Skuld.





Det är barnsligt att hämnas.
Jag vet.
Men ibland kan jag inte låta bli
att önska att jag vågade.

Utkräva en gruvlig hämnd.
För alla oförrätter.
För alla de där orden
och blickarna.
För all smärta som klöste
sår i det som var jag.

Men konfrontation kräver.
Den tar kraft också av mig.
Så hämnden blir inte utkrävd.
Skulden förblir obetald.

Jag önskar ändå.
Att jag inte var så
satans generös.


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0