Fröken Giftig

Drinkorexi. Ett nytt ord i floran av mer eller mindre imaginära sjukdomstillstånd. Unga tjejer svälter sig dagtid för att kunna dricka paraplydrinkar på kvällen. Det gäller att kunna vara med i svängen utan att det sätter spår i figuren. Hur länge funkar det?

Unga tjejer är överlag rätt medgörliga när det gäller att göra uppoffringar. Är offermentaliteten inbyggd eller lär man sig? Lär man sig att sätta sig själv i sista rummet oavsett vad det gäller? Som ung ska man orka plugga, orka umgås, ha en pojkvän och hålla honom nöjd, gå på gymmet och hålla sig fit och smal och förstås gå på fest och dricka vin medan man ger fan i snacksen. Hur länge orkar man? Inte särskilt länge, enligt mediebilden. Mina yngre medsystrar svälter sig, skär sig och känner sig ständigt misslyckade. Det är inget mänskligt framsteg. Det är misär.

Och inte blir det bättre. Med vuxenliv och familj kommer nya tillfällen att försumma sig själv och sina behov. "Jag kan inte följa med er på fest ikväll för Kalle var hemma med ungarna när jag var på gymmet förra måndan." Kalle skänker inte sånt en tanke när han gör upp planer med grabbsen inför hockeyn på TV:n. Att organisera familjens göranden och låtanden faller inte på hans bord. Han är bara barnvakt ibland när det kniper. Åt sina egna barn. Duktig Kalle.

Så kanske drinkorexin kanske är ett led i att försöka ta ut det roliga man kan i förskott? Sen är det ju liksom finito.