Ingen LOByist.
Humor är knepig. Den balanserar alltid på slak lina. Den är dels kulturellt betingad (även om kulturimperialismen från over there har likriktat oss en hel del) och dels avhängig individen. Det den ena tycker är enormt jättekul kan nämligen lämna andra helt oberörda - i bästa fall. Worst case scenario är att någon blir kränkt, förbannad eller helt enkelt får ett obetvingligt behov att ringa polisen.
En ung man hade fått vikariat på en förskola. Det var hans allra första arbetsdag. Innan han gick till jobbet twittrade han och berättade att han hade tänkt våldta 6-7 unga flickor. Under dagen lade han sedan ut mer eller mindre tänkvärda meddelanden om sina upplevelser på den nya arbetsplatsen. Rektorn på förskolan fick tips om inläggen och tog beslutet att ringa polisen som i sin tur tog lika allvarligt på situationen. Mannen kunde till slut spåras och förhöras. Trots att han hävdade att inläggen var skämt riktade till kompisarna var han av förståeliga skäl inte välkommen tillbaka till förskolan efter det skedda.
Frontalloben i den mänskliga hjärnan styr vår förmåga att planera, fatta beslut och se konsekvenserna av de beslut vi fattar. Den är inte fullt utvecklad förrän vi med viss råge passerat vårt tjugonde levnadsår. Det kan vara en förklaring till tilltaget, men den är förmodligen inte den enda. Bristande insikt om det man gör och dess konsekvenser är också kopplat till den sociala struktur vi lever i. Bloggaren Solguru kallar den dagisstaten. Det har nämligen under de senaste decennierna funnits en tendens till att låta unga människor som avviker från samhällets normer komma undan med ganska lindriga påföljder. "Allvarliga samtal" med myndighetspersoner har varit den favoriserade metoden att handskas med unga brottslingar i vardande och det är en metod som fungerar utmärkt med barn som har respekt för vuxenvärlden och förknippar det allvarliga samtalet med stort obehag. I de fall den respekten saknas har samtalet ingen egentlig funktion och man upplever sig ha "kommit undan" med sitt tilltag. Följden av detta kan bli att det avvikande beteendet eskalerar och till slut får riktigt allvarliga följder. När då konsekvenserna sträcker sig bortom samtal och istället blir av det mer handfasta slaget, blir avvikaren chockad och i vissa fall traumatiserad när det hela inte slutar på det sätt de förväntat sig.
I fallet med den skojfriske förskolevikarien kan man förmoda att han blev högst förvånad när polisen var intresserad av hans "skoj" och än mer förvånad när han inte var välkommen tillbaka till jobbet. Om det till största delen beror på frontallobens juvenila brister eller på uppväxten i den dagisstat som gjort "det är inte mitt fel"-ismen till skön konst, låter jag vara osagt.
Källor:
Bergfeldt, Carina: "Förskolevikarien: Ska våldta unga flickor", i Aftonbladet [online].
Publicerad 20101006. Tillgänglig 20101009.
"Handling och konsekvens". http://solguru.motpol.nu. Publicerad 20091211. Tillgänglig 20101009.
URL: http://solguru.motpol.nu/?p=435
Bildkälla: http://www.simpsonstrivia.com.ar/simpsons-photos/wallpapers/homer-simpson-wallpaper-brain-1024.jpg
