Fröken Giftig

Det rullar för närvarande ännu en enveten kampanj från Telenor på de reklamfinansierade kanalerna. I centrum står en pappa som gillar den moderna teknologin och det sätt på vilket den kan revolutionera arbetslivet. I en av filmerna sitter han i förhandling med kunder via datorn. På sig har han en snitsig skjorta och väst och pratar affärsmässigt och lite affekterat om leveranser och beställningar. Sedan ursäktar han sig plötsligt med att en akut situation har uppstått och säger att han strax är tillbaka. När han reser sig ser tittarna och hans två kunder att han nertill har på sig ett par illröda badbyxor. Han hojtar något om sand på glassen och försvinner ur bild.

Männen han kommunicerar blir - i likhet med tittare som ser situationen för första gången - lite tagna på sängen av de röda badbyxorna och den komiska, bjärta kontrast de utgör till både den propra klädseln upptill och den formella situationen som sådan. Den känslan gav mig en idé. Som språklärare måste man medvetandegöra eleverna om att det finns ett språkligt spektrum. I en artikel i Dagens Nyheter skriver Thomas Lerner om SMS- och chattspråket och på vilket sätt det påverkar ungas kommunikation. Han berättar om språkforskaren Theres Bellander vid Uppsala universitet som skrivit en avhandling om ungas kommunikation. Bellander lyfter fram ungas kommunikationsskicklighet och förmåga att anpassa språket. Enligt henne är unga mycket medvetna om vilket språk som fungerar i vilket sammanhang. Min erfarenhet vill snarare nyansera den bilden något. Det finns visserligen unga skribenter som tack vare träning färvärvat den insikten och språkliga medvetenheten, men jag skulle inte kalla det en generellt given förmåga. Jag har stöd för det påståendet på mitt skrivbord i detta nu i form av smileysar som smugit sig in i uppsatser, formella artiklar (både på engelska och svenska) som kryddats med osande svordomar och myndighetspersoner som tilltalats med "tjenare". En betydande utmaning för en språklärare är just att aktivera den kompass som styr elever rätt när de ska situations- och mottagaranpassa det de skriver, att få dem att inse hur stilbrott sänker en text och hur genomtänka ordval och formuleringar lyfter den. Så hur ger man förutsättningar för elever att få den där insikten? Hur får man ungarna att fatta grejen?

Kanske kan den där bagatellartade strandreklamen vara en användbar nyckel. Konkretiseringar och humor kan rätt använda ge aha-upplevelser som inga snåriga teoretiska förklaringar i världen förmår åstadkomma. Eftersom de röda badbyxorna hör lika lite hemma i formell affärskommunikation som svordomar hör hemma i en inlaga till Skatteverket kan de bli ett verktyg för att delvis förstå kommunikationens förutsättningar i en komplex värld.