"Hoc est enim corpus meum"

Det mirakel som sägs ske när prästen uttalar nattvardsvälsignelsen över oblaten och vinet fascinerade medeltidens människor. De var i de flesta fall tidsenligt outbildade och förblindades utan större ansträngning av den allsmäktiga katolska kyrkans bländverk. Prästen mässade på det heliga modersmålet - det obegripliga latinet - och i och med det andäktiga uttalandet av de magiska orden förvandlades det profant organiska till det sakralt gudomliga. Och ingen begrep hur det gick till. Bara att det hade något att göra med de där exotiska orden som man inte förstod. Detta hokus pokus.

Århundraden har förflutit. Katolska kyrkans inflytande har minskat i vårt hörn av världen, men förblir nästan oinskränkt i andra. Pedofiler i prästskrud har utnyttjat barn ostraffat och läkare som har avslutat ett barns graviditet efter våldtäkt har bannlysts. Präster som har förnekat Förintelsen av miljoner judar under andra världskriget har däremot fått sin bannlysning upphävd och åter välkomnats in i de påvliga palatsens pråliga gemenskap. Velande presstalesmän - för en stat vars existensberättigande upphörde i och med att människan insåg att jorden faktiskt är rund och inte platt - står handfallna framför buketten av framsträckta mikrofoner och försöker rättfärdiga besluten. Kan någon med tankeförmåga värd namnet ens tro att en eventuell Kristus skulle vilja ha med dessa människoföraktande charlataner att göra?

Men de kämpar ändock nitiskt för att hitta de rätta orden. De där orden som ska få alla att tappa hakan i förundran och glömma anledningen till att de är där. Att säga hokus pokus och dra en kanin ur en hatt eller Jesu lekamen ur en brödkorg har inte samma lyskraft längre.

Påven behöver lite nytt material. Pronto.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0