Fröken Giftig

Systrarna Brontë är författaröden som fascinerar. Historien om de begåvade prästdöttrarna som växte upp i skuggan av en kyrkogård är nästan gotisk till sin karaktär. Boende på en avsides belägen prästgård fick de möjlighet till något som var ovanligt för denna tid om man inte tillhörde samhällseliten - utbildning. Detta var möjligt tack vare prästbostadens välfyllda bibliotek. Efter moderns död i cancer skickades dock döttrarna till flickskola och där drabbades två av dem av tuberkulos och dog.

Charlotte var äldst av de tre döttrar som överlevde till vuxen ålder. Hon arbetade som lärare och använde bl. a det och och erfarenheterna av sin egen skoltid när hon skrev sitt mest kända verk Jane Eyre som gavs ut 1847. I romanen kommer den föräldralösa Jane efter en tid som elev och sedermera lärare på Lowood som guvernant till det hus där hon träffar sitt livs kärlek, Mr Rochester. Romanens tema är Janes kamp för att bli självständig i ett samhälle där detta möts med stort moststånd. Systern Emily författade Svindlande höjder som utkom samma år. Den handlar om den olyckliga kärleken mellan Catherine Earnshaw och Heathcliff, en zigenarpojke som Catherines pappa bestämde sig för att ta hand om efter att ha hittat honom på Liverpools gator. Båda romanerna är rika på romantiska drag och skildrar stora känslor och kärlek som trotsar alla hinder. Den typen av stormiga relationer är dock inget som systrarna hade många erfarenheter av själva. Jane Eyre blev kritikerrosad, men Svindlande höjder blev ingen omedelbar succé eftersom den ansågs alldeles för svartsynt och orealistisk. Anne kom i skymundan av sina två systrar, men hade icke desto mindre också litterära ambitioner. Hon skrev Agnes Grey och Främlingen på Wildfield Hall. Den sistnämnda fick lysande recensioner när den utgavs för första gången på svenska 2004.

Systrarna skrev på fritiden och utgav sina verk under manliga pseudonymer med det gemensamma efternamnet Bell. Författande ansågs - liksom så mycket annat - inte vara en lämplig sysselsättning för kvinnor. Brodern Branwell gjorde inte mycket av sitt liv däremot. Han missbrukade både alkohol och opium och dog i sviterna av detta i samband med att systrarna började uppmärksammas för sina författarskap.

Charlotte var den enda av systrarna som gifte sig, men hon gjorde det högst motvilligt. Hon kom aldrig över att ha mist sin frihet och kanske var det den frustrationen som medverkade till de komplikationer som följde på den första graviditeten och ledde till hennes död. Hennes två systrar dog unga och ogifta och och trots att de från början var en barnaskara på sex dog denna kreativa gren av släkten Brontë ut i och med att Charlotte tog sitt sista andetag 1855.

Deras romaner har blivit stora klassiker och kanske är den stora tragiken att ingen av dem verkar ha fått uppleva den typ av himlastormande kärlek som de med sådan inlevelse skildrade i dem.