Fröken Giftig

Det stod GOD JUL på de nakna kvinnoskinkorna som VD:n för ett taxibolag i Örebro bifogade i ett mail till sina anställda. I mailet påstod han felaktigt att de som tjänstgjorde i växeln hade ställt upp på bilden och nu kunde man i tävlingssyfte gissa vilken rumpa som hörde till vilken telefonist. Om man gissade rätt skulle detta premieras på nästkommande personalmöte.

Människor på arbetsplatsen tog illa vid sig - med all rätt. Det är förstås lätt att säga att det var ett skämt och låta påskina att de som inte bemötte tilltaget med ett gapflabb är alldeles för överkänsliga. Så är det säkert många som resonerar samtidigt som de lägger till något giftigt om humorbefriade bitterfittor. VD:n ifråga ursäktade sig med att det inte var meningen att mailet skulle gå ut till alla. Då blir förstås den naturliga följdfrågan: För vilka var det egentligen avsett? De andra grabbarna på firman? Det som talar för den hypotesen är att det också tidigare hade rått en sexistisk stämning på arbetsplatsen - något som tärt på chefens förtroendekapital redan innan de stringklädda julskinkorna landade i mailboxen hos arbetsstyrkan. Nu är det i alla fall slut på roligheterna. Någon annan ska ta över rodret på taxikontoret.

En intressant fråga att ställa är huruvida det hade blivit mindre hallå om förutsättningarna sett annorlunda ut. Skulle det ha fungerat om VD:n hade istället hade varit kvinna och lika felaktigt påstått att det var några av chaufförerna som ställt upp på en rolig bild till julkortet? Det är inte omöjligt. Det kvinnoförnedrande saknar all form av politisk korrekthet, medan män förutsätts kunna tåla lite mer. Detta är förstås kopplat till att de strukturer som har format vårt samhälle och hållit kvinnan på stegpinnen under mannens ifråga om status. Att skoja nedlåtande om någon som inom redan är i underläge lämnar en fadd eftersmak. Men även om män inte befinner sig i strukturellt underläge kan jag ändock jag inte med gott samvete betrakta Ladies Night med kända män som får arenor av kvinnor att skrika extatiskt som mindre unket än t. ex kungens nyligen outade kaffeflickor.

Kanske ska vi lägga ner den grejen helt och hållet? I så fall kanske nästa avgörande steg på jämlikhetens utvecklingsstege blir att både män och kvinnor slipper objektifieras på ett sätt de inte har bett om samt att ingetdera könen har en massa löjliga förväntningar att leva upp till. Det som krävs för att nå dit är att vi sätter oss över de destruktiva -ismer som hittills splittrat oss och förenar oss i kampen för humanismen. Först då kan vi på allvar tala om mänsklighetens fulländade (r)evolution.