Fröken Giftig

Köp slankmedlet.

Börja jobba på de där bilringarna.

Bli Superslim.

I väntan på att de försvinner på riktigt

kan du trolla bort dem.

Abra Kadaver.

Prova en slankebuks och få en försmak av

hur underbart ditt liv kommer att bli.

Vi vill väl alla bli buksmärta.

Studentfirandet kostar i snitt 16 000 kronor. Inte ens för en familj med hygglig ekonomi är det en utgift att ta med en klackspark. Att gå ut gymnasiet har - liksom så mycket annat - blivit big business. Företag som kränger alltifrån morgonrockar till studentmössor med inbyggd kamera gör stora klipp i en miljö där det är viktigt att passa in och ha det som alla andra har. I kontrast till detta växer alltfler barn upp i familjer där ekonomin inte ens tillåter strutglass en solvarm sommareftermiddag, än mindre champagnefrukostar och flakbiljetter för 1000 spänn. Deras utanförskap blir extra tydligt en sådan här överdådets högtid.

Det motsägelsefulla i det fläskiga studentfirandet är att det numera egentligen inte handlar om annat än att man avslutar gymnasiet. Man talar om "ta studenten" som ett slags övergångsrit till ett mytiskt vuxenliv även om de flesta kommer att uppföra sig som bortskämda barnungar även i fortsättningen. Studentexamen före 1968 var mer konkret och dess funktion att sålla agnarna från det mer studiemotiverade vetet ifrågasattes inte. Då fick man - om man inte klarade sin examen på den stora dagen - smita ut bakvägen från skolan med skammens rodnad brännande på kinderna. Nu lever bara benämningen i sig kvar och alla "tar" alla studenten. Hur betygen i det vita kuvertet ser ut är av sekundär betydelse när man super sig full vid champagnefrukosten eller låter föräldrarna bjuda släkten på svindyr studentmiddag på finkrogen.

Den svenska skolan har blivit så ohyggligt demokratisk att både högpresterande, sönderstressade duktiga-NV-flickor och söndercurlade, omotiverade fordonspojkar förutsätts skråla lika högt på det hyrda lastbilsflaket. Dessutom är det inte sällan det är elever som av desillusionerad skolpersonal knuffats, dragits, åtgärdsprogrammats och elevvårdskonferensats genom sina tre gymnasieår som anser sig ha anledning att skråla allra högst när den stora dagen väl kommer.

Fy fan, vad de är bra. Fy fan.


Källa:
Kazmierska, Natalia: "Studentens dyra dagar", i: Aftonbladet [online].
Publicerad 20110608. Tillgänglig 20110608.
URL: http://www.aftonbladet.se/nyheter/article13139856.ab

Bildkälla:
http://blogg.vasabladet.fi/sprak/files/2011/05/studentm%C3%B6ssor3.jpg

Nu är det slut i rutan för The Oprah Winfrey Show. Kvinnan som givit jojobantningen ett ansikte lägger ner och stävar vidare mot nya äventyr. Sedan september 1986 har hennes show varit en viktig och tongivande ingrediens i amerikansk populärkultur, men nu är det alltså över. Det sista avsnittet sändes den 25 maj och gästades av storstjärnor som bl. a Tom Hanks.

Under de första åren var programmet av det mer sensationslystna slaget, men övergick sedan gradvis till att bli mer seriöst med djuplodande kändisintervjuer, bokklubb och fokus på att förmedla kunskap och insikter om hur man förändrar sitt liv i positiv riktning. Dr Phil blev oerhört populär inom ramen för det sistnämnda och fick sedermera ett eget program producerat av Winfreys eget bolag Harpo.

Hon växte upp under fattiga förhållanden. Tidvis gick hon i klänningar gjorda av potatissäckar. Som barn flyttade hon runt mellan sin mormor, sin mamma och sin pappa. Från nio års ålder säger hon sig ha blivit sexuellt utnyttjad av flera manliga släktingar. Hon rymde hemifrån ett par år senare, och hamnade slutligen hos sin pappa. Han prioriterade dotterns utbildning och hon slutade skolan med goda vitsord. Under skoltiden arbetade hon extra som nyhetsuppläsare och efter avslutad utbildning fortsatte hon med sitt journalistiska arbete och blev den yngsta och första svarta kvinna som fick uppdraget som nyhetsankare på WLAC-TV i Nashville.

Winfreys kamp mot vikten har under åren tilldragit sig omvärldens intresse. Det är en av vådorna med att vara kvinna, offentlig och framgångsrik. Kroppen och utseendet är tacksamma att racka ner på för de belackare på vars läpp kvinnan ifråga inte faller. Det är en svår balansgång att vara kvinna och mäktig. Å ena sidan måste man spela enligt männens regler för att lyckas och hålla måttet. Å andra sidan finns det en föreställning om att makt gör kvinnor "okvinnliga" - såvida det inte handlar om makt inom områden som traditionellt är kvinnliga - och då tvingas man förhålla sig också till detta. Winfrey har lyckats synnerligen bra med tanke på att hon lever i en vit och mansdominerad värld och varken är det ena eller andra.

Oprah är en maktfaktor i USA och bara för att det programformat som gjort henne rik och mäktig på ett sätt som är svårt att inse vidden av läggs till handlingarna, kommer hon att fortsätta ha inflytande över många människors liv i många år framöver. Gillar man Op(e)ra(h) kan man med andra ord glädja sig åt att the fat (and sometimes thin) lady has not yet sung.


Källa:
"Oprah Winfrey". Wikipedia.
Publicerad 20110406. Tillgänglig 20110608.
URL: http://en.wikipedia.org/wiki/Oprah_Winfrey

Bildkälla: http://nojesguiden.se/files/top_images/080605-tvtips.oprah.jpg

En av polismördarna i Malexander, Tony Ohlsson (numera Byström) vill få veta när han ska få slippa ut ur fängelset. Det något svävande begreppet livstid gillar han nämligen inte. När han i början avtjänade sitt straff misskötte han sig grovt (bland annat kastade han bajs) och tillbringade på grund av detta en del tid i isolering. Dessutom var vakterna elaka. 2004 gjorde han en helomvändning. Han fann Gud, började studera och skriva böcker. Han hatar numera brottslighet och vill att rätten ska bestämma sig för hur länge han ska sitta inne. Hans kumpan Jackie Arklöf lyckades inte med konststycket när det begav sig, så utsikterna för herr Byström är inte direkt lysande. I debattartikeln "Ohlsson har rätt - avskaffa livstid" i Aftonbladet 20110531 om Byströms förhandlingar avslutar Oisin Cantwell med att säga att ett mått på hur civiliserat ett samhälle faktiskt är, är hur man väljer att behandla de element i det man avskyr allra mest. Kanske är det så. Och hur ser det ut? Finns det en konsensus kring hur vi ska hantera människor som begår brott? Nej.

Sverigedemokraterna gick till val inte bara på skärpt invandringspolitik men också på att det är dags att sluta dalta med kriminella. Med andra ord tycker de att vi - om vi resonerar i enlighet med Cantwells slutkläm - gott kan bli lite mindre civiliserade. Alliansen med Beatrice Ask i spetsen är inne på samma spår. Lite hårdare nypor behövs för att avskräcka potentiella förbrytare från att omsätta sina kriminella begär i handling eller åtminstone från att göra det mer än en gång. Men de hårda nyporna nöjer sig inte med att klämma åt dem som väljer ett liv på samhällets skuggsida. Förändringarna i sjukförsäkringen som gjort att vissa sjuka hamnat mellan allsköns stolar grundar sig ju faktiskt i samma inställning. Och om man hårdrar det: Alla som inte bidrar till samhällets välstånd ska - oavsett anledning - få stå till svars. Alliansregeringen med socialförsäkringsminister Kristersson i spetsen är av naturliga skäl starkt kritiserad från oppositionshåll - konstigt vore väl annars - men inte bara därifrån. Också i det egna leden höjs nu röster för att reformen snarast måste ses över så att människor som på orimligt sätt drabbas av de nya reglerna får hjälp och upprättelse. Det är i sammanhanget viktigt att understryka att inte alla sjuka drabbas på samma utstuderade sätt av paragrafrytteriet, men snyfthistorier om cancersjuka som tvingas söka praktikplatser säljer förstås fler lösnummer och får således mer utrymme i debatten. För den enskilde som drabbas är det dock klen tröst att utgöra ett av de undantag som krossas av regeln. Stormen kring sjukförsäkringen visar med all önskvärd tydlighet att konsensus - inte bara kring brott och straff utan också om vad som är bäst för sjuka i vårt samhälle - saknas. Säger denna attityd gentemot sjuka något om hur civiliserade vi egentligen är?

Cantwell anser det inhumant att livstidsdömda inte får veta hur länge de ska sitta inne. Jag tycker det är inhumant att det finns sjuka människor som förutom sjukdom drabbats av ett stelbent regelverk och handläggare som inte förmår tolka det. Jag vet vilket jag tycker bör åtgärdas först. Gör du?


Källor:
Cantwell, Oìsin: "Ohlsson har rätt - avskaffa livstid", i: Aftonbladet [online].
Publicerad 20110531. Tillgänglig 20110607.
URL: http://www.aftonbladet.se/nyheter/article13106228.ab

Persson, Ingvar: "De utförsäkrade kan inte vänta", i: Aftonbladet [online].
Publicerad 20110608. Tillgänglig 20110608.
URL: http://www.aftonbladet.se/ledare/ledarkronika/ingvarpersson/article13139096.ab

Bildkälla: http://www.historyking.com/images/History-Of-Capital-Punishment-In-Germany.jpg

Att säga att allt är bra

det vore att hyckla.

Om jag påstår att allt ordnar sig

är jag ute och cyklar.

Jag vill ändå försöka

så tala om för mig hur

Då kliver jag upp på sadeln

och tar mig en tur.