Fröken Giftig

Vi lever i en skriftkultur. Sägs det. För att hänga med i det som händer måste vi ha förmågan att skumma igenom, ta ställning till och värdera ofantliga mängder text. Sägs det. Samtidigt som detta hamras in i oss, kommer hela tiden larmrapporter om att vi blir allt sämre på att hantera text. Många elever som befinner sig i skolan - eller just har slussats ut från den - befinner sig snubblande nära det som kallas funktionell analfabetism.

En analfabet saknar helt läs- och skrivförmåga. En funktionell analfabet kan läsa och skriva, men med en skicklighet som inte är tillräcklig "för att klara av vardagen och anställningsuppgifter som kräver läskunskaper som överstiger en grundläggande nivå." Studier har visat att det finns ett samband mellan begränsad läs- och skrivförmåga och kriminalitet. Samma koppling kan ses till fattigdom. Så mycket som 60% av de vuxna i USA:s fängelser läser lika bra som eller sämre än fjärdeklassare och 85% av alla minderåriga interner är funktionella analfabeter. Av denna anledning borde en nyligen gjord undersökning gjord vid Göteborgs universitet få en del varningsklockor att ringa. Den visar nämligen hur läsförmågan hos i synnerhet pojkar har försämrats drastiskt. Orsaken sägs vara den ökade datoriseringen av hemmen. När det finns tillgång till dator tenderar pojkar att tillbringa tiden framför den istället för att ägna sig åt läsning och det innebär att de inte får den träning de behöver för att bli skickliga läsare. Det påpekas också att aktiviteten läsning har fått en genusstämpel - och det är inte en manlig sådan. Resultaten av studien i Göteborg bör också kunna nyansera den pågående skoldebatten, eftersom de visar att försämrade skolresultat inte bara kan skyllas på vad som händer i undervisningen utan att också fritiden är viktig för den enskildes kunskapsutveckling.

Kommer då detta att innebära ökad kriminalitet och ökad fattigdom även här hos oss? Är vi kanske redan där? Skulle resultatet bli detsamma om vi genomförde en läskunnighetsstudie bland svenska interner? Är de människor som inleder sina liv som vuxna i utanförskap - både socialt, ekonomiskt och kulturellt - produkter av ett samhälle där alltför mycket tid läggs på oväsentligheter? Tyvärr tenderar ju de grupper som känner sig marginaliserade att få utlopp för sin frustration på sätt som inte är konstruktiva. Den som inte kan läsa fullgott och därför inte heller ta del av allt det som det moderna samhället har att erbjuda tar för sig på andra sätt. Politiska beslut om hur samhället ska fungera, prioritera och om hur pengar i samhället ska fördelas - eller inte fördelas - har naturligtvis stor betydelse för utvecklingen. Debatten om sjukförsäkringen och vad den får för konsekvenser för de värst utsatta pågår för fullt i skrivande stund, men det finns också andra, mindre iögonenfallande, faktorer som har lika stor inverkan på hur vi och samhället kommer att te sig i framtiden. Inget sker i ett vakuum - allt hänger ihop. Vi måste lära oss att ta ett steg tillbaka, se på kontexten och inte bara på de lätthanterliga detaljerna när vi försöker skapa bättre förutsättningar för framtidens vuxna.

Av den anledningen måste föräldrar någon gång ta striden och trots telningens protester dra ur nätsladden till förmån för upplevelsen av en god bok. Det är faktiskt en investering för framtiden.