Fröken Giftig

Vi behöver fler människor med goda kunskaper i främmande språk och kulturer. Tyvärr är de allra flesta som ligger i livets startgropar helt enkelt för bekväma för att lära sig - åtminstone om man ser på statistiken. Antalet som väljer tyska i skolan har till exempelvis halverats på tio år. Språkstudier är nämligen krävande. Den som vill komma någon vart måste vara fokuserad och målmedveten och därför lockar det en minoritet av eleverna. Det har ännu inte gått upp för tillräckligt många att de språkkunniga kommer att vara framtidens vinnare och därför känns "kunskapsnation" som ett allt mindre lämpligt epitet att använda för Sverige.

Vi håller krampaktigt fast vid att vi är duktiga på engelska och det är ett gångbart lingua franca i många sammanhang, men inte överallt. Om man till exempel ska vara till störst nytta i det land som Sverige exporterar allra mest till bör man vara väl bevandrad i just det allt mindre populära skolspråket tyska. Hos ungefär en tredjedel av de företag som tillfrågats är tyska det språk man främst efterfrågar hos potentiella medarbetare. På en stark andraplats finns spanska och som nummer tre finner vi kinesiska. Att vi som liten, exportberoende nation är bevandrade i andra språk och kulturer är en förutsättning för att vi ska lyckas i framtiden, men då krävs att vi förändrar vårt sätt att tänka.

Skolan behöver till exempel tänka om. Man behöver hitta sätt att argumentera väl och därmed locka till sig och behålla elever som vill studera språk och göra det på mer än nybörjarnivå. Ett viktigt steg är att göra undervisningen mer funktionellt inriktad. Den tanken har fått genomslag i den gymnasiereform som nu trätt i kraft. I den nya ämnesplanen för engelska har man understrukit att kommunikationen ska vara just funktionell och så långt som möjligt knuten till autentiska situationer, elevernas utbildning och kommande arbetsliv. Som lärare får man se till att balansera teorin med praktiken och undvika traditionella grammatikövningar till förmån för en verksamhet där språket är ett verktyg för kunskapandet snarare än det faktiska målet för undervisningen. Detta kan låta väldigt enkelt, men den med erfarenhet av undervisning inser att det inte är fullt så enkelt.

För en lärare i gymnasiegemensamma ämnen är elevernas motivation en ständig utmaning. Inställningen till skolans olika ämnen är ganska cementerad vid det laget och en elev som har dåliga erfarenheter eller bristande förkunskaper är av naturliga skäl inte särskilt förtjust i tanken på minst ett år till med t. ex engelska. Redan där stretar man i uppförsbacke. En skicklig pedagog kan klara att vända det med rätt redskap, men i de tighta skolbudgetarnas tidevarv när klasserna tillåts växa, är förutsättningarna inte de bästa. I synnerhet är det träningen av den muntliga kommunikationen som innebär en utmaning. Arbetsspråket i klassrummet ska nämligen vara engelska, både för elever och lärare. Det finns en tydlig skrivning om detta i den nya ämnesplanen. Att få elever som inte från grundskolan är vana vid att ta emot instruktioner på målspråket och inte heller är vana att använda sin egen engelska i det vardagliga lektionssammanhanget är dock inte ovanligt. Ämnesplanens intention är god, men som ensam pedagog med 26 elever med varierande förkunskaper och motivation se till att intentionen följs och efterlevs är svårt. En månad med den nya ämnesplanen i ryggen har redan gjort mig till en tjatig typ i klassrummet. Syftet är med det hela är gott, men elever som i mycket liten utsträckning använt engelskan i naturliga situationer har svårt att se det goda. De har även svårt att se det goda i ett språkbad som kanske framåt jul har gjort dem så vana vid instruktioner och genomgångar på engelska att de faktiskt förstår merparten av det jag pratar om utan att kompisen bredvid direkttolkar. De vill ju slippa anstränga sig här och nu och väntar på att jag ska dra det hela på svenska också, helt enkelt för att jag kanske till slut tröttnar på tjatet och gnället. Det har bara gått fyra veckor och jag skulle ljuga om jag sade att jag inte är frestad.

De elever som väljer att börja läsa ett annat främmande språk är av ett annat virke än de som ytterst motvilligt tar ens engelska ord i sin mun, men naturligtvis tillhör inte alla samma kategori. De som tänker strategiskt inför kommande studier på en populär utbildning läser gärna språk på mer avancerad nivå för att komma åt de attraktiva meritpoängen. Hur många av de som studerar språk som faktiskt kan räknas till denna grupp är så klart svårt att veta. Förhoppningsvis finns det också ett genuint språkintresse hos de flesta av av dem. Om inte kommer intresset för språket att upphöra så fort det inte längre i deras ögon fyller någon vettig funktion och vi står i så fall i framtiden lika mycket utan språkkompententa medarbetare som somliga analytiker spår. Vi är som sagt en liten nation och knagglig skolengelska fungerade möjligtvis för 30 år sedan, men inte längre. Om vi inte lyckas vända språkskutan - och börja agera som den kunskapsnation vi påstår oss vara - kommer vi hjälplöst att guppa kvar i andra mer framsynta nationers kölvatten.