Fröken Giftig

Det mirakel som sägs ske när prästen uttalar nattvardsvälsignelsen över oblaten och vinet fascinerade medeltidens människor. De var i de flesta fall tidsenligt outbildade och förblindades utan större ansträngning av den allsmäktiga katolska kyrkans bländverk. Prästen mässade på det heliga modersmålet - det obegripliga latinet - och i och med det andäktiga uttalandet av de magiska orden förvandlades det profant organiska till det sakralt gudomliga. Och ingen begrep hur det gick till. Bara att det hade något att göra med de där exotiska orden som man inte förstod. Detta hokus pokus.

Århundraden har förflutit. Katolska kyrkans inflytande har minskat i vårt hörn av världen, men förblir nästan oinskränkt i andra. Pedofiler i prästskrud har utnyttjat barn ostraffat och läkare som har avslutat ett barns graviditet efter våldtäkt har bannlysts. Präster som har förnekat Förintelsen av miljoner judar under andra världskriget har däremot fått sin bannlysning upphävd och åter välkomnats in i de påvliga palatsens pråliga gemenskap. Velande presstalesmän - för en stat vars existensberättigande upphörde i och med att människan insåg att jorden faktiskt är rund och inte platt - står handfallna framför buketten av framsträckta mikrofoner och försöker rättfärdiga besluten. Kan någon med tankeförmåga värd namnet ens tro att en eventuell Kristus skulle vilja ha med dessa människoföraktande charlataner att göra?

Men de kämpar ändock nitiskt för att hitta de rätta orden. De där orden som ska få alla att tappa hakan i förundran och glömma anledningen till att de är där. Att säga hokus pokus och dra en kanin ur en hatt eller Jesu lekamen ur en brödkorg har inte samma lyskraft längre.

Påven behöver lite nytt material. Pronto.

Han sitter lugnt och berättar i TV att hans fästmö är borta. All beprövad erfarenhet bland brottsutredare säger att det rimligtvis är han som fört bort henne, men ingen vill tro det förstås. Mats Alm har precis som vi andra vänner och familj som inte vill tro att han är en simpel mördare, så de är bestörta.

Men han har nog gjort det, trots allt. Kriminologen säger att det är det mest troliga. Män dödar sina fruar, sambor och flickvänner hela tiden. Ibland nöjer de sig med bara våldtäkt och misshandel. Vem är den lyckligt lottade? Den som bara dör på insidan?

Lindas kropp låg i skogen. Ingen vet vad som har hänt och nu måste polisen lägga det makabra pusslet för att ta reda på det. Blodiga bitar ska fogas ihop och ge den bild vi vassögt nyfiket tittar på men som ingen i slutänden verkligen vill SE.

Linda är död. Mats lever. Fotoblixtarna förblindar och förbleknar.

Vill DU se?

Zlatan har bytt lag och idag gjorde han succé. Den lille oartikulerade killen lyckades fixa mål och upplägg åt sitt lilla spanska fotbollslag och nu är alla SÅ lyckliga.

Han är duktig och framgångsrik. Han har erövrat rätten att vara svensk. Han har förtjänat rätten att kalla sig svensk trots att efternamnet är fjärran från det blågula svenssonträsket. Det är värre med killarna i Gottsunda och Rosengård som måste tutta eld på bilar för att bli sedda och bekräftade i sina huvtröjor och påsiga jeans. De känner sig utanför, ignorerade och illa behandlade och bekräftar utanförskapet ytterligare genom att sprida våld och förstörelse i sina hemmakvarter. Ett uttryck för frustration, säger de som vill verka medkännande. "Typiskt blattar att skita där de äter", tycker andra. Oavsett vad det beror på gör det inte saken bättre.

Hur får vi dem att stoppa ner tändarna i byxfickorna? Hur får vi polisen att agera på ett sätt som inte skapar fler schismer i en redan känslig situation?

Kanske dags att herr Ibrahimovic åker hem till Malmö och lirar lite boll med pojkstackarna. På studs.