Mynt och människor.
Nu är det dags att ta farväl av 50-öringen. Den har funnits sedan 1857 i olika utföranden, men nu är det finito. Öret som kontant enhet försvinner ur svenska plånböcker, men existerar fortfarande i teorin. Kontanter överhuvudtaget är utrotningshotade som betalmedel. För tredje året i rad minskar mängden kontanter som är i omlopp. Kredit- och betalkort används i allt högre utsträckning och det finns en betydande andel människor som bara använder kontanter ett par gånger i månaden. Främst är det den yngre generationen som föredrar kortbetalning.
Också 50-åringen verkar sitta löst. Trots allt prat om ungdomsarbetslöshet och ungas svårigheter lever vi i ett samhälle som dyrkar ungdomen. Ålderstrappan hyllade förut den halvsekelgamle mannen. Han hade nått kulmen på sin levnad. Idag anses det gå utför efter trettio. Människor med erfarenhet ses som otympliga och ratas, precis som mynten i plånboken till förmån för ett stycke tillplattad plast som tilldelats värde. Det bästa för oss vore om alla fick plats och kunde vara med och forma ett mänskligt samhälle. De unga har sitt att ge. De äldre har sitt.
50-öringen går ur tiden. 50-åringen borde få en chans till.
