PROost!


Motboken infördes i Sverige strax innan det glada 20-talet. Det var ett ransoneringssystem för sprit som läkaren och politikern Ivan Bratt låg bakom. Syftet var att stävja den myckna konsumtionen i landet. Från början omfattades endast starksprit av motboken, men senare infördes samma restriktioner för öl och vin.

Vårt förhållande till alkohol har under modern tid varit föremål för mycken granskning och reglering. 1855 reformerades alkohollagstiftningen i grunden. Kommun- och landstingsägda tillverkare kunde sälja sprit och använda vinsterna till att finansiera allmännyttiga saker, såsom arbetarbostäder och biliotek. Dessa lokala tillverkare var de som lade grunden till monopolbolagen Systembolaget AB och AB Vin- & Spritcentralen. Husbehovsbränning totalförbjöds 1860.

Från slutet av 1700-talet och under det följande seklet hade den genomsnittliga konsumtionen ökat dramatiskt och en nykterhetsrörelse på stark frammarsch verkade för ett totalförbud mot försäljning av alkohol. 1922 - dvs när motboken redan var i bruk - genomfördes en folkomröstning om detta där förbudsivrarna förlorade med knapp marginal. Anledningen till förlusten var att majoriteten ansåg att motboken var tillräcklig för att reglera konsumtionen. En motbok var ingen självklar rättighet och tilldelningen styrdes av kön, samhällsställning och inkomst. Ogifta män skulle ha fyllt 25 år, ogifta kvinnor fick bara om de försörjde sig själva och som arbetslös kom man inte inte ens ifråga. Systemet avskaffades slutligen 1955 och upplysning och annat förebyggande arbete kom i fokus. 1977 och 1995 reviderades den gällande lagstiftningen, men grundtanken om att alkoholförsäljning över disk skall regleras och förbehållas det statliga monopolet har levt kvar. Medlemskapet i EU har tärt hårt på den svenska alkoholpolitiken och monopolets verkliga effektivitet har länge ifrågasatts när privat import och generösa kvoter för införsel vid utlandsresor blivit möjlig. Synen på monopolet som ett uttryck för det svenska förmyndarsamhället är dessutom utbredd och nykterhetsrörelsen arbetar i ständig motvind då konsumtionen bland svenskarna hela tiden ökar.

Men fortfarande finns bastioner - lämningar av en annan tid - där den individuella friheten för myndiga medborgare lätt kan köras över. Som klient på ett äldreboende kan du inte räkna med att få göra särskilt många egna val. Institutionen bestämmer när de boende stiger upp på morgonen och när frukost serveras. TV-tittande och tid för sänggående och måltider regleras också. För en tid sedan uppmärksammades ett äldreboende i Timrå som ville ransonera frukostbröd och kaffe och i dagarna visar det sig också att alkoholkonsumtion i vissa kommuner är totalförbjuden - om man är pensionär. Kritiker menar att alkohol kan skada pensionärernas hälsa, men detta tillbakavisas av folkhälsoministern, eftersom det handlar om måltidskonsumtion och inte redlös berusning. En utredning har tillsatts av regeringen med syfte att utröna om det kanske bör vara en rättighet även för pensionärer - precis som för andra myndiga - med ett glas vin eller öl till maten.

Ivan Bratt vänder sig säkerligen i sin grav.



Källor:

Antonsson, Leif: "Historisk bakgrund till svensk alkoholpolitik".
Publicerad 20070212. Tillgänglig 20100321.
URL: http://www.lakonsultab.se/historik/historik.htm

Dragic, Marijana: "Pensionärer vägras vin på äldreboenden", i: Expressen [online].
Publicerad 20100321. Tillgänglig 20100321.
URL: http://www.expressen.se/Nyheter/1.1925258/pensionarer-vagras-vin-pa-aldreboenden

"Motbok". Wikipedia. Publicerad 20100109. Tillgänglig 20100321.
URL: http://sv.wikipedia.org/wiki/Motbok

Sohlander Cassel, Annika: "Två koppar - och inte en droppe till", i Aftonbladet [online]. Publicerad 20100228. Tillgänglig 20100321.
URL: http://www.aftonbladet.se/nyheter/article6694574.ab

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0