KATTaklysmiskt.
"Det roligaste jag gjort med en tändare" sa han, den man som förevigade när han satte eld på en försvarslös katt i bur. Nu vill vi få reda på vem han är. Jag behövde väl egentligen mer stoff för att kunna skriva något riktigt insiktsfullt, men kunde inte förmå mig till att klicka på länken och läsa artikeln. Jag behöver å andra sidan inte veta mer. Det handlar inte om intellektuellt vetande utan emotionell insikt. Det sitter i magen som en hård, värkande klump. Jag vet allt jag behöver veta för att skita i det där med medmänsklighet.
Ska jag berätta vad jag vill göra med honom? Det kan jag inte. Det vore inte lämpligt att se mina makabra fantasier i skrift. Som civiliserad människa ska jag ju vara förstående och tolerant. Karljäveln kanske hade en svår uppväxt. Måhända är han psykiskt sjuk. Något jävla fel är det i alla fall i huvudet på honom och det spelar faktiskt ingen jävla roll när jag föreställer mig det lidande han fullt medvetet orsakade. Jag är därför villig till vedergällning av bibliska mått. Under ett par timmar skulle jag kunna tänka mig att vara ett skrupelfritt stoneface med isvatten i ådrorna, beväpnad med alla de utstuderade tortyrredskap som mänskligheten någonsin uppfunnit.
Egentligen ska man väl inte känna så, men vet ni vad? Det skiter jag i.
...... var det någon som sa att "det skjuts för lite"..?
Jajamänsan - halleluja!
Det gör fruktansvärt ont att tänka på den lilla katten..
Var det Mark Twain som sa : Människan är det enda däggdjur som kan rodna och har skäl till det....
