Märri Krissmäss.
tillsammans med sin skaparinna
Innan 2010 tar slut
är det mycket kul vi ska hinna!
GOD JUL OCH GOTT NYTT ÅR!
Nu tar Fröken Giftig lite ledigt. Vi ses i januari!
Ren Glädje.
Sjuåriga Katie Goldman älskar Star Wars. Innan hon skulle börja skolan var hon tillsammans med sin mamma ute och köpte skolsaker. Valet föll på en vattenflaska och ryggsäck med Star Warsmotiv och Katie var så stolt och glad. Några månader in på terminen gick hon till sin mamma och sade att hon ville ha en ny vattenflaska, en rosa. När mamma Caroline frågade varför började hon gråta och sade att pojkarna i skolan retade henne för hennes Star Wars-saker med ursäkten att sådana bara var till för pojkar. I sin frustration gick Caroline ut på sin blogg och bad andra flickor och kvinnor som älskar Star Wars att ge sig tillkänna så att hennes lilla flicka skulle slippa känna sig ensam. Under dagarna därefter fick inlägget så många kommentarer att Caroline till slut tvingades stänga ner kommentarsfunktionen. Gensvaret var nämligen enormt. Som grädde på moset hörde den skådespelare som gjorde rösten till Yoda av sig och erbjöd sitt stöd.
Nu går lilla Katie med stolthet och glädje med sin vattenflaska och ryggsäck till skolan igen och ganska nyligen toppade hon det hela med en t-shirt som hon stolt gjorde en piruett i innan hon gick. Nu kan hon nämligen - med många nätvänners stöd i ryggen - liksom Rudolf vara ett ljus i mörkret för alla dem som fått höra att de inte passar in.
Källa:
Bergfeldt, Carina: "Retade Katie, 7 år fick kraft - av Yoda", i. Aftonbladet [online].
Publicerad 20101211. Tillgänglig 20101211.
URL: http://www.aftonbladet.se/nyheter/article8264561.ab
Snöpligt/Snöplogt.
Det är vinter igen.
På riktigt.
Tåg försenas och ställs in.
Flygen lämnar inte marken.
I hela norra Europa blir
bilister stående på vägarna
i milslånga köer.
Människor på väg sover.
Och nu kommer jultrafiken igång.
Hur många kommer att få tillbringa
ändlösa timmar i bilen, i alldeles
för tunna kläder, utan förnödenheter
och vänta på att storebror
ska komma till undsättning?
Ungarna överger inte sina Converse.
Inte heller sina stuprörsjeans.
Lika krampaktigt håller de vuxna fast
i vanföreställningen om att vi kan
kontrollera naturens krafter.
Men det är vinter igen.
På riktigt.
Deal with it.
Försäkringskassan - En Lyxfälla För Mamma.
Kan jag också få bli förbannad?
What else is new?
Wicked Leaks.
Julian Assange är den främsta förebilden för alla som till varje pris vill sätta stopp för korruption, maktmissbruk och mörkläggning. Tillsammans med sina kollegor har han offentliggjort material som aldrig var ämnat för allmänhetens ögon och för det är de intensivt hatade av makten.
Just nu befinner sig Assange i London där han suttit häktad, misstänkt för våldtäkt. Brottsmisstanken har väckt stor debatt. Med tanke på vilka fiender han och de övriga wikileakarna har skaffat sig genom sin avslöjarsajt finns spekulationer om att anklagelserna är påhittade - kanske till och med skapade - av dem vars hemligheter outats och helt enkelt straffet för det han har ställt till med i storpolitiken. På grund av dessa spekulationer har de som företrätt kvinnorna det handlar om hotats av wikileaksanhängare och möjligheten att det blir en fair och förutsättningslös rättegång verkar minimal.
Och hur ligger det egentligen till? Det är lätt att tänka sig CIA-agenter som i sann national securityanda tar till vilka fula medel som helst för att komma åt den gäckande australiensaren. Å andra sidan är det lika lätt att tänka sig en självsäker internethjälte som inbillar sig att han genom sin roll som röd nejlika i folkets tjänst kan ta sig vissa "friheter". I ett sådant här läge är det lätt att blanda ihop sak och person. Det Assange och hans anhängare gör möjligt genom sin sajt är kanske ett nödvändigt ont för att makthavare ska inse att de inte längre är oåtkomliga och att det har sitt pris att ta mutor eller skriva nedlåtande rapporter om det land man är ambassadör i. Å andra sidan är Assange - liksom makthavarna - bara människa och vem kan garantera att inte han i sin tur har utnyttjat de situationer han har hamnat i när så har varit möjligt?
Vi får hoppas att rättvisan, trots usla förutsättningar, får ha sin gång och att allas berättelser får komma fram, problematiseras och granskas. Innan det sker kan nämligen ingen säga vad Assange till största delen egentligen är - en kåtbock som inte kan hålla händerna i styr eller en martyr för den gränslösa yttrandefriheten.
Bildkälla: http://www2.pictures.zimbio.com/gi/Julian+Assange+Hosts+Press+Conference+Over+mGU32RDRJZTl.jpg
Panna Cotta.
Det är inte konstigt att vi vill vara unga, friska och fria så länge vi förmår. Konstigt vore väl annars. Det är ju lättare att njuta av livet innan kroppen börjar härjas av ålderdom och allehanda krämpor. Allt tar förstås inte slut för att vi blir äldre, även om en majoritet av rösterna i det offentliga rummet verkar propagera för motsatsen. Det går bara in i en annan fas, något som egentligen är helt naturligt. Det behöver vi då och då påminnas om.
De som lever sitt liv i rampljuset får inte njuta ostört av the golden years. Kändisar får dagligen stå ut med spekulationer om vilka metoder de tar till för att det inte ska synas att de blir äldre. Nicole Kidman är bara en av dem och hennes orörliga panna tog många som ett bevis på att hon hade låtit spruta in botox för att bli av med rynkorna. Nu har hon till slut bekräftat att hon faktiskt har använt det, men att hon överdoserade och nu har slutat för att det gjorde hennes ansikte uttryckslöst. Anledningen till att hon lät behandla sig med nervgiftet till att börja med. var enligt Kidman att hon hör till en generation som gärna prövar på nya saker. För den skeptiskt lagde låter det som en ganska dålig ursäkt, men låt gå. Hon har ju fejsat musiken och "bekänt" sin synd nu.
Är det så här vi vill ha det? Människor på bild som inte kan le normalt för att stygnen bakom öronen riskerar att gå upp? Att uppnå mogen ålder, att ha fått perspektiv och erfarenhet borde ju vara något att eftersträva. Det ska inte betraktas som en hämsko och ett hinder att ha levt och klivit klokare. Att stå trygg i sig själv mitt i livet och under återstoden av det borde om någon vara den efterrätt du kan avnjuta med gott samvete - utan en massa konstgjorda tillsatser.
Källa:
Sundholm, Magnus: "Kidman avslöjar: Tog botox", i: Aftonbladet [online].
Publicerad 20101210. Tillgänglig 20101011.
URL: http://www.aftonbladet.se/nojesbladet/klick/article8255888.ab
Bildkälla: http--hd.se-multimedia-archive-00125-15extraf_mat-pannac_125350d.jpg
En Bit av Mig.
När den här dagen är slut är jag
inte samma person som när den började.
Något kommer att fattas mig.
En bit av mig, något som alltid har varit mitt
kommer att vara borta - för alltid.
Men det är så illa tvunget.
Ont ska med ont fördrivas.
Och jag är beredd på att
förlusten ska svida och värka.
Smärtan har hunnit
bli en följeslagare
att vänja sig vid.
Idag ska det ske.
Bildkälla: http://3.bp.blogspot.com/_wAeA0f35z40/SKq6YtNE6MI/AAAAAAAAAYY/lCJgjnwW8T0/s400/skalpell_g.jpg
Är Du Störd?
Att anorexi faller utanför ramen är självklart. En människa som svälter sig till döds omgiven av överflöd, fullt övertygad om sin övervikt, är inte frisk. En bulimiker - som stötvis moffar omänskliga mängder mat och sedan kräks upp densamma - är inte heller frisk. Men nu har de allmänt kräsna, de som äter "selektivt", fått en ätstörning att stödja sig emot. De kan tacka forskare vid Duke University och kanske sin lyckliga stjärna, för nu är de liksom sjuka de med. Även de har något "på riktigt" att skylla på när andra pekar finger och har åsikter. Kanske var det otrevligt där hemma vid middagsbordet när de var barn? Kanske har man superkänsliga, felkopplade smaklökar? Kanske är man bara en bortskämd snorunge som borde få leva på fluglarver och avloppsvatten ett halvår för att få lite perspektiv på livet?
Varför fanns inte den här forskningen när jag var nio år och kunde ha gjort vad som helst för att slippa den stekta, panerade strömmingen med tusen små äckliga ben eller fläskläggen som låg och gungade i sin egen avsky? Nej. Jag är lika glad för att världen besparades det här skämtet så länge som möjligt. För det tycker jag att det är. Vilken anledningen än är till att man rynkar på näsan åt broccoli eller inte står ut med lukten av falukorv, betvivlar jag att det finns anledning att göra det till en sjukdom. Jag kan inte låta bli att tycka att det är ett hån mot alla dem vars sjukdomar faktiskt är "på riktigt".
Källa:
Sander, Liv: "Lider du av nya okända ätstörningen?", i: Aftonbladet [online].
Publiceras 20101208. Tillgänglig 20101210.
URL: http://www.aftonbladet.se/kropphalsa/article8247484.ab
Bildkälla: http://blogs.commercialappeal.com/whining_dining/picky-eaters.jpg
Lite Lusstigt.
Luciafirandet är en i högsta grad levande helsvensk tradition. Eller helsvensk och helsvensk....den är i alla fall delvis svensk. Helgonet Lucia - som ljusgestalten som inleder det svenska julfirandet har fått namn efter - levde i Italien och dog martyrdöden i början av 300-talet. Förutom namnet har dock vår Lucia och detta enda helgon som reformationen inte tog kål på inte så mycket gemensamt.
I det gamla bondesamhället skulle alla julförberedelser vara klara till lucia. Det firades med att man åt och drack lite extra gott. Denna natt ansågs också vara årets längsta och en natt då det var vanskligt för människor att vistas ute. Farliga, övernaturliga krafter sades vara i rörelse, djur kunde tala och man besvärjde ljusets makter på denna årets mörkaste natt.
Denna typiskt "svenska" tradition är bara en av flera som helt eller delvis har sina rötter på andra håll. Julen fanns redan innan vi kristnades, men kallades då midvinterblot. Att fira ljuset förekommer i många kulturer. Den forntida persiska solguden Mitra sägs vara en av många "skyldiga" till denna sedvänja. För att kristendomen skulle accepteras på bred front och för att man skulle vinna över hedningarna med så liten blodspillan som möjligt, införlivades firandet av Jesu födelse - denna judarnas konung som för övrigt levde och verkade långt bortom det som skulle bli Sveriges gränser - i detta hedniska och förkristna bruk.
Att fastställa svenskheten i ett stycke kultur och värdera den efter dess ursprung eller folklighet är risky business. Trots det försöker Sverigedemokraterna göra just detta. Dalska knätofsar ska gå före afrodans och kultur ska inte provocera - bara förströ. Den ska ha ett brett, folkligt stöd och pengar ska avsättas till sådan verksamhet som befrämjar vårt kulturarv. Med det menas saker som hembygdsföreningar, muséer, antikvarisk verksamhet och arkeologiska utgrävningar vars fynd bekräftar vår ärorika historia.
Jag är inte den som uppskattar alla smala och "fina" kulturyttringar, men är ändå av uppfattningen att saker har existensberättigande även om inte just jag råkar uppskatta dem. Den inställningen delar inte SD:s företrädare. Hela idén med politiker som ska bestämma vilken kultur som är "lämplig", "för provocerande", eller "tillräckligt svensk" lämnar en fadd eftersmak i munnen och är såhär i luciatider en tydlig påminnelse att det finns många otrevliga krafter som verkar bäst i mörker.
Källa:
Klarén, Ulf: "SD vill slakta kulturbudgeten", i Sydsvenskan [online].
Publicerad 20100914. Tillgänglig 20101207.
URL: http://www.sydsvenskan.se/kultur-och-nojen/article1237555/SD-vill-slakta-kulturbudgeten.html
"Lucia". Wikipedia. Publicerad 20101125. Tillgänglig 20101207.
URL: http://sv.wikipedia.org/wiki/Lucia
Prinsessa i en Mixer på Låg Nivå.
En fråga: Vad gör en mixer och en påse med 40 000 bagis ens i närheten av varandra?
Kommentaren förutsätter att det finns en lägre nivå än den Anna befinner sig på.
Nu blir jag riktigt skraj.
Ingen Vit Jul.
Bloggito Ergo Sum.
85 unika besökare tittade
in hos mig och läste just mina ord.
För mig var det svindlande.
Att 85 människor tog sig tid
att ta del av mina tankar.
Jag erbjöd mig inte att visa
upp min bröstförstoring.
Jag anordnade ingen tävling
där man kunde vinna mer
bling-bling till sitt smyckeskrin.
Inga make-uptips finnes ens här.
Det enda jag erbjuder är mitt ord
och ord har blivit billiga vapen
Finns i överflöd i sajberrymden,
urvattnade och förvridna.
Men jag försöker vässa mina
för att visa att jag varit och ännu är.
Sparringpartner.
I Sparrings fall är det troligt att upptäckten av religiositeten hjälpte honom ur missbruket. Det är inte helt ovanligt att sätta sin tilltro till övernaturliga krafter för att komma ur en destruktiv situation. Om det inte är förstahandsvalet finns andra varianter. Anonyma Alkoholister bildades 1935 i USA av två män som insåg att det var lättare att ta sig ur sitt drickande om man hade stöd av någon annan som antingen går eller har gått igenom samma skärseld. Organisationen är religiöst och politiskt obunden. Man tar inga medlemsavgifter och det finns inga villkor för att bli medlem - annat än att man vill sluta dricka. Eftersom medlemmar inte registreras finns det inga exakta siffror på hur många de är, men man vet att organisationen finns i 180 länder och har ungefär 105 000 grupper. Anonyma Alkoholister är bl. a kända för sitt tolvstegsprogram, ett program som är skapat för att främja andlig medvetenhet hos missbrukaren. Ordet "Gud" används i deras vokabulär, men det är en personlig Gud man avser. Denna generella tolkning av gudsbegreppet har gjort det möjligt för organisationen att spridas till alla delar i världen utan att stå i motsats till olika nationers särart.
I organisationens barndom fanns begreppet sponsor ännu inte, men det uppkom på ett ganska tidigt stadium. En sponsor är en alkoholist som gått igenom programmet själv och är redo att hjälpa andra att gå samma väg. Det vore kanske ett grepp som skulle kunna omfatta fler än bara tillfrisknande alkoholister. Ett vanligt problem i vårt stressade samhälle är just att vi inte har tid att ta hand om varandra. En undersökning som gjorts av organisationen Mentor Sverige visar t. ex att svenska tonåringar vill ha betydligt mer tid med sina föräldrar än de ges möjlighet till. Kravet på perfektion som många föräldrar upplever (vi ska ju vara så förbannat "lyckade" inom livets alla områden) drabbar dem och förstås också föräldrarna själva som känner skuld när de inte kan leverera den. Det finns gott om stöd för alldeles nyblivna föräldrar, men stöd behövs också när barnen blir äldre. Mentor Sverige uppmanar föräldrar att börja tillbringa mer kvalitetstid med sina tonårsbarn eller - om de själva inte har den tiden - se till att det finns någon annan vuxen som kan finnas till hands. Att ha en vuxen att gå till om man vill prata kan vara nyckeln till att inte hamna i destruktiva beteenden längre fram och ett sätt att förhindra många mänskliga tragedier. Det är här sponsorbegreppet skulle kunna komma till användning. Men istället för att sponsra en tillfrisknande alkoholist kan man vara ett moraliskt stöd för en ung vuxen som tar sina första trevande steg mot vuxenlivet. Dagens ungdomar kan te sig förvillande brådmogna, men är ofta betydligt mer vilsna än vi inser.
Kanske hade Jan - han som fick gå vägen via missbruk och fosterhem innan han fann sin plats - kunnat undvika att hamna i de situationern helt och hålletaom det funnits en vuxen som brytt sig om honom på riktigt. Alla behöver stöd under perioder i livet, missbrukare eller inte, men det finns dem av oss som av olika anledningar alltid kan ha nytta av en sparringpartner. Det borde ju inte vara att begära för mycket av livet.
Källor:
"Anonyma Alkoholister". Wikipedia. Publicerad 20101130. Tillgänglig 20101204.
URL: http://sv.wikipedia.org/wiki/Anonyma_Alkoholister
"Jan Sparring". Wikipedia. Publicerad 20100625. Tillgänglig 20101204.
URL: http://sv.wikipedia.org/wiki/Jan_Sparring
Jordås, Karin: "Stressade föräldrar glömmer sina barn", i: Aftonbladet [online].
Publicerad 20101121. Tillgänglig 201012104.
URL: http://www.aftonbladet.se/debatt/debattamnen/familj/article8152877.ab
Bildkälla: https://support.azpm.org/media/master/img/spot/support_cutouts_450_252.jpg
Bostadsfel.
Sverige präglas av stor bostadsbrist och så har det varit ganska länge. Det byggs, men det byggs för lite. Många av de ungar som borde ha flugit ur boet har blivit kvar hos föräldrarna, eftersom det inte funnits bostäder till ett rimligt pris att flytta till. Nu är det många unga som trotsar fantasipriserna och köper dyra bostäder med höga lån till - för ögonblicket - låga räntor i tron att det kommer att ordna sig. Det är en chanstagning.
Men är det beteendet särskilt avvikande egentligen? Unga människor med hunger på livet tar ju risker hela tiden. Till och med risker som kan kosta dem livet. Anledningen till det är flera. För det första, tror man som ung lätt att man är odödlig. Döden är ett abstrakt ting som drabbar gamla, människor i tredje världen - kort sagt, andra. Därför skyddar man sig allt mindre när man har sex med människor man just träffat, man kör bil utan säkerhetsbälte och provar på droger vars långvariga effekter man inte har en aning om. För det andra har Sveriges väl utvecklade sociala skyddsnät fått unga - och inte bara dem - att tro att oavsett vad som händer finns det alltid någon som hjälper, reder upp eller tar skulden för det som har gått på tok. Om man känner den tryggheten - om än falsk - blir man mer benägen att ta risker. Det ordnar sig ju alltid på något sätt.
Vad kommer att hända när bostadsbubblan brister? Kommer de unga att kräva något av samhället den dagen de står där med gigantiska lån till skyhöga räntor och bostäder vars värde inte alls står i relation till dem? Mycket troligt. Kronofogden kommer att ha bråda dagar och många kommer att få sina liv förstörda. Och det allra sorgligaste är kanske att skulderna kommer att driva många tillbaka till föräldrarna och därmed den tillvaro de försökte låna sig bort ifrån. Den enda skillnaden är att då räcker veckopengen inte längre till på långa vägar.
Källa:
Sköld, Josefin: "En förlorad generation", i: Aftonbladet [online].
Publicerad 20101203. Tillgänglig 20101204.
URL: http://www.aftonbladet.se/wendela/article8218963.ab
Bildkälla: http://www.naturek.se/data/archive/bostad.jpg
Att Tro är att icke Veta.
"Vilka tider! Vilka vetenskaper!
Det är en lust att leva! Studierna blomstrar!
Andarna rör sig! Tag ett rep, barbari, och häng dig!
Många faktorer samverkade till att synen på världen och människan ändrades. Columbus hade upptäckt Amerika och vidgat världsbilden bokstavligen. Nyfikenheten på människan väcktes och fokus flyttades från en oåtkomlig gudomlighet till det vi mötte när vi såg oss i spegeln. Humanismen som filosofi - med människan och hennes möjligheter i centrum - vann mark. Det medeltida sättet att lära - med oreflekterad, själlös korvstoppning - fick konkurrens av grundtanken att teori och praktik skulle hänga tätt samman. Rabelais parodiska berättelse om jätten Gargantua som mönsterelev i det nya sättet att utbilda är ett skolexempel *tihi* på hur detta kunde gå till. Religionen hade fortfarande sin plats i en människas bildning, men aritmetik, geometri, geologi och musik - där teori skulle följas av förnöjsam praktik - stod nu också på menyn.
Sedan dess har religionen och vetenskapen legat i varsin skyttegrav och slagits om herraväldet över hur världen bör skötas. Under upplysningen - där förnuftet sattes på piedestal och vidskeplighet och intolerans blev veritabla skällsord - fick kyrkan stora svårigheter med att behålla sitt inflytande över de bildade. Romantikerna och deras faiblesse för mystik, död och diktarna som gudomligt inspirerade genier gav religionen ett kort andrum, men det var kort. Sedan mitten av 1800-talet, när Darwins evolutionsteori började konkurrera med bibelns förklaringsmodeller, har religiösa företrädare till stor del kämpat i motvind. Men hur är det nu? Var står vi?
Religionen har fortfarande ett betydande inflytande. I somliga delar världen hävdar den kritiske att det är alldeles för stort. Rädslan för islams fundamentalister har sedan attacken mot World Trade Center vuxit sig stark och Sverigedemokraternas intåg i riksdagen kan till stor del härledas till den. Gapet mellan vetenskap och religion har blivit vidare. Många framsteg som görs - inom områden som stamcellsforskning och genetik - väcker frågor där religiösa företrädare vill vara med och påverka. Etiska spörsmål styr hur forskningsresultaten utnyttjas i praktiken och medan det för många är självklart, anser andra att det är vansinne att låta religiös uppfattning få begränsa de möjligheter som yppar sig. Det är upplagt för bittra meningsskiljaktigheter.
Framtiden kommer med stor sannolikhet att ställa mänskligheten inför många avgörande vägval - fler än vi i dagsläget kan ana - och frågan är vem som då kommer att ha mest inflytande över beslutsprocessen. Vad skulle vår tyske vän Ulrich ha tyckt vore rimligt?
Från Heimat till Hajmat.
Hajattacker mot människor är ytterst ovanliga. För det mesta är det mänsklig aktivitet som förvirrar hajarna och ger upphov till angreppen. Att den klassiska skräckfilmen Hajen har satt djupa spår i vårt kollektiva medvetande är tydligt. En tabloidterm som "skräckhajen" ger tydliga associationer till det mekaniska monster som Spielberg använde för att tömma badstränderna i mitten av 70-talet. Dessutom är det mycket troligt att verkligheten överträffar dikten. Det är lätt att föreställa sig att sådana här händelser på en turistort - där man särskilt lockar med sol, bad och snorkling - är inget mindre än katastrofala. Det är lika lätt att tänka sig en borgmästare som - precis som sin fiktive motsvarighet på Amity Island - sliter sitt public servanthår och undrar hur problemet ska kunna lösas utan att turisterna och deras pengar försvinner från stan. Att då skicka ut en hop harpunglada fiskare för att söka lösa problemet är självklart.
Efter den obligatoriska fotosessionen på bryggan med ett gapande hajlik kan de ansvariga inte annat än hoppas att de har fått tag på den skyldige. I det här fallet - liksom i "Hajen" - visar det sig att man tog ut segern lite i förskott och blev av med ytterligare en turist. Ett pyramidalt misstag vore det kanske att inte utnyttja situationen genom att döpa om stället till Sharm el-Shark och satsa på hajfaris - fast utan tvåbent bete, förstås.
Källor:
Behdjou, Behrang: "Skräckhaj dödade tysk turist i Egypten", i: Expressen [online].
Publicerad 20101205. Tillgänglig 2010105.
URL: http://www.expressen.se/nyheter/1.2241686/skrackhaj-dodade-tysk-turist-i-egypten
Skarin, Anna: "Experter: Skräckhajen lever - fel haj fångades", i: Expressen [online].
Publicerad 20101203. Tillgänglig 20101205.
URL: http://www.expressen.se/nyheter/1.2238336/experter-skrackhajen-lever-fel-haj-fangades
Bildkälla: http://surftherenow.com/wp-content/uploads/2008/05/shark-cartoon.jpg
Sexklusivt.
För att par år sedan uppmärksammades det att könsjukdomar spreds lavinartat på ett lyxigt äldreboende i Florida. De boende ägnade sig ofta åt sex och oskyddat sådant, eftersom ingen förstås riskerade graviditet. Det var först efter upptäckten att gott om sjukdomar grasserade som någon började inse värdet av kondomanvändning. Att människor - trots alla kampanjer om HIV - har blivit slarviga med skyddet är tyvärr ett faktum, men det har ändå klent nyhetsvärde. Att man brydde sig om att peka finger åt de glada swingrarna i apelsinstaten berodde blott och bart på att de ansågs för skrynkliga för att ägna sig åt köttslig njutning.
Det finns nämligen många tabun kring sex bland människor som inte längre har fasta bröst och sexpack på magen. I synnerhet kvinnor över en viss ålder som ägnar sig att sexuellt umgänge betraktas med misstänksamhet. När man uppnått den åldern ska man enligt normen nöja sig med att vara bullbakande mormor och inte mycket annat. Man får odla intressen som trädgårdsskötsel, akvarellmålning eller vinprovning, men att vilja knulla är ohjälpligt off limits. Att tonåringar blir äcklade av att veta att deras föräldrar har sex kan vara förståeligt. Trots allt är föräldrar per definition källan till en uppsjö av pinsamheter vad tonåringar anbelangar. Värre är det när vuxna människor ifrågasätter sina föräldrars rätt till och behov av det de själva tycker är viktigt i livet.
Det engelska TV-programmet X-factor har blivit en snackis, men inte på grund av deltagarna själva, utan för att en av deltagarnas mormor är en 81-årig lyxprostituerad som nyligen spelat in porrfilm och som öppet deklarerat att hon älskar sex. Hennes unga barnbarn och resten av familjen är förkrossade och tar avstånd från det hela i media. De vill varken förknippas med mormor eller de "omoraliska handlingar" hon ägnar sig åt. Situationen är intressant. Ingen med vett i skallen stödjer förstås prostitution, men jag kan inte undgå att tro att indignationen blir speciellt stor eftersom det är mormor vi talar om. En vital morfar med ung älskarinna skulle förmodligen ingen hacka på i samma omfattning.
Morfar får nämligen ha ståfräs hela vägen till begravningsbyrån. Vi har till och med förfinat medicinsk hjälp som ska göra det möjligt om svällkropparna av naturen inte är tillräckligt ståndaktiga. Men för mormor är det baka baka liten bulla - aja baja, inte knulla! - som gäller. Uppenbarligen har vi inte kommit - *harkel* så långt i vår frigörelse som vi inbillar oss.
Källor:
Edling, Johan: " 'Cecilia Bird ' Englands stora snackis", i: Aftonbladet [online].
Publicerad 20101126. Tillgänglig 20101027.
URL: http://www.aftonbladet.se/nojesbladet/tv/article8186239.ab
Kudinoff, Ted: "Könssjukdomar sprids på pensionärsboende", i: Expressen [online].
Publicerad 20070211. Tillgänglig 20101127.
URL: http://www.expressen.se/sex/1.363351/konssjukdomar-sprids-pa-pensionarsboende
Bildkälla: http://informazone.co.cc/wp-content/uploads/sextant.jpg (en sextant!)
Vingar För Pengarna.
När avslöjanden av den här typen når allmänheten är det högst olyckligt. Inte för att granskande journalistik är fel eller för att det är rätt att använda dyrbara skattemedel till nonsens och rappakalja, utan för att kommunen som organisation redan kämpar i motvind. När kommunala tjänstemän får tid i media handlar det oftast om att de klantat sig. Genom åren har vi sett flera exempel. Barn har misshandlats i åratal utan att någon i beslutsställning ingripit och upphandlingar har fuskats fram och givit enskilda tjänstemän gratis byggen av fritidshus vid havet - bara för att nämna några få. Alla kommunalt anställda är förstås inte korrumperade asgamar som mer än gärna är rundhänta med andras tillgångar och älskar "internt", men kommunalanställda som hotar journalister för att de legitimt ifrågasätter när skattepengar används till tvivelaktiga ändamål hjälper inte heller till att förändra den bilden. Det är lite synd när de inte själva inser hur beteendet avspeglar dem som myglande fjantar. Dessutom är det oroande att tänka sig att det faktiskt skulle kunna vara en anställd vid socialförvaltningen som avslutar sitt hätska mail med att önska att den kunnat förpassa den nyfikne Sturmark ut genom ett fönster på femte våningen som straff för att han nästlat sig in i och studerat deras synnerligen suspekta verksamhet.
Suspekt är tyvärr annars ett ord som rätt bra beskriver det kommunala budgettänket och pengahanteringen. Alltför stora mängder kommunala medel - och nu pratar vi om hundratals miljoner - har en tendens att försvinna och förbrukas utan att någon kan redovisa vilken nytta de faktiskt gjort. Förvaltningar - omvandlade till kommunala bolag - blir till svarta hål och siffror friseras av intressenter och fatcats som sitter i styrelser år efter år utan egentlig sakkunskap och agerar revisorer i en och samma verksamhet på konsultbasis. Insynen för andra är noll och då vaknar misstänksamheten - och som det verkar - med all rätt.
Till arvoden och änglamingel finns alltid pengar att avvara, men när barn med särskilda behov behöver extra personal i skolan, eller nattpersonalen på demensboenden vill bli fler för att slippa låsa in patienterna på sina rum, står de helt plötsligt inte att finna. Men! Som genom ett gudomligt under dyker de upp igen, lagom tills att de högre tjänstemännens löner ska omförhandlas. Det om något är väl ett mirakel värdigt en änglaterapist.
Källor:
Sturmark, Christer: "Skattepengar går till 'änglamingel'", i: Aftonbladet [online].
Publiceras 20101201. Tillgänglig 20101201.
URL: http://www.aftonbladet.se/debatt/debattamnen/samhalle/article8208318.ab
Bildkälla: http://ss11i01.stream.ip-only.net/images/blog/images/entries/81/49/93/7931/c500bb9521384efc
Hahabegär.
Det säger de lärde som vet.
Nyttiga hormoner frigörs,
immunförsvaret får råg i ryggen
och hjärtat får sig en omgång.
Det kan inte bli så mycket bättre.
Jag skulle verkligen behöva ett nu.
Den där sorten som kommer
bubblande upp ur ens inre som
en lycklig lavaström och får
tårarna att rinna och magen att värka.
En renande, befriande känsla.
Det är så länge sedan men jag vill inte ge upp
trots att annat har fått min mage att slå knutar,
trots att fel sorts tårar har fallit och
trots att lavaströmmens tröstande värme har uteblivit.
Mitt hahabegär har väckts ur sin slummer och
jag söker oförtröttligt vidare efter dess hemliga källa.
