Reallygion?
Debattens vågor om religionskunskapen går just nu höga. Utbildningsminister Jan Björklund kör över Skolverket och förstärker kristendomens roll. Barn och ungdomar behöver förstå varför vi firar jul och påsk, var den ungefärliga kontentan av resonemanget. I Svenska Dagbladet skriver Lärarnas Riksförbunds ordförande Metta Fjelkner en debattartikel till stöd för Björklunds resonemang. Det hela handlar enligt henne om att förstå det svenska kulturarvet och att kristendomen - sedan Ansgars dagar - påverkat vår utveckling och historia på gott och ont. Det kan vi inte bortse ifrån. Dock understryker Fjelkner ett flertal gånger att det inte handlar om att själva den kristna tron ska pådyvlas någon. Skolan ska även fortsättningsvis vara icke-konfessionell och elever ska få ha vilken privat tro de vill.
I läroplanen för de frivilliga skolformerna från 1994 nämns heller inte kristendomen, men väl den "kristna tradition" som ett av de två ben som vår etik vilar på. Det andra är den västerländska humanismen. Under rubriken om grundläggande värden föreskrivs att eleverna ska fostras i denna etik. Det är intressant att dessa parats ihop med tanke på att de stångats en hel del genom historien. Humanismen föddes som idériktning under renässansen, som motvikt till den katolska kyrkan, i den tid då kyrkans oinskränkta inflytande över människans tillvaro bröts. Fokus flyttades från kyrkan och dess dogmer och människan hamnade i centrum istället för att bara vara en blygsam del av skapelsen. De kristna värderingarna och gamla auktoriteterna ifrågasattes.
Björklund ifrågasätter dock inte de gamla auktoriteterna - helt i enlighet med den "peka-med-hela-handen"-attityd som varit hans signum alltsedan tiden som skolborgarråd i Stockholm. Problemet är bara att det finns fler idériktningar och trossystem som vår kultur har påverkats och påverkas av. I en krönika på Aftonbladet skriver Robert Aschberg att om Björklund är villig att acceptera kristendomen som kulturbärare borde också andra "osannolika [...] teorier om hur allt hänger ihop" få uttrymme. Aschberg nämner t. ex astrologin som är millennier äldre och vars förutsägelser makthavare har byggt viktiga beslut på ungefär lika länge. Den bitska bitonen går inte att ta miste på och resonemanget kan tyckas spetsfundigt och överdrivet, men drivd av en slags absurd logik.
Det är nästan så att vänsterpartiets skolpolitiska talesperson Rossana Dinamarca har mer gemensamt med Aschberg än med Björklund. I en debattartikel - också den i Aftonbladet - är hennes tes att religionen inte har någon plats i skolan som självständigt ämne - åtminstone inte i grundskolan. Istället borde den ingå som delar av övriga samhällsorienterande ämnen. Hon hävdar också att icke-religiösa ideologier och livsåskådningar borde ges samma utrymme (hur var det nu med religionen som opium för folket?.) Först på gymnasiet ska eleverna - givetvis på frivillig basis - kunna fördjupa sig i världsreligionerna. I enlighet med Aschbergs resonemang borde ju alltså den redan nämnda astrologin och t. ex numerologi ges utrymme - liksom övriga "ideologier".
Den pågående diskussionen visar att religion är ett brännande ämne som ger upphov till ett helt spektrum av åsikter. Den är inte helt lätt att diskutera sakligt heller, eftersom människors tro är kopplad till så mycket annat och eftersom det därmed är svårt att föra ett resonemang kring den som inte slutar i subjektiv värdering. Aschberg hävdar att Björklunds uttalande om kristendomens särställning är en flirt dels för glädja allianskamraterna i KD och dels för att lugna Sverigedemokraterna ifråga om deras rädsla för islams ökande inflytande i Sverige. Dinamarca drar paralleller mellan detta och Folkpartiets tidigare populistiska utspel om språktester för invandrare. Vad jag tror? Jag utnyttjar min lagstadgade rätt att behålla min privata tro privat i det här fallet.
Källor:
Aschberg, Robert: "Björklund bortser från andra osannolika teorier", i: Aftonbladet [online].
Publicerad 20101015. Tillgänglig 20101016.
URL: http://www.aftonbladet.se/nyheter/kolumnister/robertaschberg/article7959608.ab
Dinamarca, Rossana: "Gud ska hålla sig borta från skolan", i: Aftonbladet [online].
Publicerad 20101012. Tillgänglig 20101016.
URL: http://www.aftonbladet.se/debatt/debattamnen/skola/article7939706.ab
Fjelkner, Metta: "Kristendomen en grund som behövs i skolan, men inte för trons skull", i: Svenska Dagbladet [online].
Publicerad 20101013. Tillgänglig 20101016.
URL: http://www.svd.se/opinion/brannpunkt/kristendomen-en-grund-som-behovs-i-skolan-men-inte-for-trons-skull_5496203.svd
Bildkälla: http://www.post-gazette.com/pg/images/200708/20070828BizReligion_dm_500.jpg
Kommentarer
Postat av: Särbon
Amen
Postat av: C-O
Personligen tycker jag att skolämnet religionskunskap främst ska syfta på att göra folk medvetna om kulturella skillnader och likheter och ge en förståelse för andra kulturer i bl.a. syftet att motverka fördomar och öka acceptansen. Fokus bör ligga på hur religiösa riktningar tar sig i uttryck i seder, kläder, mat etc. Alla världsreligioner bör delas lika (med viss övervikt på särskilda seder som är speciellt utsatta för tillfället av olika anledningar - i dagsläget ofta yttringar inom islam)
Skolämnet historia tycker jag har till uppgift att delvis undervisa det som Björklund tycks efterfråga. Att ge elever en historisk genomgång utan att ta hänsyn till kristendomens (och islams) enorma betydelse för den europeiska lärdomshistorien är i mitt tycke felaktigt fokus. Att lära ut historia ur ett idéhistoriskt perspektiv anser jag ger en större förståelse för världen och dess händelser.
Trackback
