Klysch-Pysch.
Klyschor är banala fraser. Saker som har sagts tusentals gånger till tusentals människor i kris, i sorg och i glädje. Den som inte just nu befinner sig i Japan och konkret hjälper människorna att ta de första stegen längs den mödosamma vägen tillbaka efter den obeskrivliga katastrof som drabbat landet kan inte göra mycket annat än att skänka pengar, tankar och ja - klyschor.
Jag minns den unge man i glasögon jag såg i Rapport igår. Han var den enda överlevande i sin familj och i sin bekantskapskrets. Han satt ihopsjunken och uppflugen på spillrorna av sin bortspolade hemstad och kunde inte fullt uttrycka den ekande tomhet han kände. Hur skulle han kunna göra det? Och vad säger man till den människa som mist allt?
Jag beundrar dem som reser dit, som trotsar farorna och tar sitt medmänskliga ansvar. De lämnar orden hemma och låter handlingarna tala för sig själva. Klysch-plyschet får vi andra stå för.
Bildkälla: http://hjartatsslutnarum.bloggsida.se/files/2010/11/tears4.jpg
