Förkroppsligat.




Växande magar kommer att vara ett hett ämne de kommande månaderna. Det kan vi tacka prinsessan Vickan för. För henne är det dock med all sannolikhet ett övergående problem. Det bör vara en smal sak att bli av med gravidkilona när hon ju faktiskt är gift med sin personlige tränare. Och tur är väl det. Pressen på nyblivna mammor att snabbt återgå till sitt forna slanka jag efter kläckning är stor. Men alla strävar inte nedåt. 

Susann Eman håller krampaktigt fast vid varje hekto. Hon går på en diet som ger henne 21 000 kalorier om dagen (vilket är 10 gånger mer än vad en människa vanligtvis äter) och stoppar därför i sig allt det som Anna Skipper rynkar på näsan åt. Eman har redan epitetet världens fetaste mamma - hon har två söner som hjälper henne med de sex kundvagnar mat hon måste inhandla varje månad - men strävar också efter att bli världens fetaste kvinna. Hon är sjukskriven för sin fetma sedan flera år tillbaka och får sina inkomster genom att modella på nätet. Eman säger att hennes vikt ger henne sjävförtroende och får henne att känna sig sexig. Det är minst sagt en bedrift med tanke på hur världen i allmänhet betraktar och behandlar överviktiga. De egenskaper som feta människor så att säga får på köpet med sina kilon är ju sällan av det eftersträvansvärda slaget. Till dem hör saker som karaktärslöshet, lättja, likgiltighet och rentav dumhet och de fördomar som denna attityd bottnar i är svåra att arbeta bort och plågsamma för de drabbade att bemöta. De finns överallt i samhället och är mer eller mindre subtila.

Det är därför svårt att inte förfasa sig över det beslut som Eman fattat. Den kvinna som tidigare innehade titeln som världens fetaste kvinna vägde uppskattningsvis 725 kilo och dog av njursvikt 1994. Är en för tidig död något att eftersträva? Är det rätt att riskera livet för ett dumt rekord? Tydligen - för det finns gott om människor förutom Susanne Eman som tycker det är helt i sin ordning. De får emellertid helt andra reaktioner på de påhitt som innebär direkt livsfara. Vad sägs om Göran Kropp, årets smålänning 1993? Bergsklättraren som under mitten av 90-talet besegrade både K2 och Mount Everest - det sistnämnda utan hjälp av syrgastuber och efter att först ha cyklat hela vägen dit från Stockholm. Han överlevde förvisso otaliga expeditioner och strapatser under vansinniga förutsättningar, men hans farliga intresse blev till slut hans fall - bokstavligen. Han omkom nämligen utanför Vantage i Washington 2003 när hans säkerhetsutrustning inte fungerade. Det kan tyckas som en ödets ironi att Kropp som vid flera tillfällen lurat döden vid världens tak omkom när han ägnade sig åt enkel klätterträning.

Kropp har redan gått ur tiden och jag tror inte heller att Susanne Eman kommer att få uppleva det som brukar kallas de gyllene åren. De har/hade båda tydliga mål i livet och en beredskap för att riskera liv och lem för att uppnå dem, men om man bortser från dessa gemensamma nämnare kunde deras liv knappast vara mer väsenskilda.


Källor
:
Bergfeldt, Carina: "Världens fetaste mamma - vill bli störst i världen", i: Aftonbladet [online].
Publicerad 20110818. Tillgänglig
URL: http://www.aftonbladet.se/nyheter/article13483941.ab

"Göran Kropp". Wikipedia. Publicerad 20110615. Tillgänglig 20110823.
URL: http://sv.wikipedia.org/wiki/G%C3%B6ran_Kropp

Bildkälla: http://www.natural-weight-loss-myths-revealed.com/images/Lose-Inches-Natural-Weight-Loss1.png

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0