Ne Pär(s)onne.
Det föll ett omtyckt päronträd i Kumla.
Det skulle beskäras men fick istället tumla
omkull utan skäl.
PRO ville säkert väl,
men till hösten blir det ingen päronpumla.
Det skulle beskäras men fick istället tumla
omkull utan skäl.
PRO ville säkert väl,
men till hösten blir det ingen päronpumla.
Källa:
Österberg, Tobias: "PRO högg ner barnens päronträd", i: Dagens Nyheter [online].
Publicerad 20110225. Tillgänglig 20110227.
URL: http://www.dn.se/nyheter/sverige/pro-hogg-ned-barnens-parontrad
Källa: http://www.vinguiden.com/text/wp-content/bilderfiler/paronhalva1.jpg
Skolan Speglad av Kannibaler.
Nu snackar vi oförblommerad kannibalreklam. Lectert!
Eh....VILL jag det...?
...och leka och stoja precis som du gör i skolan, uppenbarligen...
...och leka och stoja precis som du gör i skolan, uppenbarligen...
Mån-omkultur.
Vi talar mycket om mångkultur i dagarna när vi istället borde lägga vår möda på mån-omkultur, viljan att måna om varandra. Det finns så mycket nöd, lidande och svårigheter i världen likväl som det finns lidande hos människor som är våra allra närmaste grannar. Det nya, kalla Sverige har blivit ett begrepp och intolerans mot de människor som av olika anledningar inte anses passa in i samhället tar sig tydligare uttryck. Enklast är det att rikta sin frustration mot dem som har allra svårast att försvara sig och då ligger nysvenskarna nära till hands. Muslimsk extremism och blodiga terrordåd har drivit opinionen till sin spets och under den senaste tiden har ett flertal höga politiker ute i Europa, bl. a den brittiske premiärministern David Cameron, Tysklands förbundskansler Angela Merkel och den franske presidenten Sarkozy, uttalat sig om multikulturalismens misslyckande i Europa. Kritiska röster menar att detta legitimerar de högerpopulistiska rörelsernas retorik, en retorik som lägger skulden för allehanda samhällsproblem på invandringen och invandrares ovilja och/eller oförmåga att bli "fullvärdiga medborgare" i sina nya hemländer. Tydligen är det lätt att glömma att människan alltid har rört på sig.
Migration är nämligen en avgörande del av vår historia. Man vandrade för att hitta bytesdjur och sedermera för att hitta odlingsbar mark. Nybyggarna - de pionjärer som bröt ny mark i ingenstans - bidrog till vårt segertåg över världen. Vildmarken erövrades och tvingades till underkastelse. Denna iver att erövra och äga har berikat oss men också orsakat mycket lidande och vi har försökt och försöker skapa förutsättningar för att göra samarbete mer fördelaktigt än konflikt. Efter andra världskriget bildades t. ex Kol- och Stålunionen i Europa i ett led i att göra krig olönsamt. Detta 50-åriga samarbete avslutades 2002, men gav upphov till EU, den gemenskap som underlättar för varor, tjänster och människor att röra sig fritt över medlemsländernas gränser. Den globalisering vi är mitt inne i är bara ett nytt led i den utvecklingen. Nationsgränserna har inte längre någon som helst betydelse när vi pratar om ekonomi, kunskap, produktion eller teknologi och den isolationism och längtan tillbaka till monokultur och homogenitet som en del ägnar sig åt är ett futilt försök att upprätthålla en världsordning som inte ens längre finns.
Vad gäller monokultur är det ett begrepp som oftast används inom jordbruket. Om man odlar en och samma gröda på samma jordplätt under flera års tid riskerar jorden att utarmas och skörden gradvis att minska. En större variation på det man sår borgar för bättre avkastning på lång sikt. Trots - eller kanske tack vare - den jordnära kopplingen är begreppet applicerbart på vårt samhälle. Influenser utifrån (nya grödor) gör tillvaron (åkern) mer dynamisk och mindre förutsägbar. Om man sköter sina kort rätt kan utvecklingen bli fördelaktig och samhällsvinsterna (skörden) betydande, men detta kräver planering, helhetssyn och engagemang från den som sköter ruljangsen. Många hävdar att det är där felet ligger. Ingen har tagit ansvaret eller det helhetsgrepp som krävs för att ett sådant enormt åtagande ska lyckas. Oavsett framgång eller misslyckande i detta avseende är kontentan ändå att vi i vilket fall som helst inte hade kunnat behålla vår monokultur. Vi är en del av en värld i förändring och måste förhålla oss till det.
Kanske är det då på sin plats att tänka i termer av just mån-omkultur istället? Att odla mänsklighetens goda sidor kan bli ett mål för oss och framtida generationer. I en tid då vinstmaximering alltid tycks övertrumfa allt annat vore det i sanning ett revolutionerande förhållningssätt. Och vore det inte högst lämpligt att göra ett sådant vägval nu? Nu, när vi lever i en tid då gamla sanningar tenderar att sluta gälla? Revolterna som nu pågår i arabvärlden är delar i en omvandlingsprocess som ingen säkert kan säga vart den kommer att leda. Vi kan bara hoppas att de inte bereder väg för mer lidande, men om ropen efter demokrati tystas av nya krafter som drivs av samma gamla egoistiska begär är det dessvärre precis så det kommer att bli.
Hur kan vi se till att det inte blir så?
Migration är nämligen en avgörande del av vår historia. Man vandrade för att hitta bytesdjur och sedermera för att hitta odlingsbar mark. Nybyggarna - de pionjärer som bröt ny mark i ingenstans - bidrog till vårt segertåg över världen. Vildmarken erövrades och tvingades till underkastelse. Denna iver att erövra och äga har berikat oss men också orsakat mycket lidande och vi har försökt och försöker skapa förutsättningar för att göra samarbete mer fördelaktigt än konflikt. Efter andra världskriget bildades t. ex Kol- och Stålunionen i Europa i ett led i att göra krig olönsamt. Detta 50-åriga samarbete avslutades 2002, men gav upphov till EU, den gemenskap som underlättar för varor, tjänster och människor att röra sig fritt över medlemsländernas gränser. Den globalisering vi är mitt inne i är bara ett nytt led i den utvecklingen. Nationsgränserna har inte längre någon som helst betydelse när vi pratar om ekonomi, kunskap, produktion eller teknologi och den isolationism och längtan tillbaka till monokultur och homogenitet som en del ägnar sig åt är ett futilt försök att upprätthålla en världsordning som inte ens längre finns.
Vad gäller monokultur är det ett begrepp som oftast används inom jordbruket. Om man odlar en och samma gröda på samma jordplätt under flera års tid riskerar jorden att utarmas och skörden gradvis att minska. En större variation på det man sår borgar för bättre avkastning på lång sikt. Trots - eller kanske tack vare - den jordnära kopplingen är begreppet applicerbart på vårt samhälle. Influenser utifrån (nya grödor) gör tillvaron (åkern) mer dynamisk och mindre förutsägbar. Om man sköter sina kort rätt kan utvecklingen bli fördelaktig och samhällsvinsterna (skörden) betydande, men detta kräver planering, helhetssyn och engagemang från den som sköter ruljangsen. Många hävdar att det är där felet ligger. Ingen har tagit ansvaret eller det helhetsgrepp som krävs för att ett sådant enormt åtagande ska lyckas. Oavsett framgång eller misslyckande i detta avseende är kontentan ändå att vi i vilket fall som helst inte hade kunnat behålla vår monokultur. Vi är en del av en värld i förändring och måste förhålla oss till det.
Kanske är det då på sin plats att tänka i termer av just mån-omkultur istället? Att odla mänsklighetens goda sidor kan bli ett mål för oss och framtida generationer. I en tid då vinstmaximering alltid tycks övertrumfa allt annat vore det i sanning ett revolutionerande förhållningssätt. Och vore det inte högst lämpligt att göra ett sådant vägval nu? Nu, när vi lever i en tid då gamla sanningar tenderar att sluta gälla? Revolterna som nu pågår i arabvärlden är delar i en omvandlingsprocess som ingen säkert kan säga vart den kommer att leda. Vi kan bara hoppas att de inte bereder väg för mer lidande, men om ropen efter demokrati tystas av nya krafter som drivs av samma gamla egoistiska begär är det dessvärre precis så det kommer att bli.
Hur kan vi se till att det inte blir så?
Bildkälla: http://www.explodingdog.com/drawing/iwilltakecareofyouwhenyougrowold.gif
Niklas och Vargen i Big Brother.
Jaha. Och? Hur jobbigt tycker dina offer att det är då, Niklas lille? Ursäkta mig, men "me not so solly fol you".
Ja - det vore ju för eländigt om tittarna inte också fick ta del av pakter, skitsnack och meningslösa tävlingar.
Eh..."ursinningslös"....?
Ja - det vore ju för eländigt om tittarna inte också fick ta del av pakter, skitsnack och meningslösa tävlingar.
Eh..."ursinningslös"....?
Nort-hugg går igen.
I Nationalencyklopedin definieras ordet "sportslig" som någon "som handlar enligt sportens regler för gott uppförande i tävlingssammanhang". En sportslig idrottsutövare filmar inte, avstår doping och rackar inte ner på sina motståndare. Idrottens värld präglas dock som vi vet av allt annat än sportsliga attityder. Alltför mycket handlar om sponsorer och framgångar som inte uppnåtts med enbart (eget) blod, svett och tårar. Enskilda idrottsmän som systematiskt uttalar sig nedlåtande och provokativt om motståndarna är däremot inte helt vanliga och när detta sker blir det därför uppmärksammat.
Petter Northug, Norges just nu mest framgångsrika skidåkare, har väckt mycket uppmärksamhet. Det är som de flesta vet inte hans skidframgångar som oftast står i fokus utan snarare förhållningssättet till motståndarna i spåret. Media har citerat många av hans kaxiga utspel och ord som "osportslig" har använts i många sammanhang där Northug varit på tapeten. Många är det som har fått sig en känga av den självsäkre norrbaggen. Att psyka motståndare och ifrågasätta deras kapacitet i syfte att ha ett övertag när det väl gäller har blivit hans signum, men alla utspel har till och med fått hans egna att ifrågasätta honom. Sedan är det inte bara beteendet inför citatsugna sportjournalister som retat upp folk. Eftersom han är den typ av åkare som gärna låter andra dra för att sedan spurta starkt på slutet har många givit honom epitetet snyltare.
Enligt den norske författaren - och före detta partiledaren i Röd Valallians - Aslak Sira Myhre representerar snyltaren Northug det nya Norge. Den gamla stammen av skidåkare - och i förlängningen samhällsmedborgare - hade som ideal att ge sig ut på egen hand, kämpa väl och alltid hylla sina motståndare. Northug däremot är av den nya sorten. Kännetecknande för den är att man lever på andras arbete istället för att jobba själv. Risken med att anamma en sådan von-obenattityd är att den gången man väl själv behöver stöd och att landa mjukt, finns det ingenstans där man kan göra det. Alla broar är brända.
Ingenting varar för evigt, i synnerhet inte en idrottskarriär. Någon gång börjar stjärnan dala och då kommer det att stå klart även för den allra bäste Petter att nort....förlåt...svinhugg går igen.
Petter Northug, Norges just nu mest framgångsrika skidåkare, har väckt mycket uppmärksamhet. Det är som de flesta vet inte hans skidframgångar som oftast står i fokus utan snarare förhållningssättet till motståndarna i spåret. Media har citerat många av hans kaxiga utspel och ord som "osportslig" har använts i många sammanhang där Northug varit på tapeten. Många är det som har fått sig en känga av den självsäkre norrbaggen. Att psyka motståndare och ifrågasätta deras kapacitet i syfte att ha ett övertag när det väl gäller har blivit hans signum, men alla utspel har till och med fått hans egna att ifrågasätta honom. Sedan är det inte bara beteendet inför citatsugna sportjournalister som retat upp folk. Eftersom han är den typ av åkare som gärna låter andra dra för att sedan spurta starkt på slutet har många givit honom epitetet snyltare.
Enligt den norske författaren - och före detta partiledaren i Röd Valallians - Aslak Sira Myhre representerar snyltaren Northug det nya Norge. Den gamla stammen av skidåkare - och i förlängningen samhällsmedborgare - hade som ideal att ge sig ut på egen hand, kämpa väl och alltid hylla sina motståndare. Northug däremot är av den nya sorten. Kännetecknande för den är att man lever på andras arbete istället för att jobba själv. Risken med att anamma en sådan von-obenattityd är att den gången man väl själv behöver stöd och att landa mjukt, finns det ingenstans där man kan göra det. Alla broar är brända.
Ingenting varar för evigt, i synnerhet inte en idrottskarriär. Någon gång börjar stjärnan dala och då kommer det att stå klart även för den allra bäste Petter att nort....förlåt...svinhugg går igen.
Källa:
Schüllerqvist, Max: Norske författaren: Northug en snyltare", i: Expressen [online].
Publicerad 20110216. Tillgänglig 20110220.
URL: http://www.expressen.se/sport/vintersport/
1.2332090/norske-forfattaren-northug-en-snyltare
Bildkälla:
http://gfx.aftonbladet-cdn.se/multimedia/dynamic/01145/28s00-northug-351__1145564b.jpg
Cock-A-Doodle-Die
En 35-årig man blev så illa skuren av en tupp att han dog. Det låter som ett aprilskämt, men icke. Platsen för den bisarra händelsen var Kalifornien. Mannen ifråga var åskådare till ett olagligt tuppfäktningsspektakel. För att striden mellan tupparna i ringen till fullo skulle kunna tillfredsställa publikens blodtörst försågs fåglarnas naturliga sporrar med vassa blad, men när striden väl drog igång valde en av tupparna att attackera 35-åringen istället för sin motståndare. Såren mannen fick på benet var inte dödande i sig, men eftersom polisen just efter incidenten gjorde ett tillslag mot den illegala verksamheten kom den fjäderlöse olycksfågeln inte till sjukvård i tid utan förblödde. Buhu.
Tuppfäktning är en grym vadhållningssport med gamla anor - i likhet med den betydligt mer uppmärksammade och utskällda spanska tjurvarianten - som uppskattades på bl. a de brittiska öarna. När tuppstriderna under 1600-talet var som mest populära här, försågs de stridande tupparna med sporrar av silver. Även i USA har sporten lång tradition. The founding fathers - Jefferson och Washington - roades av detta som numera är förbjudet i de flesta länder. Dock är det fortfarande lagligt i Storbritannien och Frankrike.
Att slåss mot djur eller låta djur slåss mot varandra är vanligt förekommande underhållning. Det är ett ganska primitivt nöje kan tyckas - och det tycker jag också. Boxning och andra sporter som handlar om närstrid är precis lika primitiva i mina ögon, men skillnaden är att den som väljer att ägna sig åt dem har gjort ett val och är - relativt - medveten om farorna. Den tupp som går in i ringen, den tjur som går in på arenan eller den hund som hetsas att ge sig på en artfrände ges inget val.
Mannen som ville se på när två fjäderfän tog kål på varandra hade inte räknat med att äventyret skulle sluta med att han själv skulle bli dem tuppade av för gott. Det är inte utan att det finns en viss poetisk rättvisa i det.
Källa:
Olsson, Erik: "35-åring [sic!] man dödad av uppretad tupp", i: Aftonbladet [online].
Publicerad 20110209. Tillgänglig 20110209.
URL: http://www.aftonbladet.se/nyheter/article8542458.ab
Bildkälla: http://linnsimonssson.blogg.se/images/2010/tupp_96099482.jpg
Designade Kondomer och Den Perfekta Partnern.
En chans på 44 miljoner, antar jag.
Klamydia härjar igen, vilket innebär att folk inte ens
tar sig tiden att dra på - än mindre designa en - när de får ett lösnummer på krogen.
O, ja. För jag är övertygad om att det finns perfekta människor åt oss alla därute. Och när vi ändå är igång vill jag också ha fred på jorden, mätta världens hungriga och en gång för alla lösa gåtan med hur vi ska bryta vårt beroende av fossila bränslen.
I Träda.
Det hörs ett avlägset sus
under trädets bark.
Livet slumrar där under.
Väntar på att solen ska
väcka det igen.
Den ärrade näverhuden
slår armarna om stammen.
Väntar på att det ska
bli säkert att finnas
på riktigt
utan att tveka.
Vi vill inte hålla andan mer.
under trädets bark.
Livet slumrar där under.
Väntar på att solen ska
väcka det igen.
Den ärrade näverhuden
slår armarna om stammen.
Väntar på att det ska
bli säkert att finnas
på riktigt
utan att tveka.
Vi vill inte hålla andan mer.
Repo-tage.
Ränta är den avgift du betalar till banken för att få låna pengar. Under en period har det priset varit förmånligt lågt - rearänta! -och människor har därför lånat friskt. Man har köpt dyra bostäder och lånat för konsumtion. Nu har Riksbanken höjt reporäntan till 1,51 procent. I Riksbankens besked står det att en "gradvis stigande reporänta minskar risken för att obalanser byggs upp i den svenska ekonomin och kan också bidra till att hushållens upplåning utvecklas i en lugnare takt". Svenska låntagare kan med andra ord förvänta sig stigande räntor under de kommande åren.
Som vanlig, liten människa finns det så mycket man inte förstår. Så många stora sammanhang som är svåra att greppa. Ändå får varje val som jag - lilla (oförståndiga?) människa - gör konsekvenser. Jag bär ett ansvar - tillsammans med alla andra. Så länge man bara ser saker på individnivå verkar följderna små och försumbara, men de är sällan bagateller när man ser dem i ett större perspektiv. Jag skulle till exempel inte ha något emot mer pengar. Det har nog ingen. Men om alla fick sin önskan om mer pengar uppfylld skulle pengarnas värde gradvis minska. Det kallas inflation och är förödande för en nations ekonomi i längden. Till viss del var det inflation - galopperande sådan - som gav grogrund till nazism och världskrig. Mycket har dessa uttryck för mänsklig destruktivitet kallats, men aldrig någonsin försumbara bagateller. På liknande sätt kan vi problematisera synen på privat bilägande, att bära päls, att strunta i källsortering eller valet att köpa importerat flaskvatten från franska Alperna trots att man har felfritt vatten i sin egen kran.
Mitt eget val kan i det lilla alltså verka obetydligt, men det är det långt ifrån. Om flera av oss blir medvetna om att våra val faktiskt har betydelse kan vi inte längre lägga ansvar på "alla andra". En verklig förändring i grunden blir sålunda möjlig. Vi måste tro på att det goda kan spridas och växa. Som ringar på vattnet, som grädde på moset och - tyvärr - som ränta på bolånet.
Bildkälla: http://www.vadstarpaspel.se/v2/wp-content/uploads/riksbank1.jpg (bearbetad)
Som vanlig, liten människa finns det så mycket man inte förstår. Så många stora sammanhang som är svåra att greppa. Ändå får varje val som jag - lilla (oförståndiga?) människa - gör konsekvenser. Jag bär ett ansvar - tillsammans med alla andra. Så länge man bara ser saker på individnivå verkar följderna små och försumbara, men de är sällan bagateller när man ser dem i ett större perspektiv. Jag skulle till exempel inte ha något emot mer pengar. Det har nog ingen. Men om alla fick sin önskan om mer pengar uppfylld skulle pengarnas värde gradvis minska. Det kallas inflation och är förödande för en nations ekonomi i längden. Till viss del var det inflation - galopperande sådan - som gav grogrund till nazism och världskrig. Mycket har dessa uttryck för mänsklig destruktivitet kallats, men aldrig någonsin försumbara bagateller. På liknande sätt kan vi problematisera synen på privat bilägande, att bära päls, att strunta i källsortering eller valet att köpa importerat flaskvatten från franska Alperna trots att man har felfritt vatten i sin egen kran.
Mitt eget val kan i det lilla alltså verka obetydligt, men det är det långt ifrån. Om flera av oss blir medvetna om att våra val faktiskt har betydelse kan vi inte längre lägga ansvar på "alla andra". En verklig förändring i grunden blir sålunda möjlig. Vi måste tro på att det goda kan spridas och växa. Som ringar på vattnet, som grädde på moset och - tyvärr - som ränta på bolånet.
Bildkälla: http://www.vadstarpaspel.se/v2/wp-content/uploads/riksbank1.jpg (bearbetad)
Ett Möte med Dick och Hans Billiga Smycken.
Dick och den forne Dicktatorn - som ler och långhalm.
Kom till gränden bakom Club Incognito. Helst i skydd av mörkret. Cash only.
Jag vet att amerikaner är livrädda för allt som har med sex att göra, men...
Kom till gränden bakom Club Incognito. Helst i skydd av mörkret. Cash only.
Jag vet att amerikaner är livrädda för allt som har med sex att göra, men...
Love Hurts.
Idag är den dag då vi firar kärleken. Försäljning av kort, blommor och fettbildande choklad blomstrar. Till slut tog vi efter amerikanerna och handlarna fick en högtid som fyller det till synes oändliga kommersglappet mellan jul och påsk. Men den kärlek vi hyllar med billiga kramdjur och andra masstillverkade bagateller är ett tveeggat svärd.
Kvällen då 18-åriga Jenna Benjamin fick sin första kyss blev hennes sista i livet. Hennes hjärta stannade. Han som minuterna innan hade kysst henne fick övergå till hjärt- och lungräddning. Han förlorade striden. Den 15-åriga Christinas liv slutade på liknande sätt. En innerlig kyss från pojkvännen förde över tillräckligt med spår av jordnötter för att den svårt allergiska flickan skulle hamna i anafylaktisk chock och dö innan någon hann ingripa.
Här handlar det bara om kyssar, ett av kärlekens mer oskuldsfulla uttryck. Människor som tar nästa steg - som inte nöjer sig med läpparnas bekännelse - kan ovetande eller fullt medvetna tillfoga varandra skada på andra sätt. Där har naturen varit mer utstuderad. Ett litet virus här. En liten smitta där. Ett solbränt, världsvant käril som inom sig bär döden och låter den märka fler.
Kärleken kan vara så vacker, så smärtsam, så innerlig, så dödlig. Det är den mosaiken som skapar vårt allra största mysterium.
Zlatansverserna.
Han har en benägenhet att sluddra
när han diskuterar sin karriär,
men varför nöja sig med att bluddra
och visa missnöjet med gester, när:
när han diskuterar sin karriär,
men varför nöja sig med att bluddra
och visa missnöjet med gester, när:
Han tjänar en massa kosing på att sparka boll,
men planerar för den framtid då han ej längre är ung.
Så nu har han pluggat duktigt och skaffat jägarkoll
och därmed kan vi kalla Ibra för äkta skyttekung!
men planerar för den framtid då han ej längre är ung.
Så nu har han pluggat duktigt och skaffat jägarkoll
och därmed kan vi kalla Ibra för äkta skyttekung!
Carola och Clooney i En Härlig Bok.
Beware Dr Phil! When it comes to understanding the human condition
this Swedish wonderboy might - with his clever and almost uncanny insights - kick your ass.
Jag visste att fanns en kunskapslucka i mitt liv som behövde fyllas. Allt som behövdes vad att betala för plustjänsten på Aftonbladet.se. Done and done!
Mia Törnbloms härliga bok har lånat friskt från Böckernas Bok. Att ange källa är väl
en gyllene regel eller skiter man i sådana petitesser inom pseudokvackarpositivttänkandeterapin när verket är äldre än 70 år?
this Swedish wonderboy might - with his clever and almost uncanny insights - kick your ass.
Jag visste att fanns en kunskapslucka i mitt liv som behövde fyllas. Allt som behövdes vad att betala för plustjänsten på Aftonbladet.se. Done and done!
Mia Törnbloms härliga bok har lånat friskt från Böckernas Bok. Att ange källa är väl
en gyllene regel eller skiter man i sådana petitesser inom pseudokvackarpositivttänkandeterapin när verket är äldre än 70 år?
Ta-BOOOO!
Elton John och hans registrerade partner David Furnish har med hjälp av surrogatmamma blivit föräldrar till en son. När den glada nyheten hamnade på US Weeklys framsida valde en butik i Arkansas - i kedjan Harps - efter klagomål från en del kunder att dölja den på samma sätt som man gör med porrtidningar. En annan kund upprördes dock över censuren, tog en bild i butiken och uppståndelsen var sedan ett faktum.
USA:s problematiska förhållande till sex - i alla former och uttryck - är känt. Nakenhet är tabubelagt. När Janet Jackson i sitt uppträdande tillsammans med Justin Timberlake under Superbowl 2004 råkade visa bröstvårtan tog incidenten nära nog kål på hennes karriär helt och hållet. USA var i uppror. När Miranda Kerr - som tillsammans med Orlando Bloom fått en son - nyligen visade en bild på sin blogg där hon ammade blev reaktionerna starka. Tilltaget sades av många vara en ursäkt för att få visa brösten. Om man tar sig tid att titta på bilden ifråga inser man att hon förmodligen visat långt mer av tuttarna på röda mattan än hon gjorde där och att det nog var sammanhanget som var problemet - inte mängden exponerad hud. I ett land som skryter så med sin kärlek till frihet är det egendomligt att det man med störst nit kringskär och censurerar är det som är förutsättningen för hela vår existens. Sex är livsbejakande i sin essens, men det kontrolleras och tabubeläggs för att hålla den mäktiga kristna högerlobbyn nöjd och glad.
Samtidigt som nakna bröstvårtor får TV-publiken att gå i taket finns det så mycket annat som rimligen borde vara skadligare, men som inte alls verkar övervakas på samma sätt. Hur många mord och andra våldshandlingar hinner t. ex ett amerikanskt barn se på TV och film innan det når vuxen ålder? I en studie som gjorts av Rowell Huesmann och hans kollegor vid universitetet i Michigan visar det sig att barn som utsätts för våld via medierna löper större risk att bli aggressiva vuxna. Studien - som sträckt sig över 15 år - visar bl.a att "även om uppväxtförhållandena påverkar graden av aggression som vuxen så kvarstår relationen mellan att se på tv-våld och aggression senare i livet även då man tar hänsyn till socioekonomisk status, intellektuella förutsättningar och uppfostran". Tankeväckande.
Frågan man ställer sig - och som man over there också borde ställa sig - är vilka individer som mest troligt utgör störst fara för samhället och dess medborgare? Den som sett en bröstvårta på tv eller den som i samma medium bevittnat 5 829 mord och realistiska slagsmålsscener? Med tanke på att en butiksskedja efter påtryckningar valde att censurera en tidning där två homosexuella män som poserade med sonen - på samma sätt som man gör med vilken porrblaska som helst - är det sorgligt uppenbarat att amerikanerna redan har sin åsikt klar.
USA:s problematiska förhållande till sex - i alla former och uttryck - är känt. Nakenhet är tabubelagt. När Janet Jackson i sitt uppträdande tillsammans med Justin Timberlake under Superbowl 2004 råkade visa bröstvårtan tog incidenten nära nog kål på hennes karriär helt och hållet. USA var i uppror. När Miranda Kerr - som tillsammans med Orlando Bloom fått en son - nyligen visade en bild på sin blogg där hon ammade blev reaktionerna starka. Tilltaget sades av många vara en ursäkt för att få visa brösten. Om man tar sig tid att titta på bilden ifråga inser man att hon förmodligen visat långt mer av tuttarna på röda mattan än hon gjorde där och att det nog var sammanhanget som var problemet - inte mängden exponerad hud. I ett land som skryter så med sin kärlek till frihet är det egendomligt att det man med störst nit kringskär och censurerar är det som är förutsättningen för hela vår existens. Sex är livsbejakande i sin essens, men det kontrolleras och tabubeläggs för att hålla den mäktiga kristna högerlobbyn nöjd och glad.
Samtidigt som nakna bröstvårtor får TV-publiken att gå i taket finns det så mycket annat som rimligen borde vara skadligare, men som inte alls verkar övervakas på samma sätt. Hur många mord och andra våldshandlingar hinner t. ex ett amerikanskt barn se på TV och film innan det når vuxen ålder? I en studie som gjorts av Rowell Huesmann och hans kollegor vid universitetet i Michigan visar det sig att barn som utsätts för våld via medierna löper större risk att bli aggressiva vuxna. Studien - som sträckt sig över 15 år - visar bl.a att "även om uppväxtförhållandena påverkar graden av aggression som vuxen så kvarstår relationen mellan att se på tv-våld och aggression senare i livet även då man tar hänsyn till socioekonomisk status, intellektuella förutsättningar och uppfostran". Tankeväckande.
Frågan man ställer sig - och som man over there också borde ställa sig - är vilka individer som mest troligt utgör störst fara för samhället och dess medborgare? Den som sett en bröstvårta på tv eller den som i samma medium bevittnat 5 829 mord och realistiska slagsmålsscener? Med tanke på att en butiksskedja efter påtryckningar valde att censurera en tidning där två homosexuella män som poserade med sonen - på samma sätt som man gör med vilken porrblaska som helst - är det sorgligt uppenbarat att amerikanerna redan har sin åsikt klar.
Källor:
Info om Michiganstudien: http://www.medieradet.se/Kunskapsbanken/Medier/Tv2/Studie-om-tv-vald/
Utter, Helena. "Barn ska skyddas - mot Elton Johns son", i: Aftonbladet [online].
Publicerad 20110128. Tillgänglig 20110206.
URL: http://www.aftonbladet.se/wendela/article8476012.ab
Utter, Helena: "En ursäkt för att få visa brösten", i: Aftonbladet [online].
Publicerad 20110121. Tillgänglig 20110206.
URL: http://www.aftonbladet.se/wendela/barn/article8455558.ab
Bildkälla: http://www.devdang.com/images/Elton-John-Doesnt-Care-If-His-Son-Is-Gay-or-Straight_S-oCa_0.jpg
Lungplus För Maud och Halvpsykopaterna.
Att idrott anses eftersträvansvärt kan jag förstå i dessa tider av oförställd hälsodyrkan och fokus på fitness, men astma...?
Är man ordförande för det före detta Bondeförbundet bör sparkar i ändalykten vara en kommunikationsform man begriper sig på.
Vill någon komma med en kvalificerad gissning om vad det handlar om? Man skulle kunna tro lärare - men icke!
Är man ordförande för det före detta Bondeförbundet bör sparkar i ändalykten vara en kommunikationsform man begriper sig på.
Vill någon komma med en kvalificerad gissning om vad det handlar om? Man skulle kunna tro lärare - men icke!
Den Nakna Sanningen.
Det stod GOD JUL på de nakna kvinnoskinkorna som VD:n för ett taxibolag i Örebro bifogade i ett mail till sina anställda. I mailet påstod han felaktigt att de som tjänstgjorde i växeln hade ställt upp på bilden och nu kunde man i tävlingssyfte gissa vilken rumpa som hörde till vilken telefonist. Om man gissade rätt skulle detta premieras på nästkommande personalmöte.
Människor på arbetsplatsen tog illa vid sig - med all rätt. Det är förstås lätt att säga att det var ett skämt och låta påskina att de som inte bemötte tilltaget med ett gapflabb är alldeles för överkänsliga. Så är det säkert många som resonerar samtidigt som de lägger till något giftigt om humorbefriade bitterfittor. VD:n ifråga ursäktade sig med att det inte var meningen att mailet skulle gå ut till alla. Då blir förstås den naturliga följdfrågan: För vilka var det egentligen avsett? De andra grabbarna på firman? Det som talar för den hypotesen är att det också tidigare hade rått en sexistisk stämning på arbetsplatsen - något som tärt på chefens förtroendekapital redan innan de stringklädda julskinkorna landade i mailboxen hos arbetsstyrkan. Nu är det i alla fall slut på roligheterna. Någon annan ska ta över rodret på taxikontoret.
En intressant fråga att ställa är huruvida det hade blivit mindre hallå om förutsättningarna sett annorlunda ut. Skulle det ha fungerat om VD:n hade istället hade varit kvinna och lika felaktigt påstått att det var några av chaufförerna som ställt upp på en rolig bild till julkortet? Det är inte omöjligt. Det kvinnoförnedrande saknar all form av politisk korrekthet, medan män förutsätts kunna tåla lite mer. Detta är förstås kopplat till att de strukturer som har format vårt samhälle och hållit kvinnan på stegpinnen under mannens ifråga om status. Att skoja nedlåtande om någon som inom redan är i underläge lämnar en fadd eftersmak. Men även om män inte befinner sig i strukturellt underläge kan jag ändock jag inte med gott samvete betrakta Ladies Night med kända män som får arenor av kvinnor att skrika extatiskt som mindre unket än t. ex kungens nyligen outade kaffeflickor.
Kanske ska vi lägga ner den grejen helt och hållet? I så fall kanske nästa avgörande steg på jämlikhetens utvecklingsstege blir att både män och kvinnor slipper objektifieras på ett sätt de inte har bett om samt att ingetdera könen har en massa löjliga förväntningar att leva upp till. Det som krävs för att nå dit är att vi sätter oss över de destruktiva -ismer som hittills splittrat oss och förenar oss i kampen för humanismen. Först då kan vi på allvar tala om mänsklighetens fulländade (r)evolution.
Människor på arbetsplatsen tog illa vid sig - med all rätt. Det är förstås lätt att säga att det var ett skämt och låta påskina att de som inte bemötte tilltaget med ett gapflabb är alldeles för överkänsliga. Så är det säkert många som resonerar samtidigt som de lägger till något giftigt om humorbefriade bitterfittor. VD:n ifråga ursäktade sig med att det inte var meningen att mailet skulle gå ut till alla. Då blir förstås den naturliga följdfrågan: För vilka var det egentligen avsett? De andra grabbarna på firman? Det som talar för den hypotesen är att det också tidigare hade rått en sexistisk stämning på arbetsplatsen - något som tärt på chefens förtroendekapital redan innan de stringklädda julskinkorna landade i mailboxen hos arbetsstyrkan. Nu är det i alla fall slut på roligheterna. Någon annan ska ta över rodret på taxikontoret.
En intressant fråga att ställa är huruvida det hade blivit mindre hallå om förutsättningarna sett annorlunda ut. Skulle det ha fungerat om VD:n hade istället hade varit kvinna och lika felaktigt påstått att det var några av chaufförerna som ställt upp på en rolig bild till julkortet? Det är inte omöjligt. Det kvinnoförnedrande saknar all form av politisk korrekthet, medan män förutsätts kunna tåla lite mer. Detta är förstås kopplat till att de strukturer som har format vårt samhälle och hållit kvinnan på stegpinnen under mannens ifråga om status. Att skoja nedlåtande om någon som inom redan är i underläge lämnar en fadd eftersmak. Men även om män inte befinner sig i strukturellt underläge kan jag ändock jag inte med gott samvete betrakta Ladies Night med kända män som får arenor av kvinnor att skrika extatiskt som mindre unket än t. ex kungens nyligen outade kaffeflickor.
Kanske ska vi lägga ner den grejen helt och hållet? I så fall kanske nästa avgörande steg på jämlikhetens utvecklingsstege blir att både män och kvinnor slipper objektifieras på ett sätt de inte har bett om samt att ingetdera könen har en massa löjliga förväntningar att leva upp till. Det som krävs för att nå dit är att vi sätter oss över de destruktiva -ismer som hittills splittrat oss och förenar oss i kampen för humanismen. Först då kan vi på allvar tala om mänsklighetens fulländade (r)evolution.
Källa:
Vidlund, Susanna: "VD:n önskade god jul med nakenbild", i: Aftonbladet [online].
Publicerad 20110128. Tillgänglig 20110129.
URL: http://www.aftonbladet.se/nyheter/article8476665.ab
Bildkälla: http://www.smh.com.au/ffximage/2007/08/19/globalnaked_wideweb__470x312,0.jpg
Språkekånåmi.
DETTA MÅSTE BETYDA ATT:
En Förkväll för Bill och John.
Det måste varit så här det kändes när Hylands hörna gick ur tiden 1983. Omistlig, kvalitativ underhållning. Jag tycker landssorg och flagga på halv stång är det logiska för en sådan här mörk stund i entertainmenthistorien.
Jaså ekonomin....jag trodde det var den svenska synden praktikantbocken gick igång på. Där ser man.
"Humorens Beatles? Annonsen måste ha korrekturlästs av chornalisstbranchens Eddie the Eagle.
"Humorens Beatles? Annonsen måste ha korrekturlästs av chornalisstbranchens Eddie the Eagle.
De Sammansvurna.
Det är så inihelvete konstigt.
Riktigt, satans egendomligt.
De där jävla tabuna är
ju nödvändiga på något
jävla vis - även om
vi inte alls gillar dem.
Vad fan skulle vi annars
bryta emot när vi vill
vara så där förbannat
eftertryckliga som vi
ibland behöver vara?
Somliga av oss har höjt ribban.
De slänger inte bara fittor omkring sig -
det blir en och annan bög ibland.
De verkar ständigt omges av horor och
kukar och vi ser förfärat på.
Vad i helvete menar de?
De talar så förbannat ovårdat -
för att inte tala om alla miffon som
inte låter morsorna vara ifred utan
ska knulla de stackars jävlarna stup i kvarten.
Fy fan, säger jag bara!
Jag vet att ni håller med mig.
Också ni delar den fasta övertygelsen
om att det får vara någon jävla ordning
i svordomsbuketten.
Bildkälla: http://static.blogstorage.hi-pi.com/bloggspace.se/s/st/starsprinkle/images/gd/1198445610.jpg (modified)
Du Blir Vad Du Äter.
Adele gillar skumgummi. Hon gillar det så mycket att hon under sitt 30-åriga liv har tuggat i sig stoppningen från sju soffor och två stolar. Den här (o)vanan inleddes när Adele var tio år och en kusin tyckte hon skulle testa lite stoppning. Det enda problemet med de här matvanorna är förstoppning, något som väckte oro hos hennes läkare. Dock kommer allt skumgummi hon tuggat i sig ut den naturliga vägen - även om det som sagt kan gå trögt ibland.
Graviditet sägs kunna väcka konstiga begär i matväg. En del nöjer sig med saltgurka eller glass i onormala mängder, medan andra går steget längre och vill äta sådant som överhuvudtaget inte betecknas som mat, t. ex lera, papper eller tvål. När icke-ätbara ting har den här lockelsen kan man ha drabbats av picasyndromet. Det är ett psykologiskt tillstånd som fått sitt namn efter det latinska namnet för skatan, en fågel känd för att kunna picka i sig det mesta. Oftast är det kvinnor och barn som drabbas och de picadrabbade löper naturligtvis risk för att skadas eller förgiftas, i synnerhet när tvånget innebär att man äter mynt, rakblad eller spikar.
På senare tid har medvetenheten om hur det vi stoppar i oss påverkar våra kroppar blivit kunskap tillgänglig för alla. Det behöver inte däremot inte innebära att vi äter det som är bäst för oss. Säsong på säsong av välgödda amerikaner som går ner i vikt på boot camp har lärt oss det. Att förtränga att man skadar sig själv på både kort och lång sikt är faktiskt alldeles för lätt. Om vi inte hade haft den förmågan skulle missbruk av allehanda slag inte ha varit en problem för oss.
Men trots att vi inte låtsas om detta faktum, är vi vad vi äter och i Adeles fall är risken stor för att Anna Skipper och hennes gelikar givna tillfälle skulle dra till med det vedertagna epitetet soffpotatis och faktiskt inte överdriva det minsta.
Graviditet sägs kunna väcka konstiga begär i matväg. En del nöjer sig med saltgurka eller glass i onormala mängder, medan andra går steget längre och vill äta sådant som överhuvudtaget inte betecknas som mat, t. ex lera, papper eller tvål. När icke-ätbara ting har den här lockelsen kan man ha drabbats av picasyndromet. Det är ett psykologiskt tillstånd som fått sitt namn efter det latinska namnet för skatan, en fågel känd för att kunna picka i sig det mesta. Oftast är det kvinnor och barn som drabbas och de picadrabbade löper naturligtvis risk för att skadas eller förgiftas, i synnerhet när tvånget innebär att man äter mynt, rakblad eller spikar.
På senare tid har medvetenheten om hur det vi stoppar i oss påverkar våra kroppar blivit kunskap tillgänglig för alla. Det behöver inte däremot inte innebära att vi äter det som är bäst för oss. Säsong på säsong av välgödda amerikaner som går ner i vikt på boot camp har lärt oss det. Att förtränga att man skadar sig själv på både kort och lång sikt är faktiskt alldeles för lätt. Om vi inte hade haft den förmågan skulle missbruk av allehanda slag inte ha varit en problem för oss.
Men trots att vi inte låtsas om detta faktum, är vi vad vi äter och i Adeles fall är risken stor för att Anna Skipper och hennes gelikar givna tillfälle skulle dra till med det vedertagna epitetet soffpotatis och faktiskt inte överdriva det minsta.
Källor:
Nordström, Johan: "Adele älskar soffor...", i: Aftonbladet [online].
Publicerad 20110124. Tillgänglig 20110127.
URL: http://www.aftonbladet.se/nyheter/article8459106.ab
"Pica (disorder)". Wikipedia. Publicerad 20110123. Tillgänglig 20110127.
URL: http://en.wikipedia.org/wiki/Pica_%28disorder%29
Bildkälla: http://www.sofnet.org/bildarkiv/sofbilder/veckofagel/skata3.jpg
Skitsaker.
En 40-tal spärrvakter och förare som är anställda av bolaget MTR och arbetar i Stockholms tunnelbana har gått ut i strejk. Anledningen är att de anställda inte får gå på toaletten under arbetstid och att förare ibland får köra upp till fem timmar i sträck utan att bli avlösta. Företagsledningen säger att ingen ska sitta i båset mer än 2 - 2,5 timme utan att bli avlöst samt att man ska kunna få avlösning om akut toalettläge skulle uppstå, men enligt anställda har detta inte fungerat. Nu har de fått nog och går ut i strejk för att förbättra sina villkor.
I många skolor runt om i Sverige är detta med toalettbesök också ett stort problem. Det är däremot inte brist på tillgång eller tid till regelbundna besök som är problemet, men däremot bristen på fräschör. Kvaliteten på toaletterna och städningen gör att en majoritet av skolbarnen undviker att gå på toaletten under dagen. Det är förstås inte en acceptabel standard på arbetsmiljön och kan leda till kroppsliga problem samt oförmåga att faktiskt koncentrera sig på skolarbetet.
Under hösten blev det skriverier om ett norskt företag där man uppmanat kvinnor som hade mens att bära ett rött armband. På så sätt skulle täta toalettbesök kunna ursäktas. Detta kan dock anses som kränkande behandling och är faktiskt inte något som en arbetsgivare med fog kan kräva.
Sammantaget kan förstås alla dessa historier ut verkligheten ses som rätt oviktiga i ett större perspektiv, men för dem det berör är det förstås allt annat än just oviktigt. Världen brottas med väpnade konflikter, svält och miljöförstöring men hur det än är engageras vi mest av de problem som berör oss personligen. Även om de av utomstående ses som rena skitsaker.
Källa:
Elfström, Josefine: "Strejkar för rätten att gå på toaletten", i: Expressen [online].
Publicerad 20110127. Tilgänglig 20100128.
URL: http://www.expressen.se/nyheter/1.2307888/strejkar-for-ratten-att-ga-pa-toaletten
Lindqvist, Åsa: "Skolsköterskan: Man vill inte visa att man behöver gå på toaletten", i: Hallands Nyheter.
Publicerad 20100505. Tillgänglig 20110128.
URL: http://hn.se/nyheter/falkenberg/1.812947-skolskoterskan-man-vill-inte-visa-att-man-behover-ga-pa-toaletten?m=print
Utter, Helena: "Tvingas bära röda armband vid mens", i: Aftonbladet [online].
Publicerad 20101115. Tillgänglig 20110128.
URL: http://www.aftonbladet.se/wendela/article8127522.ab
Bildkälla: http://4.bp.blogspot.com/_wyEkR6gp9UU/TLR81YiU7II/AAAAAAAAATM/j88t5JcoTc4/s1600/bajs.jpg
