Fröken Giftig

Zlatan har bytt lag och idag gjorde han succé. Den lille oartikulerade killen lyckades fixa mål och upplägg åt sitt lilla spanska fotbollslag och nu är alla SÅ lyckliga.

Han är duktig och framgångsrik. Han har erövrat rätten att vara svensk. Han har förtjänat rätten att kalla sig svensk trots att efternamnet är fjärran från det blågula svenssonträsket. Det är värre med killarna i Gottsunda och Rosengård som måste tutta eld på bilar för att bli sedda och bekräftade i sina huvtröjor och påsiga jeans. De känner sig utanför, ignorerade och illa behandlade och bekräftar utanförskapet ytterligare genom att sprida våld och förstörelse i sina hemmakvarter. Ett uttryck för frustration, säger de som vill verka medkännande. "Typiskt blattar att skita där de äter", tycker andra. Oavsett vad det beror på gör det inte saken bättre.

Hur får vi dem att stoppa ner tändarna i byxfickorna? Hur får vi polisen att agera på ett sätt som inte skapar fler schismer i en redan känslig situation?

Kanske dags att herr Ibrahimovic åker hem till Malmö och lirar lite boll med pojkstackarna. På studs.