Intro-Värt.
Vi har inte tid längre. Inte heller något tålamod. Vi måste planera in våra pauser noga. När vi tar det lugnt måste det kallas retreat för att vara på riktigt. Att stå i en kö är stressande - inte den möjlighet till ett ögonblicks reflektion och kontemplation som det skulle kunna vara. Allt omkring oss snurrar allt fortare och varje del av det moderna samhället strävar efter tidseffektivitet. Förutom att det ska utnyttja tiden väl ska dessutom det som underhåller oss vara lätt att ta till sig och den strävan har förändrat medielandskapet.
Det finns ett enkelt, men ändå i mina ögon talande, exempel. Det handlar om TV-intron. Min barndoms TV-serier hade kompletta signaturmelodier och bemödade sig om att presentera skådespelarna med namn och bild, något som skapade ett fiktivt sammanhang som tittaren bjöds in i. Introduktionen var därför en naturlig och självklar del av den narrativa helheten, men så är det inte alltid längre. Jämför bara dessa två. Det första är Titta, han flyger! (originaltitel The Greatest American Hero) från 1981, berättelsen om den unge Ralph Hinkley som från rymden välsignas med en superhjältedräkt, vars krafter han varken riktigt förstår eller behärskar.
Det finns ett enkelt, men ändå i mina ögon talande, exempel. Det handlar om TV-intron. Min barndoms TV-serier hade kompletta signaturmelodier och bemödade sig om att presentera skådespelarna med namn och bild, något som skapade ett fiktivt sammanhang som tittaren bjöds in i. Introduktionen var därför en naturlig och självklar del av den narrativa helheten, men så är det inte alltid längre. Jämför bara dessa två. Det första är Titta, han flyger! (originaltitel The Greatest American Hero) från 1981, berättelsen om den unge Ralph Hinkley som från rymden välsignas med en superhjältedräkt, vars krafter han varken riktigt förstår eller behärskar.
Det andra och kontrasterande exemplet är hämtat från The Mentalist, en serie med mentalisten Patrick Jane och hans arbete hos CBI (California Bureau of Investigation) i centrum.
Detta kan verka vara en bagatell att inte dra några större växlar på, men kan också ses som symptom på att något mer djupgående har skett. Jag väljer det senare. Förmågan att lyssna helhjärtat och ta till sig information som inte levereras medelst snabba klipp eller häftig musik är inte medfödd utan behöver träning. Dagens sätt att leva kräver multitaskingförmåga och i skuggan av detta hamnar förmågan att koncentrera sig och fokusera på en uppgift i taget. Att korta ner introduktionen på ett TV-program inverkar säkerligen inte menligt på mänsklighetens villkor, men det skvallrar om förändrade villkor för vårt berättande. Det långsamma, eftertänksamma berättandet förlorar mark och den slutliga konsekvensen blir att vi inte längre klarar av att lyssna på berättelser som inte har ständiga cliffhangers som bärande element. Ett av de mest grundläggande mänskliga dragen - att vara intresserad av sina medmänniskor och vad de har att berätta och lära oss - är inte längre helt självklart.
Jag kommer att tänka på farfar Simpson, Homers far, som alltid söker uppmärksamhet med fantasifulla historier från sitt förflutna. Han möter allt annat än respekt från i synnerhet sin son som genom att tillbringa en stor del av fritiden i TV-soffan är en typisk produkt av det moderna mediesamhället. Homer har lika svårt att hantera sin intelligenta dotter Lisa, av ungefär samma anledning. Underhållningen han söker ska vara lättsmält, högljudd och tillgänglig. Därför känns han på många sätt som en representant för det stora reklamkanalernas målgrupp, de som nöjer sig med billigproducerade dokusåpor där 20-nåntings dricker sprit och guppar under täcken. Det är den mentaliteten som får allt större utrymme i medievärlden och i allt större utsträckning gör TV:n till den dumburk som många befarade att den skulle bli när mediet var ungt.
Jag kommer att tänka på farfar Simpson, Homers far, som alltid söker uppmärksamhet med fantasifulla historier från sitt förflutna. Han möter allt annat än respekt från i synnerhet sin son som genom att tillbringa en stor del av fritiden i TV-soffan är en typisk produkt av det moderna mediesamhället. Homer har lika svårt att hantera sin intelligenta dotter Lisa, av ungefär samma anledning. Underhållningen han söker ska vara lättsmält, högljudd och tillgänglig. Därför känns han på många sätt som en representant för det stora reklamkanalernas målgrupp, de som nöjer sig med billigproducerade dokusåpor där 20-nåntings dricker sprit och guppar under täcken. Det är den mentaliteten som får allt större utrymme i medievärlden och i allt större utsträckning gör TV:n till den dumburk som många befarade att den skulle bli när mediet var ungt.
Kommentarer
Trackback
