Solo.




Den kommer tillbaka,
men trevande först.

Ett blygt smältöga över horisonten
som snart blir modigare
och börjar ta plats.

Växer till värmande blänke
och väcker världen
med en vänlig smekning
ur vinterdjupa drömmar.

Vi vänder oss alla mot
det leende ljuset
och går det till mötes.

Längtande ansikten slår ut.
Mot solen och en ny tid.

Kommentarer
Postat av: Särbon

Du är min sol! ;) Puss!

2010-02-28 @ 22:10:25

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0