Brått och Straff.
En av polismördarna i Malexander, Tony Ohlsson (numera Byström) vill få veta när han ska få slippa ut ur fängelset. Det något svävande begreppet livstid gillar han nämligen inte. När han i början avtjänade sitt straff misskötte han sig grovt (bland annat kastade han bajs) och tillbringade på grund av detta en del tid i isolering. Dessutom var vakterna elaka. 2004 gjorde han en helomvändning. Han fann Gud, började studera och skriva böcker. Han hatar numera brottslighet och vill att rätten ska bestämma sig för hur länge han ska sitta inne. Hans kumpan Jackie Arklöf lyckades inte med konststycket när det begav sig, så utsikterna för herr Byström är inte direkt lysande. I debattartikeln "Ohlsson har rätt - avskaffa livstid" i Aftonbladet 20110531 om Byströms förhandlingar avslutar Oisin Cantwell med att säga att ett mått på hur civiliserat ett samhälle faktiskt är, är hur man väljer att behandla de element i det man avskyr allra mest. Kanske är det så. Och hur ser det ut? Finns det en konsensus kring hur vi ska hantera människor som begår brott? Nej.
Sverigedemokraterna gick till val inte bara på skärpt invandringspolitik men också på att det är dags att sluta dalta med kriminella. Med andra ord tycker de att vi - om vi resonerar i enlighet med Cantwells slutkläm - gott kan bli lite mindre civiliserade. Alliansen med Beatrice Ask i spetsen är inne på samma spår. Lite hårdare nypor behövs för att avskräcka potentiella förbrytare från att omsätta sina kriminella begär i handling eller åtminstone från att göra det mer än en gång. Men de hårda nyporna nöjer sig inte med att klämma åt dem som väljer ett liv på samhällets skuggsida. Förändringarna i sjukförsäkringen som gjort att vissa sjuka hamnat mellan allsköns stolar grundar sig ju faktiskt i samma inställning. Och om man hårdrar det: Alla som inte bidrar till samhällets välstånd ska - oavsett anledning - få stå till svars. Alliansregeringen med socialförsäkringsminister Kristersson i spetsen är av naturliga skäl starkt kritiserad från oppositionshåll - konstigt vore väl annars - men inte bara därifrån. Också i det egna leden höjs nu röster för att reformen snarast måste ses över så att människor som på orimligt sätt drabbas av de nya reglerna får hjälp och upprättelse. Det är i sammanhanget viktigt att understryka att inte alla sjuka drabbas på samma utstuderade sätt av paragrafrytteriet, men snyfthistorier om cancersjuka som tvingas söka praktikplatser säljer förstås fler lösnummer och får således mer utrymme i debatten. För den enskilde som drabbas är det dock klen tröst att utgöra ett av de undantag som krossas av regeln. Stormen kring sjukförsäkringen visar med all önskvärd tydlighet att konsensus - inte bara kring brott och straff utan också om vad som är bäst för sjuka i vårt samhälle - saknas. Säger denna attityd gentemot sjuka något om hur civiliserade vi egentligen är?
Cantwell anser det inhumant att livstidsdömda inte får veta hur länge de ska sitta inne. Jag tycker det är inhumant att det finns sjuka människor som förutom sjukdom drabbats av ett stelbent regelverk och handläggare som inte förmår tolka det. Jag vet vilket jag tycker bör åtgärdas först. Gör du?
Källor:
Cantwell, Oìsin: "Ohlsson har rätt - avskaffa livstid", i: Aftonbladet [online].
Publicerad 20110531. Tillgänglig 20110607.
URL: http://www.aftonbladet.se/nyheter/article13106228.ab
Persson, Ingvar: "De utförsäkrade kan inte vänta", i: Aftonbladet [online].
Publicerad 20110608. Tillgänglig 20110608.
URL: http://www.aftonbladet.se/ledare/ledarkronika/ingvarpersson/article13139096.ab
Bildkälla: http://www.historyking.com/images/History-Of-Capital-Punishment-In-Germany.jpg
