A Leg To Stand On.
Lärarlegitimation ska införas. Den universitetsförlagda lärarutbildningen byggs på med ett mentorslett introduktionsår liknande en läkares AT-tjänstgöring. Det är ett hedervärt och nödvändigt grepp för att höja statusen på ett akademiskt yrke som systematiskt utarmats de senaste decennierna, men det behövs så mycket mer.
Under sin presskonferens fick Jan Björklund bl. a frågan om lärarnas löner och hans svar var att regeringen inte kan påverka löneutvecklingen konkret. Det är en fråga som parterna - kommunerna och facken - måste arbeta med sinsemellan. Han gjorde dock ingen hemlighet av att hans eget parti ser ett förstatligande av skolan som en nödvändighet, men påpekade också att det inte finns politisk enighet för en sådan genomgripande förändring i nuläget.
En annan del i förslaget är återinförandet av statligt utsedda lektorer, personer som har minst licentiatexamen och minst fyra år med goda vitsord i yrket. Det är ett grepp för att ge lärarutbildade andra karriärvägar än att bli skoladministratörer, men inte heller här kan förstås regeringen påverka löneutvecklingen. Utbildning och utveckling är värdefulla mål i sig att uppnå, men om en lektor uppbär i princip samma lön som sina kollegor utan licentiat- eller doktorsexamen - vilken morot ska locka lärare till dyrbar forskarutbildning? Kommer kommunerna att ha förstånd att konkurrera om de välutbildade?
Införandet av lärarlegitimation kommer sätta press på kommunerna att fortbilda de lärare som inte är behöriga. Obehöriga lärare kommer inte att få sätta betyg, vilket innebär att någon behörig i kollegiet i samråd med den undervisande, obehöriga läraren ska sätta betyg. Dessutom kommer det att finnas behov av erfarna lärare som i en del av sin tjänst är till stöd för den nyutexaminerade i dennes yrkesroll. Statliga medel ska avsättas för dessa förändringar men det kräver planering. Hur kommer kommunerna att klara den organisationsförändringen och resursutmaningen när skolan redan nu - precis som många andra offentliga verksamheter - sällan leds av personer med den kompetens som krävs för att styra komplexa verksamheter?
Ingen kan idag förutsäga hur detta alliansgrepp - stött av oppositionen - kommer att påverka den befintliga lärarkåren och den kommande försörjningen av lärarstudenter. I nuläget är det inte de allra bästa studenterna som rekryteras till lärarutbildningarna. Kommer det att bli annorlunda när utbildningen i praktiken förlängs med ett år innan man räknas som fullvärdig? En läkare som gör sin AT-tjänstgöring - det som Björklund i sin presskonferens drar paralleller till - och sedan blir fullvärdig professionell, får en lön som är anpassad efter graden av ansvar. Detta kommer inte att bli fallet för lärare, trots att vägen till tillsvidareanställning blir snårigare. Behörigheten kommer att vara ett papper du ska kunna visa upp för att bli fast anställd, men lönen förblir där den var, inte för att kommunerna är fattiga, utan för att lärarlöner inte är prioriterade att satsa på och för att oskicklighet hos de i kommunerna styrande leder till att verksamheter helt i onödan blöder pengar. I jämförelse med många andra akademiska utbildningar av motsvarande längd kommer vi fortfarande att ligga lågt i ligan och därför förblir yrket ett icke-alternativ för de riktigt duktiga och hungriga.
Så jag återkommer till att det förvisso är hedervärt med denna status- och i längden förhoppningsvis kvalitetshöjande insats, men det krävs långt fler åtgärder och attitydförändringar för att pedagogens yrke ska få sin forna glans tillbaka.
Bildkälla: http://www.freonfilm.com/blog/wp-content/pekpinne.jpg
