänd från "Lilla Aktuellt" reagerade jag inte ens på. Då. Jag behöver inte fundera särskilt länge innan jag har förklaringen.
När TV-mediet introducerades kallades det för dumburken av dem som var rädda för att det skulle stjäla tid från folkets kulturella förkovran. De som då var gamla i gamet roterar förmodligen i sina gravar om de kan se utvecklingen. TV kan bidra till insikt och kunskap. Det är ett forum för debatt, för dokumentärer och för utbildning, men alltmer av sändningstiden används till helt andra saker. En snabb blick på TV-tablån ger vid handen att vi lägger en hel del tid på att se hur skånska kvinnor med mer tillgångar på banken än innanför pannbenet tillbringar sina dagar, hur folk gör av med pengar i Ullared, hur kändisar genomgår avgiftning på rehabiliteringskliniker och hur ungdomar super och knullar framför kameran i Tylösand. Och det, mina vänner, är bara ett sorgligt axplock.
Det är definitivt inget försvar, men när man tänker efter är det egentligen inte så underligt att man som genomsnittlig tittare inte reagerar nämnvärt när de som ska regera Sverige intervjuas som om de vore truliga tonåringar som genomlidit en taskig fest. Hjälp.
Källa:
Bergqvist, Mattias: Llars Adaktusson: SVT ska inte syssla med krimskrams", i: Expressen [online]. Publicerad 20100921. Tillgänglig 20100920.
URL: http://www.expressen.se/noje/tvsajten/1.2144222/lars-adaktusson-svt-ska-inte-syssla-med-krimskrams
Bildkälla: http://gfx.aftonbladet.se/multimedia/archive/00006/luuk-22889-0_368_6200w.jpg (beskuren och ändrad)
Dagen Efter Kvällen Före.
Vad ska vi skylla det kaosartade valresultatet på då? Den alltför stelbenta blockpolitiken? De skåningar som envetet håller liv i sjöboandan? Lågutbildade, arga unga män som behöver någon som står lägre på statusskalan att hacka på? Finanskrisen? Den andel invandrare som väljer att inte bli en del av det svenska samhället? Etablerade partier som inte sakligt har tagit debatten? Media som gjort Sverigedemokraterna till martyrer och underdogs?
Jag har inga svar. Jag tror inte någon kan ge ett enkelt, entydigt svar, men jag tror det finns paralleller till allt ovanstående. Situationen är inte längre teoretisk. Nu står vi här efter valdagen och riksdagsledamöter som förvisso låtit håret växa ut en aning - men som fortfarande lider av oroväckande ryckningar i armen - är på väg in i parlamentet. Nu kan vi inte göra annat än att försöka minimera skadeverkningarna.
Valva(c)k(l)a.
Längs en lång raksträcka hade jag en kvinna med barnvagn ungefär 100 meter framför mig. Hon gick långsamt. På handtaget skymtade jag ICA-kassar med varor. På huvudet hade hon mössa. Gående mot henne, sneddande över den glest trafikerade vägen kom en gammal kvinna med basker och stödd på en rullator. Också hon gick långsamt. När den gamla kvinnan hade passerat kvinnan med barnvagn vände hon sig om och sade något. Då vände sig också kvinnan med barnvagnen om och svarade. Först då såg jag att hon var färgad. De stannade bara till ett par sekunder och sedan fortsatte de åt varsitt håll.
Situationen fick mig att tänka på den uppmärksammade reklamfilmen som Sverigedemokraterna spelade in, där en åldring vid rullator blir omsprungen av kvinnor i burkor med barnvagnar. De har spelat på rädslan för det främmande sedan sin tillblivelse och fortsätter att ha det som sin huvudfråga. Att ställa just pensionärer och invandrarkvinnor emot varandra blir lite intressant, eftersom det inom vården tillkommer alltfler undersköterskor med utländsk bakgrund i takt med att allt färre ungdomar väljer den typen av utbildningar. Om utvecklingen fortsätter kommer den att innebära att medborgare med utländsk bakgrund kommer att vara i majoritet när det gäller att ta hand om de äldre i vårt samhälle. Hur kommer att att påverka relationen mellan dessa som i somlig populism ställs som motpoler?
Jag passerade den gamla kvinnan med rullator. Hon såg bister och trött ut. Kvinnan med barnvagnen passerade jag efter en stund eftersom jag hade stuns i stegen. Hennes ansiktsuttryck kunde jag inte studera utan att framstå som onaturligt nyfiken. Jag kunde just då inte låta bli att önska att jag hade kunnat höra meningsutbytet dem emellan. Eller så inte. Vad de sade till varandra förblir i vilket fall för mig ett mysterium.
Ensam Mamma Söker Bottenskrap?
Ännu en säsong med kärlekstörstande singelmammor ska förgylla treans tablå i höst. Ensamma killar står i kö för att bli bonuspappor till deras ungar. Nu visar det sig att en av männen som sökt och antagits är dömd för sexbrott och misshandel. Han anser sig felaktigt dömd och tycker inte han ska få fortsätta lida för det hela livet.
Det är kanske rätt att man ska kunna börja om från början. Men det kanske finns en viss fördel i att välja rätt tillfälle för att vara posterboy för allas rätt till en andra chans i livet. Personligen ifrågasätter jag lämpligheten i att på TV presentera sig som potentiell drömkille för en ensamstående kvinna med barn när man har dömts för misshandel på en av sina flickvänner, misstänkts för liknande brott mot ytterligare en och fått villkorlig dom med samhällstjänst för sexuellt övergrepp på en minderårig. Vilken ensamstående mamma bjuder medvetet in en potentiell misshandlare och sexbrottsling i sitt liv?
Om detta passerar helt obemärkt för den kärlekstörstande morsa det gäller blir jag mer än lovligt förtvivlad över det allmänna läget på omdömesfronten.
En PIG debatt.
Det är bara två dagar kvar till valet och då borde man väl prata politik. Men jag är trött på det. Jag orkar inte höra ordet "resurser" eller "skatter" längre och jag tål inte åsynen av varken Sahlins kisande blick eller Björklunds tandglugg. Därför väljer jag bort det - i alla fall idag. Istället lämnar jag valfläsket till förmån för sådana svin som lever i skogen.
Vildsvinen är många och blir bara fler. Vad ska vi göra med dem? Jordbruket lider av deras härjningar och de som brukar jorden vill att stammen ska decimeras kraftigt. Jägarna vill ha dem kvar eftersom köttet ger goda inkomster och så är det ju kul att jaga. Studier har gjorts som visat att skadorna på grödor uppvägs av köttvärdet men frågan är väl om de enskilda jordbrukare som drabbas hårt av svinens framfart bryr sig om hur det ser ut på generell, nationell nivå.
På grund av skilda särintressen blir det svårt att bestämma hur många vildsvin som är rimligt för Sverige att hysa. Allt beror på vems perspektiv som styr. Det blir inte lättare när vi ska komma överens om skattenivåer, hur befintliga resurser ska fördelas och hur man ska få sjuka tillbaka till arbetsmarknaden. Där handlar det också om perspektiv och visst blir det problematiskt när politisk ideologi reduceras till plånbokstjafs.
Nu blev det politiksnack ändå. Nåja. Det är väl trots allt svårt att undvika när sådant som svin hamnar på agendan.
Bildkälla: http://www.magnusnyman.se/vildsvin_15magnusnyman.jpg
Saknad.
Du var hos mig
och jag levde.
Kvar finns din doft
och minnet
av din beröring.
Det gör det
nästan svårare.
Då är du nära
fastän långt bort.
Just utom räckhåll.
Och saknad så
det värker inuti.
Bildkälla: http://bloggportalen.aftonbladet.se/blogportalimages/avatars/originals/651.png
Reality Bites.
Utan dig finns ingen vila.
Utan dig finns ingen ro.
Jag vet inte vad jag skulle göra utan dig.
Jag vet faktiskt inte.
Förmodligen skulle jag
gå sönder helt till slut.
Falla sönder bit för bit.
Det var nära att det hade blivit så.
Den där hemska natten
då jag nästan önskade döden.
Förvriden av sömnlöshet
och smärta.
Utan dig finns ingen vila.
Utan dig finns ingen ro.
Bildkälla:
http://davidbitar.blogg.se/images/2009/bettskena_50788520.jpg
Dagens Ungdom.
Jag träffar dagens ungdom varje dag när jag jobbar. Umgås med dem i horder i klassrum, stryker förbi dem i korridorer och i står i kö med dem i fiket. Jag slänger käft med dem, instruerar, reflekterar och ställer frågor. Ibland svarar de. Många gånger tänker de på annat. Det finns ju så mycket som drar.
Arbetslösheten bland unga vuxna är stor. Det finns många teorier kring varför så många inte har jobb. Bert Karlsson och Linda Skugge (hade aldrig trott jag skulle nämna dem under samma flagg) går på linjen att unga är lata och kräsna. De talar av egen erfarenhet. De får mothugg av unga företagare och entreprörer och en företrädare för Arbetsförmedlingen. Ungdomar är inte alls lata och kräsna. De söker jobb, men får dem sällan.
Felet ligger i generalisering. Det där med att dra över en kam fungerar aldrig. Det borde vi ha lärt oss vi det här laget. Ändå trillar vi dit gång på gång, oavsett om det handlar om invandrare, pensionärer eller ungdomar. Alla invandrare begår inte brott, men det finns invandrare som gör det. Alla ungdomar är inte söndercurlade kronvrak, men några är det. Alla pensionärer är inte änkor med minimal pension och utslitna tandproteser, men det finns sådana. Hur svårt kan det vara att fatta det?
När jag blickar ut över ett klassrum ser jag efter nio år i branschen en hel del som jag inte skulle ha lagt märke till när jag var ny. Jag har blivit bättre på att se förbi kollektivet och gruppen och fokusera på individen. Mina förutsättningar för att agera enligt de upptäckterna har däremot inte blivit bättre. Däremot vet jag att ungdomar har olika saker som motiverar dem. Alla motiv är inte konstruktiva eller nyttiga, en del är det. Det är nämligen med ungdomar precis som med vuxna. De är olika.
Kanske vi kan ta död på debatten med att konstatera detta självklara och sedan ta nästa steg för att lösa problemen?
Bildkälla: http://www.mediabistro.com/fishbowlny/original/3-lazy-polar-bears.jpg
Inget Lettsamt Liv.
Kvinnor och män lämnar sina hem, familjer och länder bakom sig. De reser över Östersjön, till det rika Sverige, för att städa våra hem eller bygga våra hus. På så sätt försörjer de sina nära och kära i en tid av djup, ekonomisk oro.
Lettland drabbades hårt när finanskrisen slog till. Svenska storbanker hade etablerat sig i den baltiska tigerekonomin och uppmanade folk att låna, låna och låna. När bubblan sprack gjorde den det med besked. Bromsen slog till och ekonomin störtade handlöst. Landet stod vid ruinens brant och fick på nåder lån från utlandet mot att man sanerade statsfinanserna. Tusentals statsanställda sparkades medan lönerna för andra - som till exempel lärare och poliser - nära nog halverades. Folk har inte tillräckligt med pengar till de mest basala utgifterna och nu går lämmeltåget av arbetssökande bland annat till Sverige, vilket förstås är ironiskt när svenskbankerna bidrog till misären som tvingar dem hit.
En konsekvens av detta är att många lettiska och andra östeuropeiska barn i praktiken växer upp föräldralösa. De inkvarteras hos släktingar och vänner medan föräldrarna arbetar utomlands och i vissa fall bara kan återvända hem ett par gånger om året. Vad följden av detta kommer att bli är svårt att överblicka, men att barnen far illa kan man lätt konstatera. De känner sig övergivna och svikna av sina föräldrar, och föräldrarna - som inte har något val - känner sig skuldtyngda och maktlösa. Barn behöver sina föräldrar och föräldrar behöver sina barn. Det är viktigt att få dela även den grå vardagen och umgås.
Anna Book fick umgås med ett av sina barn på Fort Boyard och nu är hon är i bittert bråk med TV4. Tillsammans med andra kända och halvkända mammor tävlade hon mot telningen i "Fångarna på fortet". Produktionsledningen hade lovat att de skulle få stanna två dagar i Frankrike efter inspelningen, men direkt när kamerorna slocknat fick de bege dig hem till Sverige igen. Nu är Anna på krigsstigen. Anna är SÅ besviken.
Jag har absolut ingenting emot Anna Book. Hon har haft det tufft. Hon har mediemobbats för sin övervikt, och sedan sökt upp samma medier för att skryta med en lyckad gastric bypass och påpeka för sina forna belackare hur lycklig hon är. Nu när operationen och den därpå följande lyckan inte längre tilldrar sig intresse måste hon tydligen hitta på något annat för att få synas. Det finns gott om behjärtansvärda ändamål att dra fokus till, men hon väljer att bråka offentligt med och kräva ekonomisk ersättning av TV4 för att hennes son och de andra kändisbarnen inte fick två extra dagars semester i Frankrike efter en TV-inspelning. Det känns liksom lite som ett hån mot de föräldrar i granngården som måste lämna barnen bakom sig i månader i sträck för att få ihop till livets nödtorft.
I livet måste vi välja våra strider med omsorg, annars tappar saker och ting till slut sina proportioner. I det här fallet har just detta skett. Alens Polins sover i en sliten, utvikbar fåtölj hos äldre släktingar och saknar hela tiden sin mamma som jobbar för struntlön borta i Sverige. Anna Book vill väcka sympati för kändisungar som inte fick glassa gratis två dagar extra i den franska solen. Det funkar inte. Jag tycker att Anna ska ta sig en allvarlig funderare innan detta uppenbara pseudoproblem med hennes försorg får en sekund till i rampljuset.
Källor:
Bagge, Peter: "De växer upp utan sin mamma - som städar i svenska hem". http://www. svt.se.
Publicerad 20100901- Tillgänglig 20100902.
URL: http://svt.se/2.137484/1.2122820/de_vaxer_upp_utan_sin_mamma_br_-_som_stadar_i_svenska_hem
http://svt.se/2.137484/1.2122820/de_vaxer_upp_utan_sin_mamma_br_-_som_stadar_i_svenska_hem
Persson, Sofia: "Anna Book: 'Jag är så besviken på TV4' ", i: Expressen [online]
Publiceras 20100901. Tillgänglig 20100902.
URL:http://www.expressen.se/noje/tvsajten/1.2118526/anna-book-jag-ar-sa-besviken-pa-tv4
(spridd lettlandsfakta uppsnappad i SVT:s Uppdrag granskning, den 1 sep 2010)
Bildkälla: http://upload.wikimedia.org/wikipedia/commons/4/4c/Thomas_kennington_orphans_1885.jpg
I Will Do Anything For Love.
I needed him.
I couldn´t let this man go.
The door wouldn´t give.
The man wouldn't give.
So I acted out my ho-ho-ho.
My love was fluent.
My loins went fluid.
My feet suspended in mid air.
I loved alone.
I died alone.
With a last putrid gift to share.
Inspirerad av:
Nordström, Johan: "Älskarinnan fastnade och dog i skorstenen", i: Aftonbladet [online].
Publicerad 20100901. Tillgänglig 20100901.
URL: http://www.aftonbladet.se/nyheter/article7708859.ab
Bildkälla:
http://www.ourlifejourney.com/images/Fall%202003/China%20Prep%202003/chinese_symbol_love.gif
(kinesiska tecknet för kärlek)
Säng, säng, säng.
Det är en hel vetenskap att köpa säng numera. I takt med att resårmadrasserna sjunkit i pris har det blivit allt ovanligare att man köper en traditionell med träribbor och skumgummimadrass, den typ av säng jag sov i när jag var barn. Den typen räknas numera som en budgetvariant för friggeboden eller sommarstugan. Istället har sänginförskaffandet - tack vare alla valmöjligheter - blivit en dyr och komplicerad process.
Om du går in i en sängaffär ska du inte köpa första bästa. Det gäller att prova sig fram. Att se en resårmadrass i genomskärning kan vara trevlig kuriosa, men säger inte mycket om komfort eller hållbarhet i längden. Var vill du ha dina komfortzoner? Ska det vara bonellfjädrar eller pocketfjädring och vilken av fem möjliga hårdheter vore bäst för mig som har sådär lite lagom problematiskt i ena höften och korsryggen? Om du vill slå på stort kan du satsa på en continentalsäng. Den har tre olika lager; resårbotten, resårmadrass och en bäddmadrass. Men vad ska man lägga krutet på? Resår- eller bäddmadrassen? När madrassen väl är vald ska du ju ha en sänggavel och sängbord som matchar. Att designa sovrum har blivit en hobby.
Samtidigt som sängen och inköpet av densamma har blivit komplicerad vetenskap som kräver en mindre statsbudget, får vi allt mindre och allt sämre sömn. Dygnet ska rymma så många aktiviteter förutom förvärvsarbete och då blir det sömnen som får stryka på foten. De som vill sova finner inte alltid ro. Mer eller mindre varaktiga sömnproblem blir allt vanligare. Ungefär var tredje person har sömnproblem och de flesta är kvinnor. Stress och grubblande kring jobb och livspussel håller oss vakna.
Förr trodde man att sömn var lika med inaktivitet och passivitet, men idag vet vi bättre. Sömnen är livsnödvändig för att kroppen ska kunna återhämta sig och för att hjärnan ska få tid att bearbeta intryck från den gångna dagen. Om du tillfälligt förlorar sömn under en natt är kroppen så sinnrikt konstruerad att du kan ta igen det under följande natt. Om sömnbristen däremot pågår under en längre tid uppstår problem med att kompensera för sömnbristen. Stress kan ha den effekten på oss och det gör oss sjuka om det pågår för länge.
Livet kräver mycket av oss och för att orka möta kraven ligger inte den viktigaste utmaningen i att skaffa en dyr säng utrustad med trendiga sängkläder från Hemtex till det nyrenoverade sovrummet. Den handlar istället om att vi måste skapa tid och ro för att också hinna sova i den.
Bildkälla: http://missjennyh.blogg.se/images/2007/sova_1174610640_274919.gif
