Rätt och oriktigt.
Shopping är en livsstil. "Jag köper - alltså är jag" travesterar den gode Descartes på ett sätt som skulle få stackarn att rotera som en elvisp i graven om han kunde höra det. De par som får sina liv utfläkta i Lyxfällan har gått på bluffen om att livet inte är något värt om man inte kan skryta med fler ägodelar än grannen. Medelst kreditkort och utrustade med ekonomiskt skarpsinne i paritet med fyraåringars har de köpt sig till ruinens brant. De sitter där med tre bilar, motorcyklar, en svindyr bostad och prylar upp till ögonbrynen och undrar varför i allsin dar borgenärerna knackar på med sådan frenesi.
För borgenärer finns det gott om i vårt land, för att inte tala om dem som lever gott på att vi gjort köprundan till vårt nya fritidsintresse. Den fryntlige Boris Lennerhov, VD för Gekås i Ullared, sågs i den dokusåpa som skildrade livet i detta Mammons tempel belåtet gå runt och inspektera sina domäner. Folk köade för att komma in på bygget och göra av med pengar och som tittare fick man möta extremshopparna som ställde upp husvagnen på en camping i närheten och ägnade semestern åt att finkamma hyllorna i jakt på allt som är oundgängligt i livet, alltmedan pengarna tickade iväg. I en sådan miljö är det kanske inte underligt att känslorna ibland tar överhanden och rinner över. För bara ett par dagar sedan kallades polisen av just den anledningen till Gekås efter att två sällskap med mödrar och döttrar hade råkat i luven på varandra. Det hela hade börjat med en kundvagnskrock och slutat med anmälan och motanmälan gällande misshandel och vållande till kroppsskada.
Hur känner man sig efter några dagar efter en sådan händelse, när ilskan har lagt sig och man sitter vid köksbordet med målsägandekopian i handen? Kan man i det läget låta bli att se det löjets skimmer som ofrånkomligt vilar över en konfrontation på Gekås parkering med kundvagnar som vapen? Jag börjar inte helt osökt tänka på Judge Judy, ett amerikanskt TV-program där människor som ska få civilrättsliga tvister lösta möts framför den stränga Judy Scheindlin. Ofta handlar det om pengar, obetalda räkningar och andra bagateller som människor skulle ha kunnat lösa utan inblandning av andra om de bara hade haft mental kapacitet värd namnet. De tomögda människospillror som försöker rättfärdiga allsköns idiotier i hennes rättssal kommer inte undan om det inte finns någon slags stringens i deras vittnesutsagor. Till båtnad för underhållningsvärdet lyser den för det mesta med sin frånvaro.
Incidenten på Gekås parkering är en självskriven parentes i rätthistorien, men den administration som omgärdar en polisanmälan har redan inneburit att en handfull mycket sorgliga människor har kostat samhället resurser som bättre hade behövts någon annanstans. Det vore kanske av värde för resursanvändningen om vi hade en egen Judge Judy dit kundvagnsmarodörer och andra stollar av samma kaliber kunde gå och få sin struntsak prövad.
Källa:
"Polis ryckte ut efter kundvagnskrock". TT.
Publicerad i Expressen [online] 20111014. Tillgänglig 20111018.
URL: http://gt.expressen.se/nyheter/1.2590747/polis-ryckte-ut-efter-kundvagnskrock
Bildkälla: http://klimatidolerna.files.wordpress.com/2010/02/kundvagn_konsumtion_m.jpg
