Bostadsfel.
Vi köper bostäder som aldrig förr. Det är särskilt de unga som köper. Problemet med det är att många unga lånar stora pengar till dyra bostäder - utan att amortera, utan att ha någon egen buffert alls att tala om och utan egentliga planer på att spara ihop till en. Det finns en övertro på att bostäders värde alltid kommer att öka - även om det inte alls finns någon garanti för detta. Om bostadsbubblan brister - vilket många tecken tyder på - kommer många unga innehavare av bostäder att få leva knapert i många år framöver.
Sverige präglas av stor bostadsbrist och så har det varit ganska länge. Det byggs, men det byggs för lite. Många av de ungar som borde ha flugit ur boet har blivit kvar hos föräldrarna, eftersom det inte funnits bostäder till ett rimligt pris att flytta till. Nu är det många unga som trotsar fantasipriserna och köper dyra bostäder med höga lån till - för ögonblicket - låga räntor i tron att det kommer att ordna sig. Det är en chanstagning.
Men är det beteendet särskilt avvikande egentligen? Unga människor med hunger på livet tar ju risker hela tiden. Till och med risker som kan kosta dem livet. Anledningen till det är flera. För det första, tror man som ung lätt att man är odödlig. Döden är ett abstrakt ting som drabbar gamla, människor i tredje världen - kort sagt, andra. Därför skyddar man sig allt mindre när man har sex med människor man just träffat, man kör bil utan säkerhetsbälte och provar på droger vars långvariga effekter man inte har en aning om. För det andra har Sveriges väl utvecklade sociala skyddsnät fått unga - och inte bara dem - att tro att oavsett vad som händer finns det alltid någon som hjälper, reder upp eller tar skulden för det som har gått på tok. Om man känner den tryggheten - om än falsk - blir man mer benägen att ta risker. Det ordnar sig ju alltid på något sätt.
Vad kommer att hända när bostadsbubblan brister? Kommer de unga att kräva något av samhället den dagen de står där med gigantiska lån till skyhöga räntor och bostäder vars värde inte alls står i relation till dem? Mycket troligt. Kronofogden kommer att ha bråda dagar och många kommer att få sina liv förstörda. Och det allra sorgligaste är kanske att skulderna kommer att driva många tillbaka till föräldrarna och därmed den tillvaro de försökte låna sig bort ifrån. Den enda skillnaden är att då räcker veckopengen inte längre till på långa vägar.
Sverige präglas av stor bostadsbrist och så har det varit ganska länge. Det byggs, men det byggs för lite. Många av de ungar som borde ha flugit ur boet har blivit kvar hos föräldrarna, eftersom det inte funnits bostäder till ett rimligt pris att flytta till. Nu är det många unga som trotsar fantasipriserna och köper dyra bostäder med höga lån till - för ögonblicket - låga räntor i tron att det kommer att ordna sig. Det är en chanstagning.
Men är det beteendet särskilt avvikande egentligen? Unga människor med hunger på livet tar ju risker hela tiden. Till och med risker som kan kosta dem livet. Anledningen till det är flera. För det första, tror man som ung lätt att man är odödlig. Döden är ett abstrakt ting som drabbar gamla, människor i tredje världen - kort sagt, andra. Därför skyddar man sig allt mindre när man har sex med människor man just träffat, man kör bil utan säkerhetsbälte och provar på droger vars långvariga effekter man inte har en aning om. För det andra har Sveriges väl utvecklade sociala skyddsnät fått unga - och inte bara dem - att tro att oavsett vad som händer finns det alltid någon som hjälper, reder upp eller tar skulden för det som har gått på tok. Om man känner den tryggheten - om än falsk - blir man mer benägen att ta risker. Det ordnar sig ju alltid på något sätt.
Vad kommer att hända när bostadsbubblan brister? Kommer de unga att kräva något av samhället den dagen de står där med gigantiska lån till skyhöga räntor och bostäder vars värde inte alls står i relation till dem? Mycket troligt. Kronofogden kommer att ha bråda dagar och många kommer att få sina liv förstörda. Och det allra sorgligaste är kanske att skulderna kommer att driva många tillbaka till föräldrarna och därmed den tillvaro de försökte låna sig bort ifrån. Den enda skillnaden är att då räcker veckopengen inte längre till på långa vägar.
Källa:
Sköld, Josefin: "En förlorad generation", i: Aftonbladet [online].
Publicerad 20101203. Tillgänglig 20101204.
URL: http://www.aftonbladet.se/wendela/article8218963.ab
Bildkälla: http://www.naturek.se/data/archive/bostad.jpg
Kommentarer
Trackback