Fröken Giftig

John Nettles har gestaltat Tom Barnaby i 81 avsnitt av Morden i Midsomer och utrett 214 dödsfall, men nu är sagan all. För det är som en saga för vuxna, precis som Maria Näslund skriver i Expressen. Det är inte trovärdighet eller de mest välskrivna intrigerna vi söker när vi bänkar oss för att se när stiff upper lips tar livet av varandra i pittoreska, engelska byar. Det är det välbekanta, slutet där alla lösa trådar knyts ihop och skurkarna får sitt rättmätiga straff.

Distraktionen är kanske nödvändig för oss. Ute i den stora, riktiga världen finns det - till skillnad från grevskapet Midsomer - i stort sett bara lösa trådar och skurkarna undkommer rättvisan - ibland på grund av juridiska teknikaliteter. I den nordiska mytologin var det nornorna som styrde över människornas öden och livstrådar. De uppehöll sig i en hall vid den gigantiska asken Yggdrasil där de spann och pysslade samvetsgrant. Endast de visste trådens - och därmed livets - längd och vilka trådar som skulle komma att vävas samman. Deras makt var stor - liksom deras hemlighetsmakeri.

Till det allra sista avsnittet - där Tom Barnaby avslöjar att han går i pension - fanns det två alternativa slut. Ett är tragiskt och ett balanserat och allt detta för att i likhet med ödesgudinnorna sitta på hemligheten om kriminalkommissariens vidare öden till sista stund. Även om det är smått tragiskt att ett sådant etablerat household name lämnar rutan förmodar jag att det slut som visades i SVT var det mer balanserade. Trådar knöts ihop och kusinen - hans namne - var med på födelsedagskalaset som markerade slutet på karriären inom Causton CID. Trots alla dödsfall som vi bevittnat genom åren hade det varit ett avsteg från gemytet om Barnaby oåterkalleligen hade gått ur tiden i den sista episoden. Det finns ju en slags tröst i att veta att nornorna fann för gott att spinna vidare på hans tråd - låt vara att den bara existerar i sagans värld.