Fröken Giftig

Vad är du villig att riskera livet för? Din partner, dina barn, din hund? En stor fråga och för de flesta relativt lätt att svara på - åtminstone rent hypotetiskt. Men om man ser till beteendet verkar det finnas människor som väljer att riskera livet för de underligaste saker. Till och med svamp.

För det kan vara farligt att plocka svamp. Riktigt farligt. Rentav livsfarligt. Man skulle kunna tro att det livsfarliga i svampplockning har sin grund i att den där läckra champinjonen i korgen som du tänkt fräsa i smör och äta på rostat bröd kanske inte alls är en läcker champinjon utan i själva verket en lömsk vit flugsvamp. Ett klassiskt - och tragiskt och inte alls ovanligt - nybörjarmisstag som kan leda till att din njurfunktion blir ett minne blott. Men nej - det handlar inte om det, utan om att entusiastiska svampplockare tar sig till så oländig terräng för att hitta läckerbitarna - och dölja de allra bästa ställena - att de faller utför stup och hittas döda i raviner.

Döden kan komma när vi minst anar det och det kanske finns en viss barmhärtighet i det. Somliga människor lever på ett sådant sätt att de har den som sin ständige följeslagare. För några följer den med i jobbet. Som polis kan du bli skjuten av en trängd brottsling. Är du brandman kan ett brinnande hus rasa ihop över dig när du just gått in i det. Du är medveten om att det kan hända och tar en kalkylerad risk.

18 personer gick ut för att plocka svamp i Italien. De trodde garanterat inte att de skulle sluta sina dagar som avskräckande exempel.


Källa:
Lapidus, Arne: "Minst 18 svammplockare döda i halkolyckor", i: Expressen [online].
Publicerad 20100830. TIllgänglig 20100830.
URL: http://www.expressen.se/nyheter/1.2114847/minst-18-svampplockare-doda-i-halkolyckor

Bildkälla: http://barnensskattkista.files.wordpress.com/2007/02/455px-kantarell_iduns_kokbok.jpg

När ska FN se till att barnkonventionen verkligen efterlevs?

Ja - det här ÄR ett allvarligt problem!

Jorden svalde oss hela.
Vi är fångar i Hades
med en livlina av ljud,
skir som glas.

Världen krympte
till åtta centimeter.
De vi älskar blev röster i
det fuktiga mörkret.

Vi spelar tärning
och försöker att
inte skrika.

Blandar leken
och hoppas på
en bättre giv.

De ska rädda oss.
Och vi väntar.
äntar
ntar
tar
ar
a
a
a








Inspirerat av:
Nordström, Johan: "Fast i gruvan hela hösten", i: Aftonbladet [online].
Publicerad 20100826. Tillgänglig 20100826.
URL: http://www.aftonbladet.se/nyheter/article7676354.ab

Elin - som två dagar innan genomgått kejsarsnitt - fick städa sitt sjukrum innan hon blev utskriven. Hon fick under vistelsen hålla koll på sin egen medicinering och med sambons hjälp byta sängkläder sedan hon blodat ner. En barnmorska intygar att det är just sådana delar som personalen inte hinner med. Var ligger felet?

Åsikterna kring detta skiftar i kommentarsfältet. Somliga - företrädesvis män - tycker inte det är något konstigt att städa efter sig om man "skräpat" ner. Ironiskt nog är det med stor sannolikhet en betydande del av just dessa kommentatörer som inte lever som de lär. Andra skyller på Alliansens politik och det Nya Tuffa Sverige, men till saken hör att Västernorrlands Landsting - där just detta inträffade - länge styrts av socialdemokraterna. Andra ifrågasätter personalens kompetens och röster höjs som hävdar att en man som genomgått ett liknande bukingrepp inte skulle uppmanas att städa innan han lämnade sjukrummet. De finns flera som tror de sitter inne med lösningen på mysteriet.

Det är ingen hemlighet att sjukvårdens kvalitet har sjunkit de senaste decennierna. Det går att skylla på olika politiska ideologier och felgrepp, men det är oftast inte där problemet ligger. De flesta lever i villfarelsen att mer pengar löser alla problem. Om det bara fanns pengar skulle vårdbiträden hinna byta i sängarna, sjuksköterskorna sköta medicinering, läkare aldrig felbehandla och patienter kunna få tid för operation inom rimlig tid. Bristande resurser är något att skylla på, men inte alltid roten till problemen. Problemet stavas ineffektivitet och dålig fördelning av de resurser som faktiskt finns.

I en ledare i Läkartidningen i augusti 2010 skriver Läkarförbundets ordförande Eva Nilsson Bågenholm att läkare lägger alltmer tid på pappersarbete och administration och allt mindre på patienter. Trots att Sverige kan skryta med en läkare per 275 invånare är det ändå svårt att få tid hos en läkare när man behöver det. Varför? Nedskärningarna inom vården har gjort att antalet vårdbiträden sjunkit drastiskt, liksom antalet läkarsekreterare, och dessa var de personal som tidigare såg till att läkare och sjuksköterskor kunde ägna tiden åt det de är utbildade för - nämligen vård! Att sedan landstingen är oerhört duktiga på att anställa chefer och betala ut chefslöner är heller ingen hemlighet. I januari i år publicerades en artikel i Länstidningen där man redogjorde för situationen i Jämtlands Läns Landsting. Facket bedömde att det fanns 20-30 chefer för mycket och konstaterade att det fanns lika många administratörer inom verksamheten som det fanns undersköterskor. Likväl riskerade personalminskningen drabba personalen på golvet i störst utsträckning.

Offentliga verksamheter slukar pengar, men inte alltid för att alla dessa pengar behövs, utanför att verksamheten med få undantag drivs och planeras av chefer som inte är tillräckligt kompetenta för att kunna fördela resurserna dit de verkligen behövs. Så länge inget görs åt inkompetensen kommer Elin och alla andra att få fortsätta göra vårdpersonalens jobb åt dem.


Källor:
Nlsson Bågenholm, Eva: "Vad läkarna gör på jobbet", i: Läkartidningen [online).
Publicerad 20100824. Tillgänglig 20100825.
URL: http://www.lakartidningen.se/engine.php?sectionId=0&articleId=14851

Nilsson, Kerstin: "Fick städa efter sin egen förlossning", i: Aftonbladet [online].
Publicerad 20100823. Tillgänglig 20100825.
URL: http://www.aftonbladet.se/wendela/article7663490.ab

Näsberg, Anita: "Facket: För många chefer och administratörer", i: Länstidningen.
Publicerad 20100129. Tillgänglig 20100825.
URL: http://ltz.se/nyheter/ostersund/1.1762230-facket-for-manga-chefer-och-administratorer

Bildkälla: http://www.hospitalitynetwork.ca/images/Image/Man%20in%20hospital%20bed.jpg

Två högstadietjejer på Lidingö ville ha bättre betyg, men visste inte hur de skulle bära sig åt. Att vara flitigare i skolan var förstås inget alternativ, men så yppade sig ett gyllene tillfälle. En fult tillägnad nyckelknippa gav dem tillträde till lärarrummet och för att ligga steget före beslöt sig tjejerna för att installera avlyssningsutrustning för att på så sätt veta vad som sades på lärarkonferensen. Deras lilla experiment hade säkert fungerat ypperligt om inte en av dem hade skrivit om tilltaget på Facebook, varvid allt uppdagades och flickorna bötfälldes.

Incidenten visar hur kreativitet, egocentrism, förslagenhet och total tanklöshet kan få sitt utlopp. Flickornas kreativitet - om än felriktad - är uppmuntrande. Förslagenheten, egocentrismen och brist på respekt för andra människors integritet är desto mindre uppmuntrande, men ett signum för hur samhället utvecklats. Deras tanklösa oförmåga att hålla tyst om sin bedrift är desto mer begriplig. Att skryta när man borde hålla käften är ett typiskt uttryck för ungdomligt oförstånd och ledde lyckligtvis till att deras ofog avslöjades.

En önskan hos alla pedagoger är ha förmågan att trollbinda och skapa kunskapstörst. Vi vill att eleverna ska lyssna andäktigt och hörsamma det vi säger. De här flickorna var fullt beredda på att göra det.



Källa:
Klaasen, Johanna: "Lidingö-flickor buggade lärarrum", i: Aftonbladet [online].
Publicerad 20100824. Tillgänglig 20100824.
URL: http://www.aftonbladet.se/nyheter/article7663789.ab

Bildkälla: http://fpsl.files.wordpress.com/2007/04/352px-thisbe11.jpg

En lön över 30 000 i månaden ökar inte på känslan av lycka hos den enskilde. Det säger lyckoforskare Bengt Brülde i en artikel i Aftonbladet. Hur lyckliga vi är som individer och när i livet vi är det är redan inprogrammerat i oss och styrs inte lika mycket av yttre faktorer som man kan tro. 30 000, alltså?

Det kanske är sant. Lyckoforskaren måste ju på något sätt ha kommit fram till den där siffran och kunnat dra slutsatser efter empiriska studier. Men hur trolig framstår slutsatsen för gemene man? Om man är låg- eller blygsamt avlönad och dagligen slåss för att få det att gå ihop är det svårt att inte se pengar som en avgörande lyckofaktor. Jag ser pengar som en lyckofaktor och jag har det trots allt rätt bra om man jämför med många andra. Ekonomiskt oberoende skulle dock lösa flera stora problem i mitt liv. Om jag inte behövde jobba för att få vardagsekonomin att gå ihop skulle jag under en inledande period inte göra det heller. Mitt yrke är inte det som definierar mig som individ. Jag skulle bara göra det jag hade lust till och bo där jag trivdes utan hänsyn till arbetsmarknad. Efter en tid skulle jag kunna tänka mig att sysselsätta mig med något som jag tyckte var roligt, utan att behöva vara intresserad av eller beroende av lönsamhet. Så visst - pengar skulle lösa många problem.

Men vid närmare eftertanke kanske påståendet att väldigt mycket pengar inte automatiskt resulterar i lycka stämmer rätt väl med den befintliga empirin. Hur många gånger har vi inte läst om dem som vunnit ofantliga summor på lotteri och ändå tillbringat slutet av sina liv ensamma, utfattiga och skuldsatta? Pengar kan förändra människor - och då menar jag inte nödvändigtvis vinnaren. Antalet vänner ökar exponentiellt. Det blir svårt att veta vem som håller sig nära bara för att få ta del av smulorna från miljonärsbordet. Sådana gamar finns alltid - i alla miljöer.

Men tillbaka till verkligheten. Det är dags för lönerevision igen för oss lärare. Avtalet blev klart sent och man hann inte med förhandlingar och lönesamtal före sommarledigheten. Jag har ingen aning om var min nya lön kommer att landa, men det dröjer ett tag innan jag når upp till 30 000. Ergo får jag också vänta ännu ett tag på just den mytomspunna lyckan.


Källa:
Löfroth, Simon: "För mycket pengar gör dig inte lyckligare", i: Aftonbladet [online].
Publicerad 20100801. Tillgänglig 20100822.
URL: http://www.aftonbladet.se/kropphalsa/dittinre/article7533922.ab

Bildkälla: http://express.howstuffworks.com/gif/wq-money-woman.jpg

Två överförfriskade socialdemokrater från Mellansverige tog chansen till kulturellt utbyte när de besökte Stockholm i juli för att delta i upptakten inför höstens val.

Efter dagens möten som följdes av en rad krogbesök var de rejält berusade och en av dem gick till Malmskillnadsgatan för att hitta sällskapsdamer att ta med hem till LO:s övernattningslägenhet. Ingen av de båda kvinnor man valde att köpa tjänster av var folkbokförda i Sverige och polisen - som hade övervakat hela processen - kunde knalla in genom den olåsta dörren och ta dem på bar gärning - bokstavligen. De är SÅ ångerfulla och den ene har svurit på att aldrig dricka sprit igen. Han har berättat om det bötfällda snedsteget för frun och barnen och gått omkring med ont i magen ända sedan dess. Stackare.

Att visa avsky för sexköp är tyvärr alltför ofta ren polityr och PK-fernissa. Alla köper naturligtvis inte sex så fort de får möjlighet, men det finns - uppenbarligen - män ibland oss som säger en sak ifråga om sexhandel, men gör något helt annat. Det mesta flagranta exemplet på detta är förstås f.d länspolismästare Göran Lindberg som på dagtid var så engagerad i kvinnofrågor att han fick öknamnet Kapten Klänning medan han på sin lediga tid ägnade sig åt sexuella övergrepp och koppleri. 

Det var förstås bara en slump att det var sossar som skämde ut sig den här gången. Det kunde lika gärna ha varit moderater eller centerpartister eller - Gud förbjude - kristdemokrater. Dessa som ständigt lyfter traditionella family values till center stage skulle förstås få särskilt svårt att förklara varför man hade ring på fingret och samtidigt stoppade dolmen i någon annans skäggbiff.

Händelsen är med all sannolikhet toppen av ett ruttet isberg och även om man kan tycka att det var dumt av Mona Sahlin att köpa Toblerone för andras pengar, måste det ändå anses snäppet värre när människor som jobbar för demokrati och rättvisa utnyttjar andra människors utsatthet genom att köpa ett knull av dem på sjaskigast möjliga vis.


Källa:
Aschberg, Richard & Anders Johansson: "Politikerna köpte sex i LO-bostad", i: Aftonbladet [online].
Publicerad 20100819. Tillgänglig 20100819.
URL: http://www.aftonbladet.se/nyheter/valet2010/article7639182.ab

Bildkälla: http://www.dn.se/polopoly_fs/1.504646.1233835736!image/2256742087.jpg

Våren surrar av yrvakna flugor och spekulationer om sommarens väder. TV-meteorologer gestikulerar temperaturkurvor och utsagor. Samer och Röder tolkar naturens dolda tecken. Den globala uppvärmningen lurar tillsammans med lömskgäddan i vassen.

Så kommer sommaren. Skrålande studenter har åkt hem på sina lastbilar. Värmebölja och doft av grillad fläskfilé med solstekt asfalt. Folk dör i värmeslag. Algblomning, sjöfylleri och SJ som tvingar tågresenärer kvar i överhettade restaurangvagnar. "Så här överlever du rekordtemperaturerna". Vi svettas, vi badar, vi klagar.

Eller störtregnet. Lågtryck för högtryck. Det ihållande pissandet. Låga moln som smeker trädtoppar och jävligt styv kuling. Bilar stävar längs översvämmade huvudleder. "Roa dig i regnet". Korsordsbilagor. Vi trycker ner sydvästen på skulten. Och klagar. 

Sedan är den härliga sommaren slut. Semesterns lata dagar en hägring. En färgsprakande höst anas i gulnupna blad. Skolväskor packas och sandaler skäms i garderoben. Vädret ger inga rubriker. Vi förväntar oss lite indiansommar och höstregn. En kall sol blänger. Stormar och lövdans över frusna vattenspeglar. En näve blötsnö i nyllet.

Snön drabbar somliga som en gammal kär vän - andra som en högst ovälkommen inkräktare. Dubbdäck? Va? Hålla avståndet? Jag har inte tid. Statens Järnvägrar. Jag vill ha en vit jul - då världen pudrats som en jättesemla just innan tomten och julvärden kommer - men inte just när jag kör bil, tack. Raket - förbli vid din lemläst.

Vår. Mars pannkaka och nya aprilskämt. Nystart. Och mer väderspänning.

Han har gått från hyllad, lynnig actionhjälte i Dödligt Vapenfilmerna till svavelosande misogynhomofobrasist i nöjesmedia. Han gjorde kontroversiellt blodig och belönad film om Jesu sista plågsamma timmar i livet i egenskap av den goda katolik han säger sig vara, men framstår nu istället lika osympatisk som de sadistiska bödlar som gjorde processen alltför lång med den glorieförsedda människosonen. Stackars Mel. Stackars, stackars Mel. Det kan inte vara lätt. To fall from grace.

Som superkändis är man i grunden ändå bara människa. Det måste vi naturligtvis hålla i minnet, vi som kan bli gudlöst förbannade i telefon utan att bli bandade och ligga på stranden i helvetiskt fula badshorts utan att någon bryr sig nämnvärt. Men ändock. Trots detta. Att i telefon säga till en kvinna - som man fått barn med - att hon får skylla sig själv och sin horaktiga klädstil om en packe negrer våldtar henne. Eller låta sina livvakter hota en gammal älskarinna med att hon kommer att "försvinna" på sant Jimmy Hoffamanér om hon inte håller käften. Det luktar inte bara lite illa. Det känns inte bara lite för genomtänkt. Den gode katoliken och ultrarepublikanen Gibson fick in fler skälls- och könsord i det famösa telefonsamtalet än vad många icke-troende skulle anse passande under en hel livstid.

Sina kommentarer om kvinnor, homosexuella, andra etniska grupper och demokrater skyller han på den alkoholism som han i perioder slagits med - när han inte varit upptagen med att tillverka sina sjuttioelva barn vill säga. Och visst. Vi kan alla häva ur oss dumheter när vi fått en innanför västen, när hämningarna släpper och tungans band lossas, men vi måste ändå stå för dem. Ruset är en förklaring till vansinnigheterna - ingen ursäkt.

Det är jävligt viktigt att kunna avgöra skillnaden. En katolik borde väl veta bättre än att skylla på annat än just sin syndiga mänsklighet. Till och med om man heter Mel Gibson och har en räcka Oscarsstatyetter i bokhyllan.



Bildkälla: http://www.gallozone.co.za/mel-gibson-vicious-rant-caught-on-tape-warning/

***