Fröken Giftig

Mikael Persbrandt - han som gestaltade Gunvald Larsson med sådan glöd - har åkt dit för narkotikabrott. Under en razzia en sen natt på en stockholmsbar greps han för innehav och ska nu böta 13 000 kronor för tilltaget.

Persbrandt är aktuell på flera sätt. Han medverkar i Peter Jacksons The Hobbit, spelade huvudrollen i Susanne Biers nyligen oscarsbelönade Hämnden och har tränat stenhårt för att gestalta Guillous Carl Hamilton i kommande filmer. Förutom skådespelarkarriären har han sedan 2006 varit UNICEF-ambassadör och medverkat i flera reklamfilmer för att uppmuntra till generositet gentemot världens olycksbarn.

Det är inte första gången som Persbrandt råkar i blåsväder. Drickandet har varit ett problem för honom under lång tid och kostade honom jobbet vid Dramaten. Han har berättat att olika typer av beroenden ständigt är en utmaning för honom. Det handlar inte bara om droger utan också saker som arbete, kärlek och bekräftelse.

Beroende är en hjärnsjukdom som enligt beräkningar kostar samhället 27 miljarder kronor varje år. Det finns med andra ord gott om människor med samma problematik som Persbrandt. Det man i första hand tänker på är så klart beroende av substanser, men andra typer av beroenden ställer till med minst lika många problem. Ett beroende är en kronisk förändring i hjärnans belöningssystem. Det är ett obotligt men behandlingsbart tillstånd och oberoende av vilken sorts beteende eller substans man fastnat i fungerar likartade behandlingar. Det jobbigaste med att försöka bryta ett beroende är så klart i ett första skede abstinensbesvären. När behandlingen sedan fortskrider och de mest akuta problemen är avklarade ligger utmaningen i att forma ett nytt liv utan beroendet. Eftersom det är en kronisk sjukdom blir man aldrig botad. En gång alkoholist, alltid alkoholist.

Sedd i det ljuset är Persbrandt och andra i hans situation människor som får jobba hårt bara för att klara av vardagen. Det finns frestelser överallt och det är lätt att tänka sig att man som känd person både utsätts för dem i större omfattning och bedöms hårdare när man väl faller för dem. Har man dessutom - i likhet med Persbrandt - gestaltat en av den svenska litteraturens mest patosdrivna poliser skulle jag tro att det svider lite extra att pinka i en plastmugg på ordningsmaktens uppmaning.