Kränkt var det här!

En översättning av ett dvärgnamn i bioaktuella "Hobbit" har väckt rabalder. Det engelska Oakenshield har blivit Ekenskölde i svensk översättning och en tant som lystrar till Ekenskjöld i efternamn känner sig kränkt och liknar det vid "ett slag i ansiktet". Hon vill verkligen inte att hennes namn ska förknippas med sagofigurer, men säger sig varken vara en bråkmaja eller ha kapacitet att dra igång rättsprocesser mot "stora drakar". Att skapa uppmärksamhet kring eländet i kvällspressen tycks hon däremot inte ha några som helst problem med.
 
Än en gång framgår det med all önskvärd tydlighet att Sverige är det land där befolkningen förmodligen har rekord i antalet kränkningar per capita. Det verkar knappt finnas någon som inte har anledning att känna sig kränkt eller "ha fått nog" av något, många gånger utan att ha koll på de mest grundläggande fakta i sakfrågorna det gäller. Anledningarna till att folk sådär i största allmänhet känner sig kränkta är tyvärr ofta skrattretande, men det faktum att detta har blivit ett sätt att leva och förhålla sig till andra människor är inte det minsta roligt. Det får två tydliga och olyckliga konsekvenser. Dels skapar det ett klimat som sanktionerar att vissa gastar om kränkning så fort de får sina åsikter ifrågasatta, och dels riskerar det att urvattna själva begreppet i sådan utsträckning att det inte betyder ett jävla dugg när det väl gäller.
 
Att känna sig personligen kränkt och anse att ens eget julfirande saboteras för att Disney klipper bort ett par sekunder innehållande unkna nidbilder av folkgrupper man själv inte tillhör ur en 70 år gammal tecknad film - som för övrigt beskurits tidigare år utan att någon reagerat nämnvärt - är inte en reaktion som står i proportion till händelsen. Att känna sig personligen kränkt och påhoppad om man blir orättvist eller på andra sätt illa behandlad av människor man möter i sin vardag på grund av man är kvinna, mörkhyad eller homosexuell spelar i en helt annan liga. Det är oroande att så många inte ser skillnaden.
 
Den amerikanske författaren Ralph Waldo Emerson sade en gång: "Let me never fall into the vulgar mistake of dreaming that I am persecuted whenever I am contradicted.” Kanske något att kontemplera medan vi njuter av julfriden?

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0